Amorcaucuest

Okej så idag kommer det bli ett kort inlägg för att ett, Cleo tvingar sig på mig med sin översociala "se mig rör mig snälla du ÄLSKA MIG" spel som går ut på att lägga sig över mitt ansikte, mitt knä och ´mina händer, och när jag ignorerar henne så slår hon mig i ansiktet med klorna. Aj? Ja verkligen mycket aj.
Var hos hästen idag och han var jättesöt, han var verkligen det. Pigg och framåt och jättesnäll, busade lite men inte bråkig på minsta lilla vis. Dock missade jag bussen så gick till berga gård med tårar av ilska och svordommar forsandes från mina läppar, vad gör busschaffisen? Han huter med näven åt mig som står en bit in vid hållplatsen och inte ser honom fören han är typ fem meter ifrån. Och nej jag var inte dold jag var fullt synlig så varför han inte stannad är för mig en stor och jävligt bra fråga.
Men nu ska jag sova, ska till jobbet imorgon det kommer bli fett kul, för att Pojken har fått körkort! Woho! Visste att han skulle klara det redan innan men ändå! GRATTIS! Ska försöka hitta på något att köpa till honom.
Sen kommer jag få cigg imorgon.
Ah, min "Chockladcysta" är borta! Woho! Enkelt med nål! Snacka om super! Fast jag hatar nålar. Jag ljög för läkaren dock. Gissa vad jag sa som var lögn.
Har du ätit p-piller innan?
Ja.
Har du problem med hälsan?
Nej.
Har du varit gravid någon gång tidigare?
Nej.
Gissa vad jag ljög om? Men ärligt det är nog bättre att glömma, eftersom jag inte kan förmå mig att varken förlåta mig själv eller henne och framför allt inte honom för det som hände. Det kan jag aldrig göra heller. Och ingen kan förstå vilken smärta det innebar och fortfarande innebär för mig. Ingen kan göra det.
Och jag vill inte må dåligt längre, jag tänker inte glömma bort det jag hade men jag tänker gå vidare. Det måste jag göra. Det är dags att släppa taget nu, efter alla dessa år.
Kanske det är bra för mig.

Let me be the one who calls you baby all the time,
Surly you can take som comfort knowing that your mine,
Just hold me tight, lay by my side,
And let me be the one who calls you baby all the time.

Ja fan vad jag klarar mig bra utan dig det är ju därför jag bryter ihop när jag hör din röst, får panikångest attacker i skogen, sprang 6 kilometer under en timme idag och hostade blod? Det var för att jag klarar mig så jävla bra utan dig som jag sjönk ihop på marken på Slingan där den går paralellt med järnvägen och bara skrek och grät? Ja fan vad jag klarar mig bra, tackar som frågar.
Det var väl trist att din morsa skulle ringa men då ber jag väl om ursäkt (men det gör jag inte heller egentligen) för att jag dum som fan som jag är ringde dig, för att JAG ÄLSKAR DIG!
Förlåt för övertrampet det ska inte göras om, jag tänker bara ringa en gång till och det är för att utbyta saker, för tydligen får man inte älska dig, tydligen får man inte ha känslor eller må dåligt.
Du klarar dig inte? Vem är det som hänger med polare när man ringer? Vem är det som hade skratt i rösten? Vem var det som VAR SOCIAL?
Jag ber om ursäkt för att jag träffade Korven för första gången på gud vet hur många månader, för det är väl inte okej för dig? För du har ju din lilla Loverboy Stoffe aka. "Jag vill inte ha barn med min flickvän men alla andra tjejer går det bra med!" så då gör det väl inget om lilla jag inte har någon sån att luta mig mot?
Fan vad jag HATAR DIG! FATTA ATT JAG  HATAR DIG!
Jag hatar att du får mina känslor att åka bergochdalbana i min mage, fjärilarna som viftar runt och den metalliska smaken i munnen eftersom jag vet att du inte är min, det har du aldrig varit.
Så varför kan jag inte sluta älska dig? Du förstör mig så hårt att det är sjukt, min kärlek till dig drar ner mig i djupet igen eftersom  ingen annan är god nog vid sidan av dig.
Ja jag gillade Raeif, det gjorde jag, men inte som mer än vän, men det är fan så kul att få uppskattning som man är efter all tid på psyket, kan du inte vara lite glad för min skull? Det var inte jag utan du som sa att du var tvungen att få knulla runt, ska inte jag ges samma privilegium då? Nej tydligen inte för då förvandlas du till "han som inte borde få finnas." Ditt självömkande jävla svin, kan du lägga av? Det är fan inte som om du är den som har det svårt! Och JA! Lilla fjortis/emo ömkande Tessan! JA DET ÄR FAN SYND OM MIG!
Så skit ner dig och dina jävla skuldkänslor! Jag hatar att jag älskar dig, jag hatar avståndet mellan oss, jag  hatar att du inte vill ha mig, jag hatar att jag inte kan släppa dig, jag hatar att du inte älskar mig och jag hatar att du inte är här nu så jag kan få smeka din lena hud, kyssa dina mjuka läppar.
Jag hatar att jag älskar dig så mycket att det gör ont, att det känns som om jag går sönder lite mer för varje dag du inte är vid min sida.
Jag älskar att jag hatar dig. Jag hatar att jag älskar dig.  Jag älskar dig.
De tre orden som skulle kunna förändra världen sa man, men vad fel de hade. "Knowing nothing is better than knowing it all." Ja fan så är det, vill bara sluta dina armar om mig och låtsas som om de här månaderna som gått bara var en dröm, att det inte hände. Att jag fortfaranade har kvar ditt hjärta i mitt.
Men det är inte så, det är inte så enkelt.
"This is all of me, there is nothing more of me than this, I can not be, The well adjust and show me heaven. Im losing all of the time, yeah im losing, and I been through this as long as I remember my life, Im losing, Im losing all of the time."
Det är så jag känner just nu, som om jag försöker komma upp till ytan igen men något drar ner mig hela tiden, och den enda som håller mig kvar är Bacon som klarar sig fast vid min sida och kämpar för två att komma upp till luften. För jag har gett upp, jag orkar fan inte mer.
Du står på andra sidan vattenytan, du ler och räcker ut en hand men jag når inte. För vi kommer från olika världar du och jag, som Tristan och Isolde, och ska inte vara tillsammans, så varför kan jag inte glömma dig?
Jag pratade om dig igår, och sa hur det låg till, jag älskar dig och hatar dig på samma gång. För ingen gör mig så illa som du gör, ingen gör mig så glad som du gör, ingen gör mig så förtvivlad eller tillfreds som du gör.
Och jag hatar makten du har över mig.
Let me be the one who calls you baby all the time.
Men det låter du mig inte vara, däremot kan du sitta i telefonen och skälla ut mig för att jag är "ett psykfall" och att ditt liv skulle inte vara vatten värt om du tog antidepressiva eller gick hos psykolog eller hamnade på psykhem.
Så då är inte jag vatten värd? Varför bryr jag mig ens om att prata om det eller ens lägga mig i dina ordval, du har klargjort ganska tydligt vart du står, du vill knulla runt och du vill att jag ska vänta på dig om du vill ha tillbaka mig. Om.
Så då är det väl bara att knäppa händerna och vänta. Eller?

Well you never find it if you looking for it, should have done something but I've done it enough by the way your hands were shacking rather waste some time with you.
Som om du skulle det? Det enda du har mig till verkar det är att trycka ner under ytan, medan du står och ler och sen så undrar du varför jag är sur.
Jag orkar inte ens sitta kvar vid datorn och lyssna klart, måste ut för paniken kryper under mitt skinn, allt pga. dig. Alltid pga. dig.
Nu ska jag ut för jag klarar inte denna ångets mer, du kan ju bli ihop med din älskade Becca om det nu är så kul. Vadfan du kommer inte märka någon skillnad i vilket fall som helst, och bara så du vet, det du kallade andra gången var inte ett försök till självmord. Då hade jag tagit nittio tabletter, men jag tog bara trettio. Och det är den summa jag ätit dagligen i perioder under ÅTTA ÅR utan märkbar skada. Så vem ska du lyssna på? Sös som inte fattar hur jag kunde "klara så högt antal" eller mig som känner till vad jag äter, hur de påverkar och hur många som påverkar hur?
Men skit i det som om jag vinner något på att skrika på dig i min blogg, du har älskat mig, det vet jag, men det är inte det som är frågan. Frågan är inte Älskade Du Mig utan älskAR du mig?

Återigen är man hos mormor och morfar, har fortfarande migrän och ältar allt som jag kommer över, de har tillexempel tagit bort min nattmedicin. Bra där. Verkligen. Varför? Läkaren har inte haft samtal med mig på en vecka så tiden för medicinen har gått ut. Kul. Tack vare G så fick jag iallafall medicinen och två tabletter mot huvudverken, och så var Carols förbi igår för att hämta saker. Något han inte gjorde. Men det är helt okej för mig för jag är bara glad att se honom igen, även om jag oroar mig för honom. Han är väldigt mörk nu för tiden och jag är rädd att han ska vara lika dum som jag var och försöka ta slut på eländet. Men jag ska försöka få iväg honom till en psykolog, eller stödgrupp om det går, för han behöver få hjälp.
Jag saknar honom, det är honom jag vill ha och det känns så fel att vilja ha någon man försökt undkomma genom självmord, för det är så jag ser det. Jag svek honom.
Kanske var det inte mitt fel, kanske var det hon som fick det att rinna över, men jag gjorde det iallfall och det är det som betyder något, att jag tog steget ut och gjorde ett försök. Sen att jag ibland hatar honom för att han räddade mig är en annan femma. För oftare än jag hatar honom känner jag tacksamhet, för tack vare honom har jag fått hjälp, även om man inte får prata med läkaren och medicinerna suger så har jag iallafall fått hjälp och kommit en bit på vägen.
Idag så ska man vara lite social och umgås med mormor och morfar (det syns väl att jag är JÄTTESOCIAL!?) medan mormor just nu pratar i telen med sin syster. Min moster C. Som är grymmast av de människor jag känner, hon är brutalt ärlig. Och lagar världens godaste mat.
Annars har man gått upp i vikt igen så man inte behöver oroa sig över att man är för smal, även om Carols fortfarande är lite orolig för min vikt. Har fortfarande sjukt ont i magen och inget hjälper. Satt och grät igår eftersom jag inte orkade med smärtan längre, migrän och magen var ingen höjdare. Sen så fick man lite mer skit i säcken när man oroar sig över killen man älskar.
Hans idé om att åka till England och öppna ett fik låter skitbra i mina öron och ska jag vara ärlig tror jag att han kommer klara det med guldstjärna. Den enda missen jag hittat är att det måste bli london, vilket blir dyrt så då borde han gå bokföringskurs innan så han sparar in på slantarna så gott det går. Plus att han måste ha ett startkapital. Men jag tror han är den enda som skulle klara det just för att han är den han är.
Men det är bara jag, kanske är lite förblindad av mina känslor för honom men jag struntar i det. Han är intelligent, snäll, trevlig och kan när han vill. Säljande personlighet med bakgrund i hur ett café fungerar, kan det bli bättre? Jag tänkte smuggla med mig själv om han drar.
Pratade med en av vårdarna i förrgår om min moder och fader, sociala och polisen. Som hon sa: "Du har ordets makt, det kan ta dig långt bara du använder dig av den." Jaha, hur många gånger ska man få höra det innan någon faktiskt påverkas av "ordets makt"? Och varför är jag så negativ idag? Igår hade jag trevligt, vi gjorde det vi brukar göra när vi träffas och det var okej för mig, även om jag önskar att han mådde bättre. Så idag är jag negativ för att? Sov till tolv eftersom migränen inte lättade förens fyra i natt och den har fortfarande inte släppt, så det är väl en orsak att vara negativ. Sen har vi magen som oroar mig, och det faktum att jag inte har medicin längre. Och så pratade jag med min moder igår, via telen eftersom de inte släppte in henne på huset. Varför? Jo jag hade migrän. Så hon återvänder aldrig igen, vilket känns ganska skönt, men ändå sorgligt. Fick ett erkännande i förgår också vilket skrämde skiten ur mig. "Jag vet inte om jag alltid varit så bra på att säga det men jag har också haft fel när vi bråkat, och jag är ledsen för det." Jag satt mållös långt efter det att vi lagt på, liksom hallå? Vad har du bankat skallen mot? Det skrämmer mig att hon är så snäll helt plöstligt och jag överfalls av hemlängtan.
Men de på huset kommer inte släppa mig, den 3/4 är det Södersjukhuset och sen den 7/4 är det socialgubben. Sen får vi se hur resten går men jag tror inte på det.
Så tills den 3/4 måste jag få tillbaka busskortet från Bacon så jag kan ta mig in, får nog åka själv för de har ingen koll på att jag ska dit, vilket är bra.. Eller..?^.-
Det är som vanligt ingen kommunikation, har fortfarande inte fått laktosfri mjölk till huset så jag förstår inte varför jag bryr mig om att försöka, det är inte värt tiden, jag får ändå inga svar. Som L sa idag. "De snackar så mycket om det här stället om hur bra det är, samtal med läkare varje dag, alltid tid för en osv. men man har fan tur om läkaren hinner träffa en ens en gång i veckan!" Där är stället i ett nötskal. Kul..
Sitter och lyssnar på musik nu via Vampirefreaks och njuter av Marilyn Manson som sjunger för mig, sen blir det deathstars.. *dreggel* Sen ska man in på youtube och fixa lite musik därifrån eftersom man inte orkar rota igenom VF hela arkiv av musik, det tar på tok för lång tid.. :S
Sen måste man få tag i korven om att bada på fredag, jag vet ännu inte om jag kan men vi får väl hålla tummarna för att det går, och att jag får tag på bikini för det är något jag behöver införskaffa nu när man gått ner i vikt. Synd bara att bhåarna inte blir mindre.. Eller att brösten inte påverkas ännu hellre! XD Var så stolt över att kommit upp i C, nu har man knappt b längre.. Trist läge.
Sen har man fått exem av den jävla tvålen! Det är sjukt irriterande, och även om man bytt nu så känns det fortfarande,det kliar som fan.
Ska försöka få tag i B2 också men hon är lika lätt att träffa som sociala, vilket är.. bra..?
Men jag älskar blogg.se det är min favoritsida, man skriver ett inlägg och sitter i furtio minuter och tänker och formulerar, sen så sparar man,bara för att vara tvungen att logga in igen och inse att hälften (om inte mer) är borta. Jag verkligen ÄLSKAR den här hemsidan.
Men mitt mål var inte att skriva något viktigt egentligen utan mer skriva av mig så det fick jag iallafall göra även om jag inte fick spara texten och läsa igenom mina tankar från idag.
Så nu är det fika på gång och sen blir det väl att dra tillbaka till huset, ska äta där för jag orkar inte vara borta hur länge som helst heller, märkt att jag är väldigt asocial när det kommer till andra.
Modern var förbi igår bara för att bli avvisad igen så hon kommer inte tillbaka. Det är både skönt och sorgset på en och samma gång men mest skönt, för nu har jag inga krav att uppfylla, inga kriterier att hålla, för hon får inte komma. Så jag behöver inte spela något mer.
Dessutom har hon gett mig så mycket av ett erkännande som jag någonsin kommer att få av henne. "Jag vet att jag inte varit så bra på att säga det men jag har också haft fel när vi bråkat. Jag är ledsen för det." Så det är något annat som ligger bakom mig. Sen frågade Eve i förrgår om man klarade av att bo själv, i stockholm. Jag vet ärligt talat inte, jag vet inte om jag kommer komma tillbaka krypandes till henne med svansen mellan benen som jag gjort varje gång hittills så fort hon knäppt med fingrarna eller höjt rösten. Hur skulle jag kunna veta det? Men jag ska kämpa för att få ett liv bortom henne och se saker och ting som inte jag kunnat se innan, få starta om på  nytt. Det enda negativa med det är att jag fortfarande älskar honom. Carols.
Negativt eftersom jag alltid kommer att älska honom och förmodligen aldrig kommer vara hel igen utan honom, men positivt för nu vet jag vart jag står, vad jag vill. Så det är bara att kämpa för att få det, även om jag idag ligger på latsidan. Har fortfarande migrän och ont i magen så det går inte så bra för mig. Det är tvärt om ganska negativt.
Men jag måste klara av att vänta tills den 3 april så får de på Södersjukhuset kolla upp det eftersom de på huset inte kan göra mer än en sak i taget. Så har man börjat spy igen, vilket inte är det roligaste man kan råka ut för, men jag håller igen och tar det som det kommer. För inget negativt kommer utan att det kommer något positivt, vilket betyder. Jag har gallsten, så nu kanske de måste göra något? För går jag ner till 43 igen så dödar jag någon. Ska se idag hur mycket jag väger, tror jag ligger runt 47-48 vilket är helt okej för mig även om Carols tycker att jag är för smal.
Sen så har jag fått behålla sakerna som han lämnat hos mig, vilket är skönt eftersom det är en påminnelse om bättre dagar, om bättre tider. Samt att de doftar svagt av honom.
Så det är av nostalgi jag behöll dom, för jag saknar honom. Det finns bara tre personer som känner mig så bra som han gör, det är han, Bacon och ibland B2. Men ingen kommer i närheten för vad han får mig att känna. Det är som om någon sticker ner en pinne i en myrstack, han rör vid ställen jag inte visste fanns. Och så har vi ombytta roller, nu är han cynikern och jag optimisten. Jag har blivit mindre cynisk efter händelsen och inser att det finns saker som är värda att kämpa för.
Tex. du.
Lyssnar på the crüxshadows nu, fan vad länge sedan det var, varför kan inte sånna som dem vinna melodifestivalen? Och jag räknar inte Lordi som sånna de är bara.. Eh, ja precis.!
Men jag ska tillbaka till middagen eftersom jag inte orkar vara social pga. migränen sen får vi se hur det blir med resten av dagen, men jag tänker äta på huset, bara det inte blir fisk igen. Fick fisk i broccolisås och jag som älskar fisk kunde inte förmå mig att göra mer än smaka. Det STANK, det luktade så illa så man fick kväljningar och sen smakade det absolut inget annat än segt gummi. Det var en enorm besvikelse, så jag hoppas på att det finns ätbar mat där nu till middagen, kommer inte riktigt ihåg vad det blir men jag hoppas på att det blir gott iallafall. Sen får vi se hur det blir med min önskning.
Men nu är det fika. Så dags att prata och vara social.

Okej, ikväll får jag inte ens tag på fucking jävla B2, jag hatar Comviq! Funderar på att såga ner deras "master mast" bara för att se hur många användare dom ens meddelar detta till. Idioterna.
Så nu ska jag lägga mig i sängen, bita på naglarna, inta på tok för mkt popcorn, beklaga mej över den svåraste tiden på månaden, glo på anaconda och fundera varför filmen med mördarmyrorna var så mkt läskigare.
Och dagens fråga. Vart tog fem liter cola vägen? :S
Men nu ska jag lägga mig i sängen, stäng av datorn och dö. Ska träffa Carol imorgon, jag vill inte. Kommer återigen bli insyltad och det vill jag verkligen inte bli. Ärligt talat så är det mer än vad jag klarar av. Och tack vare allt snack om kärlek så kommer alla känslor tillbaka och jag tänker: "Men tänk om"
Det går inte att leva sitt liv genom att älta allt som hänt.
Antagligen läser han det här nu och funderar på vad jag är för idiot men det får vara så då, jag kan inte låta bli att undra.
Och nu kommer jag bli påpucklad av B2 och Bacon, M, J, och alla andra för NT.
Men jag har lovat att komma själv så då gör jag det också.
Fan ta alla killar, jag vill inte höra hur "Snygg" eller "söt" eller "sexig" eller "Fin" jag är. Jag vill bara att någon ska krama mig hårt och säga: "Jag älskar dig Tess."

B2 kom över idag efter att ha sovit hos Popcorne igår, och var backfull som.. *piip* Hon spydde två gånger på vägen hit från Farsta strand. Så jag fixade lite vatten, knäckebröd och så en säng till henne så hon kan vila upp sig tills ikväll.
Inte för att jag har några planer för ikväll, halloween och allt.
Hatar fortfarande att det enda jag kunde tänka på medan B2 sov var på Carol och Bacon. Bacon är väl okej, men inte carol. Aldrig han.

You make the sun rise up on a cloudy day, you are my one true love you are my everything.
Fan vad jag är arg på mig själv, att jag fortfarande kan känna det där sprittandet i hjärtat när jag ser dig, oavsett hur dåligt du behandlar mig för du ser mig igen.
Hatar det faktum att jag längtar efter att du ska logga in på msn, och den oerhörda besvikelsen när du inte gör så. Det faktum att du kan få mig att skratta och stoja som jag gjorde i början, innan allt gick fel. Och jag hatar  det faktum att du så lätt kunde trassla dig in i mitt hjärta igen.
Jag vill inget hellre än att glömma dig, bara skjuta undan dig och begrava dig i min trägård, kanske börja odla majs på dig tillochmed, men livet fungerar inte så, man går vidare, man begraver men man glömmer aldrig.
Det är vad jag önskar just nu, för att slippa alla dessa känslor som jagar mig hit och dit, att jag kunde glömma dig, glömma att du över huvudtaget fanns och alla de saker dina läppar, dina händer, din skäggstump, kunde göra för mig. Hur du kunde få mig att snyfta av välbehag.
And the devil said: "Follow me and I shall give you anything you want"
Så känner jag för dig just nu, du är som chocklad, syndigt gott men i slutändan är det bara tillfällig njutning, för sen sitter man där smällfet och finnig.
Iof blir man varken smällfet eller finnig av dig, bara utstressad och nervös, men det är en liknelse. Jag har mi na vänner nu, jag har M och B2. Jag tänker inte ge upp allt jag har för att få dig igen, jag kan itne. För du kommer lämna mig igen, och då kommer jag stå där själv, utan någonting alls.