Amorcaucuest

Ibland undrar man över hur saker och ting hade sett ut om saker varit annorlunda. Som varför jag alltid får svår huvudvärk innan jag får minnen av barndommen, minnen jag förträngt och helst skulle slippa minnas. Är det kanske inte det som är huvudsaken med att förtränga saker att man inte vill minnas det?
Iallafall så kommer flashbacks från barndommen allt oftare nu och jag kan inte låta bli att fundera över varför jag får det. Finns det en orsak bakom, ett meddelande eller är det även detta en del av läkningsprocessen som Mr J påbörjade för så länge sedan med våra terapisamtal?
Mr J blir ofta arg på mig och ber ofta om ursäkt för att han inte följer manualen för hur en psykolog ska arbeta och det jag gillar med honom är att han förklarar för mig varför han blir arg och även hur han tänker och känner för det jag säger.
För mig ger det mer än om han bara skulle sitta och humma. Jag gillar honom, han får mig att tänka ett steg längre, att gräva djupare även på plan där jag inte vill gräva.
Sen har jag pratat en del med både honom och Mikey om de två individerna som stör mig mest just nu. Även om jag vet vad som är det rätta så tror jag inte att jag klarar av att göra det. För jag är rädd att om jag gör det kommer jag att ångra mig senare eftersom jag inte är en sån som kan leva i nuet.
Och som den pedantiska människa jag är så har jag faktiskt skrivit två separata listor om för och nackdelar och utformat hur det skulle se ut med båda och hur det skulle bli i framtiden.
Trots alla lappar och jämnförelser så kan jag inte välja. Mitt hjärta säger en sak men min hjärna säger en annan och det är här jag hamnar som cyniker. Och som alltid får allt att falla i bitar är just det att jag inte kan se positivt och hoppas på det bästa utan utgår från statestiken för vad som kommer hända om jag skulle gå vidare. Och med vem.
Det som stör mig mest med detta är att jag inte vill vara sån, jag vill kunna kasta mig ut i saker och bara dra iväg ett tag för att jag kan göra det.
Så för att bevisa något för mig själv har jag kollat upp resor på nätet. Ännu har jag inte hittat något men jag letar fortfarande eftersom jag verkligen vill ha någonstans att dra mig undan till för som det är nu är jag låst. Fast och instängd en känsla jag lärt mig att hata.
Det är vid tillfällen som detta som man lär sig uppskatta de små sakerna i livet, saker som vänner som man har gör för en. Värdesätta stunderna med dem.
Oavsett hur ofta jag tänkt på att ge upp nu på sista tiden vet jag att det inte är ett alternativ då jag har alla runt mig som inte bara bryr sig om mig utan även älskar mig. Det ger mig underbara saker och får mig att känna mig lycklig igen. Något som inte alltid är så lätt.
En sak som stör mig är nog hans sätt att ta mig för givet att han kan komma och gå som han vill och hävdar att han gör saker för att jag annars skulle bli sur eller ledsen.
Jag tror att han säger så för att han är osäker och vill vända det till mitt beslut så att han inte blir besviken eller sårad men det är inte okej att han håller på så. Dessutom har vi redan varit osams ganska mycket för att vi är för mycket med varandra. Och bara det gör att man undrar hur man ska tackla resten när det kommer senare.

**Uppdatering**

Så blev hennes blodprov inte godkända så hon kommer senare ändå, fyra till åtta veckor senare. Jävla skit.
Hatar att vänta för jag blir så otålig och nervös.
Lyssnar på Pussycat dolls I hate this part.

"The world slows down
But my heart beats fast right now
I know this is the part
Where the end starts."

"I know you'll ask me to hold on
And carry on like nothing's wrong
But there is no more time for lies 
'Cause I see sunset in your eyes

I can't take it any longer
Thought that we were stronger
All we do is linger
Slipping through our fingers
I don't wanna try now
All that's left's goodbye to
Find a way that I can tell you

I hate this part right here.
I hate this part right here.
I just can't take your tears
I hate this part right here."

Hur mycket jag än älskar honom så orkar jag inte med honom. Han är inte det jag behöver och inte vad jag vill ha. Hur mycket hjärtat än ömmar så kommer jag så att säga "cut him lose"
För vi vet båda att det inte kommer fungera.