Amorcaucuest

Ibland undrar man varför en gör vissa saker. Som pojken. Varför är jag ihop med en kille som får mig att flyga fram men som inte har en framtid att ge mig? För att man älskar personen och inte bryr sig om att man kommer få hjärtesorg efteråt? Att man kommer stå där med hjärtat krossat i miljoner bitar utspridda som vassa glasskärvor runt ens fötter, spelar det ingen roll?
Förmodligen är det här varför man säger att kärleken är  blind, eller att det är bättre att ha älskat och förlorat än att inte älska alls. För det stämmer. Skulle inte vilja missa en sekund av tiden med honom, inte ett enda ögonblick. Men det är kanske lika bra att ta dagarna som de kommer och hoppas på det bästa. Men sanningen är den att det inte är rätt att man faller i gråt varje gång man haft sex med honom.
Eller det faktum att jag inte kan sluta jämnföra honom med en annan kille som lider av viktnojja och som får mig att komma utan att ens göra något speciellt. Att han är så bra att man mår illa.
Det värsta är att skuldkänslorna inte lämnar någon ro inom mig. Jag hatar mig själv för vad jag gjorde mot honom och vad jag gjorde mot mig själv. Men nu ska jag sova vi ska förbi systemet imorgon och sen ska jag kanske träffa Mickey som behöver snacka av sig om sin pojkvän. Ibland undrar man varför tjejer är så korkade som vi faktiskt är som stannar när det egnetligen inte finns någon som helst orsak till att göra det? Idiotiskt är vad det är att stanna med den typen av kille. Sjukt.
I should know shouldn't I?