If your SICK like Me.
Idag är en bra dag, ville bara säga det innan jag ens börjar med att skriva av mig, för jag har gjort inte bara en utan TVÅ uppgifter till skolan! Två! *Gör en liten segerdans* Så känner mig oövervinnelig.
Imorgon ska jag iväg med Korven och handla lite grejer inför lördagen då Släkten ska ut på stan och röja. Kommer sakna släkten minst lika mycket som katterna när vi väl är i hemma i hemmalandet igen, bland moomin och en rad olika veijari.
Har även fixat in min ansökan om vidare studier, så kommer bli spännande, funderade ett tag på att ta naturkunskap bas men ångrade mig i sista sekund. Visserligen skulle jag behöva det, men hoppas på att klara mig utan det.
Så nu när plugget är klart ska jag bara engagera mig mer i mitt nuvarande pluggprojekt, vilket drar upp många barndomsminnen både bra och dåliga. Kanske är det orsaken till att hennes ord fastnat. "För att du är jävligt elak och är både nedlåtande och förnedrande gentemot andra". Kanske är jag det, eller snarare eftersom den frasen verkligen bitit sig fast i min hjärna så är jag det. Men det ändrar inte min uppfattning om att personen i fråga som sa det inte egentligen har någon grund eller "rätt" att säga sånna sårande saker till mig. För om man säger negativa saker om någon som sårar i ett försök att förklara sig själv så måste man ha anständigheten att backa upp om personen i fråga inte förstår varför hon får sånna sårande ord dirigerade mot sig och frågar varför. Detta kunde hon inte göra så egentligen ska jag bara släppa det för jag har en ganska god teori om varför hon sa det hon sa.
Men det är ett annat kapitel. Just nu vill jag bara skryta om en toppen vecka! Torsdag är det Korven och shopping inför The Sturday med stora bokstäver som gäller, sen är det plugg på fredag, sen på lördag är det både god mat med Svärgerskan från Himlen och middag med min Son och hans tjej för att följas upp av en grym kväll med resten av släkten.
Min Dotter E och hennes kille, Husdjuret J, den fina Kusinen J, Pappsen, Mamsen, Mormor och Morfar och eventuellt Farbror Smygpervo, Morbror "Han Som Aldrig Får Ligga", The Geek R och hans tjej fröken snigelspår.
Dessvärre kommer varken den onda Gudmodern, hennes älskarinna eller sambo och Syster Patetisk kan inte då hon är pank och den Söta Kusinen är fortfarande i Scottland och lyfter på kiltar för att föra statestik om hur många skottar som inte har underkläder på sig under kilten för att vi ska veta om det är värt att planera in en Släkt Träff i skottland för tjejerna i släkten eller ej.
Ja jag vet, min systerdotter är en underbar person! Och NEJ hon är inte uthyrningsbar.
I övrigt saknar jag min inofficiella mormor, min riktiga mor, ganska mycket då hon är superbt bollplank, speciellt när tankarna kört fast och hamnat på repeat.
Pojken är inte mycket hjälp heller, han märker inget som vanligt och jag kan inte låta bli att i mitt huvud jämnföra honom med America i Hetalia. I know, elakt och ganska cyniskt men han är ungefär lika bra på att läsa atmosfären som Alfred F. Jones. Inte mitt fel eller hur!?
Saknar min son dock, som varit i Thailand med sin lillebror i två veckor och just kommit hem, han lovade att undvika alla transvestit prostituerade dock så inte allt för orolig för STD.
Nej nu var jag elak.
Okej jag är elak, men som min fina dotter sa: "Du är inte elak, bara ärlig. Du säger vad du tänker och tycker och jag uppskattar det."
Sen att jag inte helt litar på henne är en annan femma, jag menar hon har blåljugit mig upp i ansiktet tidigare så varför inte nu? Men jag har ändå känslan av att hon inte ljuger om detta, och det hade jag inte när hon ljög för mig så ganska säker på vart jag står just nu.
Ibland undrar jag dock varför jag inte bara frågar rakt ut, jag menar jag kände på mig att hon ljög för mig, jag såg tecknena ändå sa jag till mig själv: "Nej hon ljuger inte för dig du är bara paranoid, hon skulle säga till dig om det var så." Men ändå kunde jag inte skaka av mig tecknena. Och när det sedan visade sig att hon ljugit för mig och jag frågade varför sa hon bara: "Jag var orolig för hur du skulle reagera på nyheterna så jag ville hålla det lågt ett tag till tills jag var säker på vart jag själv stod."
"Ser du mig som en person som skulle bli arg för sånna saker?"
"Nej det är du inte, i och för sig."
Idag kan jag le mjukt och skaka lite roat på huvudet, men då var jag riktigt sårad. Kan bero på att mitt förhållande med Pojken var på nedgång då. Mitt psykologiska humör var inte på topp och jag var allmänt osäker, att då få veta att personen jag anförtrott mig åt inte anförtrodde sig själv till mig var som en kniv mellan revbenen.
Men jag inser också att hon aldrig menade att såra mig, så jag har kunnat släppa det, även om tvivel letar sig in i mig ibland.
Sen har vi pojken och mitt förhållande som är som det är, jag har ingen jag kan prata med förutom mor som jag inte vågar anförtro mig åt helt ändå. Att hans bror kallar mig för pojkens fru är väl det i sig en positiv grej men jag undrar ändå om det är så seriöst mellan oss eftersom jag känner att jag inte riktigt kan anförtro mig helt åt honom av den enkla anledningen att han inte lyssnar eller helt enkelt viftar bort mina problem. Det är inte första gången så känner mig dumförklarad och inte tagen på allvar av honom.
Men antar att när jag väl får komma till Finland och träffa mor igen kommer det mesta lösa sig av sig själv.
I Went to the doctor and guess what he told me..
"Tänk om du kan bli frisk från skiten så kan du koncentrera dig på din mentala hälsa!?"
Tänk om jag inte blir det? Egentligen, blir jag inte bara en försökskanin i ett labb bara i större format och utan bur?
Ledig från jobbet idag i allafall till följd av läkarbesöket så ska hem snart och lägga mig, jag blir så trött efter dessa besök, förstår inte varför.
Ache in Heart
Hur skulle han märka det då kan man undra? Jo för att ett, samwise inte kan sluta skicka sexuella vibbar så fort vi ses (det är det som finns mellan oss och enbart det verkar det som) och två, han är samwise. Det är svårt att förklara för någon som inte känner honom, eller träffat honom. Eller sett oss tillsammans.
Och så har vi dosetterna. Dum som jag var trodde jag att han visste, att han anade, eller att han förstod. Men gjorde han det? Nej och när han fick veta?
Behöver man säga mer än att han blev som en skållad potatis. Okej ska man vara rättvis så var det inte riktigt så men plötsligt har jag blivit något som är skör som glas. Jag förstår inte varför han inte kan vara normal. Han ger så jävla mycket dubbla signaler. Som att ringa och vilja komma över även om Bacon är hos mig (dagen efter vårat gräl) och så när han kommer så är han en bitch! Han sa inget till Bacon och så har han MAGE att kritisera Korvens pojkvän för att han inte pratar med folk när de lämnas ensamma. Men han vill inte träffa mina vänner, han vill inte att jag ska träffa hans vänner och jag förstår inte att jag bara inte dumpar honom.
För oavsett hur mycket jag älskar honom, så klarar jag inte av att veta att det egentligen inte är något, det är bortkastad tid egentligen. Jag sitter bara och väntar på dagen då han får sitt Ja och ska välja vilken skola han ska börja på. Han tror inte han kommer in i stockholm och i mitt hjärta så vet jag att han har rätt, chansen är liten men jag hoppas. Men dagar som detta när han skickar söta sms, frågar hur min dag varit och jag återigen blir påmind om att vi lever i olika världar så går hoppet ur mig, som en trasig ballong.
Jag vet att det är ett lopp vi springer med en mållinje som vi varje dag rusar närmare mot, det är ett race som kommer sluta i hjärtesorg för min del. Vad jag försöker säga är att jag bara kommer gå åt helvete med honom.
Det jag försöker säga är att jag älskar honom, men jag vet att våra dagar är räknade, och jag kan inte ha det påklistrade leendet på mig längre. Så när han har gått hem och jag kommer tillbaka från jobbet så krakelerar det och jag ligger i sängen, försöker att inte grina och tänker om och om igen: "Är det här allt? Finns det inte mer än såhär?"
Varför i hela friden väljer jag fel killar? Och när började jag tappa fokus om vad jag vill i livet? Jag vet att jag är bra på många saker, riktigt bra och kan bli så mycket om jag bara orkade satsa. Men jag är fast i ett restaurangkök, som kockerska som inte får tillaga mat, springer som en servetris och diskar hela dagarna, bara för att få lite mer i lön än om jag skulle jobba med något som servetris, hora eller what ever.
Det är nog det som stör mig mest av allt, att jag inte vågar satsa, skriva mitt cv, printa ut det och skicka det på posten. Satsa och kanske vinna något som skulle vara Super för mig, något som skulle passa in i mitt liv som handen i handsken. Något jag faktiskt vill.
Men istället för att våga satsa och eventuellt få något, sitter jag här med ett jobb som visserligen har underbara arbetskamrater, men som inte är vad jag vill göra med mitt liv. Jag måste våga satsa, jag kommer inte att få jobbet men jag kommer iallafall ha försökt och fått svar och inte bara suttit och väntat på att få reda på vad som skulle kunna hänt. Om jag bara vågat skriva mitt CV och skicka in det till dem.
Så jag ska fråga Bacon om hon kan tänka sig att hjälpa mig att skriva ett CV, sen tänker jag skicka in det, med foto som det står, ett foto Bacon kommer få ta på mig och som är passande. Och får jag det itne så får jag det inte, men jag kan bara inte ge upp. Jag kan inte göra det.
Så nu ska jag lyssna på min terapist (eller vadfan det heter på svenska, ett språk som dyxleksi barnet som jag inte kan bemästra) och faktiskt försöka ta mig ur min depression. På ett eller annat sätt.
Men jag måste börja någonstans.
Screaming
Sanningen är den att jag är så sjukt trött på det, om jag ska vara ärlig så har jag lackat ut ganska hårt på det faktum att du finner dig förmer än mig bara för att du har lite bättre ställt.
Visserligen vet jag att det inte är så det är men det känns som det. Och är det inte det som är de viktiga?
Sen har man ala ärenden, jag älskar att folk som jobbar 24/7 säger: "men nu när du inte jobbar så mycket måste du ju ha så mycket tid över för annat!" Eh nej, för nu när jag inte jobbar gör jag allt det där som ni väljer bort att göra eftersom ni inte orkar när ni kommer hem.
Det är så enkelt, faktiskt. så enkelt. När jag är ledig går jag alla ärenden som jag måste gå, även dem som gäller att sköta mina visiter till mormor och morfar ordentligt men men.
Ganska roligt det där, har man barn är det helt okej, då har man fullt upp, har man sambo är det klart att man har fullt upp men är du ensam så är det stort frågetecken när du hävdar att du är slut efter att ha varit ledig under dagen. Varför är folk så jävla skenheliga?
Mitt hem ser ut som ett bombnedslag sedan igår, och imorgon är det kvalitetstid via telefonen som gäller, det suger men det måste ju göras.
Ringa alla dessa människor som jag ännu inte orkat ta mig iväg till, fixa till stånd möten och försöka få tag på Matroskan om schema för nästa vecka osv. Jag önskar att jag slapp men det gör jag ju inte.
I övrigt facineras jag av människors olika tankesätt, hur de ser på olika problem och vilka lösningar de skulle ta i olika sammanhang. Ju mer jag tänker på det desto klarare blir det för mig att Mrs K hade rätt igår, jag skulle inte berätta det om jag såg något sådant, inte för att jag inte vill vara en god vän utan för att det som sagt inte har något med mig att göra.
Det är en sak att säga vad man tycker om killens sätt att se på en men en helt annan om han väljer att inte bara vilja ha henne. Det kan vara ett misstag, det kan vara ett enda snedsteg och det kan vara något som han gillar och kommer göra om men det spelar ingen roll egentligen. För det är deras förhållande, deras problem och inte vårat. Om de ber om hjälp eller om någon frågar då svarar man men inte annars just för att det inte är våran sak att lösa eller ens ingripa. För att saker och ting ska ordna sig på rätt sätt måste de själva komma underfund med lösningen.
Först då kan man växa som människa.
Låter kanske skumt men det är så jag ser det. Att om man ska klara sig i denna värld då måste man vara beredd på att stå på sig, kämpa och slå tillbaka om nödvändigt.
Kanske är det ett av mina största problem, jag slår ofta tillbaka utan att egentligen tänka över vad det är som händer mig.
Dömmer innan jag tänker igenom vad det är för konsekvenser som vi pratar om och utan att analyzera orden, kroppsspråket osv. Det är kanske dags för mig att bryta mig fri från kedjorna från det förgågna och försöka leva mitt liv som alla andra? Eller ja, som alla andra borde med risk att vara självcentrerad. Utan att dömma först och sen lyssna.
Men något som man måste höja upp över allt annat är ju Pojken som gör allt det som jag inte trott att han skulle göra, var sju minuter sen till farsta igår, men han var inte arg, pussades i en evighet innan vi gick och handlade hand i hand och köpte mat till oss.
När vi kom hem så ställde han sig och diskade, plockade undan, dukade och tände levande ljus innan han lagade min favoriträtt: Pasta med Ägg och (tro det eller ej) Bacon vid sidan av, som var så perfekt stekta att de var krispiga men ändå mjuka, de riktigt smälte i munnen. Det var så gott att jag åt två portioner och sedan satt som en uppblåst ballong.
Efter maten blev det film som vi hyrt och sen efter det så låg vi och bara var med varandra, pratade och gosade i sängen.
Det var den bästa dejten ever.
Jag älskar honom.
As you would
Regel nummer 1 är att aldrig vara otrogen.
Regel nummer 2 är att aldrig vara ihop med någon som redan har en tjej/kille
Regel nummer 3 är att aldrig någonsin ha oskyddat sex.
Så då kan vi gå igenom dem då, ettan har jag brutit och jag mår skit över det och det förnekar jag inte.
Tvåan har jag brutit eftersom aset bara "råkade glömma bort" att han både var gift och hade barn och nummer 3 då.
Aldrig hänt tack och lov.
Så då undrar man om ens förflutna alltid kommer fortsätta jaga en? Om det är så det alltid kommer att vara, att när man öppnar upp sig för en person man tror att man kan lita på, som man känner att hey vi är ju vänner (och i ditt fall så är vi tillochmed barndomsvänner som växte upp på samma jävla gata) så ska man få igen det tusen gånger om, man kommer alltid vara den personen i deras ögon för att vad? Ja exakt vad?
"Kom igen det är ju knappast som om du inte tagit av dig kläderna inför killar förut" och sen den dödliga stöten "Du vi vet båda två att du livnärt dig på det så kom igen, för gammal vännskaps skull så kan du väl visa pattarna?"
Förlåt mig för att jag testade och gillade tanken på att få snabba cash, förlåt mig för att jag har varit missbrukare och Förlåt mig för att jag inte vill visa dig sånna saker eftersom det väcker dåliga minnen till liv och får mig att må dåligt!
När ska man slippa höra det som hänt? Det förflutna skapar den man är idag, det förflutna är dock INTE den du är!
Men det är väl återigen jag som missuppfattat det där.
Imorgon kommer mina kompisar över (de idioterna som inte gjort mig förbannad bortom all hjälplighet just nu) och det känns väl sådär, funderar på att avboka skiten för jag pallar inte just nu för det känns inte som en bra ide. Min lägenhet ser ut som ett bombnedslag och jag hatar själva tanken på att städa den eftersom det tar fem sekunder innan det är stökigt igen tack vare de underbart söta nissarna som gästar mig (Nasse och Peaches som är två lurviga kattungar på ca 7 veckor?) och dessutom så har hälften av de inbjudna fallti bort just pga deras kön.
Rasistiska mig.
I övrigt så mår jag skitdåligt och är jävligt arg på mig själv och andra i min omgivning just nu eftersom jag känner att bristen på respekt driver mig till vansinne.
Kanske ska man se det från ett komiskt håll. Så fort jag blev brunett så var det lugnt, då var det inte några som helst problem med att få respekt men när man är blond.. Jag undrar varför det är så? Och varför man inte kan gå klädd i vad man vill utan att bli dömd utav killarna runt omkring en?
Vad fan är deras problem?
I vilket fall som helst så är middagen avblåst så ska försöka träffa Dia imorgon för att kolla hur operationen gått. Han är en av de få killarna som jag står ut med eftersom han alltid är rak och ärlig.
Och så är pojken på väg nu och jag har saknat honom, kommer snuggla upp mig mot hans hals och dra in doften som bara är hans för att jag saknat den.
Förmodligen har det här med The S fått mig att inse hur mycket han egentligen betyder för mig, för även om vi inte drar jämnt och även om han inte alltid är så bra så älskar jag honom och jag vill inte vara utan honom.
Men vissa regler måste göras upp dock.
Bara för att vi inte ska tröttna som jag nästan gjorde när han var här konstant. Men nu känner jag bara att jag vill ha honom hos mig, här och nu.
Going back
Är helt frälst på kattungarna de är helt enkelt underbara. Men å andra sidan är inte alla små ungar det oavsett ras? Cleo är svartsjuk på datorn och pojken är sur för att jag sitter vid den konstant :D men vadfan de ska inte klaga jag har iallafall ätit för en gångs skull och fixat en dejt åt min mor ;) Det är alltid något!
Men nu är det let's dance och ärligt så vill jag bara döda tvn för det programmet har bara urartat mer och mer tycker jag. Å andra sidan så säg ett program eller serie eller vad man ska kalla det som hållit mer än två säsonger? Kan själv inte komma på en enda.
Sen fick mina bröst just komplimanger via msn. XD Det var roligt men kan ju inte hålla med själv direkt :/
Sitter med hörlurar och stirrar på vädret på tv4 och har spenderat säkert en timme med Com hem i telefonen för att jag är så himla oteknisk så jag inte vet vad jag håller på med själv :S men det är väl inte direkt något ovanligt men har saknat min musik på nätet! Åh vad skönt att ha tillbaka det!
I övrigt så har jag nästan bestämt mig nu, jag älskar pojken och gillar Sam väldigt mycket men kommer nog inte välja honom om jag inte får mer än sex och vännskap. Jag vet att jag är kinkig men vill ha allt eller inget, det är nog bara så jag är men jag vet inte. Jag kanske bara är allmänt fucked up i övrigt XD
troligaste alternativet men men..
Min katt råkade hamna i ugnen idag :S Det var kanske inte det roligaste men vadfan vad ska man göra om man ser att ugnen är öppen och stänger den bara för att höra ett utdraget jamande från ugnen och bli skraj för att den talar? ^ ^ Inte mitt fel att hon kryper in där hon inte ska vara! Verkligen inte mitt fel!
Så imorgon ska jag springa på ärenden och dra till hästen kommer vara ute vid tre så ska jag rida runt i en halvtimme och se hur det går men men kommer säkert bli roligt! Skrittar og ut bara för att se mig runt lite men kommer inte ta honom så himla långt tyvärr, stackaren har varit halt igen.
Saknar att få ha min hund hemma, hon har iof inte varit hemma alls men ju mer de skjuter upp det desto osäkrare blir jag. Vill verkligen ha henne hemma så att jag vet att det fungerar mellan oss.
Dessutom vill jag ha Naomi Cambell från kattungekullen men inte fan tänker jag ta henne ;) Lite ont om utrymme :D
Ska ägna dagen åt att städa imorgon innan jag lämnar stegen och välja gardiner innan jag spanar på presenten till Bacon jag såg i förrgår ;)
I påsk kommer vi bli grannar igen! Så måste komma på något roligt till henne och det omgående! Det är snart :D
Så har jag börjat fråga runt om folk vill se min lya i mars och alla har tackat ja :D Fett roligt tycker jag!
Menmen nu ska jag pussa på Cleo och pysa av stolthet för att jag fick hem tonfisk från pizzerian för att jagär så söt XD
Ciao Bello
I always Have you
Ibland går saker och ting bara väldigt mycket över styr. Och då menar jag verkligen riktig åt skogen! D från jobbet var inte homosexuell som jag trodde (det var sin bror han grälade med i lördags!) utan har stött på mig i tre dagar! ^.- Är det bara jag som inte fattar när killar är seriösa på ett djupare plan? Eller?
Iallafall så har jag fixat en egen bokhylla och snickrat ihop den själv! Fett kreativt! Saknat doften av sågspån och trä. Den är inte behandlad alls, men den är sandpapprad och misshandlad eftersom den är något skev så lutar den lite men vafan jag har ju gjort den själv! Den är faktiskt helt okej för att vara ett hemmabygge! Sen så kanske man ska tacka killen jag trodde var bög för att han hjälpte mig att snickra ihop den och skjutsade hem mig idag med delarna! Och lördag ska vi ut, han jobbar och jag ska lyssna på musiken.
Men tror jag ska följa hans råd och färga håret svart, för jag skulle vilja ha svart hår, men då måste jag fixa ögonbrynen också. Det är fett jobbigt, men ska se med E om hon kan hjälpa mig med det, annars frågar jag bara B. Bacon tänker jag inte fråga för när jag träffar henne vill jag göra annat än att färga håret, som att fixa iordning för Rex tillexempel!
Så det jag har kvar nu att göra är att jag ska handla imorgon pga krångel med lönechecken, sen ska jag börja fixa budgeten och göra dagsavslut och även gå igenom de andra kontorens budgeten för att se varför det inte går bra, jag vet ju varför men måste se om jag kan se det via siffrorna. Det suger för jag har lust att ställa mig och skrika av irritation på dem på H gatan! Shit! Idioter!
Ärligt, vem sätter 120kr på en använd väska utan något speciellt märke, som inte är läder ens en gång, och som kostar 29, ja just det 29 KRONOR i nypris!
Ah me konstigt att ni inte får eran budget att hålla då! Jag menar vi klarade oss precis för halvåret, precis på håret, och vi är den enda butiken som ökat försäljningens budget med 125%! De andra har blivit sänkta till 80% och klarar ÄNDÅ INTE BUDGETEN!? Shit, och det är inte med liten marginal som de inte klarade sig heller! Det är stor marginal för att ens komma upp i den gamla budgeten!
Men jag ska sitta vid siffrorna imorgon och se om jag kan få det att stämma och se vad som behöver göras, för det går inte att göra som de gör. Det är inte hållbart i längden.
Men nu har jag snackat nog om mitt jobb, jag älska det men vissa saker kan man ju rycka håret ur sig för.
Men men jag har ju min kisse om egentligen är en blanding mellan daggmask och hund, och min jättestökiga lägenhet som jag har en timme på mig att säda! Yay! Men det enda som behövs är att ställa tillbaka sakerna och dammsuga det är inte så myckt mer än så, det är skönt att man kan vara ordentlig!
Så jag måste bara få arselet ur vagnen och göra något åt saken men det tar emot att behöva resa sig och börja dra i massa grejer så sent på kvällen, men jag har inte kunnat göra det innan, varit upptagen hela dagen, så nu är det dags att fixa lite saker så att det blir det ordning! Men jag vet inte, har gjort mina listor och allt sånt så jag har inte så mycket mer att göra som inte kräver ansträngning.
Förutom tänka på hur elak jag var idag.
"Du har inte ringt."
"Nej jag har inte haft varken lust eller ork."
"Men ge mig ditt nummer då."
"Tror du fiskar i dött vatten där vännen, jag vill inte ge dig det."
"Varför inte?"
"För att jag inte är intresserad."
"Varför inte?"
Men shit! Snälla någon ge dig!
Iallafall så kom Icke homosexuelle D dit och sa väldigt milt: "Jag uppskattar att du tycker att min flickvän är snygg och så men jag skulle uppskatta om du lämnade henne ifred." Ska vi slå vad om att han återkommer om sisådär två veckor?
Om jag har rätt så kommer jag inte ansvara för min reaktion ärligt talat för det räcker väl med att man inte ringer? Måste han verkligen jaga en trots att man sagt: "Tack men nej tack"? Vilken kille gör det? Hallå, finns något som kallas självkänsla och stolthet! Har du ens något sådant?
Måste bara lägga in att Cleo sov i knät på mig i typ en timme, tills jag började skratta då fick hon panik. Stackaren.
Kattgräset tar sig dock. Eller ja jag tror och hoppas iallafall det!
Men just nu är jag både lat och trött, så ska nog gå och lägga mig, så fort som jag lyssnat på Blue October's låt 18th floor balcony. Kan man göra annat än att älska den? Nej. Jag älskar deras låtar även om det är vemodigt för mig att lyssna till deras texter, det är som om man karvade upp mig och spred ut mitt inre för allas åsyn.
Men samtidigt är det allt jag inte är.
I knew it from the start, my arms are wide apart, your head is on my stomach and we try so hard not to fall asleep. Here we are on this 18ths floor balcony..
I keep you in my dreams. Det är nog det mest passande som kan beskriva mig på.
Ibland undrar jag vad som hänt om jag varit starkare, om jag vågat stå emot er. Om jag gjort det jag kände var rätt. Och inte det som alla ville att jag skulle göra. Kanske hade allt blivit annorlunda då, kanske hade livet tagit en ny vändning. Kanske hade det blivit likadant som nu. Det är någonting jag aldrig kommer få veta, jag kommer alltid undra, alltid fundera över vad som kunde hänt om allt varit annorlunda. Vem skulle du ha varit och vem hade jag varit?
Saker som hänt kan aldrig göras ogjort men ibland önskar jag att jag skulle få ett straff som var värre än det jag fick, även om det skulle vara ett mildare straff än det jag har nu. För nu kommer jag alltid bära med mig dig i mitt hjärta, och alltid undra.
Tänk om..
Kanske är det mitt straff? Kanske är det så det går till? Möjligt. Tänker på hur jag är nu, jag ger kärlek till alla förutom mig själv och sätter mig själv i skyld för att nå.. ja vad vill jag nå? Förlåtelse? Det kommer aldrig komma. Det jag gjort går inte att få ogjort, inget av det. Och jag kommer få dras med mina skuldkänslor tills den dag jag dör, det spelar ingen roll hur många som säger att jag inte hade klarat av det, att det var tur. Det var ändå fel. Så fel.
Är det inte komiskt hur man kan se svaret som skrivet i neon när man ser tillbaka på de man gjort? På de val man gjort eller inte gjort och alla incidenter som lett en till den plats man är idag? Att det alltid är så lätt att vara efterklok.
Men kanske har jag mognat, kanske är det så. Kanske inte, jag kan inte säga att jag känner någon skillnad bortsett från att jag tar lite ansvar för en gångs skull.
Men det är fortfarande bara jag. Bara Tessan. Så jag kan inte förstå dem.
Kanske ska fråga Bacon men vill inte riktigt dra upp ämnet heller. Jag mår inte så pass bra att jag kan ta upp det. Det är ett och ett halvt år sen nu, och det gör fortfarande ont. Så jävla ont.
Rape Me
Rape me my friend, Rape me again.
Jag blir så frustrerad och arg på alla killar just nu, verkligen alla. Även pojken. Det enda jag är säker på är att det kliar i mina fingar att lyfta luren, ringa Q:s nummer och be honom uppfylla mina drömmar. Men det är för tidigt, jag kan inte få det nu, inte vid min ålder. Så jag håller mig till pojken just för att det är okomplicerat, och verkligen allt annat än seriöst.
För det är säkert med honom eftersom det inte finns en chans att han kan såra mig, eller ens repa mitt hjärta. Sen kanske det är själviskt av mig att ha honom på de vilkoren men jag har inte ljugit för honom eller lett honom bakom ljuset på något sätt.
Så vem är det nu jag försöker föra bakom ljuset? Okej jag ska vara ärlig, jag gillar Q, men han är i Örebro och pojken är här. Men ändå, vi ses en gång i veckan knappt. Så det är knappast något seriöst. Ändå gillar jag pojken på ett konstigt vänster. Jag vet snacka om dubbla budskap menmen.
I vilket fall som helst är det inte mitt största problem just nu. Det är det faktum att jag inte kan sluta tänka på honom. Rest In Peace, mate. Fan kan fortfarande inte greppa det. Det är som om det hela tiden glider undan mitt medvetande. Även trots att jag VET att han är död, det var knappast en tom kista, ett spratt mot resten av världen som kostade mycket. Inte i pengar utan i känslor för alla inblandade.
Så varför har jag en känsla av att något inom mig gått i ide, redo att skratta åt honom när han kommer tillbaka? För jag vet att han inte kommer tillbaka, jag var där med Bacon när mormor sa det till mig. "Tessan, något hemskt har hänt." Och så bröts hennes röst. Jag blev alldeles kall och krävde att få veta med panik i hjärtat: "Vad? Vad har hänt? Är det I? Eller L? Åh gud säg att ingen av dem har dött!" "Nej." Ett djupt andetag innan hon säger: "Det är R. Han är död." Jag kommer ihåg känslan. Först den fasansfulla lättnaden, sedan förvåningen och sedan eftersmaken av bitterhet. Han är död. Cancern tog honom till slut, och jag kommer aldrig mera reta honom, se honom gå över gården, mobba honom för tjejer, spela fotboll, eller ens se hans ansikte igen. Det ansikte som jag växt upp med är borta för alltid.
Cancer.
Och vad jag hatar den sjukdomen. Den har tagit alla från mig, alla.
Så varför är jag så bitter? Varför så skamsen? För att han borde ha fått leva, han borde inte blivit drabbad alls över huvudtaget. Han spelade hockey och fotboll, han var i topptrim och så två veckor går och han kan inte ens äta själv. Det är så jävla fel. Sjukdomen tar inte de gamla, de svaga eller de små. Den tar alla. Oavsett hur man ser ut i fysisk kondition, psykisk hälsa eller har för sjukdomshistoria bakom sig. Kanske ska man vara glad för det, vi har en icke rasistisk sjukdom, en som tänker "rätt". Men jag hatar den sjukdomen. Jag hatar den med varenda fiber i min kropp. För den är så osjälvisk och oförutsägbar. Ingen går säker. Absolut ingen.
Så det jag gör är att gå runt och vänta. Jag väntar på något. Vad vet jag inte, svar? Kanske. Jag vet inte vad jag vill veta, jag har alla svar jag behöver. Och jag kommer träffa läkaren på Torsdag för att prata om en eventuell operation. Men jag vill inte tänka på det. Jag orkar inte.
Kanske finns det något efter döden, något som gör att de vi älskar och saknar väntar oss när vi gör dem sällskap. Men jag tror inte det.Hur kan jag göra det när världe är så fucked up som den är?
Jag har inte gråtit över honm och jag kommer aldrig göra det heller, varför skulle jag göra det? Han är död, jag lever, och jag hatar det. Han borde inte vara död, han borde vara här. Men det är många som inte borde vara döda som faktiskt är det. Fjalar, Farmor. Farfar..
Och de som borde vara där istället är helt klart min fader, min moder och eventuellt andra som jag inte tycker om men jag kan inte släppa det som läkaren sa efter att ha träffat min morder. "Jag är till 98% säker att hon lider av en psykisk störning."
Så jag har förlåtit henne, jag måste. För hon är den enda familj jag har kvar. Och även om Bacon är min andra hälft så är hon inte familj. Så jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men något är det. Jag skrev förut att jag skulle ta en kula för hennes skull, det skulle jag fortfarande men jag insåg ett par saker när jag tänkte tillbaka, och det är att hon skulle göra allt för min skull. Jag vet att jag kan lita på henne till hundratioprocent. För jag vet var jag har henne, och hon vet var hon har mig. Så det är bra, eller hur? Kanske. Men jag kan inte släppa tanken på att tiderna förändras och vi likaså. Jag är rädd att vi kommer växa ifrån varandra.
Men jag förstår inte hur jag kan tänka så, med tanke på att jag har allt jag behöver här och nu i henne. Hon är allt jag behöver, hon är luften i mina lungor och marken under mina fötter.
Det är till henne jag alltid kommer återkomma. För hon har mitt hjärta.
Kanske är det inte konstigt att jag inte hittar en kille som håller måttet när hon är måttstocken. Men jag vet att jag en dag kommer få allt jag vill ha, bara jag biter ihop och håller ut, svett och tårar gör att de flesta önskningarna går in.
Även om jag för tillfället är rätt trött på killar. "Om man fick dig hela vägen, en bra film, popcorn, hemma och mysa, är du värd det? Är du så bra?" "Jag är okej." "Hahaha"
Vad trodde du jag skulle säga? Att jag är värd det många gånger om? Mycket möjligt att jag är det, mycket möjligt med tanke på att jag inte kan få killarna att släppa mig fast jag är så svår. Så varför frågar du ens? Jag kommer inte hamna i soffan hemma hos dig. Jag är ledsen men du påminner för mycket om A för det. Jag är ledsen men så är det. Så du är fucked hur du än gör när det gäller passion mellan oss. Sorry.
Precis som alla jävlar som stalkar mig på jobbet, när jag jobbar vill jag jobba, inte ta emot telefonnummer! Okej!? Jag vill kunna sköta mitt jobb utan att snubbla över killar som står i min väg. Snälla kan ni acceptera det? Det skulle vara guld värt.
Den enda som jag inte har problem med är Ryssen, han är så rar att han får skoja hur mycket han vill, han får mig att bli glad. Jag vet inte vad jag skickar ut för signaler eftersom alla flirtar med mig, men en sak vet jag, jag är inte intresserad av att ändra på mig för att ni inte kan ta ett nej. Tyvärr men så ligger det till.
Så imorgon, om jag får ett enda nummer, eller en enda kommentar om hur jag ser ut, fika, eller något annat i den kategorin så kommer jag ställa mig rakt upp och ner och gallskrika. Okej?
Nu måste jag sova. Ser i kors, teat är slut och jag börjar nästan sluddra. Inte allt för bra. Nej..
See ya. Byebye.
Say (all I need)
Pojken har fortfarande inte hört av sig, tack och lov. Så nu ska jag städa och försöka göra lite ordning i mitt kaos. Vaknade pigg som en mört klockan sju i morse, av att jag hostade sönder mina lungor.
Men en positiv sak är väl det att jag inte längre bör kunna smitta folk så ska på middagen ikväll.
"This Town is colder now, I think its sick of us."
Jag önskar att jag kunde sudda ut allt jag gjort de senaste åren, allt det som sårat folk jag gillar, folk som jag älskar. Jag önskar jag kunde vara en av dem som faktiskt förtjänar att andas, men det är jag inte. Inte just nu. Men jag har fortfarande tid att ställa saker och ting till rätta, så jag måste bara lyfta luren och ringa och be om ursäkt. Men gör jag det? Nej.
Varför? För att jag är feg. Och för att jag är bitter på en del av dem. Som min bror, han borde fan be om ursäkt.
Måndag. Känns som en evighet tills dess, men jag kommer iallafall gå dit då. Och imorgon är det jobbet som gäller, även om jag inte har lust, men jag måste gå, det är bara så. För jag saknar det.
Hostar och hostar, har ont i varenda led i kroppen och febern dödar mig men vadfan, jag har inte feberdrömmar och jag kan klara mig upp ur sängen så jag antar att jag kan klara mig själv ett tag nu också.
"I tried to see the good things in life, but good things are hard to find.
I try to do it right this time around. This love is killing me, but you're the only one, it's not over."
"Waisting to much time, being strong, holding on. My life with you means everything."
Tillåt mig skratta åt ironin i den meningen.
Men jag måste skärpa mig nu, svara i telefonen, sköta mig och göra allt de ber mig om, som B sa. Var deras lill knähund så kan du leka joker så fort de inte tittar för de skulle aldrig kunna tro något sånt om dig om du är deras knähund. Det är det bästa sättet att klara sig ur situationer som den som du är i.
Jag antar att hon vet bäst.
Sen pratade jag med R-F om Fiskkvinnan från socialamyndigheterna som jag inte tål alls, om hur jag kände och hur jag tänkte om situationen. Så jag ska väl få hjälp att klura ut vad som är bäst.
"Så vill jag bara säga att det är helt normalt för en tjej i din ålder att ha kondomer hemma, ifall du skulle hitta en pojke när du är ute och festar en fredagskväll, det är inget att skämmas för."
"Hur hade hon mage? Jag menar med tanke på samhället vi lever i behöver du väl knappast dra hem en pojke? Vem vet om du är lagd åt andra hållet? Vilken arrogans!"
Ja jag tycker inte om henne av många orsaker, men jag vet inte om någon av dem är den rätta orsaken, känner instinktiv motvilja mot henne men kan inte skaka av mig att det kanske är från tiden när jag var inlåst att det följt med mig ut nu.
Men om man ska se det som det är så har jag två månader på mig att bo in mig ordentligt i lägenheten innan jag ska flytta, för det är inte en fråga om jag ska flytta eller inte utan när. Och jag hatar henne för det. Men samtidigt kan jag förstå henne eftersom jag kostar för mycket pengar.
Men jag trivs här. Jag gör verkligen det.
Så varför måste jag flytta? För att livet inte är rättvist. Så jag måste lära mig stå på egna ben. Nu har jag vältrat mig i självömkan tillräckligt länge för att kunna resa mig upp, damma av mig och skärpa till mig och göra något vettigt av resten av mitt liv.
Lättare sagt än gjort måhända men någonstans måste man ju börja eller hur? Så jobbet imorgon, nu ska jag raka benen, fixa ansiktet och duscha, försöka få lite fräschör till mig själv, sen ska jag diska och sen ska jag gå på middag, bara för att jag kan.
Och för att jag borde.
Det är dags att bli vuxen, jag kan inte längre sitta och gräma mig över småsaker som fredagskvällen eller det brorsan gjorde, för det är sant det han sa, jag har fått allt för lätt, inte behövt kämpa för det, och det är skillnaden mellan oss, det är därför han är överlevare och jag parasit. Jag är precis som Carols som väntar mig att andra ska hjälpa mig på fötter hela tiden, men det fungerar inte så i livet, om man ska komma någonstans måste man själv vilja komma dit och kämpa för att få igenom det som man vill ha, så det är dags att börja. Först skickar jag nog sms till folk och ber om ursäkt sen ska jag städa ut och rensa lägenheten för att sedan se hur det blir med middagen, jag måste gå inte bara för deras skull utan även för min egen. Jag måste klara av att komma till saker som jag lovat att gå till, gå på möten och framför allt. Få det gjort någon gång.
"If I go crazy will you still call me superman?" Nej det tror jag inte. Get to work ashole.
Hmm, jag lyckas då ALLTID! Jaha, vad ska man göra nu? Jo man ska ta en dusch och smörja in sig med detta illaluktande svavelosande syra som ska bränna bort infektionen.. -.-
Låt oss säga såhär, jag gillar att pilla, och jag har pillat lite väl mycket nu på sista tiden såattee, jag har fått infektion, nästan blodförgiftning, men jag klarar mig bara jag börjar göra som läkaren skrek åt mig att göra, fan vad rädd jag blev. Hahaha.
Men ärligt varför måste det gå till överdrivenhet innan korkade, små blondiner som mig själv uppsöker läkarhjälp? Ärligt? Vad fan är fel på mig? Och just det, nästa vecka, den artonde ska jag dit igen och diskutera läget med mina jättefina halsmandlar som han tänker fräta sönder. Just det, bränna bort dom under operation, för jag har alltid ont i halsen och tappar rösten så fort jag blir minsta lilla förkyld, bara för att mina föräldrar var tvungna att ge mig halsmandlar vars bäst före datum passerade INNAN jag föddes! Hatar att bli sövd med narkos, det är jätteläskigt! Man är alldeles borta efteråt!
Men jag får se antingen tar jag bort dem eller så mår jag så här ca 3-4 gånger om året. Och då väger det även för mig mot att operera bort dom.
Men nu måste jag bädda om sängen med nya lakan, hoppa in i duschen och smeta på den läskiga illaluktande svavelsyra tvålen som stinker mögel, för att sedan torka mig med den lilla minimala handduken som han skickade med som är "kliniskt ren" och ta det läskiga kletet och smörja in i såren. Men det hjälper, är inte lika svullen och inte lika svart lila längre. Yay! Det låter skitbra Tessan, verkligen.. :S
Men jag fattar inte varför han inte bara kunde ge mig stelkrampssprutan? Eller duscha mig i hundragradigt vatten! Nu måste jag ju vara civilingenjör för att lista ut hur jag ska få det läskiga "plåstret" med inbyggd antiinflamatorisk kräm" på plats över piercingen! Kan det inte bara stå något i stil med: "Dra bort skyddsplasten, tryck på, skit i den och be till gud att det sitter." ? Är det verkligen så mycket begärt? Svar ja..
Och inte nog med det, vet ni vem jag träffade på vid Fridhemsplan idag? Den enda individen i HISTORIEN som skulle komma med shorts vid denna årstid som inte är jultomten (han är på sätt och vis ursäktad med tanke på att 1. han kommer bara ut en gång om året, resten av tiden sitter han hemma med en gnällig fru som tvingar i honom gröt och massa läskiga pygméer som tvingar honom läsa massa brev från otacksama snorungar från I-länderna och 2. Han är så pass gammal att han kan få vara lite exentrisk och komma i kortbyxor den dagen han väl kommer ut, jag menar det är varmt i Australien under jul så han får väl ta seden dit han kommer? Dessutom han har aldrig haft något modesinne, jag menar han har samma kläder varje år, och har haft så i ett par år nu närmare hundra kanske? Så han är ursäktad, även om man kanske inte ska dra in honom i denna långa trista monolog.) Jag träffade på Wofflan. Matteläraren från gymnasiet, och han ser mig och säger: "Hej.." *Den rödhåriga äckliga saken PRATAR med mig! ARGH! FAN VAD SEGT DET GÅR! x.O) "Känner jag dig?" Det tog ca tio minuter för honom att få ur sig dessa ord så under den tiden undsatte jag mig själv genom att hoppa på ett tåg i fel riktning utan att låtsas om honom nämnvärt mycket. Konstigt nog såg han riktigt sårad ut. Hmm..
I vilket fall som helst, så läste jag idag: "Jag ser hellre att jag förlorar presidentvalet än att USA förlorar kriget mot Irak" Tillåt mig att skratta högt och länge. Är det bara jag eller är det Vietnam åter igen? Fast istället för att jaga Kommunister så jagar de nu Terrorister. Och vi vet ju alla hur det slutade i Vietnam eller hur?
Fast jag måste säga det, jag är helt klart imponerad av jänkarna. De har faktiskt klurat ut hur man BYTER ord, men menar samma sak. Det är coolt. Trodde alla deras lilla små hillbillys led av dyslexi (ett väldigt muppat ord som man var tvungen att slå upp, skyller på att jag faktiskt lider av just.. Dyslexi. Imponerande att jag kan stava till det två gånger va?) och bara kunde stava till sina namn. B I L L Y J. R.
Men duktig idiot! Gå och våldta ett road kill eller nått..
Fast jag kanske bör akta mig för vad jag skriver innan jag hamnar på FBI's "Främlingsfientliga lista" och blir stämplad som terrorist och hamnar i ett okänt land med massa perversa fångvaktare. Jag antar också att det är nu det börjar bli dags för mig att sova.
Jag hoppas att Barak Obama vinner valet, för jag tål inte McCain eller Palin. Jag har väldigt svårt för uppblåsta människor som älskar sin egen spegelbild så mycket att de knappt kan komma till jobbet för de måste stå framför spegeln och beundra sig själva i tre timmar först.
Nej jag är elak nu, jag känner dom inte, men jag gillar dem inte heller av det man hört, sett och läst. Så.. Jag hoppas Barak vinner, men vem i västvärlden gör inte det?
Nu ska jag gå och lägga mig, efter en dusch som kommer innhålla massor av äckligt luktande substanser som inte borde få finnas på jorden, och sen ska jag.. Hmm. Jag vet inte.. Sova?
Och vaknar jag sju i morgon är det jag som går på jakt efter jultomten.. Fast.. Nej han är säkert snäll. Det lilla pervot..
Im The Fucking King
Jo få se nu, mormor litar inte på att Bacons familj inte ska dricka sprit eller ens servera sprit, så då får jag inte åka dit. Sen är det faktum att jag ska "åka" dit själv helt uteslutet *gör spökliga bakgrundsljud genom att såga katten (vi har ingen)*. Så vad händer egentligen på Valborg? Jo jag är egocentrisk och självisk och omogen eftersom jag anser att om de kan ta värktabletter inför mig kan de servera sprit inför mig. Men tydligen inte. De kan visa vart alvedonen finns men de kan inte bjuda hem folk? Vart är logiken i det?
I vilket fall som helst, vad som skulle bli en skön grillkväll med Bacon och familj blir istället uppesittarkväll hos mormor och morfar, jag klagar inte på innehållet. Bara på sättet.
Jag menar jag frågade redan när Bacon åkte om de var okej, skicka sms, men sen får jag inte det för jag får panikångest på bussen (konstigt när man har tre personer sittandes i sitt knä som man inte ens känner!) och fick skjuts hem av en polisbil. Kul. Inte.
I vilket fall som helst så var det för att jag hade gjort något dumt, verkligen fint. De såg inte polisbilen eftersom jag blev avsläppt vid Kinakrogen så de kunde plocka in fyllona som satt där, men ändå! Det är liksom så enerverande när de antar att de vet bäst och kan mest. Kan de inte lita på mig? Som jag sa: "Om morfar kan ta tabletter inför mig kan ni väl servera sprit. Bara inte till mig."
Varför är det så att sprit är det stora "tabut" men tabletter är inte så farligt? Sen har de mage att trycka ner mig när jag sitter där genom att säga: "Du klagade på brorsan men du dricker mer än vad han gör!" eller min favorit av allt: "Vi vill lita på dig men.." Men vad? Jag har inte gjort något dumt på länge, som Britt själv sa till dig idag min käre mormor, jag gör inget dumt så länge jag känner mig trygg. Det var en ganska bra beskrivning för det är när sakerna börjar gå mig ur händerna, när jag inte kan kontrollera händelseförloppet som jag freakar ur och gör dumheter. Kan du inte lyssna på de som är utbildade och ta till dig?
I vilket fall som helst så firas Valborg med kräftor och dipp samt en lång kväll framför tvn idag. Kunde ha haft trevligare. Men men, det finns alltid saker som är bättre, var nöjd med det du har.
Sen blir det middag nästa lördag, Bacon och jag ska laga mat i köket, fett läskigt..! Men skoj som tusan..! Kyckling, samboulek och pasta ska de bli med cocosmjölk sås. Låter kanske inte så gott men det är riktigt fränt för de som gillar stark mat *me*!
Nu måste man skala morötter och gå igenom tankarna lite mera, fryser som fan tror jag håller på att bli sjuk, dessutom insåg jag att jag verkligen inte har någon som helst kondis eller motivation till att springa. Efter en och en halv mil lång promenad idag så skulle jag springa hem, lycka till. Dog efter fem meter och tänkte: "Äh fuck it!" Tog upp en cigg och fortsatte. Det är verkligen rätt inställning till livet.. *host* inte..
Moster C är i Finland och skyltar med vindstilla, soligt och uppemot 20 grader varmt, är det bara jag som vill lägga mig i backen hos Gammelmommo och sola? ^^
Bacon köpte två par solglasögon idag, jag valde åt henne, och jag gillade dom skarpt. Och något som faktiskt var riktigt kul var Ravhis kommentar efter vi sagt hejdå till Bacon. "Jag skulle lät kunna sätta på henne, hon var jue SNYGG!" Tillägg är då att Ravhi är bi. Så det är en jävligt bra komplimang!
Men jag håller med hon har blivit fett snygg i sitt nya hår och linserna gör ju sitt till..
Dessutom funderar jag på om man inte är mer än bi, för jag spanar aldrig på killar, jag spanar på tjejer. Så då är frågan, go for it! eller ta det lugnt och se om man kanske förhastat sig. Sen återstår de och se hur de blir med Bravorion. Men en sak är säker iallafall, Raeif är helt ute ur bilden.
Fett rädd för honom just nu. Sen har vi ju Herr Fluff som jag skulle kunna spola ner i toaletten.
Jag tänkte mycket på Bacon innan jag gick och la mig, vet inte riktigt varför men insåg vilken toppen kompis jag verkligen har i henne. Hon är underbar oavsett vad man kan tycka eller tänka om henne. För utan henne skulle jag inte vara hel, det är en skrämmande tanke. Men då inser man också att mitt motto: "Ensam är stark" är helt åt hel*ete fel. För jag är inte ensam och jag är aldrig så stark och trygg i mig själv som när jag är med henne.
Det är den enda personen jag skulle göra allt för, och konstant letar bekräftelse hos. Fast inte på ett negativt sätt. Hon får mig att vilja vara bättre än vad jag är, kämpa för att bli en bättre människa och vän.
Så det är något positivt mellan oss även om det för min del är en del tävling i våran vännskap.
Dessutom har jag aldrig varit så stolt som igår när vi sågs. Hon var så jä*la snygg, riktigt vacker/sexig så jag pöste över av stolthet och tänkte: "Den här snyggingen är min kompis, hon går med mig och hon är min."
Kanske låter konstigt men jag är alltid stolt över henne, för hon lockar fram det bästa i mig.
Sen insåg man ganska snart, (idag tillexempel) att man är ganska gay innerst inne. Istället för att spana på killar spanade jag på två überheta brudar som jag möte när jag var till Huset och hämtade min medicin. Det var ganska kul faktiskt.
Sen så hade man det kul igår även om man kunde haft det roligare. Men se det från den ljusa sidan, jag fick kräftor.. ^^
Men jag ska börja leta stallplats åt ponnyn också (som är en häst men iallafall) så man kan hjälpa till på mer än ett sätt i att stötta henne att köpa honom. Inte bara ekonomiskt utan tidsmässigt också. Och jag har sagt att jag kan hjälpa henne så hon slipper ta honom sju dagar i veckan. Det är inga problem för mig faktiskt.
Får se hur det blir jag håller tummarna att hon kommer vara en stolt ägare till ett Svenskt eller Danskt halvblod (kommer tyvärr inte ihåg vad han är på rak arm) så jag håller tummarna, hårt.
För jag anser att hon kan det, hon har ekonomin och hon har viljan och kärleken. Så varför inte? Och om jag pluggar har jag tid över.
Sen ska jag försöka träffa henne i helgen eftersom jag inte vill vara utan henne allt för mycket. Men vi får se hur det går, eftersom det är kritsihimmelsfärdshelg och skit så kanske mormor inte vill låta mig gå. Som igår.
Men jag tänker slåss med näbbar och klor för jag anser att jag behöver vara med henne. Och de ska ändå iväg och handla så jag behöver inte stanna i deras lägenhet och uggla hela helgen.
Men så funderar man ju också på att åka till Morsan och rensa ut alla saker som är mina, ta allt med mig hit och sen till lägenheten. Men vi får se, måste prata med henne först om det. Sen ska vi handla mat på tisdag då Bacon sover över i lägenheten med mig, så det blir skoj, kan se henne rida sen på onsdagen och kanske sova hos henne en natt. Vi får se. Men jag är sjukskriven tills den 15 maj så det är lugnt än så länge. Men det börjar bli dags att kolla kurser i sommar, eftersom jag inte vill sitta sysslolös. Men å andra sidan så ska jag se om man kan ta kurser som slutar i Juli så vi får semester samtidigt hon och jag. Samt hultsfred som vi ska dra till.
Sen blir det nog ingen Kroatien förens i höst om ens då, beroende på om vi kan få barnvakt åt ponnyn och har ekonomi så att man klarar det.
Men nu ska jag leta stallplats åt den näst finaste hästen i världen (finast är Klarinetta som är död nu men ändå) så får vi se vart det bär. Håll tummarna att allt går vägen!
Kram och glad Valborg! I efterskott..
Hehe jag orkar inte komma på namn på blogg inläggen så jag skriver till istället.. XD Jag är fett lat. Men då kan man jue se det från den ljusa sidan.. Jag är Fidel Castro när jag gjorde ett quiz om vilken diktator jag är. DET äger..!
Men iallafall, hittat en del intressanta stall när jag letat, nu är de bara att maila dom till Bacon och se vad hon anser. Börjar dessutom krypa ur skinnet. Det är mindre än en vecka kvar tills jag får hemmanycklarna i handen..! Det är fett skoj! Tror jag kommer kissa på mig av nervositet.. Ha..ha..
Men nu har mailet kommit iväg om boxplatser, hittade ett par stycken som verkade ganska intressanta. Men det är lite småjobbigt att leta när datorn hänger sig hela tiden. Men vad gör man inte för sin bacon? :)
Nu idag är det inget som ska göras förutom att tat lugnt och glo lite på tv. Animal planet äger..!
Det är ganska intressant att se hur många som fixat blogg nu också, även om man inte orkar läsa alla är det ganska kul att spana in dem iallafall, för man måste ju småkika när det är människor man träffat som skriver! Men nu ska man slänga iväg ett sms till Bacon och kolla vad som händer i helgen, antingen supa eller jobba. Får se vad de blir, men själv vill man verkligen ha alkohol men jag vet att jag inte får dricka, och det suger.
Men å andra sidan så sparar man ju pengar på så sätt.. :)
Nu ska man köra igång en tvättmaskin och bränna iväg ett sms till sin käre moder om att man undrar om man kan hämta resten av sakerna i helgen. Hoppas att de går bra. Men man får väl vänta och se hur det går.
Men nu har jag kommit på en sak jag måste införskaffa, eller om man vill svänga med lite finare ord, invistera i. En almenacka så jag vet vad jag ska göra och när jag ska göra det. DET är nog ett av mina största problem just nu, bristen på organisering.
Men det kommer få ett brutalt stopp när jag är färdig med det jag ska göra! Haha, jag kommer få en lägenhet..!
I'm Never Coming Home
Det är en känsla av lättnad som fyller mig när jag inser att jag slipper återvända hem igen, även om det är mycket press på mig att fixa boende. Men imorgon ska jag prata med läkaren om permiss under påsk och sedan om jag får åka till Finland.
Men måste säga att det som hänt verkligen har förändrat mig, jag är inte ens bitter längre. Jag ringde henne igår och då väntade hon på samtal och skulle ringa upp mig, vilket hon gjorde bara för att slänga på luren i örat på mig utan att ens säga hej. Sen ringer jag henne typ tusen gånger och hon har stängt av mobilen, eller pratar i den, eller så svarar hon inte. Så då ber jag Momo att ringa henne och hälsa att jag vill prata med henne (som om hon inte fattat det efter de sju röstmeddelandena jag lämnat på hennes mobil men ändå) vilket momo gör. Hon pratar med henne ett tag och hon frågar hur moffa mår, vilket alla undrar eftersom han varit sjuk länge nu, lungor och mage.
Så momo ringer upp mig vid elva (jag började ringa Henne vid åtta) och säger att hon har framfört budskapet. Ringer Ylva upp? Nej. Trodde inte det heller, så moffa säger lite elakt "Hon oroar sig över morfar men inte dottern". Och det är ju sant, hon har inget intresse i mig längre, vilket är skönt men ändå sorgligt.
När de tog bort min medicin bröt jag ihop totalt, tror jag grät tre dagar i sträck non stop, över min barndom, över min familj, över mitt så kallade liv.
Allt som jag inte fått och aldrig kommer få. Men nu när dom satt in medicinen igen inser jag att de inte kommer komma tillbaka, min förlorade barndom, min icke existerande familj, mitt liv. För det är borta och tiden att reparera skadan är sedan länge förbi.
Men när jag får lägenhet är det jag och Bacon som gäller, det är ett som är säkert, morfar är lite tveksam men jag vet att det är det jag vill, iallafall idag. Hon är den enda som jag kan tänka mig att bo med under flera år.
Nytt på hälsofronten är att jag har magkatarr, så nu ska jag göra en gastroskopi och kolla upp det, men vi får se hur det går, jag vet faktiskt inte ens om det är nödvändigt jag menar jag mår ju mycket bättre nu än jag gjort innan så då behövs det väl inte? Men jag har fortfarande ont som fan. Men det får de hitta felet på senare.
Nu ska jag bara försöka bli frisk så fort som möjligt och må bra, vilket är lättare nu när Carols inte finns i mitt liv då jag inte behöver tänka på hur jag svek honom.
Jag saknar honom men inte så att det är outhärdligt som det var förra gången, men på ett stilla sätt. För jag vet att det här är det bästa för oss båda, något som var tvunget att händ, mest pga. Stoffe som inte kunde låta bli att lägga sig i vårat förhållande men som inte ens kunde ta hand om sitt egna. Det gjorde mig förbannad.
Men strunt i det, nu ska jag itne bli arg. Men kan meddela att jag rasar i vikt fortfarande, knappt kommer upp ur sängen på mornarna och städmani på mitt rum. Jag städade rummet två gånger, bytte lakan och städade duschen idag. Och jag har gått ner till 47 kg. Vilket är för lite för mig även om jag gått upp tack vare gröten jag äter, vägde 45 ett tag.
Det var läskigt.
Missbrukar min mp3 och röker för mycket för mitt eget bästa, men nu måste jag avsluta eftersom de på huset kommer sakna mig snart. Ikväll blir det promenad. Ska försöka gå samma runda som jag och Momo gick fast på en halvtimme istället för 45 minuter. Lite motion liksom.
Tillägg..
Har slagit lisas rekord tre gånger om på bubbleSmile på mobilen. Yay..!
Tror dessutom att det var bra att jag gjorde ett allvarligt menat självmordsförsök eftersom det har öppnat mina ögon på ett helt annat sätt än förut. Jag har mognat och jag ser frammåt, blivit starkare och tryggare i mig själv.
Men den känslan jag fick den dagen vill jag aldrig återuppleva, känslan av att något gick sönder inom mig.
"Blickar ut genom fönstret och tårarna faller, mina sista livskrafter sparkar nu bort pallen, allting gick så snabbt och snart är plågan slut, till alla som jag kände det här är vägen ut"
Satt på balkongen och såg ut över balkongen, hade säkert käkat trettio alvedon då, och rökte. Såg ut över gården och kände ett kusligt lugn. Jag hade gjort mitt val och jag ångrade mig inte då eftersom jag inte orkade mer, det var vad jag ville. Få slut på plågan.
Nu ångrar jag mig men då var det det jag ville och behövde. Men jag kommer nog inte göra om det även om det finns dagar när jag vill dö igen. Få den där vilan, svarta tomheten.
If I Could Just..
Pratade med Carols igår, han berättade hur han kände det, jag blev inte ledsen, inte ens förvånad. Jag är förvånad över att han fortfarande vill ha mig över huvudtaget efter det jag gjorde mot honom, ja mot alla mina vänner.
B2 och Rave tänkte hälsa på mig idag men jag var inte där, är jue som sagt hos mina morföräldrar som stöttar mig mer än jag trodde de skulle göra. Det är svårt att inse hur förd bakom ljuset man faktiskt blev av Ylva. Allt har varit lögn som hon sagt om dom, hon har suttit som en spindel i ett nät och dragit i trådarna så att konversationen blev omformulerad så det passade hennes syften.
Och jag insåg det aldrig. Jag är naivare än vad jag trodde var möjligt och jag tänker hela tiden "Tänk om". Tänk om jag anmält henne för det hon gjort mot mig, tänk om jag anmält henne för vad hon gjorde mot mig och Carols?
Hade hon inte funnits hade jag kanske varit mamma idag, men jag är glad ändå att jag inte är det. Jag orkar inte tänka på någon annan än mig själv.
Så present till Mikko måste införskaffas, jag och B2 är överrens om vad det ska bli och pris på ett ungefär, men hon får tåla att inte få den på sin artonårsdag. För jag kan inte lämna något jag ännu inte köpt.
Mår illa när jag tänker på allt som hänt och varför jag är där jag är, vilka konsekvenserna kunde ha blivit. För mig är det overkligt. Jag minns ingenting från Måndagen när jag tog överdosen, inte mer än att jag satt på balkongen och rökte, darrade okontrollerbart och tänkte att det skulle bli min sista cigg. Jag var helt lugn, det kändes som om jag äntligen tog tag i mitt eget liv istället för att låta Ylva styra mig dit hon ville ha mig. Jag skulle bli fri.
Folk har reagerat olika men alla har varit underbara.
Carols reagerar med att tro att jag är död, jag kan inte klandra honom eftersom han hittade mig och var med mig hela vägen.
Bacon är ursinnig på Ylva, vet inte om hon anser att allt var hennes fel eller hur det är men hon är argare än jag någonsin sett henne förut.
B2 ställer upp och pratar med mig, är lite tystare än annars, och lite mer försiktig men verkar ta det bäst av alla.
Korven vet jag inte har inte sagt något till henne mer än att jag är på sluten avdelning och inte kan träffa henne på ett tag.
Tom blev chockad och tog på sig en stor del av skulden, nu är han också arg på Ylva, och tycker att mina körkortspengar inte ska gå till hennes skola när jag inte bor kvar där. Men det är en annan diskution som jag inte orkar blanda mig i mer än att säga att hon får dom pengarna men sen är det slut.
Jag vet att det är mitt fel det som hände, jag är så glad att Carols hittade mig och gjorde som han gjorde för jag hade inte klarat mig annars, jag hade aldrig ringt till ambulansen själv, jag hade dött om han inte varit där.
Nu i efterhand skäms jag för det jag gjorde, jag var mer självisk än jag trodde det var möjligt för mig att vara, men bevisligen är jag kapabel till den mest egocentriska handlingen man kan göra.
I dagsläget är det väl okej, jag går på tre olika antidepressiva, har tabletter fyra gånger om dagen och tar dom mer än villigt eftersom jag inte står ut med den malnande tomheten som överfaller mig annars.
Berättade för Mormor och Morfar om missfallet, och de tog det ganska hårt. De hade svårt att smälta det och morfar blev riktigt arg, verkligen arg på det där stumma, farliga sättet. Men han lättade upp stämningen igen, han är bäst. På något sätt så vet han alltid vad jag behöver höra vid tillfället. Som efter att jag berättat, han såg att jag höll på att börja grina som en liten unge så han skojade lite förts för att jag skulle kunna samla mig och tog sen tag i ämnet på allvar. Vi pratade mycket om barn, framtid, boende och sånt.
Äntligen har de accepterat Carols. Så det kommer inte bara dåligt ur mitt försök att ta mitt liv.
Jag älskar Carols jättemycket och jag är helt klar på att det blir max två besök i veckan om ens det, men jag gillar inte att jag orsakat den smärta jag orsakat människorna jag bryr mig om.
Mormor och morfar, Bacon och B2, Carols och Brorsan, Carita och Börje. Ylva bryr sig inte, jag kan inte låta bli att le lite grann när jag tänkter tillbaka på mötet i torsdags.
Innan mötet sms:ade eller ringde hon var och varannan dag, så jag bytte nr för att själv kunna välja om jag orkade prata med henne eller ej. Sen sa socialsekreteraren i torsdags att Ylva inte skulle få pengar om jag bodde hemma oavsett omständigheter eftersom jag inte var tillräckligt gammal osv. Efter det har hon inte hört av sig alls.
Jag är inte förvånad och det är det som är det hemskaste.
Diskuterade med Morfar den bästa lösningen för att förvara mina saker tills lägenheten kommer, blir det Adelsö så tar jag inte med mig sängen så mycket står iallafall klart.
Men resten, ska de ha kvar skrubben eller ska de säga upp den, osv. För och nackdelar har vi nystat i och de behåller den ett tag till tills vi vet exakt hur mycket Ylva rensar ut. Bodde hemma i ett och ett halvt år och har lagt mer pengar på henne än mig själv, det är skrattretande.
Men nu är det dags att dricka kaffe och rulla cigg så jag måste sluta skriva.
Ville bara skriva av mig lite eftersom man inte har en möjlighet att göra det på psyket, jo man kan ju alltid skriva för hand i dagboken men jag orkar inte göra det, det är för många tankar som tränger sig på samtidigt så det är bara jobbigt att försöka printa ner det på papper.
Men snart får jag se Carols igen och hans min när han får sin julklapp. Det ska bli roligt.
Never thought I could be
Jag hoppas att han en dag kan förlåta mig för jag kan inte förlåta mig själv, inte för missfallet morsan orsakade, självmordsförsöket och allt som hänt runt omkring. Jag kan inte förlåta mig själv för att jag blundat och sagt: "Hon vet inte vad hon gör, hon behöver dig." "Du kan inte lämna henne ensam hon kommer inte klara sig" och "Hon är min mamma, hon gör mig inte illa med flit."
Jag har haft fel. Hon kom förbi psyket igår och pratade med mig i två timmar, vi pratade kanske i en halvtimme, resten av tiden var vi tysta. Vad pratade vi om? Linus, pengar, sociala, släkten och pengar.
Hon lovar att bättra sig att hon älskar mig och inte kommer göra om det, men hon har sagt det förut. Satt i Hallsta och grät när jag berättade för Carols som gick iväg då, han orkade inte, sen missfallet hon orsakade, med flit, då hon lovade samma sak, och efter sommaren.. Men det håller i max två veckor så är vi tillbaka till det vi hade när vi började.
Du kan inte låta bli att manipulera, skada eller såra mig du lever på min missär. Det går inte att leva så för mig det måste du förstå!
Du är min mor du har fött mig och närt mig och som du hävdar "Härdat" mig för livets brutalitet. Men det räcker inte för att jag ska kunna förlåta dig för all smärta du gett mig.
Nu måste jag gå tillbaka till psyket och käka alla jävla piller de proppar i en, och prata om att jag inte har bulimi, även om läkarna anser att jag har det.
Man har ingen matlust om man sitter inlåst i två veckor utan frisk luft. Men nu måste jag gå för Beautiful ska tillbaka idag för samtal med läkare och jag vill se henne och veta att hon klarar sig. Hon är det enda positiva med psyket. Plus att jag insett hur mkt jag älskar de som står mig nära.
Det är dags att fatta ett beslut och jag har redan gjort det. Tror jag fattat det långt tidigare. Jag ska leva, jag ska kämpa och jag SKA ha Carols. Utan honom är jag ingenting. Det är konstigt hur man måste förlora något för att förstå hur mycket man behöver det..
Jag älskar er.
I don't wanna see, that my Life is ..
Satt mesta delen av tiden och stirrade på eluttaget medans jag berättade, jag kan inte låta bli att skämmas, det är inte normalt och jag vill inte ha det så, vill inte gå ut med hur det är.
Vi hade tid till två, men jag stannade kvar till fyra. Jippie.
Efter mycket om och men fick hon tag på en läkare som skulle prata med mig och se hur hon kunde hjälpa mig, men under tiden fick jag inte ens ta en ciggarett utanför porten själv, hon skickade ett vårdbiträde med mig ner, det kändes komiskt.
Men det har verkligen blivit värre, jag märker det själv. Kunde inte gå förbi kaffeautomaten utan att darra och bli gråtfärdig av panik, det var för mycket människor runt omkring mig.
Väntade tre bussar innan jag kunde åka därifrån och i Gullmars fick jag damp och satte mig i trappan med nedböjt huvud tills de passerat.
Det är inte normal eller förståenligt oavsett vad folk säger, men jag fick ut en bra sak av det iallafall. Jag fick träffa B2. Som vanligt ligger hon och Mikko i fejd, men jag förstår inte hur de orkar.
Bacon kommer kanske förbi på lördag och käkar med mig och Carols, men jag vet inte, hon skulle iväg. Så då ska vi beställa massa skit från discshop och slösa pengar, i mitt fall, som vi inte har.
Det ska bli skoj.
Något annat som jag kan känna lite glädje över är att Carols kommer, han sover över. Men samtidigt kan jag inte vara GLAD över det eftersom det som vanligt är tidningar som ska delas ut. Jag hatar mitt "jobb".
Efter att ha pratat med kuratorn så fick jag träffa läkaren, som började fråga ut mig angående min pillerkonsumtion, och jag sa ärligt att jag tar fler än jag borde, ibland i samband med alcohol, men aldrig i AVSIKT att ta livet av mig. Men plötsligt hakade hon upp sig på att jag spydde och bad att få se min arm (eftersom det var min högra fattade jag ingenting utan räckte fram den) och så mätte hon med fingrarna runt min handled.
"Spyr du upp maten?" Frågar hon sedan och tittar på mig över glasögonen, ett öga ihopknipet och ett kisandes.
"Nej inte om jag inte tar piller."
"Och det tar du för att spy upp maten?"
"Nej."
"Hmm.."
Senare
"Tvingar du dig att spy då?" ehe? "Tänkte på att du säger att du spyr.. Är det en medveten akt?"
"Nej."
"Okej för jag skulle vilja säga att du har fått bulimi. Och i ett så tidigt stadie som det här då du svälter dig för att sedan frossa så kan vi hjälpa dig mycket lättare."
"Vill du ha hjälp?"
"Ja men inte med min påhittade ätsjukdom. Jag vill ha hjälp med det jag kom hit för."
"Okej..*noterar i sitt anteckningsblock: 'Samarbetsovillig'* Vad är det mer specifikt..?"
Ja att få hjälp så att jag kanske kan bli glad igen? Slippa apatin? Slippa den gråa bubbla som omsluter mig och tynger mig? Kanske få vara som alla andra?
DET är det jag vill ha hjälp med inte någon påhittad jävla ätsjukdom.
EN fråga.. skulle en bulimiker äta en chockladkaka med nötter utan att spy upp den efteråt? Nej. Gjorde jag det (spydde upp den efteråt alltså)? Nej. Så vad är problemet i komunikationen? Vad är det i mitt vokabulär som gör att de inte förstår att jag inte är bulimiker!?
Jag väger över 50 kilo, det var mammas önskemål och jag håller mig där, jag har bra bmi, så vad är det för fel på mig eftersom alla tror att jag är bulimiker?
Bacon har kraftigare armar och benstomme än mig just pga. benstommen och sina muskler. Det passar hon i. Det är så hon är byggd. Jag är inte stor, varken när det kommer till längden, fötter eller benstomme, så varför har jag bulimi för att jag inte ser ut som en köttbulle? Kan någon svara på det åt mig för jag undrar verkligen det, det sårar och irriterar mig att folk kallat mig anorektiker och nu bulimier.
Mina lår har inte ett gapande stort mellanrum även om det börjat dra sig tillbaka så har jag inte ens fått ett mellanrum ännu. Visst jag har tappat mycket fett, kilo osv. Men jag har också haft vinterkräksjukan, öroninflammation och förkylning tätt inpå varandra, är det en förklaring ni kan ta?
Jag är så trött och less på att folk stoppar mig i ett fack hela tiden, knullbar bimbo på arbetsmarknaden och Anorektiskt Emo när man går på stan. Tack men jag har fått nog.
Och nu tryter orken att känna ilska så jag avslutar ytterligare ett pladdrande helt ointressant blogginlägg med:
Tack B2 för pratstunden, jag saknar ditt sällskap.
Bacon, you're the best.
Fuck you all som kallar mig anorektisk.
Ha en bra helg till resten
Nobody
Jag är så jävla irriterad och arg just nu, plus att mitt öra dödar mig och jag inte kommer iväg till läkaren fast jag har iallafall tid, även om jag missar historialektionen. Men jag får väl ringa henne och säga det, trots allt är det väl godtagbart om man har ett svullet öra och inte hör något? Kanske inte..
Men positivt är väl det faktum att jag inte längre ligger vaken och lyssnar på tjutet som ekar i min svullna örongång som, btw, nu är helt igenbommad, får inte ens in en tops. : /
Jag har verkligen försökt lösa saker och ting, har kvar den hårda klumpen av ångest i magen just nu, jag klarar inte det här, jag ringer för en gångs skull och du är ARG på mig? Vad handlade allt det om egentligen? Om jag ringer CSN vill jag fråga saker inte höra, det är omöjligt, (Stick) det första jag hör! Och jag saknar tjugo poäng DENNA tioveckors period men jag ska jue fortsätta plugga senare, och det då? Gäller inte det? Det är fyrahundra poäng, när jag bara behöver 360, ge mig en klap på huvudet!
Men jag kommer inte få lån, tillägg eller ens helt belopp på CSN eftersom jag inte är tjugo. Fyllde jag år i Mars April hade jag fått det men för att jag ens ska få helt belopp på CSN, det belopp de på hornsgatan pratade om måste jag studera i januari 2009? Men alla andra 88:or i stockholm ska få helt belopp denna termin för att..?
Morsan kommer vara sur som fan på mig, jag orkar inte ta det, men det är ganska skönt det här med örat för jag kan bara skylla på att jag inte hör. Det är ett stort plus just nu, samt att jag pluggat in historia så det är bara matte kvar som jag ligger lite före på, det kommer dock försvinna efter imorgon eftersom mitt försprång ska göras på den lektionen och han kommer stå och smeka min miniräknare och mumla om hur de gamla grekerna och italienarna hade matematiska problem som underhållning på middagsbjudningar.
Inte undra på att både antiken och romarriket gick under!
Tack och lov att man faktiskt har vänner som ställer upp, även om jag är dum, döv och blind och klagat på er så har ni alltid ställt upp och jag vill be om ursäkt för min enorma tjockskallighet.
Im holding your rope, you got me ten feets of the ground. You tell me that you need me then you cut me down. Well, it's to late to apologize..
Fan vad jag är arg just nu, tack och lov för människor på haket :) Men åter till ämnet! Grr..! Morsan ger snart upp, imorgon är det läkaren, kuratorn, jobbtorget och skola. Från klockan sju till halv fem ska jag springa runt och hinner inte äta lunch på det. Yay.. *gör enmannavågen* Det går jue superbt för mig! Ska vi inte dansa segerdansen?
Momo och moffa har sjunkit på min lista, det där som morsan sa, om att de inte bryr sig om henne längre. Och det om att han hade kniv i sina fula cowboyboots för att morsan skulle hålla sig tyst och beskedlig.. Det fick mig att börja gråta, för jag kommer ihåg den trasiga människa som hon var när vi drog från honom. Hur hon sakta men säkert levde upp, och om jag ska vara ärlig har jag mjuknat mot Pettsson också, hennes pojkvän.
Som hon sa, vem ställde upp för oss, letade efter saker att ta del i och lekte med oss? Vem var med och köpte skridskor till oss allihop för att brorsan skulle lära oss trix i hockeyn. *ler mjukt vid minnet*
Folk säger oftast att de önskar att de var små igen, jag måste hålla med, men jag önskar mer än något annat att den Pettsson som morsan blev kär i skulle finnas kvar och inte bli den gråa, tungsinte alkolisten han blivit nu.
Det är så logiskt alla fattar utom du, jag har inte en aning, att du tänker på mig precis just nu.
Hatet inom mig tar över, jag känner det mer nu än någonsin innan, varför kan inte det fungera? Varför kan ingen förstå? Och varför har jag ännu inte sagt något till Bacon?
"I must break you." - Rocky VI
Pratade med Bitterfittan 3 i telefonen och jag ger upp körkortet för morsan men vi får inte ut hela summan eftersom jag ska betala körkortet själv senare och då behöver dom inte ge hela summan? ^.- Ibland undrar jag hur hennes tankebana fungerar.
Men jag är mest irriterad på morsan eftersom hon återgått till gamla banor. "Du är handikappad och därför är det väl lika bra att sälja lägenheten och flytta hem till Peter så får du klara dig själv." "Du tror alltså att du mår bättre om du blir omhändertagen?" NÄR blev jag senast omhändertagen? Bara en liten fråga, gumman, när tog du senast hand om mig? Fast jag diggar nog detta citat mest. "Du prioriterar dina vänner före mig, jag kommer sist på listan. Jag kan inte säga att jag prioriterar dig högst eller ens högt men du struntar fulkomligt i mig. Det är först dina vänner sen kommer jag."
Logiken i denna familj steg åtskilliga grader just. Leter Larker förstår inte varför jag ens orkar engagera mig, jag tror jag kan följa hans logik också men jag kan inte förstå vad jag kan göra bättre. Jag har förmodligen öroninflammation eller liknande och har fått "Manodepressiv" stämplat i pannan men jag prioriterar dig tvåa och därför är jag oansvarig? Eller vad är det du försöker säga när du säger att vi inte kan göra något tillsammans? Vi kan inte göra saker tillsammans eftersom du aldrig har tid. Du har alltid Peter med dig och jag har ingen som helst lust att vara med "er" eftersom jag och Peter drar mer ojämnt än du och jag.
Så vad är det egentligen du klagar på hos mig?
"Din familj är jue dum i huvudet du skulle vara hypokondriker oavsett vad du har för problem om det inte är så att blodet sprutade ur dig! Då skulle dom förmodligen bara klappa dig på ryggen och säga: - Ta det inte så hårt det är inte så farligt."
Du planterade idéer i mitt huvud. Men ju mer hon klagar ju mer tänker jag på vad kuratorn sa. Om att flytta till annat boende, studentkorridor iof men ändå. Bättre än ingenting alls och vad säger mamma då? Jo: "Du måste verkligen bli omhändertagen för att må bra eller hur? Du kan verkligen inte klara dig själv."
Nej inte om att "klara mig själv" betyder att lösa VÅRAN ekonomi. Får du 7,400kr i månaden behöver du väl inte så mkt mer än 4000kr i månaden av mig, och min lön från Svdr så har du tvåtusen kronor att köpa mat för! Så vad är problemet? Jo jag glömde.. 7400kr - 4400 = 3000 kr.. Det är dets om saknas för att du inte ska kasta ut mig. Förlåt jag missade den delen.
"Jag klarar mig utmärkt om du inte bor hemma hos mig! Så varför ska jag fortsätta ge dig tak över huvudet?" Ja varför skulle du över huvudtaget klämma fram mig? Varför knullade du utan skydd din lilla trotsiga barnrumpa?
Kasta ut mig och så får du leva utan mig igen, du vill ju ha det så verkar det som. "Fixa det, gör det, laga det, städa där, tvätta det här." Undrar hur du skulle klara dig utan mig som passar upp på dig i tid och otid.
The told me to go to Rehab..
Parodi på Nirvana, den är fett rolig XD Jag, Stalin och B2 är med ;) Kan säga såhär, killen som tänt eld på sig själv är jag, de två från ladugården är inte jag.. XD
Tänkt mycket på min och B2:s konversation från balkongen och allt snack om barn, boende, jobb framtid osv. Det är sjukt vad den människan kan få en att ransaka sig själv. Och att man är så jämnspelt med henne skrämmer mig ännu mer, och rädslan att förlora henne till Linus.
De har börjat prata igen och han var rak mot henne och sa att han vill ha ett förhållande som ska räcka länge, kanske eventuellt även innebära barn, men till mig säger han att han försöker bli ihop med ryssen? Tror han ljuger för mig, eller så hoppas jag så hårt så att jag tror de. :S
Studieplanen är iallafall: Matte B & C, Samhälle B, C och Internationella relationer. Historia A & B, Religion B (?), Psykologi A & B samt Engelska C. Kanske man vågar sig på svenska C också men det får vi se.
Vilket betyder att jag inte kommer kunna plugga högskola förens om ett år, vilket gör att jag måste försöka få in så att jag har 75% eller mer studietid så att vi kan få studiebidrag så att vi kan gå runt om Mumin kommer in på skolan, vilket hon kommer göra eftersom de kommer inse hur hårt hon slitit. Jag menar 23 rätt av 46 och får ändå komma på intervjue? Det säger en hel del om vad de tycker om henne tycker iallafall jag XD
Men jag vågar inte flytta, har frågat Carols och kanske, bara kanske, vi kan flytta ner till Lund, Malmö eller någon annanstans och plugga tillsammans, inte samma skola men bara så man har någon man kan vända sig till och klaga hos. Det är det som skrämmer mig mest med Carols och Linus, B2 och mig..
Jag är rädd att vi kommer skärma av oss, att tiden inte kommer räcka till för Oss.
Jag saknar henne redan, hon lockar alltid fram det bästa i mig.
Ibland undrar jag om jag inte är kär i henne så inser jag att det aldrig skulle vara godkänt och att det inte skulle fungera mellan oss och då skrattar jag och viftar bort det.
När det tar slut säger hon tack och hej då så är det slut för alltid. Och om det skulle gå illa vill jag inte hamna i den sitsen att vi aldrig mer ses, så jag funderar på mina känslor i min ensamhet, medveten om att oavsett om jag är kär i henne eller inte så är jag MER kär i Carols och att det vi två har, han och jag, det är unikt på något sätt.
Visst det är ingen stormande passion, men det är ömhet, gemenskap, vännskap och en djup om än stilla förståelse mellan oss som är så mycket värt.
Inget ämne är för stort eller för litet för att diskutera, du behöver aldrig oroa dig över hur han ska ta saker och ting för du vet att han alltid kommer finnas där för dig, precis som B2.
Och ingen kan få det att pirra genom hela min kropp med en enda kyss som han.
Okey nu ljög jag tror jag.. Stalin om hon var kille skulle klå Carols med hästlängder men det är bara för att hon är min andra del, hon är mitt hjärta och min själ.
Utan henne hade jag inte varit den jag är, jag hade aldrig träffat B2 och jag skulle nog inte levt idag. Oavsett hur hon ser det så har hon alltid gett mig stöd, på sitt sätt.
Och efter 7 års vännskap har vi bara grälat rejält två eller tre gånger. Och bara en gång har jag skämts över mig själv. Jag blev arg för att hon aldrig vågade säga vad hon tyckte eller kände "för att mitt liv var så mycket värre än hennes.." som hon sa. Tror aldrig att jag varit så arg i hela mitt liv.
Eller jo, på Mumin men eftersom det är min käre moder så är det inte samma sak.
B2 och jag diskuterade det där med uppfostran, jag är fortfarande sur över att jag har tagit hand om matlagning, disk, tvätt och städning på egenhand sedan jag var 12-13 och inte en enda gång fått uppskattning. Så jag lackade ut på Mumin pga. min och B2's konverstation om det och sa exakt vad jag tänkte och tyckte till Mumin.
Hon kommer intassandes till mig sen när jag lagt mig och säger tyst:
"Du ÄR dukig. Och jag är glad att du tar hand om hushållet helt själv såsom du gör och gör mitt liv så mycket enklare. Och jag är ledsen att jag tagit det så hårt förgivet."
Det gjorde mig glad. Men kan ändå inte låta bli att tänka: "Ska det verkligen vara såhär?"
Har börjat äta igen, men jag måste kolla upp cystan, är så trött på att få ont varannan till var tredje månad vid mens.. Och jag vill veta hur det ser ut, om jag kan få barn eller ej, och jag vill ha svaret inte ett svävande kanske kanske inte.
Fast min gynekolog är en relik från sovjetunionens ryssland så jag ska fråga på ungdomsmottagningen istället. Då slipper jag dessutom höra:
"Du missköter din kropp, kvinna! Du måste äta mer! Hull är vad en man vill ha, något att ta i!"
Jag är ganska nöjd med min kropp, bara bort med kysshandtagen och rumpan så är den helt reko egentligen..
By the way B2, trekant? XD
At my feet you'll bow to me.
Jag hatar att man ska börja få känslor för alla dom som man INTE ska involvera sig i. J, L, M Haha hela jävla alfabetet står snart uppskrivet i min blogg bara för att jag är så jävla korkad.
Tror iof inte att L är så jävla intresserad men det är vad jag tror, OCH sockerdricka fungerar itne så jag kan itne skriva helt osamanhängande blogginlägg som alla kommenterar med W00T!? längre.. :S
Det är FETT ENOYING!
Haha kom just på en sak. Ska döpa om L till Carols. Eller JD XD De är fett lika varandra, och vad irriterad jag blir på mig själv när jag skriver och säger fett hela jävla tiden! Gha snälla skjut mig!
Och nu är det höstlov, B2 är på landet (håller aldrig koll på om jag är B1 eller B2) och Bacon är me Biatchen, Korven jobbar, M har sin Kusse över från norrland, J är upptagen med sitt, och halloween ser inte lovande ut. Mormor kommer hem liksom..
Haha älskar facebook, har hittat kusinen sedan ett tag tillbaka, yeay, den lilla snobbiga.. *piiip*
Och Rex är fett cool, han är född -64 han ser myycket yngre ut och han är fortfarande het. XD Glöm att jag sa de där om min granne..! :S
Men han har jättemånga roliga kontakter, kolla in hans sida så ser du hur många kändisar han faktiskt känner, visst han håller på och jobbar i musikbranschen men ändå, jag är chockad!
Och M har äntligen piercat sig, han är fett snygg nu. Han var det innan också men det är verkligen något med killar och piercingar. Går igång så otroligt mkt på det.
Jag skulle egentligen skriva något av substans i detta inlägg men jag har allvarligt talat glömt bort vad det var. :S
Pratar me M och Carol på msn, så jag kommer vara gul och blå när B2 kommer hem från landet och ser de här. Min flickvän är inte en våldsam person, hon är bara smått missförstodd,.. x)
We could last forever if only I was sane..
Men det var itne det jag skulle säga, igår var jag på tjejmiddag hos B1 fyfan säger jag bara, vad roligt vi hade. Så glodde vi på Betnér när denne driver med allt och alla, fan vad jag dyrkar den mannen, han gillar inte heller Ebba von Sydow.
Gör någon det? :S
Men det är en annan grej som gör mig så positiv idag, E. Jag ska få träffa honom snart, och efter allt man hört om honom blir man alldeles varm i kroppen. Han verkar så mysig som människa (det skadar jue itne att han dessutom är den enda snygga killen jag sett menmen).
Och M är sur på mig igen, fan ta honom. Han tycker jag dissar honom när sanningen är den att jag inte gjorde det, men han är så jävla lättstött ibland.
Trots det gillar jag honom, men jag kom fram till varför jag inte skulle palla att vara ihop med honom, och trots det B1 säger så tror jag inte ett smak på att han vill ha mig som tjej. Det är bara så skrattretande så det är sjukt :)
Men L var fett söt mot mig, skiter i vad J säger om det, jag gillar det han gjorde.
"Hur mår Morris då?"
"Bara bra."
"Saknar honom..:("
"Om du vill kan jag ta ut honom på promenad så får ni träffas?"
Kan det BLI sötare? Men jag får inte göra sånt som att tänka sakerna jag gör just nu, det går inte att göra det och samtidigt behålla förnuftet.
Ant. råkade illa ut igår så jag fick inte mina pengar och idag tror han att allt kretsar kring honom som vanligt. "Berätta det inte för någon!" Ehe? Vem skulle vilja veta? Sorry men det var inte så coolt eller viktigt som du kanske tror..
Men jag ska sluta klaga på alla nu, jag har B1 och det är mkt bra för mig :)
Men som sagt, man saknar jue en killes hand att hålla på stan, en killes kropp, inte för att de är något fel på din kropp älskling, men jag saknar ändå det där att vara liten och beskyddad. Vilket jag iof känner när jag är med dig också, men det är bara för att jag är så kort och du så lång! X)
Fast du har en fördel som ingen kille slår, du kan hångla X) Nej driver bara med dig, om du läser det här XD
Du har världens mysigaste bröst och jag älskar att sova omslingrad med dig. Det är fett mysigt trots att du får ryckningar ;)
Nu ska jag till Lidl (WTF?) och köpa hasselnötter :S
Jag älskar dig verkligen Bacon, och du med B1! Ni är fan det bästa jag har.
This is the hand that will blind your eyes
and split your spine
this is the blade that'll visit your flesh
and release the wine
Play!
You play with toys that have triggers
and you hear how the led moves near
Play!
You play with razors and it hurts, it hurts
as you face your fears
So face the dark
and I'll teach you about fire
in the blink of an eye
[Background voice]
-Now drink the cyanide-
The worlds collide
and you know
that it's pure filth
that i hide
On these plains there's a burning ruin
that must be found
On these plains there's a demon that sleeps,
It must be unbound
Del av Deathstars låt Cyanide. UNDERBAR x)
Marilyn My Bitterness
Hon fick en kokt korv med ketchup av mig sen gick vi och glodde på telefoner, mobil till mig, och flummade runt som de två lodarna vi var. :)
Sen följde jag med henne hem, bara för att få gå bort allt jag stoppat i mig igår, idag lever jag på kaffe och anfetamin, nej inte riktigt men det känns iaf så.
Jag älskar den människan så mkt att det gör ont inom mig, pratade om henne om L också, men jag tror inte att det blev som jag ville. Ingen tycker att vi ska ha vidare kontakt, att dra ut på det gör det bara plågsammare säger alla.
Men jag vet inte om jag håller med riktigt.
Nu ger han mig förslaget: "Om du vill kan jag gå ut med Morris någon dag och träffa dig så får du se honom igen?" Bara det gör att mitt hjärta ömmar, jag vill så hårt bli älskad igen, spelar ingen roll av vem, bara någon som kan ge mig tryggheten tillbaka.
Även om vi bara är vänner så saknar jag att ha honom i mitt liv, han var så speciell för mig.
Antar att det kan ha vissa kopplingar till att jag förlorade oskulden med honom, men sanningen är den att ingen kan klå honom i sängen heller, jag vill ha det vi hade, men inte med honom.
Jag är rädd för att om de blir med honom kommer allting bara börja om igen, och det pallar jag inte. Men om det var distansförhållande, visst. Men inte annars.
Hoppas inte Ea läser det här men sanningen är jue den att vi har ett öppet förhållande, så jag är jue rent generellt inte otrogen eller hur?
Nå när vi ändå är inne på ämnet, Johan och killar och så kan jag ju lägga till, såhär i förbi farten, att vi kommer nog aldrig ses igen. Tack Tessa du är SÅ duktig på att uttrycka dina känslor.
Träffade honom i Måndags, och igår frågade jag vilken piercing som skulle vara snyggast, en i klitoriskåpan eller i bröstvårtan (fortfarande inte fått ett konkretsvar, syndpunkter någon?) och han svarade att det förmodligen skulle vara i klitoriskåpan, jag skojar och säger vad är det för fel på mina bröst?
Han svarar att det inte är något men han föredrar att inte gå in i de tankebanorna. Förstår honom, vad har jag att sätta upp emot F kupor? Mina knappa C:n kommer inte långt där inte.
Så fortsätter vi sms:a och jag skojar med honom och frågar om han kan fixa ihop mig med en av hans killkompisar, eftersom jag vet att minst två av dom var intresserade sist vi sågs, men han blånekar, frågar varför och han säger: "Fixa kille själv, annars förtjänar du inte att ha någon." Jag kan hålla med honom på sätt och vis men samtidigt, det är bevisat att blindedating är det bästa sättet att träffa någon som man trivs med i längre perioder. Och jag säger det till honom och retas lite genom formuleringen: "Du vill ha mig för dig själv" Jovisst, där träffade du mig mitt i prick. Får alltså.
Men inget mer svar. Gav upp, och då skickar Ea, med min tillåtelse ett sms, där det står "Men ärligt johan har du ingen killkompis som är som du, ser ut som du och är singel utan tjej med F kupor?" Han svarar inte på läääänge, sen säger han "jag vet inte riktigt, tror itne det."
Så skriver Ea ett sms, får reda på det efteråt. "Varför är du ihop med din tjej när det märks att du och Tessa verkligen gillar varandra?"
Inget svar. Kommer inte få något svar heller men nu är tärningen kastad och jag håller mig undan från och med nu, tänker inte svara om han ringer eller något sådant.
Sen har vi micke under tiden, han vill att vi ska göra ett försök att vara ihop, men jag vet inte, jag älskar den människan så jävla mkt, vem mer än micke skulle skicka sms till Ea när jag nämnt i förbifarten att hon är förkyld, och säga "Krya på dig sötis" när man bara setts en gång innan? Ingen tror jag, bara micke.
Han är så supergo hela han, jag skulle så lätt kunna bli kär i honom men jag vågar inte ge mig in i ett förhållande med någon, inte efter L. Är rädd att allt kommer gå igen, för det var ca 75% mitt fel att allt gick åt helvete, och jag skäms över att säga det.
Men så är det och det leder till att jag inte vet vad jag ska ta mig till med de killar som knackar på dörren till mitt hjärta och vill in. Vågar jag låsa upp och släppa in dom?
Helt ärligt skulle jag helst av allt vilja ha Johan, men jag kommer ALDRIG få honom, som Lisa sa:
"Hur kan någon som du få en sådan som han?!"
Enkelt svar på frågan. Det kan jag inte..
Jag kan inte få dom jag vill ha, alla jag blir kär i har tjej eller väljer bort mig om och om igen, så jag vågar inte längre lita på mitt hjärta, håller på att bli bitter känner jag men jag kan inte göra något åt det.
Jag vet inte vad jag kan göra åt det snarare.
