Amorcaucuest

Livets utveckling har gått tillbaka lite, på sätt och vis, har blivit arbetslös från slutet av mars så letar jobb som fan för att hitta något som kan dra in kosing. Deppade ihop fullständigt när jag fick veta det, panik och ångest över att leva på Pojkens lön tills jag hittar något sätt att dra in pengar till oss.
Så blev oerhört glatt överraskad när det damp ner ett brev i brevlådan från Hermods om att jag kommit in på en av deras kurser, med studiebidrag!
Så även om uppsägningen kom som en chock, och lagom till utlandsresan med Nasse och Bacon (sorry men det passar! :D) så känns det inte helt hopplöst iallafall!
Sen har jag fått träffa fler ur pojkens familj och de är supertrevliga, roliga och verkar tycka om mig, även om de inte känner mig så pass bra ännu.
Men jag har i alla fall fått bekräftelse efter att ha pratat med en av hans bryllingars förälder om att jag vill plugga vidare och utbilda mig vidare. Det har jag också fått bekräftelse för eftersom jag själv känner att jag vill kunna känna en hygglig lön, vill ha en större lya om ett par år och kunna ha middagsbjudningar utan problem.
Jag kom också fram till att jag är en udda person, idag. Jag gillar att bjuda hem folk, laga mat och sitta och snacka skit minst en gång i månaden. Att jag håller i det är inte problemet för mig då jag får ut så mycket av det, utan det faktum att folket, nämner inga namn men jag tror folk vet vilka jag syftar på, är så otacksamma och tar det för givet. För det gör det hela mindre roligt för min del, det här att jag måste göra det, eller att det är klart att jag står för skiten om DE vill göra detta.
För mig ska det inte vara självklart att "Tessan håller i det så säger vi våra krav på hur det ska vara. Sen fixar hon resten åt oss". Det får mig att känna mig som deras betjänt.
Men jag är glad i alla fall, jag ska börja plugga, letar jobb och ska snart åka utomlands med bästa vännen och hennes kille. Kommer bli superkul! Oavsett hur man ser på det, nackdelen är den att vi snart åker, något som gör att fjärilarna börjar flaxa runt i magen på mig.
Men nu ska jag ringa mormor och morfar och kolla om de är hemma så jag kan titta förbi och prata skit och kolla om jag får låna resväska av dem.
Bacon köpte en jätte snygg resväska igår som var neongrön (inte riktigt men ni förstår färgen bäst om man säger så) och ett neonorange spännband, men själv kommer jag antingen ta en mjuk av mor eller kolla om jag får låna en av mormor och morfar.
Sen tror jag att de även vill prata med mig om Finland och sommaren. Kanske Bacon kan få komma med, om hon vill, men tror inte det blir så mycket mer än tio dagar där ute. Har vi egen bil (Pojken har fått det som krav för att följa med annars åker vi till hans landställe på Öland) så räcker tio dagar gott och väl som första gång. Vill inte att han ska bli uttråkad heller ju!
Dessutom skiljer det inte så mycket i pris med att ha med sig bil eller åka utan för oss, det är fyra hundra kronor per person, tur och retur, dyrare med bil. Något jag gärna betalar för den frihet man får av att ha med sig egen bil. Dock är mor sur, hon hade velat åka med oss, själv är jag bara något lättad eftersom jag vet hur mor blir när de är med i bilden och helst slipper råka ut för det igen.