Amorcaucuest

Dont mess with my grandmother.. Bara ett litet tips för er där ute.Hon fick i och försig inte tag på ett hästhuvud och hade lite bråttom på vägen ut men hon lyckades nästan vidarbefodra sitt budskap, observera ordet nästan. Kanske är jag konstig som itne blir rädd för det jag kommer visa er men men jag kan inte rå för det.


I övrigt var vi på bio idag och såg Bedtime stories, hade kunnat vara bättre men var helt okej faktiskt. Mysigt att gå gå med bästa vännen igen:)

Nu är det som folkkallar botten verkligen nådd jag är så färdig med dig så det finns inte, din egocentriska, självupptagna, snedvridna uppfattning om dig själv. Faktum är att jag har fått nog av dig.
Du har varit hemma hur länge? 48 timmar? Och har redan fått mig att resa ragg och spy, spotta och fräsa över dig och din idioti.
Just nu känner jag att om du så mycket som hör av dig till mig just nu så kommer jag ringa upp dig och vråla i ditt öra att nu ätr det fan slut mellan oss två för gott för ärligt talat så finns det inte så mycket mellan oss iallafall och jag tror nog det är dags för mig att bli singel igen. För din reaktion angående farsan var inte riktigt det jag ville ha utav dig.
"Jaha?" Slötittar vidare på Conan O¨Brian (inget fel på honom han är en av de få talkshow killarna jag faktiskt finner rolig) och jag ringer min mor för att få snacka av mig, du sneglar på mig i ögonvrån och fortsätter glo på tv. Du hör hela konversationen men du bryr dig inte ens om att fråga, att ens FRÅGA, hur det är med mig och hur det känns.
Du vet vad han har gjort inte bara mot mig utan mot hela min familj, du vet hur han smulade sönder den centimeter för centimeter med sitt missbruk och vilka vrak vi var efter att vi kom loss efter ÅR av tvister.
Ändå kan du inte ens fråga mig hur det är? Hur jag mår? Du var mer intresserad av att köra in kuken i mig och sen glo på tv än kolla hur jag hade det?
Nej jag har fått nog nu, jag mår piss, kommer supa mig full ikväll men kommer må bättre efter det. Skiter i om det blir alkolistvarning eller ej, jag behöver något som får mig att glömma och då kommer alcoholen före de andra alternativen jag har till hands. Orkar inte torka blodfläckar och orkar inte ligga däckad ett par dagar.
Så därför verkade alcohol som ett bra val, men ska iväg imorgon så kommer nog få tala in ett meddelande om att jag inte kan komma.
Men nu så ska jag sitta och trösta mig själv med alcohol och skräckfilmer och Cleo och sluta svara i telefon över huvudtaget när du ringer mig, eller smsar dina jävla "julkorv's"skämt. Fattar du inte att jag iallafall trodde att det handlade om mer än det? Men nej, du sa det mest klockrena igår. "Jag har ju vant mig vid sex nu" och det var väl därför du blev så sur över att inte kunna titta förbi.
Men skit i det nu för jag vill inte älta är trött på att gå runt och vara förbannad. Men om det är så ni ser mig så fine, fortsätt med det synsättet men inte i min närhet tack.

**Uppdatering**

Har just sett filmen "letters from Iwo Shiwa" med pojken och det gick väl sådär egentligen, jättefin film men jag mår pissigt värre, snorig, huvudvärk och illamående så får se hur de blir imorgon. Lördag äger dock ska iväg och se "i taket lyser stjärnorna" med.. Fan har inget smeknamn på honom menmen det blir roligt iallafall :)

Ibland undrar man vad man ger för signaler. Ärligt talat, vad är jag egentligen för människa? "Im telling you to loosen up my buttons" är det den signalen jag skickar ut? Funderar på allvar att klä mig som en nunna bara för att slippa all skit som just nu dränker mig. T.V. "Ska man ta med kondom då eller?" W00t?! Vad fan är det för fel på killarna man umgås med och varför är de så jävla korkade och inte fattar att om de har en tjej så är det helt jävla uteslutet för mig att göra något. Och sen säga att man har pojkvän får dem bara att rycka på axlarna och säga: "som om det har stoppat dig förut" Herregud jag har tre gyllene regler och har följt dom till punkt och pricka utöver en gång då jag gjorde fel.
Regel nummer 1 är att aldrig vara otrogen.
Regel nummer 2 är att aldrig vara ihop med någon som redan har en tjej/kille
Regel nummer 3 är att aldrig någonsin ha oskyddat sex.
Så då kan vi gå igenom dem då, ettan har jag brutit och jag mår skit över det och det förnekar jag inte.
Tvåan har jag brutit eftersom aset bara "råkade glömma bort" att han både var gift och hade barn och nummer 3 då.
Aldrig hänt tack och lov.
Så då undrar man om ens förflutna alltid kommer fortsätta jaga en? Om det är så det alltid kommer att vara, att när man öppnar upp sig för en person man tror att man kan lita på, som man känner att hey vi är ju vänner (och i ditt fall så är vi tillochmed barndomsvänner som växte upp på samma jävla gata) så ska man få igen det tusen gånger om, man kommer alltid vara den personen i deras ögon för att vad? Ja exakt vad?
"Kom igen det är ju knappast som om du inte tagit av dig kläderna inför killar förut" och sen den dödliga stöten "Du vi vet båda två att du livnärt dig på det så kom igen, för gammal vännskaps skull så kan du väl visa pattarna?"
Förlåt mig för att jag testade och gillade tanken på att få snabba cash, förlåt mig för att jag har varit missbrukare och Förlåt mig för att jag inte vill visa dig sånna saker eftersom det väcker dåliga minnen till liv och får mig att må dåligt!
När ska man slippa höra det som hänt? Det förflutna skapar den man är idag, det förflutna är dock INTE den du är!
Men det är väl återigen jag som missuppfattat det där.

Imorgon kommer mina kompisar över (de idioterna som inte gjort mig förbannad bortom all hjälplighet just nu) och det känns väl sådär, funderar på att avboka skiten för jag pallar inte just nu för det känns inte som en bra ide. Min lägenhet ser ut som ett bombnedslag och jag hatar själva tanken på att städa den eftersom det tar fem sekunder innan det är stökigt igen tack vare de underbart söta nissarna som gästar mig (Nasse och Peaches som är två lurviga kattungar på ca 7 veckor?) och dessutom så har hälften av de inbjudna fallti bort just pga deras kön.
Rasistiska mig.
I övrigt så mår jag skitdåligt och är jävligt arg på mig själv och andra i min omgivning just nu eftersom jag känner att bristen på respekt driver mig till vansinne.
Kanske ska man se det från ett komiskt håll. Så fort jag blev brunett så var det lugnt, då var det inte några som helst problem med att få respekt men när man är blond.. Jag undrar varför det är så? Och varför man inte kan gå klädd i vad man vill utan att bli dömd utav killarna runt omkring en?
Vad fan är deras problem?
I vilket fall som helst så är middagen avblåst så ska försöka träffa Dia imorgon för att kolla hur operationen gått. Han är en av de få killarna som jag står ut med eftersom han alltid är rak och ärlig.
Och så är pojken på väg nu och jag har saknat honom, kommer snuggla upp mig mot hans hals och dra in doften som bara är hans för att jag saknat den.
Förmodligen har det här med The S fått mig att inse hur mycket han egentligen betyder för mig, för även om vi inte drar jämnt och även om han inte alltid är så bra så älskar jag honom och jag vill inte vara utan honom.
Men vissa regler måste göras upp dock.
Bara för att vi inte ska tröttna som jag nästan gjorde när han var här konstant. Men nu känner jag bara att jag vill ha honom hos mig, här och nu.

Så har man supit och fisit hela helgen för att sedan sätta sig hos morfar och mormor och fira deras födelsedag. Det var inte värt det. Eller jo men ändå inte.
Firade honom hela fucking måndagen också så glömde totalt bort att jag skulle träffa Janne :S Han kommer vara fett lack på mig imorgon men jag antar att jag får ta det också.
I övrigt så känner jag mig äcklad av mig själv för ärligt talat så behöver jag inte honom och just nu känner jag att jag fanimej inte heller vill ha honom. Morsan tycker jag ska säga till honom varför jag är sur och fråga honom exakt vad han menar och Bacon säger att hon nog skulle känna som jag med andra ord förorättad och smått irriterad för att han ljugit. För hur kan man annars se det? Jag citerar vad det stod: "Letar efter: Seriöst förhållande" men inte med mig..? Jag duger att sätta på och dejta och ha som vän men inte annars? Vad fan är det för skit?
"When we first meet, I never felt something so strong"
Tyvärr stämmer det in på pricken men återigen är man inte tillräckligt bra för någon, inte ens för dig och du om någon borde fan uppskatta att du fick mig trots allt. Men det gör du inte, det gör ingen.
Så varför håller jag fortfarande på som jag gör?
Lyssnade på sången och jag kände bara att det hela stämde hela vägen tyvärr. Och dessutom gillar jag hans kompis en hel del, har aldrig förr sett en sån söt korsrygg ^^
Men å andra sidan så har jag fullt upp som det är för jag har mina små vänner och min middag och så kanske kan det hålla mig upptagen ett tag till? Hoppas iallafall det! Sen måste jag iväg och prata med läkaren imorgon innan de jävlarna lägger in mig. Kan inte förneka att det vore lite som semester att hamna där men å andra sidan har jag tre katter att ta hand om så det får lov att bli senare i sådana fall. Även om jag tror att jag ligger ganska farligt till hos henne just nu. Men den dagen den sorgen.
I vilket fall som helst känns det så skönt att man kan ta en paus från dem alla nu, det är något jag känner att jag behöver. Kanske är jag bara cynisk, kanske är jag bara dum, men jag tror inte på den skiten som han försökt intala mig och jag tror inte att det är så oskyldigt han försöker få det att verka.
Och jag tänker inte ha sex med folk som jag inte gillar eller har en framtid med, det fungerar inte så. Inte för mig iallafall. Må så vara att jag är gammalmodig och romantiker som inte anser att sex är något som vem som helst kan ha med mig, men jag gillar inte att ha sex så, inte med killar iallafall, och jag trodde du fattat det, men icke sa nicke.
Dessutom blir jag ännu argare av Tysken och T.V. som båda två ber mig strippa i Cam, vill runka till mina bilder osv trots att de har flickvänner. Det får mig ju verkligen att känna mig bättre.
Varför är alla killar idioter?
Och Pojken som blev besviken och ledsen för att jag inte kunde vid fyra tiden när han är klar  eftersom jag skulle förbi Mickey och fixa saker, vilket jag inte kommer hinna nu eftersom allt man bör hinna med bara hopar sig över mig, det känns som att ju mer man röjer undan desto mer finns det kvar att göra. Och ska jag vara ärlig så tror jag inte att jag pallar med det längre. Vad man än gör oavsett vilken del av livet det gäller så är det alltid någon som blir besviken och ledsen, någon man sviker eller sårar. Och jag försöker verkligen göra det bästa av det hela men det verkar inte fungera alls och jag vet inte vad jag ska göra.
Så fort jag öppnar munnen så blir någon ledsen eller arg för då är jag elak eller sårar den personen. Jaha!? Och om det för fan inte var meningen då!? Spelar det någon roll?
Nej fan ska dumpa er alla nu för jag pallar inte med eran självupptagna jävla stil. Sorry men jag har fått nog av era jävla egon.

Detta är ett av de där inläggen som aldrig borde bli publicerat men nog kommer bli det ändå mot bättre vetande. Jag är ju ändå helt dum i huvudet som känner och gör det jag gör så varför inte? *Skrattar* Låt oss tänka efter vad sa jag egentligen? Om man riktigt tänker efter så vad var det jag sa? Vad är det som jag gör egentligen? Varför gör jag det jag gör och varför kan jag inte bara vara som alla andra och skita i saker och ting som är?
Kanske man ska bryta ner det till lite mindre bitar. Varför måste jag gilla en kille som inte gillar mig och varför måste jag vara kär i en som jag inte vill ha? Varför kan jag inte bara vara mer som min bror som knullar runt utan att må dåligt, eller vara som bacon som lever i celibat och är nöjd med det (ta inte illa upp om du läser det här).
Och vad gör jag om jag blir som Mickey eller Korven och stannar när jag borde gå för länge sedan?
Med honom kan jag prata om allt, verkligen allt, till skillnad från pojken. Men skillnaden är mer påtaglig än så iallafall för mig, och allt började för ett halvår sedan genom ett simpelt jävla telefonsamtal.
Kanske slutar det hela på samma sätt? Jag vet inte allt jag vet är att jag just nu vill ha tillbaka mitt gamla liv med allt det som fanns där innan. Och när jag säger allt så menar jag verkligen det, allt.
Just nu längtar jag tills pojken kommer hem bara att få hålla om honom. Få känna hans speciella doft. Men för att det ska gå så vet jag att jag inte kan träffa honom mer eftersom han rubbar min jämnvikt och det med en hel del råge.
Så egentligen är det enda som återstår att säga tack så mycket men hej då. Och sedan glömma bort att det någonsin har hänt. Alls.
Han kommer i övermorgon, jag vill ha honom här nu, även om jag inte skulle släppt in honom om han var här eftersom jag är söndergråten och deppig på gränsen till neurotisk.
En del av mig längtar tillbaka till mitt gamla liv att kunna ta nytta av beprövade metoder, så om jag hade haft något hemma hade jag nog klunkat ner det med vodkan som står på spisfläkten men det är inte okej inte längre iallafall.
Idiotisk som jag var så trodde jag på dem när de sa att jag skulle bli bättre att det bara var en fas. Men en del av mig trivs med att vara i denna fas för det är säkert och tryggt, här är jag den jag varit i ett par år.
Problemet är inte att inte hitta tillbaka, för det är lätt, för lätt  nästan, utan att hitta balansen mellan vad som är bra för mig och vad som är skadligt, på gränsen till dödligt.
Jag känner mig förådd och tömd. Det känns som det som Herr Fluff sa till mig inte kunde stämma bättre in och jag är trött och för deppig för att sitta och vänta på att folk ska bestämma sig för om jag är värd deras tid eller inte. Trött på att livet ska kännas som om att det inte är mer i det än det som är nu. Jag har skött mig och jag har gjort det de vill att jag ska göra me inte fan har jag fått ut något för det.
Det känns som om att livet i sig självt inte har så mycket att ge mig egentligen. Inte över huvud taget. Därför vill jag ha hit pojken för att han ska kunna hålla om mig och säga att allt kommer att ordna sig, på det där speciella sättet som bara han kan göra det på.
Men han kommer inte göra det, förmodligen aldrig mer om han får veta vad jag sysslat med.
Och det gör att allt helt plötsligt bara gör ont.  Som om man andas med lungor som är fyllda av glasskärvor som drver djupare in för varje andetag.
Fast å andra sidan, det kanske bara är mitt hjärta.
Dessutom så vet jag inte om jag orkar med Rex på torsdag, jag kommer åka ut det är inte det, men jag kommer inte göra något med honom. Kanske borde jag köra den filosofin med resten av livets små egenheter också att jag gör det jag måste men inte mer och inte mindre..?
Kanske är det som han säger att livet egentligen inte handlar om något annat än att ha ett jobb, ha stabilitet och göra saker som man måste. Ha en sysselsättning som om man inte gillar den iallafall inte hatar.
Tanken på att det skulle vara det livet går ut på får mig att må illa..

Ibland undrar man över hur saker och ting hade sett ut om saker varit annorlunda. Som varför jag alltid får svår huvudvärk innan jag får minnen av barndommen, minnen jag förträngt och helst skulle slippa minnas. Är det kanske inte det som är huvudsaken med att förtränga saker att man inte vill minnas det?
Iallafall så kommer flashbacks från barndommen allt oftare nu och jag kan inte låta bli att fundera över varför jag får det. Finns det en orsak bakom, ett meddelande eller är det även detta en del av läkningsprocessen som Mr J påbörjade för så länge sedan med våra terapisamtal?
Mr J blir ofta arg på mig och ber ofta om ursäkt för att han inte följer manualen för hur en psykolog ska arbeta och det jag gillar med honom är att han förklarar för mig varför han blir arg och även hur han tänker och känner för det jag säger.
För mig ger det mer än om han bara skulle sitta och humma. Jag gillar honom, han får mig att tänka ett steg längre, att gräva djupare även på plan där jag inte vill gräva.
Sen har jag pratat en del med både honom och Mikey om de två individerna som stör mig mest just nu. Även om jag vet vad som är det rätta så tror jag inte att jag klarar av att göra det. För jag är rädd att om jag gör det kommer jag att ångra mig senare eftersom jag inte är en sån som kan leva i nuet.
Och som den pedantiska människa jag är så har jag faktiskt skrivit två separata listor om för och nackdelar och utformat hur det skulle se ut med båda och hur det skulle bli i framtiden.
Trots alla lappar och jämnförelser så kan jag inte välja. Mitt hjärta säger en sak men min hjärna säger en annan och det är här jag hamnar som cyniker. Och som alltid får allt att falla i bitar är just det att jag inte kan se positivt och hoppas på det bästa utan utgår från statestiken för vad som kommer hända om jag skulle gå vidare. Och med vem.
Det som stör mig mest med detta är att jag inte vill vara sån, jag vill kunna kasta mig ut i saker och bara dra iväg ett tag för att jag kan göra det.
Så för att bevisa något för mig själv har jag kollat upp resor på nätet. Ännu har jag inte hittat något men jag letar fortfarande eftersom jag verkligen vill ha någonstans att dra mig undan till för som det är nu är jag låst. Fast och instängd en känsla jag lärt mig att hata.
Det är vid tillfällen som detta som man lär sig uppskatta de små sakerna i livet, saker som vänner som man har gör för en. Värdesätta stunderna med dem.
Oavsett hur ofta jag tänkt på att ge upp nu på sista tiden vet jag att det inte är ett alternativ då jag har alla runt mig som inte bara bryr sig om mig utan även älskar mig. Det ger mig underbara saker och får mig att känna mig lycklig igen. Något som inte alltid är så lätt.
En sak som stör mig är nog hans sätt att ta mig för givet att han kan komma och gå som han vill och hävdar att han gör saker för att jag annars skulle bli sur eller ledsen.
Jag tror att han säger så för att han är osäker och vill vända det till mitt beslut så att han inte blir besviken eller sårad men det är inte okej att han håller på så. Dessutom har vi redan varit osams ganska mycket för att vi är för mycket med varandra. Och bara det gör att man undrar hur man ska tackla resten när det kommer senare.

**Uppdatering**

Så blev hennes blodprov inte godkända så hon kommer senare ändå, fyra till åtta veckor senare. Jävla skit.
Hatar att vänta för jag blir så otålig och nervös.
Lyssnar på Pussycat dolls I hate this part.

"The world slows down
But my heart beats fast right now
I know this is the part
Where the end starts."

"I know you'll ask me to hold on
And carry on like nothing's wrong
But there is no more time for lies 
'Cause I see sunset in your eyes

I can't take it any longer
Thought that we were stronger
All we do is linger
Slipping through our fingers
I don't wanna try now
All that's left's goodbye to
Find a way that I can tell you

I hate this part right here.
I hate this part right here.
I just can't take your tears
I hate this part right here."

Hur mycket jag än älskar honom så orkar jag inte med honom. Han är inte det jag behöver och inte vad jag vill ha. Hur mycket hjärtat än ömmar så kommer jag så att säga "cut him lose"
För vi vet båda att det inte kommer fungera.

Ibland undrar man varför en gör vissa saker. Som pojken. Varför är jag ihop med en kille som får mig att flyga fram men som inte har en framtid att ge mig? För att man älskar personen och inte bryr sig om att man kommer få hjärtesorg efteråt? Att man kommer stå där med hjärtat krossat i miljoner bitar utspridda som vassa glasskärvor runt ens fötter, spelar det ingen roll?
Förmodligen är det här varför man säger att kärleken är  blind, eller att det är bättre att ha älskat och förlorat än att inte älska alls. För det stämmer. Skulle inte vilja missa en sekund av tiden med honom, inte ett enda ögonblick. Men det är kanske lika bra att ta dagarna som de kommer och hoppas på det bästa. Men sanningen är den att det inte är rätt att man faller i gråt varje gång man haft sex med honom.
Eller det faktum att jag inte kan sluta jämnföra honom med en annan kille som lider av viktnojja och som får mig att komma utan att ens göra något speciellt. Att han är så bra att man mår illa.
Det värsta är att skuldkänslorna inte lämnar någon ro inom mig. Jag hatar mig själv för vad jag gjorde mot honom och vad jag gjorde mot mig själv. Men nu ska jag sova vi ska förbi systemet imorgon och sen ska jag kanske träffa Mickey som behöver snacka av sig om sin pojkvän. Ibland undrar man varför tjejer är så korkade som vi faktiskt är som stannar när det egnetligen inte finns någon som helst orsak till att göra det? Idiotiskt är vad det är att stanna med den typen av kille. Sjukt.
I should know shouldn't I?

I just can't take these tears..

En del av mig undrar hur det kommer gå för mig när jag inte kan ta tag i sakerna jag måste ta tag i. Saker som för en sån som mig är ganska viktiga för att jag ska fungera som jag ska. Men har jag ens brytt mig om att höra av mig? Nej varför skulle jag göra det? Som det är nu ligger jag hellre hemma i min säng och pekar finger åt alla bara för att jag inte orkar göra något åt denna nedgående spiral som jag fastnat i.
Kanske är det en sak att klaga om det och en helt annan att faktiskt ta tag i skiten någon gång, I början kände jag mig som herren på täppan, redo att ta mig ann vad som helst som kom i min väg. Nu känner jag bara att jag vill sova, konstant.
Orkar inte med alla idioter som kommer till mig och undrar varför det gått som det gått med deras liv.
Ett förslag skulle vara att börja fundera över varför ni har pojkvänner som är svin. Och för min del gäller samma sak, att börja fundera över vad jag egentligen vill ha ut av mitt förhållande med Pojken för som det är nu känns det inte alls bra. Inte alls bra över huvud taget.
Men det är kanske en del av det hela? Detta att man ignorerar hjärtat och låter hjärnan styra. För jag vet att det vi har är en övergående fas i hans liv. Frågan är inte om utan när och vem som dumpar vem först. Bara tanken på det gör mig deprimerad på riktigt, att vara fast i ett förhållande man inte kan ta sig ur och vänta på att han ska tröttna.
Vilket gör mig lika korkad som mina vänner som sitter med en kille som styr hennes liv åt henne och den andre som har en pojkvän som misshandlar, trycker ner och fullkomligt skiter i henne.
Men på vilket sätt är det mitt problem? Egentligen?

To the place were I first saw you.
Är helt frälst på kattungarna de är helt enkelt underbara. Men å andra sidan är inte alla små ungar det oavsett ras? Cleo är svartsjuk på datorn och pojken är sur för att jag sitter vid den konstant :D men vadfan de ska inte klaga jag har iallafall ätit för en gångs skull och fixat en dejt åt min mor ;) Det är alltid något!
Men nu är det let's dance och ärligt så vill jag bara döda tvn för det programmet har bara urartat mer och mer tycker jag. Å andra sidan så säg ett program eller serie eller vad man ska kalla det som hållit mer än två säsonger? Kan själv inte komma på en enda.
Sen fick mina bröst just komplimanger via msn. XD Det var roligt men kan ju inte hålla med själv direkt :/
Sitter med hörlurar och stirrar på vädret på tv4 och har spenderat säkert en timme med Com hem i telefonen för att jag är så himla oteknisk så jag inte vet vad jag håller på med själv :S men det är väl inte direkt något ovanligt men har saknat min musik på nätet! Åh vad skönt att ha tillbaka det!
I övrigt så har jag nästan bestämt mig nu, jag älskar pojken och gillar Sam väldigt mycket men kommer nog inte välja honom om jag inte får mer än sex och vännskap. Jag vet att jag är kinkig men vill ha allt eller inget, det är nog bara så jag är men jag vet inte. Jag kanske bara är allmänt fucked up i övrigt XD
troligaste alternativet men men..
Min katt råkade hamna i ugnen idag :S Det var kanske inte det roligaste men vadfan vad ska man göra om man ser att ugnen är öppen och stänger den bara för att höra ett utdraget jamande från ugnen och bli skraj för att den talar? ^ ^ Inte mitt fel att hon kryper in där hon inte ska vara! Verkligen inte mitt fel!
Så imorgon ska jag springa på ärenden och dra till hästen kommer vara ute vid tre så ska jag rida runt i en halvtimme och se hur det går men men kommer säkert bli roligt! Skrittar og ut bara för att se mig runt lite men kommer inte ta honom så himla långt tyvärr, stackaren har varit halt igen.
Saknar att få ha min hund hemma, hon har iof inte varit hemma alls men ju mer de skjuter upp det desto osäkrare blir jag. Vill verkligen ha henne hemma så att jag vet att det fungerar mellan oss.
Dessutom vill jag ha Naomi Cambell från kattungekullen men inte fan tänker jag ta henne ;) Lite ont om utrymme :D
Ska ägna dagen åt att städa imorgon innan jag lämnar stegen och välja gardiner innan jag spanar på presenten till Bacon jag såg i förrgår ;)
I påsk kommer vi bli grannar igen! Så måste komma på något roligt till henne och det omgående! Det är snart :D
Så har jag börjat fråga runt om folk vill se min lya i mars och alla har tackat ja :D Fett roligt tycker jag!
Menmen nu ska jag pussa på Cleo och pysa av stolthet för att jag fick hem tonfisk från pizzerian för att jagär så söt XD
Ciao Bello

Jaha då är man lite skum igen :/
Sam sam sam.. XD Och Bacon ;)
Menmen.. Idag.. POJKEN! Jippi!

**Uppdatering**
Är hos Bacon med Mikko och kattungarna, de är så söta! XD Älskar dom. Sandra är ännu mer försenad, allt går på sparlåga just nu men men funderar faktiskt på allvar på att ta en kattunge av Lisa bara för att de är så underbart söta!
Hittar inte min mobil..