Amorcaucuest

Hmm, vart ska man börja? Kanske ska ta det som stör mig mest just nu?
Blivit en sådan där "alternativ vänstersnobb" som jag alltid rynkat på näsan åt, så att se mig själv i spegeln varje morgon är förjävligt.
Du ser mig kanske gå längst drottninggatan i ett par ylleshorts, benvärmare, högklackade mormor kängor och en snäv grå jacka som skulle kunnat vara en mindre och tajtare version av bombarjackorna som var populära på nittio talet om den inte haft sitt diskret kaxigt rebelliska randmönster. Och glöm inte den där obligatoriska take-away latten från Wayne's och de förstora hörlurarna som sticker ut under den stickade baskern som lider av jamaicankomplex.
Bitterfittan i mig har vaknat i takt med att pojken/sambons äventyrslystnad som lett honom i jaketen på den nya större lyan! Bara tanken på att köpa ett litet gavelradhus med friköp i en finare förort i Tyresö med honom får håret i min nacke att resa sig av obehag.
Jag är inte mogen! skriker en del av mig medan den andre står i ett mörkt gathörn med sin rykande latte och rykande ciggarett, mumlandes med falsk fransk dialekt: "Sakre bleu! Dags att pressa ut barnen!"
Jag vet att det inte är så men jag får ändå rysningar längst ryggen bara av TANKEN på att ge upp min lya och faktiskt klara mig som en DEL av en helhet. Normala människor skulle säkert ksta sig över möjligheten av att få flytta till ett stort hus med en schysst pojke, få en stor trädgård och tre sovrum att välja mellan varje kväll. Men jag ser det inte så. Jag är en av de få som inte vill ha det, iallafall tror jag att de är så. Faktum är att jag är livrädd att bli bunden till det där huset, den där mannen, den där fasen för evigt.
Rädd för att han ska dra in mig i sitt tempo utan en tanke på att mitt kanske inte är lika snabbt eller långsamt.
Jag har knappt så jag klarar mig själv när det kommer till pengar, jag lever ur handen till munnen och det fungerar skitbra för mig för jag har bara mig själv. Men så kom pojken och nu sitter jag här i hans bostadsrätt med två katter och två pärmar med räkningar i skåpet, två rader skor i hallen (och tro det eller ej men ALLA är inte högklackade i den bakre raden! Om ni letar ska ni hitta ett par ballerinaskor om jag inte lyckats slänga dem just för att de inte är högklackade!) med två tandborstar i badrummet och varsin hylla i badrumsskåpet!
Livet har en tendens att bjuda upp en på en snabb tango utan att man ens hunnit samtycka. Det är det som skrämmer mig lite, samt hur skönt de där tangoskorna känns på fötterna, hur RÄTT det ser ut och känns.
Vi har skaffat katt ihop inom sex månaders dejtande och jag bor hos honom, är det bara jag som tycker det går för snabbt fram?
Positiva aspekten är väl det att jag har mer pengar över för annat än tidigare tack vare våran sammanslagna ekonomi, på sätt och vis..

Med andra ord är jag sambo om än inte på pappret och jag har kvar min lägenhet även om jag och katten flyttat in hos honom.

Övrigt så ska jag börja plugga eventuellt nu i januari till sommaren, men det är om jag kommer in på kurserna som alla är distans.
Och nytt jobb på G tack vare gamla kontakter. Får se hur det går med det. Bästa vännen är en bitch precis som hon var för ett år sedan ändå skillnaden är att det nu inte är hästen utan hennes pojkvän som tar all hennes tid. Med andra ord så är det  inte någon skillnad alls.
Imorgon ska jag in till stan för "tjejkväll" med Elin, vilket jag ser fram emot med bravur!
Är för trött får fortsätta imorgon då mitt nagellack inte smetar ut sig över datorn.