Faders Syndrom
Min mor och jag diskuterade lite saker och vi halkade in på spåret: "större lägenhet = börja bilda familj?" vilket ledde till diskutíonen om min far.
Då vill jag också påpeka att min käre fader ser fram emot att se vem av oss, mig eller styvsystern som bildar familj först. Han tror då att jag är havande i nu läget och skall pressa fram en liten bebis om ett par månader, och nej jag har inte orkat ta det ur honom då vi inte står varandra särskilt nära, elakt jag vet. Men återigen jag kan inte riktigt få ihop tillräckligt mycket medmännsklighet för att faktiskt bry mig.
Så då återstår det bara att vänta. Dock är det lite svårt då jag får massa "glada" sms ända nedifrån Göteborg med varma hälsningar och "Kan knabbt bärja mig och se vem som kommer först, du eller Whatever her name is".
Jag kanske låter kall och likgiltig men då vill jag bara påpeka att min far är alkolist, våldsbenägen när han är full och gjorde vårt liv till ett helvete när vi var yngre så jag anser att jag har rätt att vara lite kall mot honom. Folk är förvånade att jag ens pratar med honom efter vad han gjorde mot mig, min bror och mor men som jag säger: "Man lever bara en gång och att ha någon form av kontakt är bättre än ingen alls."
Svårt att förklara det där, man är uppfostrad till att tycka att familjen är allt, änd är man benägen att vika sig och göra allt för att få godkännande av folk som tillhör familjen trots att man vet att de aldrig skulle godkänna ett våp.
Nu babblar jag, men det jag ville ha sagt var bara att även om min far tror att jag är gravid så är jag det inte. Och även om pojken börjat jobba med att rusta upp lägenheten inför värderingen samt eventuell försäljning så ska vi inte flytta ännu. Så det är bara att andas gott folk. Andas. Det är ingen panik i farstun ännu, så packa ner bebisgrejorna och ta en kopp chocklad.
Min käre moder är helt på att jag ska fixa barn med H, min far är i extas för att han TROR jag fixat barn med H, och jag bara suckar. Visst, ett barn vore inte helt fel men ge mig ett år innan det, okej? För jag vill åka till Spanien med pojken innan jag ens är gravid, tack så mycket. Och få ordning på mitt liv, även om jag nu känner att det går är det inte direkt testat ännu så jag kan inte säga att det är grönt ljus ännu.
Nu måste jag dock sluta, jag måste börja packa ner sakerna jag ska ta med mig hem hem och sen röra mig ditåt så jag får mina vinterkängor och min jacka. Hatar isgator och sneakers eftersom jag nu kan skryta med ett stort blåmärke på vänster rumphalva samt vänster underarm. Folk kommer fråga om pojken slagit mig, Igen! *gör solo vågen* Men men nu måste jag gå, innan det blir för mörkt.
Då vill jag också påpeka att min käre fader ser fram emot att se vem av oss, mig eller styvsystern som bildar familj först. Han tror då att jag är havande i nu läget och skall pressa fram en liten bebis om ett par månader, och nej jag har inte orkat ta det ur honom då vi inte står varandra särskilt nära, elakt jag vet. Men återigen jag kan inte riktigt få ihop tillräckligt mycket medmännsklighet för att faktiskt bry mig.
Så då återstår det bara att vänta. Dock är det lite svårt då jag får massa "glada" sms ända nedifrån Göteborg med varma hälsningar och "Kan knabbt bärja mig och se vem som kommer först, du eller Whatever her name is".
Jag kanske låter kall och likgiltig men då vill jag bara påpeka att min far är alkolist, våldsbenägen när han är full och gjorde vårt liv till ett helvete när vi var yngre så jag anser att jag har rätt att vara lite kall mot honom. Folk är förvånade att jag ens pratar med honom efter vad han gjorde mot mig, min bror och mor men som jag säger: "Man lever bara en gång och att ha någon form av kontakt är bättre än ingen alls."
Svårt att förklara det där, man är uppfostrad till att tycka att familjen är allt, änd är man benägen att vika sig och göra allt för att få godkännande av folk som tillhör familjen trots att man vet att de aldrig skulle godkänna ett våp.
Nu babblar jag, men det jag ville ha sagt var bara att även om min far tror att jag är gravid så är jag det inte. Och även om pojken börjat jobba med att rusta upp lägenheten inför värderingen samt eventuell försäljning så ska vi inte flytta ännu. Så det är bara att andas gott folk. Andas. Det är ingen panik i farstun ännu, så packa ner bebisgrejorna och ta en kopp chocklad.
Min käre moder är helt på att jag ska fixa barn med H, min far är i extas för att han TROR jag fixat barn med H, och jag bara suckar. Visst, ett barn vore inte helt fel men ge mig ett år innan det, okej? För jag vill åka till Spanien med pojken innan jag ens är gravid, tack så mycket. Och få ordning på mitt liv, även om jag nu känner att det går är det inte direkt testat ännu så jag kan inte säga att det är grönt ljus ännu.
Nu måste jag dock sluta, jag måste börja packa ner sakerna jag ska ta med mig hem hem och sen röra mig ditåt så jag får mina vinterkängor och min jacka. Hatar isgator och sneakers eftersom jag nu kan skryta med ett stort blåmärke på vänster rumphalva samt vänster underarm. Folk kommer fråga om pojken slagit mig, Igen! *gör solo vågen* Men men nu måste jag gå, innan det blir för mörkt.
Housewife
Ja jag vet, det är hans lägenhet, han betalar lån och hyra så betalar jag mat, men jag vet också att jag har kvar min etta och betalar hyran där, även om jag aldrig är där. Så vi bör ju dela på arbetsbördan när det gäller städningen, inte sant? Nej, inte då.
Visserligen har han jobbat en hel del vilket har lett till att de senaste sju veckorna har jag gjort det mesta. Tv'ättat, städat, diskat och fixat räkningar som ska betalas och alla möten med vänner har gått genom mig.
Men igår blev jag riktigt förbannad. Mor frågade om vi kunde ta hennes tvätt också eftersom hon har så mycket med skola, jobb, styrelsen och facket. Helt okej tyckte jag så länge hon kom ner och hjälpte till och vika om hon hunnit hem tills dess. Kan då tillägga att tvättstugan var bokat mellan fyra och sju, så hon är väldigt stressad eftersom hon börjar jobbet sju och kanske inte skulle hinna hem till sju.
I alla fall! Börjar dagen (sovit två och en halv timme kan vi tillägga tack till kattena som åt på mina fötter, hoppade på dörren, jamade och krafsade när de åkte ut för att sedan ligga i ansiktshöjd och slicka på mig trots att jag kastade ner dem från sängen oräkniliga gånger). med att städa, damma, diska, dammsuga, skura golv och duscha av badrummet.
Det tog mig ca 5 timmar, damma alla hyllor, dammsuga alla rum, byta alla linnekläder, torka av speglarna, sortera och rulla ihop alla kablar, fixa alla sladdar till dator och tv så de låg snyggt och gå igenom alla kvitton, papper, och sortera lådorna.
Plockade även upp tvätten som stått då ingne av oss haft tid innan, bäddade sängen själv (Jesse "Hjälpt till" genom att jaga lakanet, riva upp sidan jag just stoppat in, fastna i påslakanet och springa iväg med det samt släpa iväg den nybäddade kudden under sängen) och städade undan i skoskåpet.
Sen börjar man tvätta och ser att personen innan inte ens tagit ut ur maskinerna! Så drar ut dennes kläder först, slänger in mina och lägger in den andres i torkskåp och tummlare, just som denne kommer och ber om ursäkt. Pratar lite och den lovar att hämta tvätten efter 30 minuter då min tvätt är klar.
30 minuter går, jag går ner, personen har ännu inte hämtat sakerna. Viker ihop det som är klart efter att ha kastat in mitt och fyllt ytterligare en omgång maskiner. Går upp.
Efter 60 minuter efter att min tid startat går personen ner och hämtar sin tvätt! Muttrar och fixar tvätten som torkat, ringer pojken som kommit hem och frågar om han kan hjälpa mig få in sängkläderna i torkskåpet. Får responsen: "Jag manglar du tvättar!" till svar. Tvär och sur som ett bi börjar jag kämpa med lakanet som är dubbelt så stort som mig. Efter mycket om och men får jag in allt i torkskåpet och går upp till mor,
Går ner och ska hämta min tvätt som är torr när klockan är halv sju och ser att personen som bokat tvättstugan klockan sju är där och tvättar! På min tvätt tid utan att ha frågat om det är okej! Ler lite ansträngt och suckar när jag ser att jag fått sms från pojken, "är du i tvättis?"
Orkar inte svara, manglar och viker alla våra saker, samt mors, och kånkar upp de tre kassarna till lägenheten där jag packar upp dem, går ut i vardagsrummet och ser att pojken spelar på datorn. Inte helt okej men jag kan svälja det. Det jag INTE kan svälja är att han har ätit och druckit i vardagsrummet och lämnat disken framme! Irriterat undrar jag om han ätit mat ännu och får: "Vad blir det?" till svar. Då lackar jag ur och fräser att jag inte lagat något så jag vet då inte! Jag har inte hunnit eftersom jag städat och tvättat.
"Har du städat?" frågar han förvånat. Då brast det för mig och jag gick hem till mor och svor av mig på killar som ser med arselet.
När jag kommer hem efter en timmes ilsket powerwalk har pojken torkat av bordet där han åt flingor, diskat upp sina saker och även torkat av köket så det återigen är prickfritt. Lite skamset ger han mig en puss på pannan och undrar om jag vill ha mat, han vet inte om det är ätbart men det är fortfarande varmt, han ska bara göra pasta till.
Då först känner jag att han har gottgjort mig. Så ler och tackar ja. Sen ber han om ursäkt och ger mig en kopp te och massage (något som fick mig att börja grina för det gjorde så satans ont). Fick responsen "Shit, hela din högersida är en enda stor knuta! Du måste verkligen jobbat hårt att hålla lägenheten ren när jag jobbat så mycket senaste tiden. Vill du gå ut och äta imorgon med familjen som tack? Kan säga till pappa att du kommer också."
Hur många pojkvänner skulle gjort sådant för en? Ingen jag haft tidigare iallafall, så mycket vet jag!
Svarade med: "Nej tack, ska försöka träffa en kompis imorgon, han har ny flickvän så han vill väl skryta lite för mig. Och du, nästa gång du beter dig som en skit och lägger över allt ansvar för lägenheten på mig så kommer jag hälsa dig hem med ett cocktail glas fyllt med martini i ena handen, en drinkpinne krönt med en grön oliv i andra, iklädd rosa frotté morgonrock, papiljotter och kanintofflor lite lagom full. Som en äkta hemmafru. Jag bara varnar dig!"
Han skrattade och sa: "Då får jag helt enkelt se till att inte lägga över mitt ansvar på dig igen då."
"Det är okej eftersom du jobbar så mycket, bara du inte tar det förgivet och glömmer hur vi fördelat sysslorna."
"Okej."
Sysslorna är fördelade såsom:
Jag dammsuger (vilket jag hatar), dammar av allt, skurar av ytor och speglarna, tar hand om allt småplock som lätt hamnar fel.
Han tar hand om badrummet, torkar av spis, kyl och frys samt ser till att diskhon är reko samt maglar tvätten.
Sen tvättar vi tillsammans och fönster och dyl gör vi tillsammans.
Kan tillägga att allt detta har hamnat på mig, förutom att tömma kattlådan på helgerna, så jag tycker jag har rätt att vara sur.
Men vi tog oss igenom det, och jag känner att jag mognat som inte stod och skällde eller gnällde på honom som jag hade gjort tidigare utan gick ut och gick av mig ilskan innan jag pratade med honom om varför jag var sur. Go me!
Sen ber jag om ursäkt för alla er som igår kväll mötte mig där jag gick i hundratio, muttrandes ilkset på finska för mig själv med musiken på högsta i hörlurarna. Jag hoppas jag inte lämnade några bestående men!
Visserligen har han jobbat en hel del vilket har lett till att de senaste sju veckorna har jag gjort det mesta. Tv'ättat, städat, diskat och fixat räkningar som ska betalas och alla möten med vänner har gått genom mig.
Men igår blev jag riktigt förbannad. Mor frågade om vi kunde ta hennes tvätt också eftersom hon har så mycket med skola, jobb, styrelsen och facket. Helt okej tyckte jag så länge hon kom ner och hjälpte till och vika om hon hunnit hem tills dess. Kan då tillägga att tvättstugan var bokat mellan fyra och sju, så hon är väldigt stressad eftersom hon börjar jobbet sju och kanske inte skulle hinna hem till sju.
I alla fall! Börjar dagen (sovit två och en halv timme kan vi tillägga tack till kattena som åt på mina fötter, hoppade på dörren, jamade och krafsade när de åkte ut för att sedan ligga i ansiktshöjd och slicka på mig trots att jag kastade ner dem från sängen oräkniliga gånger). med att städa, damma, diska, dammsuga, skura golv och duscha av badrummet.
Det tog mig ca 5 timmar, damma alla hyllor, dammsuga alla rum, byta alla linnekläder, torka av speglarna, sortera och rulla ihop alla kablar, fixa alla sladdar till dator och tv så de låg snyggt och gå igenom alla kvitton, papper, och sortera lådorna.
Plockade även upp tvätten som stått då ingne av oss haft tid innan, bäddade sängen själv (Jesse "Hjälpt till" genom att jaga lakanet, riva upp sidan jag just stoppat in, fastna i påslakanet och springa iväg med det samt släpa iväg den nybäddade kudden under sängen) och städade undan i skoskåpet.
Sen börjar man tvätta och ser att personen innan inte ens tagit ut ur maskinerna! Så drar ut dennes kläder först, slänger in mina och lägger in den andres i torkskåp och tummlare, just som denne kommer och ber om ursäkt. Pratar lite och den lovar att hämta tvätten efter 30 minuter då min tvätt är klar.
30 minuter går, jag går ner, personen har ännu inte hämtat sakerna. Viker ihop det som är klart efter att ha kastat in mitt och fyllt ytterligare en omgång maskiner. Går upp.
Efter 60 minuter efter att min tid startat går personen ner och hämtar sin tvätt! Muttrar och fixar tvätten som torkat, ringer pojken som kommit hem och frågar om han kan hjälpa mig få in sängkläderna i torkskåpet. Får responsen: "Jag manglar du tvättar!" till svar. Tvär och sur som ett bi börjar jag kämpa med lakanet som är dubbelt så stort som mig. Efter mycket om och men får jag in allt i torkskåpet och går upp till mor,
Går ner och ska hämta min tvätt som är torr när klockan är halv sju och ser att personen som bokat tvättstugan klockan sju är där och tvättar! På min tvätt tid utan att ha frågat om det är okej! Ler lite ansträngt och suckar när jag ser att jag fått sms från pojken, "är du i tvättis?"
Orkar inte svara, manglar och viker alla våra saker, samt mors, och kånkar upp de tre kassarna till lägenheten där jag packar upp dem, går ut i vardagsrummet och ser att pojken spelar på datorn. Inte helt okej men jag kan svälja det. Det jag INTE kan svälja är att han har ätit och druckit i vardagsrummet och lämnat disken framme! Irriterat undrar jag om han ätit mat ännu och får: "Vad blir det?" till svar. Då lackar jag ur och fräser att jag inte lagat något så jag vet då inte! Jag har inte hunnit eftersom jag städat och tvättat.
"Har du städat?" frågar han förvånat. Då brast det för mig och jag gick hem till mor och svor av mig på killar som ser med arselet.
När jag kommer hem efter en timmes ilsket powerwalk har pojken torkat av bordet där han åt flingor, diskat upp sina saker och även torkat av köket så det återigen är prickfritt. Lite skamset ger han mig en puss på pannan och undrar om jag vill ha mat, han vet inte om det är ätbart men det är fortfarande varmt, han ska bara göra pasta till.
Då först känner jag att han har gottgjort mig. Så ler och tackar ja. Sen ber han om ursäkt och ger mig en kopp te och massage (något som fick mig att börja grina för det gjorde så satans ont). Fick responsen "Shit, hela din högersida är en enda stor knuta! Du måste verkligen jobbat hårt att hålla lägenheten ren när jag jobbat så mycket senaste tiden. Vill du gå ut och äta imorgon med familjen som tack? Kan säga till pappa att du kommer också."
Hur många pojkvänner skulle gjort sådant för en? Ingen jag haft tidigare iallafall, så mycket vet jag!
Svarade med: "Nej tack, ska försöka träffa en kompis imorgon, han har ny flickvän så han vill väl skryta lite för mig. Och du, nästa gång du beter dig som en skit och lägger över allt ansvar för lägenheten på mig så kommer jag hälsa dig hem med ett cocktail glas fyllt med martini i ena handen, en drinkpinne krönt med en grön oliv i andra, iklädd rosa frotté morgonrock, papiljotter och kanintofflor lite lagom full. Som en äkta hemmafru. Jag bara varnar dig!"
Han skrattade och sa: "Då får jag helt enkelt se till att inte lägga över mitt ansvar på dig igen då."
"Det är okej eftersom du jobbar så mycket, bara du inte tar det förgivet och glömmer hur vi fördelat sysslorna."
"Okej."
Sysslorna är fördelade såsom:
Jag dammsuger (vilket jag hatar), dammar av allt, skurar av ytor och speglarna, tar hand om allt småplock som lätt hamnar fel.
Han tar hand om badrummet, torkar av spis, kyl och frys samt ser till att diskhon är reko samt maglar tvätten.
Sen tvättar vi tillsammans och fönster och dyl gör vi tillsammans.
Kan tillägga att allt detta har hamnat på mig, förutom att tömma kattlådan på helgerna, så jag tycker jag har rätt att vara sur.
Men vi tog oss igenom det, och jag känner att jag mognat som inte stod och skällde eller gnällde på honom som jag hade gjort tidigare utan gick ut och gick av mig ilskan innan jag pratade med honom om varför jag var sur. Go me!
Sen ber jag om ursäkt för alla er som igår kväll mötte mig där jag gick i hundratio, muttrandes ilkset på finska för mig själv med musiken på högsta i hörlurarna. Jag hoppas jag inte lämnade några bestående men!
Morfin
Idag har varit en bra dag, katterna har mobbat varandra, jag har gått på små moln av lycka då jag efter att ha kompletterat min ansökan nu fått grönt ljus och så var det tjejkväll på stan med Elin och Bacon.
Dessvärre kom inte Korven då hon lider av feber, magsmärtor och rött nigarafall, men hon kommer förhoppningsvis nästa gång, tillsammans med Carro och co.
Helt klart en succé som jag föreslog!
Så schemat ser ut som följande, imorgon är det storstädning, ringa kirurgen och ändra tid för bölden, ringa anda läkaren och dubbelkolla att det är rätt tid och dag nu efter flertal ändringar, ringa Kerstin och kolla läget, fixa tid för p-piller.
Sen är det lugnt, ända tills söndag då vi ska äta frukost med svärgerskan Pan, kanske även få hit henne och bror D på fika! Skulle vara super om Ice kom också, gillar henne även om hon är blyg.
Måndag blir det middag hos oss med tjejerna, Henke jobbar sent som vanligt, tisdag är det eventuellt höra av sig och fixa våra kläder tills halloween, sen är det läkaren på torsdag och fredag är det fest!
Helgen efter det blir också full rulle, det blir titta hus, inflyttningsfest, tjejkväll, och lite smått och gott följt utav parmiddag för 6 pers hos oss (surprise!)
Snart ska The Orch Babie aka Jesse James dra sig ut i världen och charma pojkarna "next door" vilket jag personligen ser fram emot med tanke då på hennes bevisade brist på intelligens som jag tror, och hoppas det erkänner jag, att hon som hon alltid gör, missbedömmer avståndet/bredden på kattbrädan och ramlar ner. Fan vad jag skulle skratta, jag vet det är elakt, men jag är en ond människa, hench Jag har RÄTT att skratta.
Måste dock säga att jag hade det riktigt roligt idag med tjejerna, speciellt när Bacon fick reda på att vi hade filmkväll och hon inte var bjuden eftersom hon blev riktigt sur, något hon egentligen inte har rätt till att bli, men men. Sen att hon inte kunde bli sur eftersom jag la fram det som jag gjorde är bara ett plus.
Men sanningen är den att hon måste få vara med Miss Piggy själv också utan att de ska umgås med mig och Henke hela tiden.
Imorgon ska jag iväg och prata skit med mor om hon inte blir kidnappad av den kongolesiska amazonen som bor ovanför för att diskutera priset på kyl och frys (tro mig hon ÄR en amazon!) och förhoppningsvis då också få lite mer perspektiv på när biokvällen var. Samt hur mycket pengar hon kommer kräva av mig den elaka häxan. Pengar hon i och för sig har rätt till men ändå!
Annars tror jag att jag behöver en hööög dos morfin bara för att hålla mig lugn, pojken klagade lite på mig när jag kom hem, men om det var för att jag pratade i hundra tio eller för att jag var svettig som om jag hade sprungit ett maraton vet jag inte, hoppas på det första men killar är underliga varelser.
Det är tjejer också förresten! Jag menar, vilken människa med vett i skallen frågar om bästa kompisens MORS sexliv!? Hallå? Jag satte kaffet i halsen och ja jag sprutade också ner bordet brevid, men det hör inte hit, går bort med servetter.
Dock intressant att diskutera ANDRAS sexliv, speciellt de som inte vet vad PLÄP är. Väldigt informativt.. -.-
Jag undrar också om jag är den enda som får smått panik när folk läser när man skriver? Känner mig smått hämmad när pojken gosat ner sig i soffan bakom mig i bara täcket, ja vi har en enorm soffa eftersom han ligger bakom min feta röv, något mer ni undrar? Blir dock mindre hämmad när lillskiten kommer och leker med mina hygienartiklar som används en gång i månaden. Mindre kul om någon skulle komma på besök dock och hitta dem på ett ovanligt ställe.
Sen undrar jag varför, och jag hoppas verkligen någon kan berätta det för mig, varför alla är så himla insnöade på barn! Det är många i min krets som dragit upp det ämnet och jag känner bara nackhåret resa sig. Räcker det inte med två katter att uppfostra? "Inga barn efter trettio!" "Nej, jag vet! Första barnet innan 25 är super!" "Skaffa inte barn när du är furtio, tänk på att unga mammor får ut mer av deras barndom." "Då hänger Eva och Jan's barnbarn på er då vi inte kan få" och listan kan pågå för EVIGT! Jag blir mörkrädd på allvar, vad är det med vintermörket som får folk att tro att skaffa barn är det bästa sättet att lösa det nuvarande i-lands problemet på? Seriöst, vill man ha kul i mörkret så fine jag säger bara en sak: "Säkert sex!" så har ni min mening.
Kan vara lite smått influerad av mormor, Carro och mor också som alla, enligt mig, är skräckexempel på hur det kan gå om man har för bråttom.
Sen kan man ju alltid se det som så att visst kan det bli jobbig och svårt, men det finns ju andra saker som kan vara lika jobbiga och svåra, bara på andra sätt. Nu babblar jag. Summan av kardemumman är: Varför är folk besatta av barn? Är det för att det är så mörkt eller för att trenden att få barn tidigare har slagit till? Faktiskt seriöst nyfiken på den punkten.
Också pratat med Em idag om jobb och hon håller ögonen öppna, vilket känns positivt på ett sätt men inte så posivit på andra. Saknar mitt gamla jobb även om jag hatade det när jag hade det.
The Orch Babie är verkligen pappsens katt, inklämd i vardagsrumsbordet, efter att ha ramlat ner från soffan och mitt knä med mindre än 2 minuters intervall. Nu ligger man med mamsen knä inkört i ansiktet och kurrar. Orch babie = maschosist. Blir inte bättre av att hennes profil ser ut som en boxare från 70 taket..
Dessvärre kom inte Korven då hon lider av feber, magsmärtor och rött nigarafall, men hon kommer förhoppningsvis nästa gång, tillsammans med Carro och co.
Helt klart en succé som jag föreslog!
Så schemat ser ut som följande, imorgon är det storstädning, ringa kirurgen och ändra tid för bölden, ringa anda läkaren och dubbelkolla att det är rätt tid och dag nu efter flertal ändringar, ringa Kerstin och kolla läget, fixa tid för p-piller.
Sen är det lugnt, ända tills söndag då vi ska äta frukost med svärgerskan Pan, kanske även få hit henne och bror D på fika! Skulle vara super om Ice kom också, gillar henne även om hon är blyg.
Måndag blir det middag hos oss med tjejerna, Henke jobbar sent som vanligt, tisdag är det eventuellt höra av sig och fixa våra kläder tills halloween, sen är det läkaren på torsdag och fredag är det fest!
Helgen efter det blir också full rulle, det blir titta hus, inflyttningsfest, tjejkväll, och lite smått och gott följt utav parmiddag för 6 pers hos oss (surprise!)
Snart ska The Orch Babie aka Jesse James dra sig ut i världen och charma pojkarna "next door" vilket jag personligen ser fram emot med tanke då på hennes bevisade brist på intelligens som jag tror, och hoppas det erkänner jag, att hon som hon alltid gör, missbedömmer avståndet/bredden på kattbrädan och ramlar ner. Fan vad jag skulle skratta, jag vet det är elakt, men jag är en ond människa, hench Jag har RÄTT att skratta.
Måste dock säga att jag hade det riktigt roligt idag med tjejerna, speciellt när Bacon fick reda på att vi hade filmkväll och hon inte var bjuden eftersom hon blev riktigt sur, något hon egentligen inte har rätt till att bli, men men. Sen att hon inte kunde bli sur eftersom jag la fram det som jag gjorde är bara ett plus.
Men sanningen är den att hon måste få vara med Miss Piggy själv också utan att de ska umgås med mig och Henke hela tiden.
Imorgon ska jag iväg och prata skit med mor om hon inte blir kidnappad av den kongolesiska amazonen som bor ovanför för att diskutera priset på kyl och frys (tro mig hon ÄR en amazon!) och förhoppningsvis då också få lite mer perspektiv på när biokvällen var. Samt hur mycket pengar hon kommer kräva av mig den elaka häxan. Pengar hon i och för sig har rätt till men ändå!
Annars tror jag att jag behöver en hööög dos morfin bara för att hålla mig lugn, pojken klagade lite på mig när jag kom hem, men om det var för att jag pratade i hundra tio eller för att jag var svettig som om jag hade sprungit ett maraton vet jag inte, hoppas på det första men killar är underliga varelser.
Det är tjejer också förresten! Jag menar, vilken människa med vett i skallen frågar om bästa kompisens MORS sexliv!? Hallå? Jag satte kaffet i halsen och ja jag sprutade också ner bordet brevid, men det hör inte hit, går bort med servetter.
Dock intressant att diskutera ANDRAS sexliv, speciellt de som inte vet vad PLÄP är. Väldigt informativt.. -.-
Jag undrar också om jag är den enda som får smått panik när folk läser när man skriver? Känner mig smått hämmad när pojken gosat ner sig i soffan bakom mig i bara täcket, ja vi har en enorm soffa eftersom han ligger bakom min feta röv, något mer ni undrar? Blir dock mindre hämmad när lillskiten kommer och leker med mina hygienartiklar som används en gång i månaden. Mindre kul om någon skulle komma på besök dock och hitta dem på ett ovanligt ställe.
Sen undrar jag varför, och jag hoppas verkligen någon kan berätta det för mig, varför alla är så himla insnöade på barn! Det är många i min krets som dragit upp det ämnet och jag känner bara nackhåret resa sig. Räcker det inte med två katter att uppfostra? "Inga barn efter trettio!" "Nej, jag vet! Första barnet innan 25 är super!" "Skaffa inte barn när du är furtio, tänk på att unga mammor får ut mer av deras barndom." "Då hänger Eva och Jan's barnbarn på er då vi inte kan få" och listan kan pågå för EVIGT! Jag blir mörkrädd på allvar, vad är det med vintermörket som får folk att tro att skaffa barn är det bästa sättet att lösa det nuvarande i-lands problemet på? Seriöst, vill man ha kul i mörkret så fine jag säger bara en sak: "Säkert sex!" så har ni min mening.
Kan vara lite smått influerad av mormor, Carro och mor också som alla, enligt mig, är skräckexempel på hur det kan gå om man har för bråttom.
Sen kan man ju alltid se det som så att visst kan det bli jobbig och svårt, men det finns ju andra saker som kan vara lika jobbiga och svåra, bara på andra sätt. Nu babblar jag. Summan av kardemumman är: Varför är folk besatta av barn? Är det för att det är så mörkt eller för att trenden att få barn tidigare har slagit till? Faktiskt seriöst nyfiken på den punkten.
Också pratat med Em idag om jobb och hon håller ögonen öppna, vilket känns positivt på ett sätt men inte så posivit på andra. Saknar mitt gamla jobb även om jag hatade det när jag hade det.
The Orch Babie är verkligen pappsens katt, inklämd i vardagsrumsbordet, efter att ha ramlat ner från soffan och mitt knä med mindre än 2 minuters intervall. Nu ligger man med mamsen knä inkört i ansiktet och kurrar. Orch babie = maschosist. Blir inte bättre av att hennes profil ser ut som en boxare från 70 taket..
Vi ses någon gång i en trappuppgång vid Sergelstorg
Hmm, vart ska man börja? Kanske ska ta det som stör mig mest just nu?
Blivit en sådan där "alternativ vänstersnobb" som jag alltid rynkat på näsan åt, så att se mig själv i spegeln varje morgon är förjävligt.
Du ser mig kanske gå längst drottninggatan i ett par ylleshorts, benvärmare, högklackade mormor kängor och en snäv grå jacka som skulle kunnat vara en mindre och tajtare version av bombarjackorna som var populära på nittio talet om den inte haft sitt diskret kaxigt rebelliska randmönster. Och glöm inte den där obligatoriska take-away latten från Wayne's och de förstora hörlurarna som sticker ut under den stickade baskern som lider av jamaicankomplex.
Bitterfittan i mig har vaknat i takt med att pojken/sambons äventyrslystnad som lett honom i jaketen på den nya större lyan! Bara tanken på att köpa ett litet gavelradhus med friköp i en finare förort i Tyresö med honom får håret i min nacke att resa sig av obehag.
Jag är inte mogen! skriker en del av mig medan den andre står i ett mörkt gathörn med sin rykande latte och rykande ciggarett, mumlandes med falsk fransk dialekt: "Sakre bleu! Dags att pressa ut barnen!"
Jag vet att det inte är så men jag får ändå rysningar längst ryggen bara av TANKEN på att ge upp min lya och faktiskt klara mig som en DEL av en helhet. Normala människor skulle säkert ksta sig över möjligheten av att få flytta till ett stort hus med en schysst pojke, få en stor trädgård och tre sovrum att välja mellan varje kväll. Men jag ser det inte så. Jag är en av de få som inte vill ha det, iallafall tror jag att de är så. Faktum är att jag är livrädd att bli bunden till det där huset, den där mannen, den där fasen för evigt.
Rädd för att han ska dra in mig i sitt tempo utan en tanke på att mitt kanske inte är lika snabbt eller långsamt.
Jag har knappt så jag klarar mig själv när det kommer till pengar, jag lever ur handen till munnen och det fungerar skitbra för mig för jag har bara mig själv. Men så kom pojken och nu sitter jag här i hans bostadsrätt med två katter och två pärmar med räkningar i skåpet, två rader skor i hallen (och tro det eller ej men ALLA är inte högklackade i den bakre raden! Om ni letar ska ni hitta ett par ballerinaskor om jag inte lyckats slänga dem just för att de inte är högklackade!) med två tandborstar i badrummet och varsin hylla i badrumsskåpet!
Livet har en tendens att bjuda upp en på en snabb tango utan att man ens hunnit samtycka. Det är det som skrämmer mig lite, samt hur skönt de där tangoskorna känns på fötterna, hur RÄTT det ser ut och känns.
Vi har skaffat katt ihop inom sex månaders dejtande och jag bor hos honom, är det bara jag som tycker det går för snabbt fram?
Positiva aspekten är väl det att jag har mer pengar över för annat än tidigare tack vare våran sammanslagna ekonomi, på sätt och vis..
Med andra ord är jag sambo om än inte på pappret och jag har kvar min lägenhet även om jag och katten flyttat in hos honom.
Övrigt så ska jag börja plugga eventuellt nu i januari till sommaren, men det är om jag kommer in på kurserna som alla är distans.
Och nytt jobb på G tack vare gamla kontakter. Får se hur det går med det. Bästa vännen är en bitch precis som hon var för ett år sedan ändå skillnaden är att det nu inte är hästen utan hennes pojkvän som tar all hennes tid. Med andra ord så är det inte någon skillnad alls.
Imorgon ska jag in till stan för "tjejkväll" med Elin, vilket jag ser fram emot med bravur!
Är för trött får fortsätta imorgon då mitt nagellack inte smetar ut sig över datorn.
