Amorcaucuest

Idag har varit en bra dag, katterna har mobbat varandra, jag har gått på små moln av lycka då jag efter att ha kompletterat min ansökan nu fått grönt ljus och så var det tjejkväll på stan med Elin och Bacon.
Dessvärre kom inte Korven då hon lider av feber, magsmärtor och rött nigarafall, men hon kommer förhoppningsvis nästa gång, tillsammans med Carro och co.
Helt klart en succé som jag föreslog!
Så schemat ser ut som följande, imorgon är det storstädning, ringa kirurgen och ändra tid för bölden, ringa anda läkaren och dubbelkolla att det är rätt tid och dag nu efter flertal ändringar, ringa Kerstin och kolla läget, fixa tid för p-piller.
Sen är det lugnt, ända tills söndag då vi ska äta frukost med svärgerskan Pan, kanske även få hit henne och bror D på fika! Skulle vara super om Ice kom också, gillar henne även om hon är blyg.
Måndag blir det middag hos oss med tjejerna, Henke jobbar sent som vanligt, tisdag är det eventuellt höra av sig och fixa våra kläder tills halloween, sen är det läkaren på torsdag och fredag är det fest!
Helgen efter det blir också full rulle, det blir titta hus, inflyttningsfest, tjejkväll, och lite smått och gott följt utav parmiddag för 6 pers hos oss (surprise!)
Snart ska The Orch Babie aka Jesse James dra sig ut i världen och charma pojkarna "next door" vilket jag personligen ser fram emot med tanke då på hennes bevisade brist på intelligens som jag tror, och hoppas det erkänner jag, att hon som hon alltid gör, missbedömmer avståndet/bredden på kattbrädan och ramlar ner. Fan vad jag skulle skratta, jag vet det är elakt, men jag är en ond människa, hench Jag har RÄTT att skratta.
Måste dock säga att jag hade det riktigt roligt idag med tjejerna, speciellt när Bacon fick reda på att vi hade filmkväll och hon inte var bjuden eftersom hon blev riktigt sur, något hon egentligen inte har rätt till att bli, men men. Sen att hon inte kunde bli sur eftersom jag la fram det som jag gjorde är bara ett plus.
Men sanningen är den att hon måste få vara med Miss Piggy själv också utan att de ska umgås med mig och Henke hela tiden.
Imorgon ska jag iväg och prata skit med mor om hon inte blir kidnappad av den kongolesiska amazonen som bor ovanför för att diskutera priset på kyl och frys (tro mig hon ÄR en amazon!) och förhoppningsvis då också få lite mer perspektiv på när biokvällen var. Samt hur mycket pengar hon kommer kräva av mig den elaka häxan. Pengar  hon i och för sig har rätt till men ändå!
Annars tror jag att jag behöver en hööög dos morfin bara för att hålla mig lugn, pojken klagade lite på mig när jag kom hem, men om det var för att jag pratade i hundra tio eller för att jag var svettig som om jag hade sprungit ett maraton vet jag inte, hoppas på det första men killar är underliga varelser.
Det är tjejer också förresten! Jag menar, vilken människa med vett i skallen frågar om bästa kompisens MORS sexliv!? Hallå? Jag satte kaffet i halsen och ja jag sprutade också ner bordet brevid, men det hör inte hit, går bort med servetter.
Dock intressant att diskutera ANDRAS sexliv, speciellt de som inte vet vad PLÄP är. Väldigt informativt.. -.-

Jag undrar också om jag är den enda som får smått panik när folk läser när man skriver? Känner mig smått hämmad när pojken gosat ner sig i soffan bakom mig i bara täcket, ja vi har en enorm soffa eftersom han ligger bakom min feta röv, något mer ni undrar? Blir dock mindre hämmad när lillskiten kommer och leker med mina hygienartiklar som används en gång i månaden. Mindre kul om någon skulle komma på besök dock och hitta dem på ett ovanligt ställe.
Sen undrar jag varför, och jag hoppas verkligen någon kan berätta det för mig, varför alla är så himla insnöade på barn! Det är många i min krets som dragit upp det ämnet och jag känner bara nackhåret resa sig. Räcker det inte med två katter att uppfostra? "Inga barn efter trettio!" "Nej, jag vet! Första barnet innan 25 är super!" "Skaffa inte barn när du är furtio, tänk på att unga mammor får ut mer av deras barndom." "Då hänger Eva och Jan's barnbarn på er då vi inte kan få" och listan kan pågå för EVIGT! Jag blir mörkrädd på allvar, vad är det med vintermörket som får folk att tro att skaffa barn är det bästa sättet att lösa det nuvarande i-lands problemet på? Seriöst, vill man ha kul i mörkret så fine jag säger bara en sak: "Säkert sex!" så har ni min mening.
Kan vara lite smått influerad av mormor, Carro och mor också som alla, enligt mig, är skräckexempel på hur det kan gå om man har för bråttom.
Sen kan man ju alltid se det som så att visst kan det bli jobbig och svårt, men det finns ju andra saker som kan vara lika jobbiga och svåra, bara på andra sätt. Nu babblar jag. Summan av kardemumman är: Varför är folk besatta av barn? Är det för att det är så mörkt eller för att trenden att få barn tidigare har slagit till? Faktiskt seriöst nyfiken på den punkten.
Också pratat med Em idag om jobb och hon håller ögonen öppna, vilket känns positivt på ett sätt men inte så posivit på andra. Saknar mitt gamla jobb även om jag hatade det när jag hade det.

The Orch Babie är verkligen pappsens katt, inklämd i vardagsrumsbordet, efter att ha ramlat ner från soffan och mitt knä med mindre än 2 minuters intervall. Nu ligger man med mamsen knä inkört i ansiktet och kurrar. Orch babie = maschosist. Blir inte bättre av att hennes profil ser ut som en boxare från 70 taket..

Sitter här, nyvaken och har lite resttrötthet kvar i kroppen med en cigg och en kopp kaffe i handen, kan det bli bättre? Sket i huset idag, ska ändå dit imorgon så palla åka fler gånger bara för att de inte kan fixa en tid som funkar.
Har smörjt in varje centimeter av min kropp med hudlotion, rakat mig och duttat parfym bakom öronen, allt som saknas nu är att ta lite smink och borsta håret, som fortfarande är fuktigt och sen dra på mig mina svarta converse och jackan. Inte så mycket med andra ord men ska vi slå vad om att jag kommer komma försent iallafall? Jag känner mig själv för väl för mitt eget bästa.

Så nu ka jag bara röka klart och dra på mig sminket så det är fixat, men sen får vi se hur de blir med resten, de tar ju tid att klä på sig!
Men en positiv sak är det att jag börjar gå ner igen, nu när man inte har någon mat hemma X)
Åh! Så sa B igår, "Ditt kännetecken är helt klart Xb! Du skriver alltid det!" Det tycker jag var ganska rart. Sen dog hennes ökenråtta igår, stackaren hade klämt bakbenet i de här hjulet som man får med i buren, så det blev väl någon slags infektion eller något, tror ärligt att hon bröt foten. *grimarserar* Men hur fan ska man ha råd att ta en ökenråtta till veterinären när man lever på 2000 kr i månaden?
Men förståenligt nog så var B ledsen, hon lät riktigt nere igår. Jag kan verkligen förstå henne, men den händelsen gjorde att jag bestämt mig för att det är dags att fixa försäkring till min kisse, det är smartast ifall olyckan skulle vara framme. Det är bäst att vara förbered än att hamna i en svår sits som kostar skjortan senare. Visserligen kommer hon inte få gå ut alls i början men ändå! Jag menar, man måste ju se till så att hon har det förspänt innan hon blir gammal.
Hur gamla kan katter bli? Sexton? Jag kommer alltså ha katt när jag skaffar barn, det är ganska soft. För enligt mig bör alla barn få växa upp med ett husdjur på ena eller andra sättet. Det är bara så att jag anser att det är smartast att vänja både barn och djur vid varandra, det medför ansvar och plikt samtidigt som de kan få tröst från en annan än sina föräldrar.
Så egentligen har jag nog inte tänkt igenom det hela speciellt mycket men vafan, jag kommer ta katten och kommer se till att den har allt den behöver nu i början, och den kommer få hänga med mig över allt tills jag fått ordning  på mitt liv, då kommer den få stanna på samma ställe resten av sitt liv. För jag kommer inte att ge bort eller släppa ut den. Jag har tagit på mig ansvaret för dens liv och jag tar det ganska seriöst, jag har ansvaret för dess välbefinnande och jag kommer inte låta någon eller något göra den illa om jag kan förhindra det.
Kommer vara sen, jag sa ju det! Men skit samma det blir höstsoppa och ostkaka så jag kan bli lite sen, även om ostkakan kommer vara supergod eftersom det är S som lagat maten, kommer sakna hennes matlagning..
Sen kan vi berätta att V faktisk är bög. Han berättade för B att han har pojkvän, tyvärr verkar det som om alla mysiga killar är bögar, upptagna eller bor i Örebro. Inte så jävla kul :(
Och nu är det bara en kvart tills jag måste gå och har fortfarande inte gjort något av allt som jag ska :p
Illa.
Nedräkningen kan börja, nu är det bara 26 timmar tills katten kommer :)

**Uppdatering**
Var på middagen, jag rök ihop med en av dem angående strippning, och hon fick damp när jag sa att jag gjort det. Hon bara: "Å herregud, så äter jag samma efterrätt som dig!" *äcklad och lämnar bordet* Shit. Snacka om att väcka känslor!
Hahaha.
Sen kom jag hem, för jag glömde mitt frikort till SF, så sprang jag iväg och gick på bio, ENSAM. Vad är det som är så svårt för folk att förstå? Om jag säger: Jag gick på bio och jag såg Wanted med Angelina Jolie, vart kommer då en tilläggsperson in som jag gick med? Ah just det förlåt mig, det är ju så att man itne kan gå på bio själv! Har totalt glömt bort det. Sorry! My bad.. Inte.
Herregud, vad är det med svenska folket? Ärligt? Jag ville se bion och jag kunde idag, och jag gick, that's it, varför måste man gå med en till person för att man går på bio? För att det är den klassiska dejt saken att göra? Eller vad!? Jag kan inte förstå det där.
Men i vilket fall som helst. Nu är det bara 19 timmar kvar tills kisse kommer, spanade på försäkringar, men jag vet inte.. Det är fett avancerat ju! Och jag kollade både agria och if. Men antar att jag får spåna på det senare, nu ska jag dra av mig skorna och sova. Mm.. sängen.. Kan det bli bättre? Ja jag vet hur det kan bli bättre, jag skalar en morot att knapra på, jag älskar det. Finns inget bättre än färska, knapriga morötter när man är sugen på något att äta. Sådeså. Imorgon ska jag till läkaren *dansar jigg* och se om jag fortfarande är psykiskt störd. Det blir intressant att se. Hoppas han inte låser in min bara.
Hehe. As if.. Fan, dum tanke. Men som sagt, nu ska jag sova. Och man kan gå på bio själv, det är fett skojigt, vi var fem pers som gick själva och gjorde sällis mitt i biosalen, den var typ fylld till en sjättedel, så vi tog de bästa platserna och gosade ner oss. Fett trevligt. Gillar stockholmarna, de är så schyssta!



**Uppdatering**

Kisse kommer om en timme! Städar som ett jehu XD Wiek!

Jag blir så frustrerad. Imorgon ska jag till Maria pool och göra kiss och blodprov för att visa att jag inte gjort något dumt. Okej? När började de tvivla på mitt ord? Låt mig gissa, när jag började missköta mig.
Men en sak är iallafall säker, jag tänker inte göra något som äventyrar min lägenhet.
Så vad ska man göra? Det är väl ganska enkelt, bara att bita i det sura äpplet och knöla sig ner dit och låta dem ta sina tester så man kan visa sitt finger och säga: "Suck on that!"
Men jag har ingen lust.
Hade hoppats att Korven ville med ut nu i helgen, vilket hon också ville, det var inte det som var problemet. Nej, poblemet låg i att hon skulle sova hos sin pojkvän då i Upplandsväsby vilket betyder att hon måste åka vid kvart i tolv. Yay! Verkligen inte vad jag behövde.
Så vad har man kvar att göra då? Städa, diska, tvätta och ja.. Röja undan. Lämna in paketet med klänningen och jackan igen för att det var ENORMT trots att jag mätte och följde deras storleksmanual så var det som två tält. Inte alls roligt. Sen får vi se om jag får samma rabatt på jackan som jag betalade för den, om inte ska jag få damp på dem.
Vilket jag fick idag förresten, damp alltså. Kastade ett glas i väggen för att allt bara gick åt helvete hela tiden. Smart gjort av mig, verkligen, speciellt nu när jag börjar få ont om just glas. Har två kvar. Bra där, gumman riktigt genomtänkt!
M från huset har fortfarande inte ringt och jag orka inte bry mig, jag orkar inte prata med dem, de säger väl samma sak som missionen, att jag verkar påverkad. Försök att se pigg och fräsch ut efter tre timmars sömn! Gör det! Jag kan lova att ni efter tre sömnlösa nätter kommer se ut som jag, blodsprängda ögon, stripigt hår, rynkade ögonbryn och halvslummrande! Det är ingen vacker syn, men förstå att det itne har med droger att göra! Snälla, ni är bara för mycket!
Och på allt detta har jag återigen slutat äta, vet inte om det är stressen eller om det är något annat, men jag pallar inte trycka i mig mat, försökte få i mej en take away kaffe i morse, slutade med att jag spydde på tunnelbaneperrongen.
Det är så jävla lyckat eller hur!?
Sen har jag köpt biljetter till Bullet for my Valentine! Ja jag tjatar om det men jag SKA GÅ! Yay! Det var inte billigt men det var så värt det.
Så har man invisterat i linser, och jag säger bara en sak, underbart. Det är bättre än att ha bhå på sig, och det säger inte lite när det handlar om mig!
Dagsordningen imorgon är stressíg, ska hinna tvätta, städa klart, boka in möte med E-M och Ras. Samt ringa det jävla fucking bolaget som tar mina pengar! Idioter. Snacka om att man blir sur.
Varför ska jag behöva betala dubbla gånger? Och vad händer om det är så att jag inte fått in dem på rätt konto, vems fel är det då? Ska jag då punga ut ytterligare en gång för något jag redan betalat!? Fan rutten stil isåfall.
Men nu ska man glo på tristan och Isolde, jag kommer somna.. Vet inte varför jag valde den, hatar romantiska filmer i vanliga fall, men Thess har snackat sig blå om den så det är väl lika bra att sega sig igenom den för att sedan kunna säga: "Ledsen stumpan men du har helt fel, den var inte så bra." Till tomma luften iochför sig men iallafall!
Pratade med en av syrrorna idag, hennes kommentar var: "Vad du ser dålig ut, ska jag ringa efter jourläkarn?" Nej tack, verkligen nej tack, tänker inte bli bulimiker igen och definitivt inte bli inlaggd.
Det går så bra så som det är för tillfället. Med hål i budgeten och inge mat hemma, men det ordnar sig alltid. Kan ju dra fram något recept på negerbollar så klarar jag mig utan problem. Fast har inte ingredienserna hemma. Illa. XD
Så, igår pratade man med Q och den jäveln fuckar med min skalle. "Ge mig en chans så ska jag visa dig att du vill ha de tre v:na." Men jag vill INTE ha de tre v:na, av två orsaker, ett jag hatar volvo, det finns inget bilmärke jag hatar mer än fula, äckliga lådbilsvolvo. Ett hutlöstpris för en bil som ändå inte är så speciell känns inte som min smak, dessutom är den så slätstruken.
Nej, min bil ska ha attityd om jag får välja, en dodge eller mustang eventuellt en mini Cooper men då ska det vara något häftigt mönster på taket och läcker färg. Inget grått, rött eller grönt för mig tack!
Sen vill jag inte ha villa, för att det är så sjukt mycket jobb (men det är inte en av de två orsakerna är jag rädd) och så är jag inte ute efter något seriöst, jag leker mest runt för tillfället, önskar att det skulle vara annorlunda, och kanske blir det det om jag hittar någon som verkligen klickar, annars tänker jag vara som en kolibri och flaxa runt från blomma till blomma i jak på den ljuva nektaren. Det får mig att verka som om jag ser männ som en handelsvara men det är inte så. Haft färre än sju sexpartners och bara tre av dom har varit killar.
Imorgon ska man ta en fika med ett ragg, och gå förbi "hundvalpen" som jag och korven så passande kallar honom bara för att säga hej så att han inte känner sig dissad.
Sen ska jag fråga B om jag får köpa hennes jeans, jag älskar dom.
Nu ska jag dockåtergå till att röja upp i min lägenhet som ser ut som en skyttegrav från första världskriget! Diska så man har tallrikar att äta på osv. Inte för att jg äter men ändå!

Jaha, imorgon bär det iväg, läste igenom mina bloggkontakters inlägg innan, eftersom man inte kommer ha dator på två veckor sen, och fick en kallsup. Ja men vad trevligt *drypande av sarkasm* jag önskar dig lycka till i ditt liv, min vän, verkligen!
Ibland önskar jag att jag kunde hata dig men det finns iallfall en fördel med detta, jag kan släppa dig nu. För du vill inte ha mig längre och när du inte ens pratar med mig, vad finns det att vänta på då? Det värsta är att om du kommer in i mitt liv igen kommer jag falla pladask för dig ytterligare en gång, och det klarar inte mitt hjärta av. Så jag får inte ha kvar en av de viktigaste personerna i mitt liv.
Imorgon kommer den absolut viktigaste personen i mitt liv förbi min nya lägenhet, Bacon. Hon har med sig vinet också så jag kan dränka mina sorger. Sen får mormor säga vad hon vill men det är så det kommer bli, för jag behöver henne mer än någonsin nu.
Egentligen är jag förvånad över att jag tar det så kallt ändå, det jag gör är att andas och skriva av mig, det är det enda jag kan konsentrera mig på just nu. Men mest av allt vill jag skrika och slå sönder något. Jag är så arg nu för tiden, det är så mycket känslor som inte kommer ur mig som skrämmer mig ibland. Allt hat. Jag vet inte vart det kommer ifrån men plötsligt är det där, som svart gegga som klibbar sig fast vid min själ och förpestar min tillvaro något otroligt.
Jag är alltid arg och snarstucken nu för tiden, ingen kan göra något bra, ingen kan göra mig glad, och allt jag vill är att ta till tabletter och sprit igen. Men jag kan inte göra det, det skulle vara ett för stort svek för att jag skulle kunna se mig själv i spegeln igen.
Så jag håller tummarna att Lisa har med sig mitt vin senare imorgon så jag kan rensa huvudet från en del av allt hat som brinner inom mig.
För det är ingen rolig känsla, ingen rolig känsla alls, denna ilska. Jag tänker ofta på C. och på Y. och Pettson, hur det kom sig att vi alla hamnade där vi är idag, med de sår och ärr vi har idag. Med de upplevelser och erfarenheter vi har med oss i bagaget. Det är en jävla tung ryggsäck att släpa med sig runt och jag vill helst kunna sätta mig ner med den och gå igenom vad som finns, vad som går att ta bort så den blir lättare.
Men samtidigt är jag så rädd för vad jag kommer se om jag öppnar den. Det är så det alltid har varit, rädslan har alltid styrt mitt liv på ett eller annat sätt. Rädslan för att anmäla henne för all misshandel, rädsla för att bli inlaggd när läkaren yrkade på det, rädsla att säga något  till någon av rädsla för att inte passa in. Rädslan att få vara mig själv.
Den känslan har styrt mitt liv i tjugo år och styr det fortfarande till viss mån, något som gör mig rasande. Det är fel, det ska inte vara så! Och nu när det är så är jag rädd för att söka hjälp för det.
Rädsla..
Mitt liv i ett nötskal. Rädslan att aldrig duga något till, att inte räknas som den jag är eller få erkännande från de jag älskar.
Det är därför jag kan planera framtiden om jag blandar in Bacon. Radhus med henne, hund, häst och katt. I framtiden kanske barn, men jag kan inte se det utan henne. Det är för skrämmande att se mig själv där om tio år utan någon brevid mig, utan någon vän som stöttar så som hon alltid stöttat mig.
Läste igenom inlägg från tiden när man just börjat på berga. Fan vad det stämmer. Hon har alltid funnits vid min sida, hon har alltid stöttat mig och med henne känner jag inte rädslan lura bakom ögonvrån redo att slå till så fort jag släpper efter på garden. Med henne är jag trygg.
Kanske för att hon vet allt, kan allt om mig, negativt som positivt och vi accepterar varandra. "Det är roligt, du är den enda människan jag inte kan bli arg på" sa hon till mig och jag kände förvåning och glädje.
Sanningen är den att hon är den enda människan som retar gallfeber på mig men jag älskar det på samma gång. För det är inte av elakhet, utan för att det är den hon är. Och det gör att man inte blir arg, man börjar istället skratta åt ironin i det hela.
Sen kan man se det från ett annat perspektiv, som mormor, som sa: "Du var ju slarvig som har kvar misstagslinus kläder hos dig." Jaha? Men då var jag väl det, men ärligt talat det har du inget med att göra! Du har ingen rätt att lägga dig i mitt liv och jag kan förstå hur du kan se honom som ett misstag, du har sett mig och Bacon i action och inget kan slå det. Så det kan jag förstå att du kanske anser att han inte var rätt för mig.
Men att bli som mig och Bacon kräver år av träning, år av tålamod och framför allt år av kärlek. För om vi inte skulle älska varandra och värdera varandra som vänner så skulle vi inte ha anpassat oss så väl till varandra som vi gjort.
Det är så det är. Med allting. Det tar tid.
Så det är väl en sak som hon kanske insett nu,  min mormor, när hon gick med på att sjukskriva mig fram till midsommar, för det är inte hennes kall, det är mitt, och även om jag mår bättre, är det inte så bra att jag klarar av ett jobb. DET betyder inte att jag inte tänker göra något, däremot att jag har mer tid på mig att lista ut vad det där något är för nått.
Imorgon är det mat som måste införskaffas, möten som måste bokas, tider som måste planeras och andra faktorer som spelar in. Och så har mormor mage att kräva att jag ska ringa morsan och boka tid för att få mina saker! Jag har redan ringt, jag kan ringa igen men tror inte det är så stor ide och anser personligen att vill mamma bli av med skiten får hon själv ta intiativ till det.
Jag är upprörd, varm och riktigt sur just nu efter en väldigt lång föreläsning om hur jag ska leva mitt liv. JA jag är alkolist, JA jag är missbrukare och JA jag mår psykiskt dåligt. Men det är varken som du eller Carols sa att det ger er rätten att besluta om mitt liv eftersom jag fråntog mig själv den rätten när jag begick självmordsförsök! Det är inte så det fungerar jag är ledsen, ska jag komma upp ur hålet måste jag kravla mig dit själv, med skrapsår på knäna och jord under naglarna, ja hela baletten!
Du kan inte göra livet enklare, smidigare eller mindre svårt, du kan stötta mig och ge råd men du kan inte diktera regler eller komma med måsten. Det fungerar inte så i livet, det enda som händer är att jag sätter mig på arselet och du får dra dig trött för att rubba mig. Jag är envis och jag vet det.
Så snälla sluta predika, jag måste klara det här själv, och ja det svider som fan att man är missbrukare, har svårt att se mig själv som det men insåg ganska snabbt att det är just vad jag är, så snälla gnid inte salt i sårena. Jag behöver inte höra: "Du oroade dig för din bror så är du själv alkis, hur smidigt var det av dig?" eller "Vi vill lita på dig men men.." Men men vad? Ärligt ja jag har handlat fel, jag har varit beroende, jag ÄR beroende fortfarande, men jag VILL sluta, kan ni inte stötta mig då?
Jag orkar inte med ditt eviga tjat om att jag gjort fel och hur dåligt du mår över det, jag förstår att folk kan må dåligt över mina handlingar, jag förstår att alla handlanden har konsekvenser, inte bara för mig utan för andra också, jag förstår detta. Så varför kan du inte låta mig vara?
Kanske är det bra att flytta till andra sidan stan så man slipper er och slipper Mumin Y. men jag tycker det är trist att man måste ta till de åtgärderna för att få det att gå ihop. Det ska inte behöva vara så enligt mig, men det är väl så det är mellan oss.
Ett evigt krig, Palestina Israel i ny tappning. Frågan är bara, vem är vem?

Har just kommit tillbaka till Bacon efter en tur till psyket för medicin och stallet för Banjo. Det är gulligt att Bacon har fått en medryttarhäst, även om jag åkte på att mocka (något jag alltid gör när jag är i stallet av någon konstig orsak som inte kan bero på att jag tar på mig det ansvaret innan någon ens frågat? ^^) Men iallafall så sa jag att det var lättare att mocka åt banjo än Manneh så får se vad B2 får höra för skitsnack senare, typ "Hon sa att du inte mockar alls till Manneh!" Eller något sånt blir det säkert, lovar dig.. Men jag sa inte så och kommer aldrig säga så, det jag sa var att det var lättare att mocka åt Bacons häst eftersom hans bajs var fastare och inte smulas sönder på en gång och för att Bacon själv mockade dagen innan (Vi mockar på samma sätt så det är alltid lättare efter henne). *Skrattar* Mycket skitsnack idag..
Iallafall, idag är det påsk, och som hon skrev i .se så är det den enda kravfria högtiden jag känner till, den är underbar. Fick tre påskägg idag också, ett från Ylva och två från Bacons familj (Som hennes mamma sa: "Du är ju en av oss..") så nu har jag mer godis än påskharen själv. Sen fyllde jag i en enkät om min skola och det var inte positivt, jag sa exakt vad jag tyckte och tänkte om den skola jag gick i och att  jag aldrig skulle välja att rekommendera den till NÅGON, inte ens mina "Fiender". Så får vi se vad de säger, men hämnden är ljuv.
Så iallafall så har vi varit i stallet i snart tre timmar och det var underbart att komma "hem" till sin rätta miljö igen även om jag inte saknar det så mycket heller men saknar doften av hästar och ljuden av dem. Resten klarar jag mig utan.
Så snart kommer gästerna att invadera familjens lägenhet och jag får fullt upp med att le och vara glad, så svårt kommer det inte att vara för det är som de alla säger, vi är en familj.
Jag har sprungit ut och in hos Bacon i åtta år snart så tror att de klarar av att ta hand om mig med, hennes mamma är mer mamma för mig än min någonsin varit. Det är bara så roligt hur nära man måste vara att förlora allt innan man inser vad man har. Men ska försöka få jobba med ungdommar, lugna gatan eller något sådant eftersom det är det jag vill. Jag menar vem passar bättre för jobbet än jag? Redan gått igenom allt som går när det gäller uppväxten (förutom droger och homosexuallitet men det kommer väl det med) så jag kan säga att jag vet hur det är och faktiskt mena det. Så det skulle vara något för mig att göra, jag längtar redan.
Sen får vi se hur det blir med resten av veckan för det vet jag inte, men har bett om kläder hos henne så jag kan få lite varmare och roligare saker att ha på mig även om jag inte är utskriven ännu.
Tror att The Used skrevs i tanke på mig just nu "Im about to do all the things I never done before and I am about to see all the thing I want to and I don't even miss you at all.!" För det är så det känns, jag saknar honom inte ens hälften så mycket som jag trodde jag skulle göra, jag har på något sätt stängt mitt hjärta mot honom.
Hoppas att man får tag på Micke också så man kan få lite ömhet även om han fixat tjej så är han fortfarande min älskling och i värsta fall kan man alltid sova med Ragnhild, Bacons brorsa.
Men jag vill inte ha något sånt just nu och är nöjd med det jag får så att säga, det folk vill ge mig. Saknar min B2 lite men det går att klara sig ett tag till, det enda som är jobbigt är att jag verkligen tycker om Bacons familj och önskar att jag hade haft det lika bra, men aldrig byta plats med henne. Kanske för att jag älskar henne för mycket men mest tror jag det är för att jag behövde den erfarenheten jag fått för att inse hur mycket det faktiskt betyder för mig att ha sånna vänner som jag har. Ironiskt att det tar så lång tid innan man fattar hur mycket man älskar sina vänner. Sin familj har man nu mer än någonsin, även om inte på det sättet som Bacon har sin så finns de iallafall där, och på sitt sätt så stödjer de en. För jag har sagt att jag inte vill att de tar avstånd från henne så då har de kontakt, men idag känns det bittert.
Men jag vet att de ser till mig innan henne eftersom de tar mitt parti och ser till att jag har allt jag behöver för att må bra samt inte berättar något för henne. Och jag har första tjing till Finland så att det är inte så jätte illa även om jag är bitter. Känns som en citron i munnen när jag tänker på henne och de lögner jag hellre svalde än att särskåda. Självklara lögner, saker som inte var sanna och uppenbara som tusan. Jag kan inte förstå hur jag resonerade när jag lät henne ta över en så stor del av mitt liv och isolera mig som hon gjorde.
Jag hoppas framtiden är bättre, att jag kan sitta där och hjälpa andra med hjälp av mina egna erfarenheter och säga: "I början ville jag bara ge upp, strunta i allt och ta mitt liv, men ju tuffare det blev desto hårdare kämpade vi och vi vann. Men det tar tid, massor av tid, men jag klarade det." Och gör jag det, klarar det, så är det bara för Bacon, Korven, Mikko, Micke, B2 och huset.
Jag inser i efterhand hur få vänner jag faktiskt har som betyder något för mig, på allvar. Som jag är redo att döda för, de är bara fem stycken, och hur lyckligt lottad jag är som har så nära vänner ändå. För vissa har inte ens det. Så jag är tacksam för det jag har fått för det är mer än tillräckligt för mig, jag älskar dom och skulle inte byta dom mot något i hela världen.
Men ibland orkar man ändå inte kämpa för saker man inte kan få, som med sociala, när även läkaren säger "Varje vecka det drar ut på tiden är en liten seger för dom men de kommer vara tvungna att vika sig, vi släpper inte taget."
Så efter påsk får jag veta vad som händer och sker från socialas sida, men det är först då, den 7/4 som något alls kan bestämmas.
Snart kommer gästerna och jag sitter och stinker häst, rök och svett, men jag tror ändå dom är ganska vana vid det nu, med tanke på att deras båda döttrar rider, så det är lugnt, men önskar att man hade lite snyggare kläder att ha på sig, att man kunde vara söt igen. Saknar att vara söt, att klä mig fint och få uppskattande blickar från motsatta könet (även samma men det är så grymt mycket skönare så det räknas inte ens in i samma kategori) och känna att jag är snygg. För jag är inte ful, anstränger jag mig är jag faktiskt riktigt söt.
Men idag är en bra dag, efter en hel marabou chockladkaka så det är kanske inte så konstigt.
Lyssnade på Melodikrysset i morse (mellan 10.00-11.00) och funderade en del på melodifestivalen. Finns det något mer onödigt än lill melodifestivalen? Som om en gång om året inte räckte med tortyr utan de måste ordna ytterligare en tävling? Hjälp och suck säger jag bara. Själv är jag en väldigt aktiv bojkottare av melodifestivalen eftersom jag anser att det inte är några bra låtar, såg amy diamond i en minut och gick från tvn. Där har man sjunkit lågt.
Men nu ska jag tvätta av mig lite granna och försöka fixa mitt orediga hår i en frisyr (haha! Ha.. Ha..) innan de kommer med Bacons pappa, det är svinigt halt ute så jag har lite tid på mig plus att man ser dom när de kommer åkade om man har tur.
Tänkte bara babbla ut lite av det jag tänkte på här i min blogg innan så jag inte har för mycket i skallen innan jag sätter mig vid bordet för att äta.
Jag önskar att jag inte gjort som jag gjorde men inser själv att jag inte hade varit den jag är idag om jag inte hade försökt ta mitt eget liv. Jag har mognat men det är massor mer saker som måste åtgärdas innan jag ens kan kallas för vuxen, tillexempel mitt synsätt på livet.
Men det blir senare att berätta om det, för nu är det dags att gå, they're here any minute now.

Inte träffa B2, inte träffa Bacon, och absolut inte Carols. 12 alvedon  och ett storgräl även med Carols senare kommer du in och försöker.. Ja vad? Ärligt talat vet jag itne vad du håller på med och jag bryr mig inte, orkar inte engagera mig. Du som tror att du är så duktig och bra, att du kan göra så mycket och är så NORMAL har insett (eller har du det?) att det itne är så normalt. Så nu skär du av alla mina band, du skiter i att jag skär mig, att jag äter tabletter och tar in whisky på mitt rum, men du bryr dig om att mina vänner inte är där för mig? Du har bestämt att de inte ställer upp så då ska de bort men du behöver inte engagera dig? Du behöver itne ta ansvar eller del i något?
"Du är inte vuxen, du jobbar inte."
"Nej men jag får bidrag, kanske, inte du. Och jag både pluggar och jobbar fast jag inte får."
"jag pluggar också! 100% dessutom!"
"Och jag pluggar 75% och jobbar, så problemet är?"
Tiger för att ta död på frågan, slippa svara. Är det så du löser saker och ting? Genom att stoppa huvudet i halsen?
"Du förstör din trovärdighet och du sårar mig! Jag försökte stoppa dig men du gjorde det ändå, och jag såg inte henne försöka hindra dig från att ta tabletter!"
Nej hon bryr sig inte, bara hon får pengar så är hon nöjd. Köpa Magic Bullet från teveshop, gröna jeans, en ny väska, nya smycken mer godis, ännu mer semlor. Säga att jag inte alls har ätstörningar trots att jag tvingar upp semlorna och får ångest över att jag ens ätit dom, det är normalt. Jag är jue tonåring.
Men jag orkar inte bry mig längre, skiter i om jag tar överdos och får betala för det. Det kan itne vara värre än det här, att folk ler och klappar en på handen: "Det är inte så farligt lilla vän." och sen är det inte mer med det. Att komma hem till dig och inte kunna prata med någon eftersom man VET att de kommer dömma en även om de inte visar det, antingen det eller så kommer de inte heller tro det.
Bacon trodde mig inte i sjuan åttan, kanske hon fortfarande inte tror mig, och ingen annan bryr sig eller kan förändra något. Ingen vill se, så varför bry sig?
Det kan inte bli värre än det här, och jag är inte troende. Jag  tror inte på ett liv efter döden, på himmel och helvete så varför argumenterar du med det som bas?
"Det är en dödssynd, du kommer inte få något för det."
Jag slipper jue dig eller hur? Är inte DET värt att kämpa för? Men jag har slagits mitt krig nu, och jag är trött. Jag står och slår svärdet mot din stenmur, din skyddande fästning, och jag kommer inte in. Svärde har gått sönder, min springare dött av svält och min rustning har rostat sönder. Ensam står jag och ser upp mot slottet, ser ditt hånflin. "Det blir itne bättre än såhär, livet är såhär, det är så det fungerar."
Ja men isåfall kastar jag in handduken, för det här livet, som du visat mig, som du "härdar" mig för, det vill jag itne ha, vill inte ta del i det. Då går jag hellre härifrån med ryggen rak istället för att lägga mig på händer och knän och be dig om förlåtelse för något jag inte gjort (eller kanske jag gjort något utan att förstå, utan att veta vad jag gjort, straffas för en synd jag inte vet något om. Kanske det bara handlar om Pelle?). If this is what it's all about then I rather lett it be.
Jag stör mig på dig men jag orkar inte kämpa mer.
Ville att du skulle vara stolt över mig, inser nu först, efter hur många år då? 7? att du aldrig kommer vara stolt över mig, inte din lilla dotter som inte kan göra något rätt, som du anklagar för Pelles sätt att behandla dig. För att brorsan min hatar dig, för att dina föräldrar svek dig. Jag vet att du skyller på mig du har ju själv sagt det. Men det finns inget mer mellan oss att säga, det finns inget mer att göra.
Jag kastar in handduken, är trött på att vara riddare utan sköld, utan rustning och utan ed. Utan heder eller moral. "Hon bär sin stolthet med sig vart hon än går." Kanske är det så med mig också, kanske du har rätt, kanske jag är för stolt. Men jag viker mig inte för dig i den här frågan, då går jag hellre vidare, skiter i allt och gör slut på det, på mitt vis. Inte ditt, aldrig ditt, kom ihåg det.
Och för att det inte ska finnas några spår av tvivel, Bacon, B2 och Carols SKA FÅ KOMMA på begravningen om det blir så. Våga inte driva igenom ditt hot om att ingen ska få säga farväl, då kommer jag aldrig förlåta dig, inte ens efter döden.



20:49
Sitter vid datorn, morsan kom hem utan Peter och jag är minst sagt chockad av det. Hon brukar i vanliga fall inte bry sig om vad jag säger eller tycker men nu gjorde hon det. Ska man vara glad?
Träffade B2 och Big Brother Olsson i Hökarängen, efter att ha tagit nästan en timme från Danderyd hem (lämnade carols vid bussen) och jag var minst sagt irriterad.
Psykologen och Överläkaren är förundrade, chockade och "förbannade" över min situation. "Vad starkt att ni har jobbat med att få tid hos sociala, att ni lagt manken till!"
De tänkte att de kunde fungera som mina "advokater" och fixa iordning ett samtal med Sociala då dom är med för att, som dom själva sa, "lägga lite tyngd bakom orden". Men jag säger som jag alltid säger i dessa sammanhang. Bullshit.
Carols tror det, men jag gör inte det. Så nästa fredag ska jag dit igen och så får vi se hur det blir, jag tror inte det kommer lösa sig, och även om jag och Carols dampade ur på varandra så följde han med. Kan förstå att han är sur när jag sväljer flera alvedon på raken när han är med men jag kan inte hjälpa det.
"Det är fel sätt, det blir inte bättre av att göra som du gör! Det är din väg eller itne alls och jag är trött på det! Kan vi inte åtminstone FÖRSÖKA på mitt sätt? Vad har du att förlora?"
Jag hade lust att svara Allt. Min identitet, min familj, mitt hem. Så insåg jag att det inte stämmer. Det har aldrig stämt. Mitt jag är krossat under hennes klack, min familj skiter fullständigt i mig så länge jag håller mig på mattan, och hem? Vilket hem har jag när jag inte ens kan få dra hem kompisar utan att morsan går i taket? Knappt så Bacon får komma över längre.
Så vad är det jag förlorar?
Visst, är rädd för att bryta upp men jag inser också att det inte spelar så stor roll, stannar jag kvar är jag dödsdömd, går jag så kan jag lika gärna vara död. Men skillnaden är att det är en stor gräns mellan död och så gott som död. Och Carols har fått mig att inse hur självisk och egocentrisk jag är. Genom att skada mig själv fysiskt mår jag bra, men ingen annan som är med om det. Så det är dags för mig att ta mig i kragen, sluta spy upp maten, sluta svälta mig själv och leva på koffein och nikotin och faktiskt göra något åt mig själv, mitt liv.
*skrattar till* Mitt liv. Det som nu finns, om det ens kan kallas för ett liv.
Chocken över kraven på familjen roade mig, det är så det är i våran "Fina finska släkt". Carols (som är 3/4 svensk) är invandrare, jag är förbjuden att gå på krogen, ska gifta mig och stadga mig men ändå hålla reda på mamma och ta hand om henne. Jag ska hjälpa henne att gå, stå och äta. Det är som en förvuxen baby, om något går fel är det mitt fel, jag som ska styra upp det, ställa upp ekonomiskt, fysiskt och psykiskt, jag som ska underlätta genom att ta all tvätt, disk och laga maten. Sen ska jag göra hennes skola och min egen, men jag har ingen plats att göra mina läxor på eftersom hon ska ha köksborde för sig själv.
Sitter jag och räknar ska jag flytta mig så hon får plats men sitter hon och jag frågar om jag kan få räkna matte vid köksbordet så jag kan lägga böckerna så jag får plats, då stör jag henne och vi börjar bråka.
Jag har svinigt ont i magen, har spytt upp semlan jag och Carols delade på och funderar på att inte äta något mer idag.
Min frukost var klockren. 12 alvedon, vatten, julmust och en kopp kaffe, plus pressbyrånkaffe och bulle jag delade med carols. Sen en halv semla till middag.
Go me, inte undra på att jag pendlar i vikt och känner mig äcklad av mig själv. Skulle vilja vara smalare, vackrare och NÅGON. Skulle vilja vara någon..

Efter att ha väntat i 24 timmar på att den ska anlända till min dator, för att sedan se datorn dö, vara tvungen att koppla ut exakt allt och koppla in igen, reagera på att jag inte kan spela upp filerna över huvudtaget, leta efter en förklaring, starta om datorn igen då den hängde sig, hitta rätt fil, ladda hem, justera, starta om för att det ska sparas (order från Microsofts hemsida) och återigen sätta på filen bara för att inte se något då NÅGON *blänger på morsan, Carols, B2 och Bacon men inte på mig. Neej nejnej! Det är inte mitt fel* har justerat skärminställning så allt är svart.. SÅ HAR JAG ÄNTLIGEN SAMURAI CHAMPLOO SERIEN HEMMA! JAG ÄLSKAR JIN! OCH MUGEN ÄR SOM BRORSAN! YAY!
 <--- Jin smiter in på en bordell.. ;)

Jag är fan en sådan hora, funderar på allvar att flytta ihop med Micke. Det är kanske itne den smartaste idén jag någonsin haft, men hey, jag bodde med Linus eller hur?
Så det borde fungera ett tag iaf.
Jag är en sådan materiell hora, verkligen. Att en kille betalar saker och ting för mig klagar jag inte på, jag blir bara glad, men jag ligger inte med honom för det, jag bara leker med dom tills jag får det jag vill ha sen går jag vidare. Hur snällt är det på en skala?
Knarkar Marilyn Manson och skriver tills fingertopparna blöder av irritation på att skriva ner detta nonsens och samtidigt pratar med tre av de fyra killar som gett mig allt jag fått på senaste tiden.
"Putting hole in happiness"
Jag är så jävla desperat efter Marilyn Manson, B2 snälla ge mig!?


OKEJ! Jag är bara så jävla lack! HUR FAN KAN CAROL TRO ATT HAN FÅR LÄGGA SIG I MITT JÄVLA LIV!? Det är för fan mitt val om jag uttnyttjar de faktum att killarna betalar saker för mig om jag kan det eller hur!? VISST det GÖR mig till viss mån till en PROSTITUERAD men det är INTE samma sak, jag har ALDRIG GETT SEX SOM BETALNING!
Fan vad arg jag blir! Hur VÅGAR du komma och säga hur jag ska leva MITT FUCKING LIV efter ett halvår!? HUR VÅGAR DU!?
Jag gör så gott jag kan! JA! Jag HAR gett upp för stunden, därför gör jag det som jag gör just nu men det har du inte med att göra! DU kan fan i mig inte komma och säga hur JAG ska leva mitt liv!
Fan vad Sur jag är!
Visst jag är väl inte det smartaste eller den vackraste, eller den roligaste eller ens den vanligaste eller uddaste personen men jag är vad jag är, inte mer inte mindre. Jag försöker verkligen fixa mitt liv, jag gör det, sökt skola och komvux, letar jobb som fan, även sökt som strippa, men det var iof i gbg så dom tog mig väl inte på allvar, ville bara se om de gick att få ett sånt jobb.
Och Micke är fett söt, Och Lemmavs med..
Micke stöttar mig verkligen till hundra procent jag vet att han alltid kommer göra det, och B2 också. Den lilla sötnosen.
Men fan vad jag tappat tron på killar nu, tack Carol.. Tack..