Amorcaucuest

Hela mitt väsen skriker över hur arg och hur sårad jag är utav ditt sätt, hur du behandlar mig och så. Kanske är det så att du själv inte inser hur du är eller så vill du väl inte förstå, för det har varit så förut. Så fort du känner att du har mer grund än mig så trycker du ner mig, bara du känner att du har tillräckligt mycket stöd för din egen skull.
Sanningen är den att jag är så sjukt trött på det, om jag ska vara ärlig så har jag lackat ut ganska hårt på det faktum att du finner dig förmer än mig bara för att du har lite bättre ställt.
Visserligen vet jag att det inte är så det är men det känns som det. Och är det inte det som är de viktiga?
Sen har man ala ärenden, jag älskar att folk som jobbar 24/7 säger: "men nu när du inte jobbar så mycket måste du ju ha så mycket tid över för annat!" Eh nej, för nu när jag inte jobbar gör jag allt det där som ni väljer bort att göra eftersom ni inte orkar när ni kommer hem.
Det är så enkelt, faktiskt. så enkelt. När jag är ledig går jag alla ärenden som jag måste gå, även dem som gäller att sköta mina visiter till mormor och morfar ordentligt men men.
Ganska roligt det där, har man barn är det helt okej, då har man fullt upp, har man sambo är det klart att man har fullt upp men är du ensam så är det stort frågetecken när du hävdar att du är slut efter att ha varit ledig under dagen. Varför är folk så jävla skenheliga?
Mitt hem ser ut som ett bombnedslag sedan igår, och imorgon är det kvalitetstid via telefonen som gäller, det suger men det måste ju göras.
Ringa alla dessa människor som jag ännu inte orkat ta mig iväg till, fixa till stånd möten och försöka få tag på Matroskan om schema för nästa vecka osv. Jag önskar att jag slapp men det gör jag ju inte.

I övrigt facineras jag av människors olika tankesätt, hur de ser på olika problem och vilka lösningar de skulle ta i olika sammanhang. Ju mer jag tänker på det desto klarare blir det för mig att Mrs K hade rätt igår, jag skulle inte berätta det om jag såg något sådant, inte för att jag inte vill vara en god vän utan för att det som sagt inte har något med mig att göra.
Det är en sak att säga vad man tycker om killens sätt att se på en men en helt annan om han väljer att inte bara vilja ha henne. Det kan vara ett misstag, det kan vara ett enda snedsteg och det kan vara något som han gillar och kommer göra om men det spelar ingen roll egentligen. För det är deras förhållande, deras problem och inte vårat. Om de ber om hjälp eller om någon frågar då svarar man men inte annars just för att det inte är våran sak att lösa eller ens ingripa. För att saker och ting ska ordna sig på rätt sätt måste de själva komma underfund med lösningen.
Först då kan man växa som människa.
Låter kanske skumt men det är så jag ser det. Att om man ska klara sig i denna värld då måste man vara beredd på att stå på sig, kämpa och slå tillbaka om nödvändigt.
Kanske är det ett av mina största problem, jag slår ofta tillbaka utan att egentligen tänka över vad det är som händer mig.
Dömmer innan jag tänker igenom vad det är för konsekvenser som vi pratar om och utan att analyzera orden, kroppsspråket osv. Det är kanske dags för mig att bryta mig fri från kedjorna från det förgågna och försöka leva mitt liv som alla andra? Eller ja, som alla andra borde med risk att vara självcentrerad. Utan att dömma först och sen lyssna.

Men något som man måste höja upp över allt annat är ju Pojken som gör allt det som jag inte trott att han skulle göra, var sju minuter sen till farsta igår, men han var inte arg, pussades i en evighet innan vi gick och handlade hand i hand och köpte mat till oss.
När vi kom hem så ställde han sig och diskade, plockade undan, dukade och tände levande ljus innan han lagade min favoriträtt: Pasta med Ägg och (tro det eller ej) Bacon vid sidan av, som var så perfekt stekta att de var krispiga men ändå mjuka, de riktigt smälte i munnen. Det var så gott att jag åt två portioner och sedan satt som en uppblåst ballong.
Efter maten blev det film som vi hyrt och sen efter det så låg vi och bara var med varandra, pratade och gosade i sängen.
Det var den bästa dejten ever.
Jag älskar honom.