Amorcaucuest

Careful, for when it was all the rage,
we were glass managerie.
"Some pills and you'll be fine."
Only the strong survive.


Imorgon smäller det. Inte nog med att jag ska fika med D, jag ska på konsert. Jag har redan valt ut kläder, idag iof efter att jag kände, fuck it jag tar det som är rent hemma hos mig (vilket ger mig ett litet utbud kan jag meddela) och nu pluggar jag låtar med Kill Hannah, mys!
Dessutom såg man en dokumentär om partiet KKP i Kina. Haha, och jag menar verkligen det. De sitter där och snackar om hur KKP ändrar historien och skriver om den och manipulerar den för sina egna syften, maktkamp som de kallar den, men jag kan inte låta bli att fundera, cynisk som jag är, om det inte är lite väl högervridet av det hela. Det finns faktiskt bra saker med kommunism, och jag står för min åsikt. Som vi diskuterade idag så tänker jag citera en annan av mina arbetskamrater: "Det Lenin och Stalin gjorde skulle ha tagit minst fyrtio år om man inte hårddragit det som de gjorde, det var en fin tanke, i teorin om än inte i praktiken." Och jag håller med. För mycket av vad vi säger, tänker och anser är styrt av massmedia, en massmedia som är väldigt styrd av vad som säljer. Vi är vänligt inställda till USA men inte till Ryssland eller Kina, kan någon specifisera varför? Det finns inga riktiga grunder förutom att de stängt sina gränser så vi inte kan gå in och säga vad de ska göra, vad de får göra och vad som borde vara belagt med det strängaste straffet.
Det betyder inte att det är bra det dom gör, det är inte det jag säger men jag kan säga såhär, jag är anti kommunist, det är en jättebra tanke men än så länge har det inte funnits ett enda kommunistiskt styrt land som tanken fungerat i på ett önskvärt sätt. Tyvärr kan jag tillägga. För i teorin är det en fin sak att kämpa för. Men i praktiken?
Jag kan säga såhär att om jag skulle vara tvungen att välja mellan Ryssland och USA skulle jag välja Ryssland, av två orsaker, jag tål inte USA och jag hoppas att genom att lyfta fram Ryssland om än inte till makten kan man väcka folk till liv.
Precis som Presidentvalet i USA. Hur mycket jag än vill att Obama ska vinna så tror jag tyvärr inte att han gör det. Ett för att han är svart, två för att McCain är mer karismatisk. Och för att inte tillägga att hans åsikter om kriget är ganska stöttade av folket som har valt hans parti. Och jag tål inte Palin. Känner riktgt hur det kryper i hela min kropp så fort jag tänker på henne, hon är allt det som jag inte tål hos människor, oavsett hudfärg.
Som mina åsikter om att utrotningen av judar är värre än det som hände med slavar under1800talet. Men innan någon stämmer upp i ramaskri så låt mig förklara varför.
Det tog nästan 100år efter slaveriets avskaffande innan de svarta fick upprättelse, det tog knappt ett år innan alla led med judarna och de fick någon annans land att leva i. Och det får mig att må illa just för att man fortfarande är så rasfixerad.
Och nej jag anser inte att någon var bättre eller är bättre än andra, som jag brukar säga, åk till Afrika och USA och skjut alla som är giriga eller inskränkta, bygg skolor och lär ut fritt utan politiska vinklingar, hjälp länderna att själva rädda sig och världen skulle plötsligt vara en mycket bättre plats.
Nämner inte Kina eller Ryssland för jag vet inte tillräckligt mycket för att kunna ha en åsikt om det, men jag kan säga att i regel så har jag den synen på västvärlden att när vi inte får leka storebrodern som fixar allt efter våra tankar och idéer så får vi raseriutbrott och anklagar folk för terrorism eller kommunism.
Sanningen är den att vi som säger oss vara så frisinnade och fördomsfria är de mest inskränkta av alla. Man får inte vara kommunist, man får inte vara muslim, man får inte vara något som är utanför de ramar som västvärlden rest åt oss.
Det är trångsynthet på hög nivå eftersom vi för det mesta inte ens märker det själva.
Jag brukar säga att jag är så mån om att vara öppen och fördomsfri att jag blir väldigt fördomsfull. Det slår över på något sätt som inte är bra alls. Och jag jobbar på det. Men jag vet om att jag har svårt för radikala tyckare och har sympati för alla som finns. Dessutom har jag den naiva tron att alla vill väl, men de kanske inte alltid får det att gå ihop på det sätt som de var tänkt.
Det jag säger är inte samma sak som att tex. Hitler var en god människa. Jag menar på det att ingen föds ond.
Och det är ett ganska bra bevis på min trånsynthet för vad är då de som torterar djur när de är små? Onda? Eller bara missförstådda?
Alla har vi något bra och något dåligt inom oss, men ingen av oss har bara det ena. Varken gott eller ont. Jag menar på att det är mycket omständigheterna som formar en. Och det gör att jag ibland ger folk för många chanser. Tyvärr.
Men jag vet om mina svagheter och kan erkänna dem ganska ofta, det är väl ett kliv i rätt riktning?
Pratade med J idag och vi kom fram till en sak. Jag kan när jag vill och orkar analyzera mig själv på ett ganska bra sätt. Men vi kom också fram till att jag måste jobba mer med mig själv.
Antar att det är så att han har rätt, jag vet inte förens jag försökt men tror på honom så nu ska jag unna mig själv saker. Saker som att vara lycklig. Saker som att kunna hålla hans hand och fixa frukost åt honom. Saker som att kunna pussa honom ute hos folk. Saker som att säga saker som:
"Jag älskar dig."
Om jag vågar. Det återstår att se. Men jag hoppas på det iallafall.
Men nu ska jag plugga låtar. Kill Hannah imorgon. Kommer rocka fett.
Älskar min nya hårfärg förresten. Mysig. Och ja mina vänner jag är medveten om att jag missbrukar ordet mys.