So what you think about that?

Livets utveckling har gått tillbaka lite, på sätt och vis, har blivit arbetslös från slutet av mars så letar jobb som fan för att hitta något som kan dra in kosing. Deppade ihop fullständigt när jag fick veta det, panik och ångest över att leva på Pojkens lön tills jag hittar något sätt att dra in pengar till oss.
Så blev oerhört glatt överraskad när det damp ner ett brev i brevlådan från Hermods om att jag kommit in på en av deras kurser, med studiebidrag!
Så även om uppsägningen kom som en chock, och lagom till utlandsresan med Nasse och Bacon (sorry men det passar! :D) så känns det inte helt hopplöst iallafall!
Sen har jag fått träffa fler ur pojkens familj och de är supertrevliga, roliga och verkar tycka om mig, även om de inte känner mig så pass bra ännu.
Men jag har i alla fall fått bekräftelse efter att ha pratat med en av hans bryllingars förälder om att jag vill plugga vidare och utbilda mig vidare. Det har jag också fått bekräftelse för eftersom jag själv känner att jag vill kunna känna en hygglig lön, vill ha en större lya om ett par år och kunna ha middagsbjudningar utan problem.
Jag kom också fram till att jag är en udda person, idag. Jag gillar att bjuda hem folk, laga mat och sitta och snacka skit minst en gång i månaden. Att jag håller i det är inte problemet för mig då jag får ut så mycket av det, utan det faktum att folket, nämner inga namn men jag tror folk vet vilka jag syftar på, är så otacksamma och tar det för givet. För det gör det hela mindre roligt för min del, det här att jag måste göra det, eller att det är klart att jag står för skiten om DE vill göra detta.
För mig ska det inte vara självklart att "Tessan håller i det så säger vi våra krav på hur det ska vara. Sen fixar hon resten åt oss". Det får mig att känna mig som deras betjänt.
Men jag är glad i alla fall, jag ska börja plugga, letar jobb och ska snart åka utomlands med bästa vännen och hennes kille. Kommer bli superkul! Oavsett hur man ser på det, nackdelen är den att vi snart åker, något som gör att fjärilarna börjar flaxa runt i magen på mig.
Men nu ska jag ringa mormor och morfar och kolla om de är hemma så jag kan titta förbi och prata skit och kolla om jag får låna resväska av dem.
Bacon köpte en jätte snygg resväska igår som var neongrön (inte riktigt men ni förstår färgen bäst om man säger så) och ett neonorange spännband, men själv kommer jag antingen ta en mjuk av mor eller kolla om jag får låna en av mormor och morfar.
Sen tror jag att de även vill prata med mig om Finland och sommaren. Kanske Bacon kan få komma med, om hon vill, men tror inte det blir så mycket mer än tio dagar där ute. Har vi egen bil (Pojken har fått det som krav för att följa med annars åker vi till hans landställe på Öland) så räcker tio dagar gott och väl som första gång. Vill inte att han ska bli uttråkad heller ju!
Dessutom skiljer det inte så mycket i pris med att ha med sig bil eller åka utan för oss, det är fyra hundra kronor per person, tur och retur, dyrare med bil. Något jag gärna betalar för den frihet man får av att ha med sig egen bil. Dock är mor sur, hon hade velat åka med oss, själv är jag bara något lättad eftersom jag vet hur mor blir när de är med i bilden och helst slipper råka ut för det igen.

Somethings stoped to be..

Förra veckan var jag hos Rexen Torsdag, Fredag, Lördag och Söndag. Men jag klagar inte alls, det har faktiskt inte varit jobbigt eller svårt på något sätt om jag ska vara ärlig.
Torsdags träffade vi i och för sig på en älg, Eller jag tror det var en älg och när jag inte lät Rexen fly muckade han han gräl med den, han stegrade (och inte bara lättade fram) och bockade och sparkade backut. Det var intressant, men när jag såg något enormt och brunt sticka in i skogen med stora kliv blev JAG rädd och vi rejsade därifrån! Haha gud vad han gillade att få sträcka ut ordentligt även om han inte gillade att behöva sakta ner igen. xD
Sen i Fredags red jag ut med medryttaren på Islandshästen i böxen brevid, tydligen bet han mig ^^ såg det när jag kom hem och visade Lisa på lördagen, och ja jag blev tydligen biten ^^
Sen på Lördagen så hoppade Bacon för första gången sedan han blivit privat och GUD vad han tyckte det var skojigt! Synd bara att de båda är ringrostiga! ^^ Men så fort han fick markbomm så hoppade han superfint! Även om Bacon var lite osäker på honom (med tanke på att han hoppar snett, flyter ut med bogen osv så kan jag faktiskt förstå henne riktigt bra) så såg det riktigt fint ut tillslut!
Söndagen var bara ut i stallet, mocka och sen dra igen, med Bacon och nu idag (måndag om ni inte visste det (; ) så red jag Skorpis och Bacon Rexen och Skorpis vart riktigt het på gröten (han går inte så mycket då medryttaren slutat och ägaren har varit skadad ett tag) men han dog när vi tog klätterbacken! Riktigt söt, het på gröten som sagt och vääldigt tittig! Men det löste sig när jag vågade ta lite mer i honom. Och så fick Bacon korrigera min sits så mycket hon kunde! ^^ Det var intressant!
Så imorgon ska vi rida runt hela slingan och även testa en lite längre galopp och se om man kan få honom att faktiskt sakta ner efteråt. ^^
Och så ska vi trava riktigt snabbt på raksträckan! Det kommer bli superkul! Och jobba honom i traven och inte bara i skritten vilket inte är så svårt bara man får lite motor i honom, det är kanske inte det lättaste men det går ganska bra faktiskt bara man är envis ^^ Så kommer bli roligt att ha honom imorgon tro det eller ej, för jag älskar att få honom att jobba han är så söt när han går där och hummar och filosoferar för sig själv. Det är så man vet att han jobbar och trivs med det, han hummar för sig själv. "Hmm, hmm, hmm" en liten paus "Hmm, hmm hmm".
Hela han är riktigt go. Även om han har sina sidor ^^
Tyvärr har jag inte fått något mer info om Mirelle som jag bokade istället för min Sandra. Men hoppas och håller tummarna att hon kommer den 9onde för det vore idealiskt för mig.
Och Pojken är här igen, jag lever på minimumgränsen och vet inte hur jag skulle klarat mig utan Bacon som fick betala min hyra eftersom mitt jobb sitter inne med lönen :(
Damn!

No sweet memory

Sitter med flyttkartonger, ifylld adressändring och tänker: "Ironiskt att hela ens liv får plats i ett par kartonger". Ärligt talat, hur mycket skit kan man samla på sig?
Har hur mycket pennor som helst, ett dussin block, ännu mer saker som är totalt onödigt, som alla postit lappar, vad handlar det om egentligen?
Måste dessutom sätta mig ner vid bordet och gå igenom alla mina papper, alla räkningar och definitivt alla lösblad som jag samlat på mig. Som "Grattis på 20års dagen Pappa och Lisa." Varför sparar jag den? Varför inte bara intala mig att han är död? För att han kanske har ändrat sig? Spelar det någon roll?
Egentligen borde det itne göra det, jag menar jag har förlåtit honom för det han gjorde på mig, mot mig också. Vad han gjorde med min kropp. Men det jag inte kan förlåta, något jag inte kan blunda för är hur han systematiskt slog brorsan. Misshandlade honom och drev honom till ruinens kant.
Jag kan inte heller förlåta hur han betedde sig mot min mor. Hur illa hon än gjort mig så kan jag inte förlåta honom för det han gjort mot henne. Det går inte.
Jag kan inte ursäkta hur han slog henne sönder och samman, hur min barndom blev fläckat av ljudet av dunsar, kraschar och skrik när vi lagt oss. Hur han skrek och hur hon bad.
Jag kan inte förlåta honom för det.
Jag vill, jag vill inte vara bitter, jag vill inte låta honom ta upp min tid eller min själsfrid men jag kan inte finna förlåtelse för hans handlingar. Jag kommer alltid hata hans handlingar. Kanske kan jag en dag släppa det och gå vidare med mitt liv, gå vidare med mig själv och de mina och lämna honom där han hör hemma, i det förflutna.
Varför jag tänker på detta är fortfarande oklart för mig, och jag som alltid hävdat att jag är ärlig mot mig själv. Nu börjar jag undra om det verkligen är sant.
Är jag ärlig eller vet jag varför jag inte kan förlåta honom?
Ja jag vet varför. För att jag inte kan finna styrkan inom mig för att göra det. För att förlåta honom skulle vara som att svika de som råkat illa ut pga honom. Som att svika min familj. Dessutom vill jag inte veta om han förändras. Jag kan fortfarande minnas hur manipulativ han var, jag vill inte och tänker inte låta honom göra så mot mig igen. Aldrig mer.
Och orsaken till att jag tänker på honom är nog för att jag sitter och tänker på hur min familj ser ut. Hur mitt liv ser ut.
Jag känner mig starkare än på länge, redo att gå och möta farorna halvvägs och slåss för den jag är för den jag har rätt att vara. För min existens.
Men jag har inte modet, eller orken att förlåta honom. Jag vill inte ha honom i mitt liv och jag behöver inte ha honom där heller. Orsaken till att jag tänkt så mycket på honom är att jag nu har en ny start i livet. En ny början. Ett nytt liv. Och hans brev visade att han fortfarande vill ha kontakt med mig. Vilket jag kan förstå, på ett sätt, men ändå inte smälta.
På något sätt känns det som om han pissar på mig när han fortsätter ta kontakten med mig när jag klart och tydligt sagt att det inte är vad jag vill. Samtidigt så kan jag inte göra annat än att tänka att han kanske vill visa att när jag är redo så finns han kvar. Men vill jag ha det så?
Det finns saker som man kan förlåta, men aldrig glömma. En hel del sådana saker. Och han har gjort merparten av dem. Så varför skulle jag finna förlåtelse hos mig när han inte gjort något för att få den? Då skäms jag för jag vill inte bli bitter. Vill inte låta honom stjäla energi från mig.
Sen undrar jag vad man egentligen håller på med. Som om han skulle bry sig hur jag känner det, han har aldrig gjort det. Men jag bryr mig, och jag vägrar låta honom dra ner mig i skiten bara för att han ville höra av sig. Jag är bitter på honom, men jag hoppas och kämpar på att bli bättre, mindre bitter och en dag kunna förlåta honom.
När han dör vill jag kunna gå på hans begravning utan att pissa på hans grav.
Sen kan man ju alltid se det såhär, jag har två underbara vänner, en underbar pojke som älskar mig och sen har jag ännu fler vänner som kanske inte känner mig så bra men som får mig att må bra. Och relationen till mormor och morfar och mamma börjar tina och bli lättare. Kanske jag har mognat åtminstone lite då jag inte tar det så illa som jag brukat. Nu ler jag bara och säger i mitt huvud: "Jaja men man tar dem som man tar det".
Kanske är det så att trots allt som hänt så har jag mognat, blivit starkare och mer säker på mig själv.
Mina vänner har hjälpt mig genom detta år av helvete. Och jag älskar dem så mycket mer för det. Och det gjorde att mitt samtal på nyårsafton med Ragnhild fick mina ögon att öppnas för gott. Jag kan inte citera honom korrekt/ ordagrant men som han sa: "Du har väl märkt att mamma och lisa och även tina är måna om hur du mår? För dem är du en del av familjen, och även för mig" Det fick mig att inse att ens familj inte nödvändigtvis är de som är linkade till mig genom blod utan de som funnits där när jag gråtit, de som tröstat mig och skrattat med mig. De som ställer upp i vått och torrt och aldrig vänder ryggen till.
Jag är rädd. Det är något jag måste erkänna. Jag är rädd för att bli vuxen, rädd för att misslyckas. Rädd för att svika de som älskar och tror på mig. Men samtidigt så vet jag nu att jag kan möta deras krav, jag kommer möta deras krav. Och jag kommer klara mig utmärkt när jag gör det. Inte för att jag måste, inte för att jag behöver.
Utan för att jag vill. För att jag kan.
Och för att, först och främst, hon älskar mig för den jag är.

Im leaving

Jag kan inte annat än hålla med i låttexten: "Im leaving never to come back again, I found somebody who can do it better than he can."
Det blev fiasko, pojken hatar mig, jag är nöjd med att det är över. Mellan oss, över huvud taget.
Det känns ganska skönt. Nu slipper jag ha dåligt samvete för att ajg inte satsar på oss eller ens försöker hålla skenet uppe. För ärligt talat, om vi inte har sex, vad har vi då? Inget. Det är så enkelt men ändå så svårt.
Känner mig elak och ganska snuskig som faktiskt inte vill ha annat av honom, det är så olikt mig som det bara kan bli, men ändå känns det rätt.
Han passar in lika illa i min värld som jag gör i hans, därför kan det inte fungera mellan oss. Det och det faktum att vi inte hittar på något ihop. Det är hemskt att säga det, men jag kommer inte sakna honom lika mycket som jag trodde jag skulle göra. Får helt enkelt hitta annat att göra på min fritid. Det finns fullt av killar som skulle ge mycket för att få vara med mig så det är bara att se sig själv som ledig igen så kommer det lösa sig till slut.
Imorgon måste jag och jobba med gamlingarna, det kommer vara så kul att ha något att göra igen! Att få hjälpa till med älderverksamheten är en av de roligaste sakerna jag vet just för att de verkligen ser fram emot det, och är så positiva och glada! Samt det faktum att det finns några riktiga orginal bland dom som man kan skratta ihop med.
Det känns kul! Men å andra sidan är det inte förens klockan fyra så har gott om dötid att städa och pyssla på, om jag bara kommer till skott och gör det. Men men det är något som måste göras så därför kommer jag göra det, precis som allt annat i livet.
Kanske inte så positivt synsätt men allt i livet man är tvungen att göra är inte alltid roligt, och det är bara att kravla upp ärmarna och ta tag i det så man får det gjort.
Det bästa med dessa dagar är nog att Bacon fick mig att nästan börja grina för att jag älskar henne så mycket. Hon är det bästa som hänt mig. Fick massvis med mysiga julklappar av henne så man kommer ha fullt upp med sakerna när det hela avlöper som det borde med hunden. Den stackaren kommer vara så bortskämd! Men jag klagar inte. Inte hon heller tror jag.
Menmen, snart börjar skolan och jag önskar att jag inte behövde börja, men å andra sidan så är det på distans så kanske kommer undan lindrigt? Kan ju alltid hoppas på det iallafall. Sen ska jag ringa samtal till alla mina kontaktpersoner som vill höra av mig, lära mig att leva på tusen kronor per månad och måla naglarna. Något jag aldrig gör men som jag fick lust att göra nu.
Behöver en pojkvän som kan ge mig det jag vill ha, det jag behöver. Å andra sidan så ger jag dem inte en chans eftersom jag skyddar mitt hjärta med näbbar och klor. Det är därför det inte är svårt att säga hejdå till pojken, för att jag aldrig låtit honom komma mig så nära att han ska veta varför, och hur jag blivit den jag är. Det har aldrig varit på tapeten för honom att ta reda på det.
Kanske är det därför jag inte har något emot att släppa honom, för att han inte lyckats ta sig in till min kärna. För att han aldrig kunnat förstå.
Var mest lättad av att han gick idag, tror han märkte det, för han tvekade utanför min dörr, men jag log och stängde den snabbt så han inte skulle ångra sig. Kändes inte svårt alls.
Det som kommer bli svårt är att säga till honom att jag inte är intresserad av en fortsättning, över huvudtaget. Och även berätta varför.
Har aldrig varit bra på att göra slut, brukar mest låta det rinna ut i sanden. Men för en gångs skull känns det inte rätt. Inte med honom. Kanske är det för att det är hans första riktiga förhållande, kanske är det för att jag faktiskt bryr mig om honom. Jag vet inte. Allt jag vet är att jag hela tiden kollar mig runt efter något nytt, något som passar  bättre ihop med mig, och då är det inte rätt mot någon av oss att jag håller kvar honom.

Dead As We

Min katt verkligen STINKER. Funderar på att döpa om henne till stinky men känns inte riktigt schysst, hade dock varit ganska coolt, då har vi en Morran (X:a) och en stinky och en till som får namn i januari så det hade varit klockrent.
Som det nu är ligger Cleo framför mig, hårar som fan och stinker äggmök. Det är äckligt vad hon luktar så kommer tvångstvätta henne idag, med schampoo och hela köret innan hon får sova i sängen med mig.
Igår var pojken över och det hela höll på att gå åt skogen, har varit ur balans hela dagen efter det som hände igår. Jag sa att jag saknade honom och det där ordet man bara inte ska säga. Så "älskade" vi med varandra, jag gjorde allt för att han inte skulle tänka på annat än att få komma, klädde mig sexigt, uppförde mig och pratade så att han skulle tappa kontrollen. Men icke då, han ser alltid till att jag får vad jag vill ha och behöver innan han låter sig själv njuta och bara för det älskar jag honom.
Försökte jämna ut oddsen genom att reta honom till vanligt plain sex, men nej, han vägrade och höll om mig tills han somnade.
Själv satt jag uppe halva natten och funderade på att starta ett bråk, medvetet gå in för att få honom arg så jag kunde få kontroll igen, men somnade i hans famn iallafall sen.
På morgonen var han jättesöt, helt nyvaken när jag gick upp och satte på kaffe och fixade frukost. Älskar hur han ser ut med morgonruffs och sömniga ögon, innan han drar på sig masken och blir Snobben jag ofta retar honom för.
Även Cleo älskar honom, hon vägrar låta honom vara ifred när han är här, tar hans strumpor, ligger på hans byxor, sover på honom, väcker honom genom att sätta sig i hans ansikte eller bara bita honom i håret.
Jag önskar ibland att jag var en katt och bara kunde stryka mig mot honom och slicka lite.
Men å andra sidan så har jag just insett en sak. Jag har skaffat hund. Det betyder att det inte blir något mer Finland på ett tag och definitivt inte så mycket plugg som jag borde göra. Det suger men ändå är det lite spännande. Jag ska börja plugga.
Det är roligt faktiskt.
Och ta hand om min lilla tjej som kommer till Arlanda snart! Vad jag längtar. Och jag längtar tills jag flyttar, kommer vara så skönt att slippa mina kontaktpersoner. Verkligen jätteskönt, och bara komma på onsdagsmiddagarna. Mys.
Tänker nog behålla jobbet dock även när hunden kommit och plugget startar. Jag behöver väl inte gå heltid eller hur? Dessutom skulle det kännas bra i min ficka med lite extra cash. Sen ska jag försöka hitta ett jobb som hunden kan komma med till men det är ett senare projekt som jag hoppas kommer lösa sig.
Kanske inom äldrevården. Tåls att tänkas på!
Saknar redan min cykel och "min affär"..
"Don't say Im sorry again, doesn't give you the right to be someone else."
"But inside im numb, I can't even cry."
"Will you stand with me when the colours here will fade, will you help me see real shades of gray"
Jag önskar av hela mitt hjärta att jag inte älskade honom. Att jag inte var kär. Att jag inte saknade honom när han inte är nära, när han inte har sin stora hand runt min.
Vill inte känna allt som jag känner, vill inte släppa taget om kontrollen och falla hårt för honom. Men vad är det som säger att jag inte redan gjort det.
Negative - An Ornament.
"All I want is that you love me as I am. Don't say you're sorry again, it doesn't give you the right to be someone else."
"Can't find a better man."

**Uppdatering**


"I just wanna be alone tonight, I just wanna take a little breather
Cause lately all we do is fight, and every time it cuts me deeper.

Cause something's changed, you've been acting so strange
And its taking its toll on me its safe to say that I'm ready to let you leave
Without you, I live it up a little more everyday
Without you, I'm seein myself so differently
I didn't wanna believe it then, but it all worked out in the end
When I watched you walk away
Well I never thought id say
I'm fine
Without you"
Kan inte säga det bättre själv. Hinder - Without you.
I just fine..

You gonna make me OK..

Jag var hos hästen idag, han hade två små sår på kotan som jag tvättade med vatten och jodopax och han var så sur som jag vet inte vad. Typ som Nettan när hon var som värst.
Men det var okej, jag fick tillbaka minnet hur hon var och hur man gör för att lugna en sådan häst. De var ganska roligt.
Cleo blev überglad när jag kom hem och hon har inte lämnat min sida sedan dess, även fast jag gav henne mat. Riktig blötmat dessutom, hon springer ut och ser till att jag är kvar var tionde minut och ska ha svar på sitt jamande.
Det var jättejobbigt att åka hem dock för det var fullt med killar som glodde oförskämt mycket, och tre stycken försökte även få kontakt med mig. Jag som trodde man skulle slippa bli ofredad när man kommer med okammat hår, mjukisbyxor, munktröja och converse, men som vanligt är det inte så det går till. Ibland hatar jag mitt utseende.
Imorgon ska jag baka och handla inför bakningen för det smäller på måndag, det värsta är att jag måste plocka ut alla pengar jag lagt ut för så länge för att få ihop det till en present till Lisa och dessutom fyller Pojken år den 11:e så man måste fixa något till honom också.
Fast å andra sidan så ska Bacon få en julklapp så jag hoppas hon förstår att den kan bli lite sen även om hon behöver den nu. Ska illafall försöka lägga vantar på en av de två sakerna tills på Onsdag när vi träffas, jag längtar verkligen dit.
Men jag kan fortfarande inte smälta varför jag inte kan berätta sanningen för henne, ärligt vad spelar det för roll? Jag är som I.D.A. jag kan inte klara mig utan manligt sällskap så man byter av dem på löpande band, och varför inte be henne hjälpa mig med de två dilemorna jag sitter i nu? Ett ex som gillar att "banka in" sitt budskap och ett ex som aldrig slutar ringa. Dessutom har Pojken gått för fort fram för att jag ska gilla det, han vill att jag ska sova hos honom under mellandagarna men jag vet inte om jag vågar, bränt barn skyr elden heter det väl men jag är så orolig för vad som kommer hända om jag hamnar hos honom. Här är det jag som är chefen jag bestämmer vad som ska hända och när men rädslan finns kvar där under ytan.
Jag tror han märkt av det, att jag rycker till om han rör sig för snabbt, stelnar när han knyter händerna, håller andan om han ser sur ut för något jag sagt. Eller det faktum att jag inte vågar äta innan jag vet att han gillar maten.
Det plus oron runt min hälsa som jag vägrar prata om gör att det känns lite krystat emellan oss, men samtidigt har vi en gemenskap som bara finns mellan mig och Bacon. Vill jag vara ifred kan jag sätta mig med hörlurarna och läsa i fåtöljen utan att han börjar tjata om vad det är som är fel. Han tar det, även om han inte gillar det så tar han det. Och det är bara Bacon annars som kan låta mig läsa i ett par timmar utan att tjata på mig om att göra saker.
Därför är det speciellt, som en skör vapenvila.
Han bjöd ut mig på en riktig dejt i fredags, bio, middag, eftersnack, allt. Och betalade allt också. Jag tror jag fick ta en runda öl, resten täckte han, och även det känns udda, samt det faktum att han skjutsar mig när jag vill vart jag vill. Det är en underbar känsla att veta att man kan fråga honom och han säger: "Visst vill jag det, ska se om jag får tag på en bil bara." Där finns det inget "orkar inte" "Ta tåget" eller "Går det inte bussar?" utan det är bara att fråga så gör han sitt bästa för att få det att fungera. Det älskar jag hos honom. Det och att han gick in i det här föhållandet utan skygglappar, han vet vad jag har varit med om, vad jag har gjort och hur jag är, och han tar det. Han anpassar sig utan att bli ett våp och han säger nej om jag kör med honom.
Vi är båda lika hopplöst stolta av oss så det blir ganska hetsiga diskutioner men han har humorn bara man kommer förbi det där snobbiga yttre.
Dessutom vill han att vi har en fest till Bacons ära (maskerad eftersom han gick med på korsett och stayups för hennes skull för att hon lättare skulle minnas honom. Inte för att han gjorde det! Men ändå.) och han är den jag spånar med.
Mest skrämmande av allt är nog det att jag älskar honom. Jag har inte sagt det och jag kommer inte säga det på ett tag, men jag vet det. Det känns.
Så imorgon är det fullt upp, ska till och med ha ett allvarligt snack med pojken. Scary shit. Och samla mod till mig att berätta allt för Bacon, men jag kan börja med: "Jag har magkatarr igen!" (eller vad de nu heter när man är på väg att få magsår) och jag får inte, jag vet inte. Röka iof men det vet alla redan, och inte heller äta salt eller fet mat eftersom jag har ansträngt hjärtljud! XD Så nu har jag sagt det för hon kommer nog läsa det här. Gulp?

Cyanide

 Kan man göra annat än att älska Cannibal corpse, Dope stars inc. och Deathstars? Trodde inte det.. Jag har fixat allt så det enda som återstår nu är att se om folk gör det som de sagt att de ska göra. Sen hoppas jag på att få namnlista nästa vecka, och ska köpa saker till festen på fredag. Sen hoppas man på att allt avlöper utan problem.
Klockan tolv ska vi vara på plats och fixa iordning så att när hon kommer tillbaka så är allt fixat. Och ska försöka få dit alla innan klockan tre och det är i sig ett stort jävla projekt. För det är väldigt svårt att synka folk som jobbar olika tider och olika pass. Men håller tummarna nu att det går vägen och att allt som vi bestämt ordnar sig. Sen kommer det att bli lite sista minuten panik som alltid, men vi ska försöka ordna det så gott det går att ordna. Fan vad jag blir nervös nu, det är en månad kvar men är helt eld och lågor eftersom man måste köpa smycket strax efter löningen.
Bara det är en mardröm, tänk om man inte hittar något som man tycker passar? Vad gör vi då?
Tyckte iaf att man skulle gravera in "Träningsboendet (året hon började jobba med det) - 2008" Bara för att hon ska veta att det är från oss.
Sen har Bacon fixat hovis men ändå inte adress till bloggen, dumma henne, sen kan vi ju alltid säga att jag sa: "Jag älskar dig" till Pojken när vi duschade tillsammans, precis som planerat så hörde han inte det utan fortsatte glatt att massera in schampoo i mitt hår, men men, jag har iallafall sagt det. ^
Sen är jag och B på god fot igen, det känns så skönt!
Och nästa vecka blir det IKEA, kommer bli super!
Men kanske är det såhär det ska vara? Kanske är det som bubblar i mig lycka? Hmm, underbart isf! Men nu ska jag nog sova eftersom jag jobbar heldag imorgon, från åtta till kvart över sex, sen samma på fredag, vad gör man itne för att få ut lite mer flextid? Dumma lilla mig xD
Sen kan jag säga att exet ville ha mig tillbaka och jag kunde inte sluta skratta. Fan vad patetiskt. Ärligt alltså. Snälla lägg ner jag vill inte ha något mer med dig att göra!!
Cleopatra är översocial och pratsjuk som satan så jag har ganska roligt åt henne för hon har hela konversationer för sig själv. Roligt roligt. :D
Men nu ska jag sova ju! Har ändå inget nytt att komma med förutom att jag flyttar från Blackan i Januari, då flyttar jag till en nyrenoverad lägenhet i farsta! Mys! Närmare vännerna är det också xD Kommer inte klaga på läget iallafall! Hoppas Cleo gillar det bara :)

Siren or Najad

Så har man fått ytterligerligare en komplimang att lägga på högen. Kanske skulle det inte vara så illa att släppa loss och gå in mer seriöst med honom men jag vet inte. Han är lite osynliga mannen när det gäller mina nära och kära. Så vi får se vad Bacon säger om honom på söndag sen så kan jag bestämma mig. Han vill bli seriös och om jag ska vara ärlig vet jag inte hur jag känner för det. Relationsrädd? Ja det är jag garanterat. Men jag hoppas det är på ett bra sätt, ett sätt som gör mig lite mer försiktig för hur mycket jag ska ge i en relation.
Han sa att han älskade mig idag. Det var läskigt hur glad jag blev. Även om jag inte sa detsamma till honom så värmde det. Sen så gjorde han en liknelse mellan mig och sirener. "Du är som en siren som lockar hederliga sjömänn i fördärvet. Men jag klagar inte, du är så värd det."
En komplimang som värmde, och jag kan säga att jag är kär i honom, även om jag aldrig skulle säga det till honom. Jag tror att det är en fråga som kommer bli tvungen att växa fram mellan oss.
Min katt är mentalt efterbliven också, hon är jättesur på Pojken och visar det så fort hon kan, hon har börjat bita mig, vilket lett till att hon blivit utslängd tre gånger bara idag, och hon löper amok under min säng, jagar ett popcorn som hon snart kommer äta upp iallafall.
Hon är mer kelsjuk och älskvärd än någonsin och hon har äntligen lärt sig frasen Nej, inte en dag för tidigt.
Jag har egentligen inget att skriva förutom att jag är riktigt jävla illa ute när det gäller honom. Fan fan fan. Eller kanske inte? Jo det är nog fan trots allt.
Sen kan man se det på olika sätt, jag försöker vara positiv men vi få se hur det går.
Jobbet är deppigt att vara på, vi märker verkligen av finanskrisen just nu, och det suger då man måste flytta mallar och fundera på varsel. Det känns riktigt jävligt att folk kan behöva sluta för att vi ska få ihop budgeten, men vad kan man göra? Sumpan var nog inte ett så bra initiativ trots allt. Även om det verkar som om det går bäst där. Men vi får helt enkelt vänta och se vad som händer när tiden går, hoppas på att det hela avlöper utan risk dock.
Måndag är planeringsdag för mig, Be och C så det blir lite spännanade att se hur många som är med på idén. Jag hoppas iallafall att man kan bli ett par stycken som kan dela på ansvaret för jag tror inte att vi klarar det själva. Två personer för att fixa en flera personers fest som måste vara hemlig? Det går inte. Det går definitivt inte alls. Det kommer gå åt skogen. Men jag håller tummarna, får se hur det blir på måndag. En timmes lunch är dock aldrig fel. Mys.

Dazzel

Careful, for when it was all the rage,
we were glass managerie.
"Some pills and you'll be fine."
Only the strong survive.


Imorgon smäller det. Inte nog med att jag ska fika med D, jag ska på konsert. Jag har redan valt ut kläder, idag iof efter att jag kände, fuck it jag tar det som är rent hemma hos mig (vilket ger mig ett litet utbud kan jag meddela) och nu pluggar jag låtar med Kill Hannah, mys!
Dessutom såg man en dokumentär om partiet KKP i Kina. Haha, och jag menar verkligen det. De sitter där och snackar om hur KKP ändrar historien och skriver om den och manipulerar den för sina egna syften, maktkamp som de kallar den, men jag kan inte låta bli att fundera, cynisk som jag är, om det inte är lite väl högervridet av det hela. Det finns faktiskt bra saker med kommunism, och jag står för min åsikt. Som vi diskuterade idag så tänker jag citera en annan av mina arbetskamrater: "Det Lenin och Stalin gjorde skulle ha tagit minst fyrtio år om man inte hårddragit det som de gjorde, det var en fin tanke, i teorin om än inte i praktiken." Och jag håller med. För mycket av vad vi säger, tänker och anser är styrt av massmedia, en massmedia som är väldigt styrd av vad som säljer. Vi är vänligt inställda till USA men inte till Ryssland eller Kina, kan någon specifisera varför? Det finns inga riktiga grunder förutom att de stängt sina gränser så vi inte kan gå in och säga vad de ska göra, vad de får göra och vad som borde vara belagt med det strängaste straffet.
Det betyder inte att det är bra det dom gör, det är inte det jag säger men jag kan säga såhär, jag är anti kommunist, det är en jättebra tanke men än så länge har det inte funnits ett enda kommunistiskt styrt land som tanken fungerat i på ett önskvärt sätt. Tyvärr kan jag tillägga. För i teorin är det en fin sak att kämpa för. Men i praktiken?
Jag kan säga såhär att om jag skulle vara tvungen att välja mellan Ryssland och USA skulle jag välja Ryssland, av två orsaker, jag tål inte USA och jag hoppas att genom att lyfta fram Ryssland om än inte till makten kan man väcka folk till liv.
Precis som Presidentvalet i USA. Hur mycket jag än vill att Obama ska vinna så tror jag tyvärr inte att han gör det. Ett för att han är svart, två för att McCain är mer karismatisk. Och för att inte tillägga att hans åsikter om kriget är ganska stöttade av folket som har valt hans parti. Och jag tål inte Palin. Känner riktgt hur det kryper i hela min kropp så fort jag tänker på henne, hon är allt det som jag inte tål hos människor, oavsett hudfärg.
Som mina åsikter om att utrotningen av judar är värre än det som hände med slavar under1800talet. Men innan någon stämmer upp i ramaskri så låt mig förklara varför.
Det tog nästan 100år efter slaveriets avskaffande innan de svarta fick upprättelse, det tog knappt ett år innan alla led med judarna och de fick någon annans land att leva i. Och det får mig att må illa just för att man fortfarande är så rasfixerad.
Och nej jag anser inte att någon var bättre eller är bättre än andra, som jag brukar säga, åk till Afrika och USA och skjut alla som är giriga eller inskränkta, bygg skolor och lär ut fritt utan politiska vinklingar, hjälp länderna att själva rädda sig och världen skulle plötsligt vara en mycket bättre plats.
Nämner inte Kina eller Ryssland för jag vet inte tillräckligt mycket för att kunna ha en åsikt om det, men jag kan säga att i regel så har jag den synen på västvärlden att när vi inte får leka storebrodern som fixar allt efter våra tankar och idéer så får vi raseriutbrott och anklagar folk för terrorism eller kommunism.
Sanningen är den att vi som säger oss vara så frisinnade och fördomsfria är de mest inskränkta av alla. Man får inte vara kommunist, man får inte vara muslim, man får inte vara något som är utanför de ramar som västvärlden rest åt oss.
Det är trångsynthet på hög nivå eftersom vi för det mesta inte ens märker det själva.
Jag brukar säga att jag är så mån om att vara öppen och fördomsfri att jag blir väldigt fördomsfull. Det slår över på något sätt som inte är bra alls. Och jag jobbar på det. Men jag vet om att jag har svårt för radikala tyckare och har sympati för alla som finns. Dessutom har jag den naiva tron att alla vill väl, men de kanske inte alltid får det att gå ihop på det sätt som de var tänkt.
Det jag säger är inte samma sak som att tex. Hitler var en god människa. Jag menar på det att ingen föds ond.
Och det är ett ganska bra bevis på min trånsynthet för vad är då de som torterar djur när de är små? Onda? Eller bara missförstådda?
Alla har vi något bra och något dåligt inom oss, men ingen av oss har bara det ena. Varken gott eller ont. Jag menar på att det är mycket omständigheterna som formar en. Och det gör att jag ibland ger folk för många chanser. Tyvärr.
Men jag vet om mina svagheter och kan erkänna dem ganska ofta, det är väl ett kliv i rätt riktning?
Pratade med J idag och vi kom fram till en sak. Jag kan när jag vill och orkar analyzera mig själv på ett ganska bra sätt. Men vi kom också fram till att jag måste jobba mer med mig själv.
Antar att det är så att han har rätt, jag vet inte förens jag försökt men tror på honom så nu ska jag unna mig själv saker. Saker som att vara lycklig. Saker som att kunna hålla hans hand och fixa frukost åt honom. Saker som att kunna pussa honom ute hos folk. Saker som att säga saker som:
"Jag älskar dig."
Om jag vågar. Det återstår att se. Men jag hoppas på det iallafall.
Men nu ska jag plugga låtar. Kill Hannah imorgon. Kommer rocka fett.
Älskar min nya hårfärg förresten. Mysig. Och ja mina vänner jag är medveten om att jag missbrukar ordet mys.

Only if you may..

Du sårade mig vet du det? När du använder dig av den där nedlåtande rösten och ser på mig som något gammalt och äckligt för att sedan prata med mig som om jag vore efterbliven. Det sårar mig väldigt mycket. Mer än vad du kanske tror.
Har fått rama in min biljett till Bullet for my Valentine i december, jag fick panik när jag inte hittade den så genom att sätta den i en fotoram vet jag vart den är. Fett boring att gå själv men what the fuck. Det går det med.
Cleo fick ett halsband idag, med en pingla på. Hon fick ryck och gjorde massa bakåtkullerbyttor och nu springer hon runt och dödar sin mus som tinituss tog med. Hon är fett söt när hon dampar ur som hon gör.
Men tillbaka till ämnet. Jag har fått ny medicin så jag jobbar nästan inte alls, vilket leder till att jag är mycket hemma eller ute med B. Vilket är helt okej. Speciellt nu när E-M har kommit tillbaka, så jag fick pengar så jag skulle klara månaden, jag har tid till Ikea, ungdomsmottagningen och handla mat, samt fixat jobbtider som fungerar. Dessutom har hon kollat upp så vi kan ta och äta lunch med varandra regelbundet så vi har koll på läget.
Och B har tackat ja till att bli gudmor, det är fett trevligt!
Är fortfarande besviken på Korven men antar att det kommer lägga sig snart, jag är ganska besviken på alla för tillfället. Och glad att jag slipper gå till J nu på måndag, han ser för mycket och märker mina skiftningar snabbare än vad jag gör. Det är läskigt att han kan se sånt som jag inte ser. Men jag jobbar på att bättra mig, jag försöker verkligen göra bättre ifrån mig. Jag vill inte vara en besvikelse för honom också.
Sen så har jag fått tid för terapi i grupp för sexuellt utnyttjade kvinnor. Jag tänker inte gå. Varför? För att jag inte tänker sitta i en grupp och berätta, jag har redan tillräckligt många personer runt omkring mig som det är jag behöver inte fler.
Sen reagerade jag på något som B sa idag. Man får inte säga Neger eller Negress när hon är med (hon är från kongo) för det är negativt laddat för henne. Jag frågade varför och vi hade argument om våra åsikter men jag respekterar henne tillräckligt mycket för att inte använda det ordet när hon är med. För hon respekterar mig och då ska man visa respekt tillbaka.
Men jag tycker det är ganska komiskt hur man kan reagera på ord som alltid funnits, som Nogger black, som inte fick finnas. Men varför finns isåfall Magnum White? Eller 88:an? Det går att dra det där hur långt som helst om man vill det men antar att man måste tänka på vad som är realistiskt att reagera på och inte.
Jag antar att arbetsmarknaden inte är så bra som man kanske skulle kunna önska. Men jag hoppas saker och ting löser sig för dig Gumman. För du förtjänar allt det bästa. Som jag alltid säger, du är bra, du duger som du är. Låt ingen sätta sig på dig!
Och så har jag återigen rykt ihop med mormor. Hon är så irriterande naiv/dum i huvudet.
"Vadå? Kan du inte komma?"
"Nej jag måste hitta jobb ifallatt om jag åker ut i november."
"Vadå? Du kan inte komma? Varför måste du ha jobb?"
IDIOT! ARGH!
"Du kan väl komma ändå."
Men herregud vad tror du? Det kommer vara möten tre gånger i veckan på olika ställen för min  del för att se vad som kan göras och jag måste gå på dem. För nu när folk anstränger sig för min skull måste jag visa att jag faktiskt uppskattar det! Kan du inte förstå det?
"Morsan fick sparken också."
"Aha, så hon kommer inte heller..?"
How the fuck should I know!? Vad tror du!? Ärligt kan du använda din skalle till något annat än att odla hårväxt på? Hmm? Jag blir så frustrerad när jag inser hur gamla ni faktiskt har blivit, det är läskigt.
Fan vad jag hoppas att du dör snart, hellre du än gammelmormor för du är fan som gammelmormor! Och nej det är inte menat som en komplimang så ja du gör rätt som tar åt dig, men oj förlåt det glömde jag. DU VET INTE HUR MAN GÖR!
Fan..
Och jag hatar det faktum att jag är hudlös just nu, och att jag inte kan ta dig på allvar. Det är så mycket snack och sån liten verkstad. Nej förlåt. Ingen verkstad alls. Så nu tänker jag skita i dig, förlåt men du är så bra på att snacka men det händer inget. Du kom till stockholm idag och du kan ändå inte ses? Jag menar hallå? Varför ska jag då vänta på dig? Nej jag tänker inte göra det längre. Nu är det slut med det.
Och så måste jag till Gynekologen och kolla om han kan ge mig lite tips och knep men det är något som jag får ta senare. Det faktum att jag fick tre nummer på väg in till stan för att fika med B fick mig att le av vemod. Snacka om att saker och ting aldrig kommer vid rätt tidpunkt men de kommer iallafall. Men nu ska jag ner i sängen och tänka ljuva tankar om framtiden. Samtidigt som jag ska börja packa ihop saker och ting inför vintern. Då åker alla sommarkläder in i förådet och ut åker vinterkläderna samtidigt som man blir av med saker och ting som går till statsmissionen. Det är allti mysigt att kunna rensa ut gammalt skit.
Så imorgon blir det nya tag. Verkligen nya tag. Ska ha leggins, benvärmare converse, kjol och stickad tröja. Jag vill vara fin men ändå höstig. Dessutom får man passa på medan man kan komma i sakerna! Det är länge sen jag kom in i mina jeans tex.  men det går nog så småningom att komma i dem igen, men vi får se när det blir.
Nu ska jag pussa Cleo godnatt, gå ut med sopporna och ta in disken i köket så jag vet vad jag har att göra imorgon när jag kommer hem.
Katten var jättesvår att döpa men nu när hon har ett namn tycker jag att det var ganska enkelt, det är väl lättare när man hittat ett namn man tycker fungerar? Jag vet inte men så är det iallafall. Så får vi se hu det blir sen, jag håller tummarna för att nästa gång ska vara lättare. Elliot? Fungerar alltid. Och mysfaktor när det är så ruggigt ute som det är, det kunde dock varit värre så jag klagar inte, är saft och mariekex. Tack M för det! Älskar det! Snacka om att återuppleva barndomen!
Och nu ska jag nog lägga mig innan jag dansar bort hela natten, för oavsett hur känslosam jag är så finns det alltid två känslor som alltid finns hos mig, glädje och vemod. En känsla av att saker kanske kan lösa sig. Hopp tror jag det skulle kunna vara. Men jag vet inte, har aldrig känt det förut.
Men det är underbart att veta att jag kan fixa mig själv, att jag kan klara mig. För jag kan det. Jag kan klara det här och jag kommer att göra det också. Det känner jag på mig.
If that's okay with you?
Hoppas det. Skiter i allt som kan gå fel, nu ska jag focusera på det som faktiskt har gått bra hittills. en chans på tre. Inte alls illa.

Room 409

Its time to make a move, I have my heart set.
Jag hatar det faktum att folk inte litar på mig, jag hatar det faktum att jag inte litar på folk tillbaka, ska vara på Maria halv fyra, och jag har ingen aning om hur det går till eller vad man ska säga. Det ingår tydligen samtal, eftersom jag är för gammal.
Vilket är cp för man orkar inte prata hur mycket som helst. Dock slipper jag samtal med Huset eftersom E-M förstår att jag inte vill bli inlaggd igen. Kanske är jag knäpp men jag kommer inte ta en överdos till, av den enkla orsaken att nästa gång jag försöker tänker jag inte misslyckas. Det fungerar tydligen inte så bra med piller enligt läkarna så får nog ta till annat än det då, vad vet jag inte. Funderar på att hoppa framför ett tåg men det är något jag inte kan göra, det är för elakt mot personen som kör det.
Dock har jag slutat bry mig om att se mig för när jag går över gatan, det är en kick bara det att höra de skrikande bromsar och svordommarna som haglar över en. Speciellt när man känner stötfångaren snudda vid ens lår, jag älskar det. Det är på något sätt bättre än att ta alcohol och piller, man blir lugn, helt inne i en annan värld där man är odödlig.
Och skulle man inte vara odödlig så skulle det inte vara något fel med det, jag menar, på så sätt kan inte han som kör anklaga sig själv. Jag såg mig inte för, det är inte hans fel då.
Det är iallafall vad jag försöker intala mig själv.
Best friends dont pull the trigger..
Det är kanske dumt av mig men hon är den enda jag låter komma mig inpå livet. Hon är den enda som kan se förbi mina försvarsmurar och för henne skulle jag döda och skövla hela kontinenter. Men bara för henne. Ingen annan kude få mig att känna så.
Det är skrämmande för det är mer än vänskap, men ändå inte på ett sexuellt sätt. Jag älskar henne, men det är mer än som en vän. Hon är min själsfrände på ett sätt som folk inte kan förstå.
Folk säger alltid att vi måste vara lebbar eftersom vi står närmare varandra än vänner kan göra, så då sätter de oss automatiskt in i facket som är stämplat som "älskade" vilket kanske inte är helt fel men ändå inte stämmer. Visst vi står varandra nära men vi har aldrig varit sexuella med varandra och kommer aldrig vara det heller, det är bara så vi är vi kan varandra utan och innan och jag tror att folk inte kan förstå att man kan vara så nära vänner som vi utan att blanda in andra känslor. Kanske är det så kanske är det inte så, hur det än är så tar folk och sätter stämpeln "Lesbiskt par" på oss, tills dom lär känna oss och förstår att det inte alls är det vi är. Men de kan fortfarande inte få det att gå ihop, hur kan två vänner betyda så mycket för varandra?
Jag tror att det på sätt och vis skulle kunna vara det som gör att ingen av oss hittar någon vi nöjer oss med när det gäller att ha ett förhållande, för i skenet av henne kommer alla andra till korta. Vad jag inte tar i åtanke är att vi har ett par år bakom oss som gör att vi är så tajta, vi har varit varandras skuggor så länge som jag kan minnas.
För hennes skull lämnade jag det populära gänget i skolan, för henne stod jag upp mot mobbarna, för hennes skull fuskade jag på vissa prov i Samhället när läraren frågade vad som stod.
Bara för henne skulle jag försöka hjälpa henne så gott det bara går, bara för hennes skull skulle jag offra allt jag står för bara för att se henne lycklig.
Det låter som om hon är mitt livs kärlek, och kanske är det så, men oavsett så är det en fråga om vilken typ av kärlek man syftar på. Jag älskar henne så mycket att ett liv utan henne skulle vara som att dö en långsam död, jag skulle aldrig ställa mig i vägen för hennes lycka, jag skulle ge mitt liv för henne, men jag skulle inte kunna ha ett förhållande med henne som är intimt.
Jag vet inte varför men för mig är hon min drottning, hon är orsaken till varför jag lever och jag är hennes riddare, den som alltid kommer slå ner alla som hotar hennes välfärd och lycka.
Det låter som romantiskt dravel jag vet men det är så jag känner det. Och med tanke på att jag är en cyniker går det kanske inte så bra ihop men det är så det fungerar för mig. Jag älskar henne.
Måste bara skuta in att jag älskar idioterna i denna fastighet. Någon arm staclare glömde ett ciggaretpaket i tvättmaskinen så det fanns bara två att använda och jag kommer missa min tid till maria pool. Vilket betyder att jag inte kan gå på krogen nästa helg. Jippikaijeay!
Men iallafall, ska iväg snart, ska bara sätta i mina linser, hoppa in i duschen, raka benen och spreja ner mig i parfym och ta något knäckebröd mot illamåendet. Jag älskar att jag återigen börjar spy upp allt jag äter! Det är faktiskt riktigt nice, kanske kan komma i jeansen från JC igen! DET skulle jag älska!
Men nu måste jag knalla in i duschen, och jag säger en sak till. Jag älskar E-M. Till skillnad från R-F så tror hon på mig när det gäller tabletterna och jag Slipper Snacka Med Läkaren På Huset! Kan ni fatta det! YAY! Jag slipper sitta där och undra när de sätter ytterligare ett LPT på mig! Det är underbart! Bara tanken får mig att börja gnola glatt. Men imorgon ska man jobba och söndag likaså, sen kommer måndag då man ska till Riita, och sen kommer socmötet på tisdag och onsdag är det mommo och moffa, sen är det Modesty och fredag är det tjejkväll och lördag jobbar jag igen, sen är det ledig söndag, jobbar måndag, tisdag, ledig onsdag och sen är man på jobbet torsdag fredag lördag igen. Det blir lite tufft men jag klagar inte eftersom jag älskar mitt jobb om man bortser från det faktum att jag skulle kunna strypa en del av timmisarna, de är så SJUKT sega! Dessutom undrar man varför jag som bara jobbat sen maj ska lära upp dem ^^ Men jag klagar bara här, det är riktigt kul att vara så pass bra att även de som jobbat längre än mig frågar mig om saker och ting. Som hur sakerna ska läggas upp och temat för dagen, och kurrsidan.
Dessutom har jag bokat biljetter nu, så jag firar julafton i England. Är det inte fett nice eller vad? Visserligen rymmer jag bara från problemen men vad skjutton, någon gång måste man få ta en lättare väg ut ur trubbel än vad jag har hört att jag måste göra. Tänker inte fira med familjen, för att jag inte orkar med Mumin och min bror har fortfarande inte bett om ursäkt. Så han kan ta sig där bak.
Kom just på ett passande citat till honom. "Han ha tummen så lång uppkörd där bak att bara armbågen sticker ut." Vad tycks? ^^
Nu måste jag rusa, inte kul, skriver mer ikväll.

Better In Time

It's been the longest winter without you
I didnt know where to turn to
See somehow I cant forget you
After all that we've been through

go in, come in
thought i heard a knock
who's there? no one
thinking that i deserved it
now i realize that i really didnt know
you didnt notice, you mean everything
quickly im learning, to love again
all i know is, imma be ok

thought i couldnt live without you
its gonna hurt when it heals to
it'll all get better in time
eventhough i really love you
im gonna smile cause i deserve to
it'll all get better in time

how could i turn on the tv
without something there to remind me
was it all that easy
to just put aside your feelings

if im dreaming
dont wanna let, hurt my feelings

but thats the path, i believe in
and i know that, time will heal it
you didnt notice, you mean everything
quickly im learning, to love again
all i know is, imma be ok

thought i couldnt live without you
its gonna hurt when it heals to
it'll all get better in time
eventhough i really love you
im gonna smile cause i deserve to
it'll all get better in time

since theres no more you and me
its time i let you go so i can be free
and live my life how it should be
no matter how hard it is ill be fine without you
yes i will

thought i couldnt live without you
its gonna hurt when it heals to
it'll all get better in time
eventhough i really love you
im gonna smile cause i deserve to
it'll all get better in time


Det är som om hon sjunger bara för mig. Det kändes underbart idag, jag drog på mig strumpebandshållarna, strumpor, högklackat, pärlhalsband, klirrande armband och The Dress.
Fick väldigt mycket positiva reaktioner och däribland nummer till två tjejer jag stötte på under resan in. Sen är det fixat praktik med början så fort jag får för H. på Jobbtorget.
Det roligaste är nog att jag har fjärilar i magen, har varit kk en gång innan men ingen har berört mig som du, ingen. Det är lite småläskigt att ta det steget men ändå skönt eftersom det betyder att jag faktiskt är värd någonting. Inte tillräckligt för att bli din flickvän visserligen men ändå tillräckligt för att du ska lägga ner tid och energi att smyga med mig. Det är skönt om än lite äckligt. Jag äcklas av mig själv, att jag är så beroende av att få bekräftelse så jag gör så här, men jag kan inte ångra det.
Lördagen var förjävlig, det var riktigt tungt. Morfar är fortfarande arg och tyckte att jag skulle vattna blommorna istället, men mormor sa att det är ändå  bara tio dagar så då är det inte så viktigt.
Varför är han arg då? Jo kl 4 på lördag eftermiddag ringer morsan till dom och säger: "Ställde ut alla hennes saker så ni får hämta det innan någon annan gör det."
Min dvd är borta likaså min vhs. För gott. Vilket är kul..? Sen hade hon inte ens ställt ner det i kassar, det låg omkring spritt över hela trottoaren, delvis nedpackat i tre konsumkassar eller bara lite överallt.
Så fick fyra flyttkartonger av morfar att packa i och sen fick vi hem det till mig. Konstigt att jag inte ens är förvånad.
Sen kan man tillägga att det blir BBQ på lördag. Fett nice.. :) Korven, M. och Brorsan kommer nog, om jag får bestämma så kommer även Ikari. Försöker väl halft on halft fösa ihop brorsan med någon nu när jag har någon. Sen funderar jag på att bjuda Bandit j men jag vet inte, det känns inte som om han är någon jag vill hålla kontakten med riktigt. Men å andra sidan, han jagar mig nu igen, fast han har flickvän. Men å andra sidan, har jag inte redan visat att mina "Gyllene regler" är till för att brytas? ^^
Ska in på bb och se om man kan få kontakt med L också, se om man kan hitta på något någon dag. Och eventuellt dra med korven till Rix Fm på torsdag. Kungsan.. :)

Sweetheart! <3

Vem utom du skulle ringa mig klockan tio och säga: "Snälla kom över! Jag saknar dig gumman, jag kan hämta upp dig om du vill det.." utom du? Jag verkligen älskar dig, du är sån jävla personlighet att jag baxnar. Jag älskar dig, jag gör verkligen det.
Synd att Bacon jobbade imorgon annars hade jag dragit med mig henne till dig nu på en gång men nu kan varken jag eller hon komma. Men nästa lördag blir det du och jag, du och jag alfred som Emil brukade säga i Lönneberga filmen. Du och jag.
Jag saknar dig på något konstigt vänster. Det är som om jag inte får ur mig allt jag känner när jag ser dej, det liksom fastnar i halsen så blir jag alldeles tafatt och klumpig. Dessutom stammar jag. Vilket är hemskt!
Men jag gillar dig, och jag vet att du gillar mig, so why don't we go for it? För att jag inte vågar. Vill inte bli sårad igen.
Då ler du bara ditt lilla underbara leende, rufsar om mitt hår och säger: "Vadå? Vågar du inte? Är du feg Loppan?" Det är bara två personer som kallar mig det den ena är du och den andra min mor. Men på något sätt är det så mycket bättre när du säger det.
Ska bli så kul när du sover över nästa lördag, jag kommer inte veta vad jag ska säga och änn mindre agera, men det gör inget, för du har modet för oss båda.
Lite vin och sen kan vi inviga sängen.. XD
Tyvärr är det allt jag kommer kunna få ett tag framöver eftersom jag inte vill ha någon annan än dig eller Carols och du har flickvän, Carols är inte intresserad.
Så vad har man kvar? Ju man får strula och bli KK istället, något jag svurit på att aldrig bli till någon men du är annorlunda.
Har inte rodnat så mycket som jag gör med dig på flera år!
Imorgon är det Willys och storhandla, jag har gått upp flera kilon nu så man måste nog dra ner på maten lite, så det man ska handla är mestadels blommor och jord, lite småmat och något att bjuda på nästa lördag.
Sen blev jag irriterad på P. som inte ens kan skicka ett redigt sms, utan "Vi får ses imorgon."
Jaha? Sen när blev jag din lilla springpojke? Du får fan anstränga dig lite själv! Sådeså!
Den 24 ska jag bjuda hem brorsan på middag, eventuellt Ikari också så får vi se hur det klaffar mellan dom, vill verkligen att Nemo hittar någon som passar honom men han verkar inte riktigt upplagd för det.
Sen pratade jag med R-M idag om livet på S.vägen.
Det var ganska tufft men jag börjar lägga det bakom mig för nu får jag hjälp att komma därifrån, jag kan inte gå någon annanstans än frammåt! Vilket är skönt för det är vad jag vill.
Sen tänkte man ju vara lite oshysst när det gäller honom som kommer förbi och försöka bli gravid. Inte bara för att få en annan individ att tänka på, utan även motivationen att gå vidare, drivkraften att gå ett steg längre med sitt liv.
Dessutom har jag alla möjligheter nu när jag ändå sitter där jag är.
Men innan jag gör något åt det så måste jag tänka igenom det ordentligt.
För jag VET att det är en del av mig som vill ha tillbaka det som morsan tog från mig, jag vill ha det där 4kg knytet i mina armar medan den skriker och är jätterynkig, röd och ful. Jag vill ha det hon såg till att jag aldrig fick. Ett barn.
Men det som gör mig osäker är det faktum att jag inte vet om jag faktiskt kommit över missfallet, eller om detta är ännu en del i sorgprocessen.
Inte förens jag är säker kommer jag att gå vidare med mina planer.
Sen kanske man ska fråga honom vad han anser eller vill med sitt liv och om han ställer upp på det, men det är en annan femma.
Jag menar, se på mig.. Jag är tjugo år och allt jag gör är att berätta hur synd det är om mig och hur svårt liv jag har. Det är egentligen ganska patetiskt. Men å andra sidan, har jag någonsin varit något annat..^^
Söndagen kommer spenderas i sängen med tv kontrollen i högsta hugg, för jag är på väg ner i en svacka igen, jag vill ha mitt vin mer än något annat i hela världen. Så jag funderar på att hämta vinet hos Bacon och hälla ut det. På så sätt kan jag inte hävda rätten till något som inte är mitt. Eller snarare som inte längre är mitt.
Eftersom det inte existerar.
Skit samma, alkis Tessan vill hemskt gärna korka upp vinpavan och dricka direkt ur flarran, med ett rakblad i ena handen och flarran i den andra, men vet ni vad? Not gonna happen. Det är bara så det är, jag har kommit förbi den delen av mitt liv när man skär sig själv i armen och citerar shackespear i sin ensamhet. Det är något man går igenom när man är yngre och även om jag aldrig kommer växa upp så har jag iallafall mognat.
Hur mycket återstår att se men jag har åtminstone insett en av livets hårdaste läxor. Alla handlingar medför Konsekvenser. Dessa måste alla människor ta, mer eller mindre, men man tar dom alltid till slut. Och det är det som gör livet så pissigt svårt ibland. Att erkänna att man haft fel.
Efter två timmar hos psykologen idag kan jag sätta mig i denna datorstol och säga: "Ja jag hade fel." Det är en befrielse.
Iallafall.. Tack för att du försökte smöra över mig till dig ikväll! Du är bäst! <3

Are You In..? X)

Lol, vad mer kan man säga om brudarna på VF? De är helgalet sköna. Som fyra ord efter sex. "Are you in?" eller "Oh, your done?" Hahaha. Skrattade så jag höll på att dö av skrattkramp när jag läste det. Dock blivit stämplad som blåst och knullbar av brudarna där.. Vilket är skönt..?
Men nu ska vi berätta den bästa nyheten hittills.. Nämligen att Tessan har blivit frisk från sin olat att prata om sig själv som tredje person.. Nej men jag har fått en lya, jättefin faktiskt. Så nästa helg ska Bacon komma över och äta kykling med mig på uteplatsen, så måste städa som fan för att få det snyggt tills dess. Men det är det värt. Allt ingår, nuköpt säng, nya lakan och handdukar x 2 och grejer i köket. Samt att man har saker att vara på när det gäller statsmissionen, men eftersom det är skyddat boende är det inte alla som kan få adressen, vilket suger.
Så nu funderar man på hur man ska lägga fram det till morsan, men det tar man sen när man har ork. Just nu vill jag bara komma dit och fixa iordning det, pyssla och dona så det blir hemtrevligt. Tisdag, om exakt sju dagar, får jag nycklarna i handen och kan gå in och röja där för fulla muggar, klockan elva på morgonen. Så det första jag ska göra är att städa, rensa på uteplatsen, skura fönster och diska rent samt inhandla basvaror till köket och städskåpet. Och en stege.. Så man kommer åt förvaringsutrymmena.. XD
Ja jag är kort men det är också så att det är högt i tak.. :p
Men jag dansar runt på små moln och ska direkt börja söka någon form av praktik eller jobb alternativt skola om det går, men det är något jag måste kolla imorgon eftersom det blir möte med Nadja och Peter då. Sen får man se hur man ska lägga upp det därifrån.
Men nästa söndag blir det grillad kyckling och något mer till middag med vitt vin och brorsan, Korven och Bacon och jag, vilket kommer bli underbart..! Ska se om man kan ragga dit några fler men det är lugnt annars, för det är så att vi ska ta det lugnt. Dessutom måste vinet bort när gästerna drar (eller sover över) då man inte får ha alkohol på rummena, vilket är en alldeles förträfflig regel enligt mig. Så nu är det dags att kolla vilka kurser man kan söka till och vilka dagar de pågår så man vet vad man kan göra på sin fritid. Håller tummarna och hoppas att jag landar någorlunda mjukt!
Sommaren har föresten kommit med ljuvliga dofter och solbränna a la brunkräm. Vilket är skoj..
Ciao!

Black Poison Blood

I don't care, I need ten more minutes with you..
Jag fick en riktig kalldusch igår, det var inte så trevligt kanske men ack så nödvändigt. Vilket svider eftersom jag alltid ansett att jag är mogen nog att vara ärlig mot mig själv, men om man ska se sanningen i vitögat så har jag gjort allt som en missbrukare gör i jakt på att dölja sitt missbruk. Jag dolde det så väl att jag dolde det för mig själv.
Som de sa på drogkliniken på Maria Pool, jag är en alkolist, en periodare som dessutom knarkar piller. Det är seriöst, det är inte "bara" tjugo alvedon. Det är en del. Det är alltså tio gram paracetamol som jag äter per DAG! När det är skadligt att komma över 4 gram som är fördelade på 24 timmar, så äter jag tio gram på en halvtimme. Ibland tjugo gram. Är det inte typiskt att smarta Tessan som alltid hyllat sig själv i sitt stilla sinne är den som egentligen blev mest grundlurad? Jag var ju inte beroende, jag kunde sluta när som helst, så varför gjorde jag inte det? Varför lät jag det fortgå under sån lång tid? Jag kan inte sluta när jag vill, det är bevisat sedan länge tillbaka, nu sitter jag här med darrande händer och torr strupe och vill ha mer, mycket mer.. Men det går inte till så, nu när jag inser hur lik min egna alkoliserade farsa jag är så fick jag vakna upp med ett ryck. Jag är alkolist, och blev det vid tolv års ålder..
Är det normal? Nej, men det är sanningen. Likaså att jag snott pengar, jobbat svart och samlat burkar för att få ihop till mina piller, till min alkohol. Och det var inte missbruk för jag kunde sluta när jag ville? Hur mycket visste omvärlden om och hur många människor har jag sårat med mitt missbruk? Som momo sa: "Det finns en gräns för hur mycket man klarar av." Ja det finns det och jag vill bara krypa in i ett hörn och skämmas ifred, men jag vet att jag inte kan det. Ja jag längtar efter sprit. När jag väl börjar dricka har jag inget stopp, och även om jag kan vara ren i mer än en månad så kommer det där suget aldrig att lämna mig.
Det är en skrämmande tanke att inse hur djupt man sjunkit, hur lågt man kan komma som människa. Jag har blivit det jag sagt att jag aldrig ska bli, jag har blivit precis som min farsa.
Om det inte är avskräckande nog så vet jag inte vad som är det! Men jag satt där igår och pratade, sen viftade jag undan allt hon sa för att krascha med en hög smäll. Jag är mer missbrukare än jag trott var möjligt. All tid jag spenderat på sjukhus är pga. mitt missbruk, hur mycket jag än vägrar att inse det. Läkarna som ringt och varit oroliga för mina levervärden som jag viftat bort, alla råd och förslag som jag skakat av mig. För man är inte missbrukare, eller?
Var går gränsen och vart ska man börja gräva för att komma ut? För jag ÄR missbrukare och Alkolist. Jag kan inte sluta dricka lika lite som jag kan sluta ta piller. Jag måste få in i min skalle att jag inte ska göra den skiten något mer men det är så svårt att sluta med något som man gjort så länge?

Men för att gå till något positivt så är det ju trots allt så att man åter igen är hos Bacon, jag svek henne idag eftersom jag hamnade hos T. och Dave med deras rabatter istället för att fixa filmkvällen i stallet som jag lovat att göra. Det var inte meningen.
Jag önskar jag kunde vara mer som henne, Bacon. För hon är så stark på ett lugnt sätt. Hon är vatten som sakta nöter bort berget succesivt, jag är dynamiten som spränger och hoppas på det bästa.
Det är sån stor skillnad mellan oss som individer men ändå så är vi så tajta, och jag undrar hur det kommer sig? För i enhet med som det borde vara så skulle vi hata varandra, men det gör vi inte. Varför?
Sitter just med värk i hela kroppen efter att ha påtat i jorden hela dagen typ (om man bortser från de 45 minuterna de tog att fixa smink och hår i morse) samtidigt som man är trött som fan kan man inte göra annat än att vänta på att klockan ska bli tjugo över så man kan gå till stallet och hjälpa Flisen att fodra.
Känner mig som ett jävla rötägg. Först så skulle vi till farsta, sen skulle vi fota varandra, sen skulle vi hjälpa T och Dave och sen skulle vi fixa för filmen. Men inget av de har "vi" gjort, jag har hjälpt T. och Dave, men inget annat.
Så varför står hon ut med mig?
Jag längtar tills på tisdag så jag kan få se lägenheten och kanske även få skriva kontrakt om allt går bra, så i maj har jag kanske lägenhet. Vilket är en lättnad, om man bortser från att det är andra sidan stan. Vilket är negativt eftersom det blir längre ifrån Bacon.

Bacon var inte sur, vilket var skönt, så efter att ha försökt fälla mig på utevolten hade vi askul och lekte pyramid så fällde vi Pedru. Det var ett heltidsjobb! Ganska skönt att inse att de fortfarande kommer ihåg mig, efter min tid som skötare på nettan. Fan vad jag saknar henne. Hon var fan mitt liv.
Men det var kul att hjälpa till att fodra i stallet, om än lite omständigt, men det var som sagt kul. Så nu är det dags för nya bilder till VF så att man kan få något humbugg från folket där. Men får se hur de blir. Och imorgon är det plattan och mjukglass som gäller. Fett nice! Men nu ska Bacon sminka och smiska mig så jag måste sluta. Ciao.


Poetic Tragedy

Jag önskar man kunde ha on off känslor istället för den här jävla känslosvallet man har nu när man tänker på honom hela tiden.
Jag ringde idag och pratade med honom och det enda som blev sagt var att han klarar sig så jävla bra utan mig, ingen fråga hur jag mår eller något sånt så man fick ångestattack och det hela blev inte bättre för att man hade Peter och Ylva över heller.
Peter sa inte ens hej till mig när han kom, han ignorerade mig totalt.
Jävla fetto, hatar den sexuellt trakasserande jäveln så hårt. Fan vad skönt när han drog och jag ska snart in till stan på dejt, fett nice. Något positivt denna kväll iallafall!

Jag fick förslaget idag att vi skulle åka och bada, jag korven och våra dejter men efter att den första glädjen lagt sig insåg jag att det inte går. "Ja fett kul!" Var min första tanke, min andra var: "Men ärren..?" Så nej, inget bad på eriksdals för min del, inte ännu, jag vet inte om jag kommer klara det någonsin men jag måste försöka att komma iväg och göra det för det är ytterligare en ribba jag måste uppnå och komma förbi. Ytterligare en sak att klara av.
Dejten var superb även om jag var lite obekväm i att behöva snacka engelska hela tiden, men fan vad kul jag hade, det var skoj som skjutton! Han hade samma humor som jag och tror  inte jag varit så glad på länge. Och en sann gentleman dessutom, öppnade dörrar, drog ut stolen osv. Jätteskönt!
Ska träffa honom igen i veckan om Korven kan osv. men det blir skojigt att se hur saker och ting avlöper för han är ett intressant kapitel.
Hade en liknelse igår i boken jag försökte läsa som fastnade i hjärnbalken på mig: "Människors liv är som lösa pappersark, inget blir skrivet om vi inte väljer att printa ner det." Det är så sant, det är bara vi som bestämmer vad som händer i våra liv och hur det händer men folk runt omkring kan fortfarande påverka oss.
Jag menar se på mig och Bacon. Vi är ett lysande exempel på ett par som kan varandra utan och innan, vi har tillochmed börjat anpassa matbehoven efter varandra, hon äter inte champinjoner jag älskar champinjoner, hon tog alltid extra ketchup i skolan, jag glömde alltid ketchup. Osv.
Det är en människa som påverkat och påverkar mig så fruktansvärt mycket att det är sjukt. Jag är rädd för de känslor jag har för henne för det är mer än vännskap, det är själarnas möte ungefär. Utan henne är jag inte hel.
Jag vill dela det jag har med Bacon med en annan människa, en som man kan bli kär i som i förälskad. För på ett sätt är jag bortskämd tack vare henne eftersom inget annat är gott nog än det vi två delar oavsett vem det är eller hur det är.
Jag tror att hon kommer vara vid min sida tills jag dör, och vem vet vi kanske begravs brevid varandra så vi kan terrorisera varandra även som skelett.
Hon har en kropp jag skulle kunna döda för..
Men nog med sexistiska kommentarer och vidare till något roligare samtalsämne.. Som.. Kommer inte på något för hon är bästa samtalsämnet, men vi går vidare iallafall. Funderar på allvar att pierca tungan men vågar inte rikitg förens jag är utflygen från mormor och morfar. Så att de inte har mer att klaga på. Men jag älskar min morfar. När mormor sa att jag inte skulle få åka in till stan så sa han bara:
"Ska vi inte ringa till Kumla eller Långholmen?"
"Varför då?" Frågar mormor förvirrat och ser snett på honom.
"Då har hon ju rätt att vara ute en halvtimme om dagen iallafall så det är väl bättre än här." Svarar han lugnt. Mormor rodnade sen så fick jag åka in till stan efter mycket om och men.
Men det gick bra så kom hem strax före nio efter att kysst min dejt hejdå. Det var fett skoj, vi snackade om allt. Verkligen ALLT!
Men jag kommer inte kunna berätta om min familj på ett tag för det är för personligt. Det är liksom inte som om man kan dela det med någon annan riktigt ännu. Men jag var ärlig om varför jag inte hade jobb. "Legat på psyket och kom just ut." Sa jag övertygad om att det skulle avskräcka honom.
"Jasså?" Svarar han och så säger han med sänkt röst: "Jag gillar deras tröjor, den med massa spännen och långa ärmar." Så han tog det bra, han fick mig att skratta och blomma upp igen även om det inte är lika otvunget som det var med Bandit J så är det helt okej iallafall, för han har sån skön humor.
Lite väl dominant gentemot andra killar bara, men annars är det okej.
Tyvärr är det inte som om det kommer bli något mellan oss på ett tag men det är kul att leka runt, det har jag alltid tyckt. Men som Carols så shysst påpekade, jag är nog lebb eftersom jag har haft sex med två tjejer och tyckte inte det var dåligt.
Dessutom finns det tusen gånger mer snygga tjejer än killar, tyvärr. Men alla kan inte se ut som Johnny Depp (om det ändå vore så väl!) så man får väl ta det man får helt enkelt.
Det äckligaste idag var nog tanten på 60+ med gäddhäng på låren som hon så stolt visade upp iförd en krämfärgad kortkort idag på plattan, eller bimbon med McDonalds ögonbrynen (dock två stycken) och fyra piercingar i ett ögonbryn. Tala om att inte veta när man ska sluta.
Vilket jag tänker göra nu för det är lördag och jag förtjänar lite lördagsgodis efter allt knallande jag gjort idag, med hans armar runt mig.. *Myser*
Kan inte vänta tills vi ses igen..

There's no Escape now.

Jag kan inte låta bli att tycka att det är bittert att jag hade så rätt om Ylva. Sedan mötet har hon inte hört av sig en enda gång, inte minsta lilla sms, hon som skickat mellan 10-19st innan! Men jag förstod att det skulle bli så  när hon fick veta att hon inte skulle få pengar för att jag bodde hemma, som jag sagt hela tiden. Så då försvann intresset helt och det känns bittert att veta att man bara är ett kassakonto för ens egen mor.
Men jag kan leva med det, har ju gjort det hittills.
Så pratade jag med Sociala igår på hemmet, hon kom dit eftersom Stinky som är SÅÅÅÅ  smart tänkte en timme fel. Halv elva ska jag vara där, okej, 11:30 alltså.. Beskåda smartheten när den är som högst!
Men hon löste det hela genom att komma till huset halv fyra (15:30 jag har lärt mig av mitt misstag! Xb) och prata med mig där.
Frågor som varför har du inte anmält, vad gjorde sociala, vad hände egentligen och varför anmälde inte skolan något?
Ja det undrar jag också, men jag vet att de inte gjorde något, Engelskan första ring satt jag med LIER skrivet i huden på underarmen, varigt och färskt, men läraren som såg det stirrade skräckslaget och sa sen inget mer. Det var den mesta reaktionen jag fick. Sjuksyrran sydde ihop mig med såndana plåstersaker som häftar ihop såren, men hon anmälde inte, därimot var hon mån om att informera om att min rygg var sned.
Okej..?
Det är den reaktionen som har bemött mig eller att läkarna säger: "Jag kan inte ta det här med deppression nu, vi har inte tid till det, du får återkomma" eller "Jag tror inte jag kan ta tag i det här, du måste ha någon som är utbildad" Men vad är du då? Hallå?
Jag sitter här idag tack vare en ängel, det är så jag ser på honom, min skyddsängel som tog på sig att ringa ambulansen och säga åt dom att komma trots att jag sa att om han gör det så skulle jag aldrig förlåta honom.
Idag är jag taksam, för även om jag ibland vill göra slut på eländet har det som hände öppnat mina ögon. Jag älskar mina vänner, jag är grymt tacksam för de som finns där för mig och står vid min sida trots allt jag gjort och jag älskar honom mer än förut.
Men jag inser också att även om han är den jag skulle kunna gifta mig med (den enda) så är det fel tid och helt uteslutet tills han har varit fri från mig och varit med andra.
Jag älskar honom för mycket för att hålla honom kvar.
Sen mer som hänt, min mens är inte inkommen, jag har utvecklat en form av bulimi då jag spyr så fort jag äter eller dricker. Jag hatar att spy så tro inte att det är frivilligt, har försökt få behålla maten men det går inte som jag vill.
Nu sitter jag återigen hos mormor och morfar, ska ta en promenad och sedan ska jag äta. Morfar är okej, det var inte luftvägskatarr eller canser, vanlig astma bara. *andast ut* Jag inser hur dödliga vi är när jag tänker tillbaka på tiden som gått, och skräms. Inte för att själv dö, utan för att någon i min närhet skulle göra det. Vilket får mig att skämmas desto mer för det jag gjort.
Imorgon kommer Bacon igen över och då får hon äta upp Carols tårta, för jag orkar inte mer av den, för mycket laktos tror jag.
Sen är det dags att  börja röra sig snart så måste sluta.
Vill bara avsluta detta korta inlägg med att jag älskar er, speciellt du Bacon som har varit ett oväntat och välkommet stöd i mycket. Jag värdesätter vår vännskap mycket mer än jag gjorde förut nu så den är värd sin vikt i guld (eller din om du så vill Xb).
Tack för att ni finns där för mig nu när allt går i cirklar. Jag uppskattar det väldigt mycket även om jag inte kanske visar det alltid. Tack!

A New Fresh Start

Var i skogis idag, det var skönt att kunna tända det där ljuset i vintermörkret, att stå brevid någon som delade ens känslor, iallafall lite grann och ta ett farväl. Kändes lite som att jag hädade när jag sa att jag absolut inte gillade religion, för det gör jag inte, men att det var okey om andra ville be.
För mig är religion inget dåligt i sig, det tar bara fram det värsta i människor. Iallafall som jag ser det.
Men det är en lättnad egentligen att kunna vända det ryggen nu.
Det enda molnet på min himmel just nu är imorgon, mötet med syon. Förmodligen kommer det gå skitbra, men ja, vi får se. Håller iallafall  tummarna, och då får jag veta vad jag ska läsa för något roligt i vår. Hoppas, konstigt som det låter, på matte, kanske även samhälle men det är upp till dom. Får pengar om jag får båda, vilket är bra eftersom jag behöver pengarna, och jag får nog ganska mycket att göra under dagarna, vilket är bra för det behöver jag ha.
Saknar min Bacon dock, vi ska gå på Animekväll den 16:onde på en biograf, ska fixa biljetter till oss så ska vi rocka fett XD
Jag älskar anime, helt besatt, synd bara att man inte kan rita manga :/
Men jag ska försöka skissa upp de fyra karaktärerna jag behöver ha. Jag har snott namnen jag vet XD Men det är Haku, den tystlåtne. Kakashi (for you bacon! XD) the thoughtfull, men nu måste jag sluta. Fettot  Peter den SToooore kommer över, så jag ska dra mig undan till mitt rum. Ciao! XD


Haha måst lägga in detta XD
Temperament
 Cosmopolitan
When you wake up in the morning, you set out to impress and to make a lasting impression on those who you encounter.
You surround yourself with all the right people and right things - making you a real trendsetter. Others admire and want to be just like you. Second best will not do - it's the best (and only the best) for you.
You are attentive to detail in yourself, your surroundings and your social circle.

Interests
Thrill Seeker
You are interested in anything that is exciting and pleasurable. You're not afraid to indulge yourself - you live by your own set of rules and don't allow yourself to get hung on what others think. For the most part, you are independent and do whatever you please to do. Trying to stop you from doing something only makes you want it even more. At the end of the day - you live for life's most thrilling moments.

Amusement
Adventurous
It's a good thing that you are filled with energy and ambitions (that others sometimes find exhausting) because you're continually looking for a new adventure and exciting experience. You struggle with a continual feeling of restlessness which constantly pushes you to the next level of excitement. Once you have accomplished one thing, you are eager to accomplish something more exciting, riskier and distinguishable.

Passion
Physical
You are a cuddle bug - from a warm hug shared with your best friend to steamy sex with your partner, you enjoy every bit of human contact that you can get. You demonstrate your love for others most fluidly through physical one-on-one contact and you feel the most loved when you are being touched. You feel disconnected when you are physically isolated from others. You're a people person and a lover of all things human.

Detta var den första jag gjorde XD

Temperament
Flexible
Nothing seems to bother you - you sail through life crisis free. It's not that your life doesn't have its ups and downs, it's just that you handle everything without unnecessary drama and antics. You approach each day fresh, not worrying about yesterday or tomorrow. You are confident that you can handle anything that comes your way and experience has shown that you are absolutely right about this.

Interests
Simple
 You are continually pursuing a simpler and less complicated life - you don't allow yourself to fall victim to all of the "should do's" that society continually bombards you with. You are thoughtful about your life choices and think in terms of yourself, others and the world in which we live. You have a great sense that we are part of something much bigger and we must be good to others, if we want others and the world to be good to us.
Amusement
Adventurous
It's a good thing that you are filled with energy and ambitions (that others sometimes find exhausting) because you're continually looking for a new adventure and exciting experience. You struggle with a continual feeling of restlessness which constantly pushes you to the next level of excitement. Once you have accomplished one thing, you are eager to accomplish something more exciting, riskier and distinguishable.

Passion
Traditional
Your notions about romance are viewed as unrealistic by many, but don't let that stop you. When you think of romance, you think of huge gestures of commitment, sacrifice and love like we see in the movies. Flowers, chocolate, and wine are just some of the ways to your heart. You want to feel loved and treasured by your partner and you expect to be courted, admired and hotly pursued. You long for old fashioned dating.


LOL! XD


People are your priority. You know that the key to happiness is in the people around            
you and your relationships with them. You may be spiritual, and you will find that 
investing
 your time and energy into friends and family will bring you happiness in life.     


Your Wish Personality is: Compassionate Carer You value love and relationships

We're Gonna Make It!

It's not hard to hold, when it shines like gold, you'll remember me..
Vem kom in? Huh? VEM KOM IN!? TACK KATRIN RÖJTER! DU ÄR EN ÄNGEL!!! XD
*Dansar en liten segerdans. * Vilket betyder att jag inte kommer kunna träffa folk under hela perioden 21 januari - någon gång in i mars. Men vad spelar det för roll? Jag fick en andra chans! *fniss* andra chans.. Matte b, andra chans.. lol! Det är ändå bara jag som fattar eftersom jag är så tokigt glad just nu XD
Tack Mumin för att du lovat att hjälpa mig med matten! TACK!
Och tack för att du trodde på mig B2 :) Tack..!
Yay!
Matematik B, Samhällskunskap B och Historia A! XD Kan det bli roliager? :O
Nu jävlar ska jag plugga arselet av mig! Fett nice! XD Jag ska bli bäst i klassen och jag ska få godkänt i mattekursen, vem vet jag kanske även läser C då på dyslektikernivå XD
Eller ännu hellre, tar Matte C för de blonda och dumma XD
Eftersom det är så att jag oftast tas för en dum och blåst blondin av andra så antar jag att jag kan komma in på den kursen och då ska jag fan få bästa betyget som någonsin getts i den klassen! Nämligen G.. XD
Haha fan vad jag driver! XD
Salt in our wounds - HIM
*sjunger med*
LOVE IS INSANE BABE AND WE ARE TOOOO!
Fan vad jag är glad! *nynnar och börjar damma bokhyllan* Jag ska fira med de närmaste vännerna att man blivit gammal nog att pensionspara, man ska börja plugga igen och man ska.. ja.. Något! XD
Okej, framtidsplaner! XD
Jag jobbar med människor inom något ämne, som även innefattar fakturering och lite kontorsarbete men ändå oregelbundna arbetstider.
Jag har ett radhus eller lägenhet med stor balkong/uteterrass. Jag bor med antingen Bacon eller B2, och har en katt och en hund, och har jag riktigt, riktigt tur har jag även barn :)
Vem pappan är har jag ingen aning om, kanske Ilon så de blir rödhåriga som resten av moffas släkt ;)
Och jag tjänar tillräckligt mkt för att klara mig, 25,000 i månaden är  mitt ideal. Och när jag kommer hem lagar jag mat tillsammans med mina barn (helst söner men tjejer går också bra) medan Ea sjunger i sitt rum och dricker Tea, påväg ut på dejt, eller Bacon ligger på knä i den ljumma majjorden och sätter lökar inför sommaren i trädgården medan våra hundar stutsar runt och är mer i vägen än till hjälp.
Jag gör rårakor..
*skrattar*
Fan jag tror allt är möjligt nu, vad som helst! Jag har kommit upp ur hålet jag satt fast i där jag bara trampade vatten och tillslut gav upp. Tack Mumin igen! Och Röjter!
Nufan är det dags att börja plugga..! XD
I want my future to be bright.


Okej, mer redoviselser om vad som händer om tio år.
Med B2

Vi bor i en lägenhet nära stan, men inte riktigt mitt i, om det inte är gamla stan eller hornsgatan eller lite mer så, inte söder iaf.
Det är en tvåa, kanske trea, med balkong som är delvis inglasat. Där det är inglasat står det två fåtöljer och ett litet bord med en överfull askkopp, två använda teakoppar och två blondiner som skrattar och pratar om Livet.
Jag har barn, jag hoppas det går att få på något sätt, det gör jag verkligen!, och Ea är extramamma, pluggar eller jobbar, med vad vet jag inte.
Vi har två katter och en hund, helst en bulldogmastiff eller ritchback (dom är så jävla fina) och sköter om våran lya på det sätt som vi alltid gjort, den är stökig men hemtrevlig. Jag lagar maten, Ea hämtar ungarna på dagis och vi går ut på helgerna och går på utställningar och sånt.
Vi har dessutom en Audi TT och en Minicooper ståendes i garaget XD

Med Bacon.
Radhus eller lägenhet med trädgård, gärna lite utanför stan, men nära till city, två hundar och en katt. Vi jobbar båda två, har kanske unge som Bacon hjälper mig med genom att lära ungen svordommar och grova uttryck vilket ger mig gråa hårstrån.
Bacon har en dag i veckan då hon bakar med ungen och jag får äta Bacon's supergoda kassler med ris, ost och ananas XD
Huset är stökigt, men ändå städat på något sätt. Man ser helt enkelt att någon bor där.
Jag tar kvällspromenaderna och Lisa morgonpromenaden, när hon kommer in så står frukosten framdukat och vi äter alla tre innan vi drar till jobbet.
Lisa kör en Ferrari Diablo som hennes stenrike pojkvän gett henne eftersom hon ska bli fet och köra ferrari innan hon fyller trettio (även om hon inte lyckats bli fet ännu, det kommer hon aldrig bli XD) och jag kör en Dodge Challanger från 67.
Dumpar ungen på dagis innan jag åker till jobbet och sitter där, ett jobb som jag trivs med. Sen handlar jag innan jag åker hem och hämtar ungen.
På helgerna går vi ut, antingen varförsig eller tillsammans och festar eller bara går på stan.
Dessutom kommer jag bli en satkärring när det gäller att ha barnvagn, alla andra är jue det så varför itne? En såndär som ska gå först förbi, av eller på och bara går utan att ta hänsyn till andra.
Lisa's pojkvän ska dyrka jorden hon går på och ge henne saker, men inte ofta, bara ibland. Och Lisa ska stå på helt egna ben, och få sin dröm att starta eget stall/stuteri uppfylld så jag kommer dit ibland och rider på hennes underbara akal-teker.
Hon ska lära min unge rida också, tjej eller kille XD
Det är ett krav ;)

Kom just på att det inte finns någon man inräknad i det hela.. hmm.. skumt. XD

RSS 2.0