Nothingman - Pearl Jam
Nothing means, nothing means..
8 år borta bara sådär. Konstigt nog fick Kumb mig på bättre tankar efter att ha lyssnat till mitt hysteriska grinande i ett par minuter (ganska många sådana är jag rädd).Känns konstigt dock att åtta år bara kan vara borta sådär, men jag har försökt få tag i henne, idag tex så skickade jag flertal sms och undrade vad hon ville, hon kunde inte svara på ett enda. Det gör mig förbannad för det är alltid så verkar det som, att hon inte kan svara mig. Inte sms eller telefonsamtal hon kan inte ens ringa upp! Jag har ringt henne fyra gånger sedan förra onsdagen, på söndagen fick jag tag i henne när jag ringde upp henne och bad henne ringa mig när hon hade tid eftersom hon var upptagen. På FREDAG hör hon av sig? Det är en jävla veckas tid som förflutit och ändå var det hon som sa: "Jag tycker vi behöver prata"!
"Jag tänker inte komma med några löften om att vi kommer vara tillsammans för alltid för vi vet båda att löften är till för att brytas.." Ja och inte bara brytas utan även bespottas känns det som. Jag är så jälva trött på att springa runt i cirklar efter henne. Så trött på att jaga någon som inte har något som helst intresse av att prata.
Vad som helst hade räckt, ett sms eller ett samtal eller bara ett meddelande via Tess som förklarade något! Även "Ledsen kan inte prata" hade räckt, ingen förklaring ingen lång utläggning utan bara :"Kan inte prata" hade räckt men när man inte ens kan få så mycket så är det.. Ja jag vet inte ens vad det är då..
Känner mig så jävla sviken och arg samtidigt som tanken: "Ja hon tror väl att jag återigen kommer rycka på axlarna och säga: 'Let's forget and move on as friends again' som jag alltid gör? Men inte den här gången för nu är det fan för mycket skit för att vi bara ska släppa det och säga förlåt och gå vidare, hon får fan be om ursäkt och ta sig tid att prata igenom det hela med mig innan jag kan släppa det!" Bara de orden som verkar eka inom mig gör mig arg och riktigt förbannad om jag ska vara ärlig.
Det hela blir ju inte bättre av att hela min familj håller på att falla samman. Jag själv är på väg mot ett nervöst sammanbrott och skuter upp allt jag måste göra ytterligare en dag. Missade tillochmed ett möte med cheferna vi ur personalen skule gå på för att jag bara inte orkade eller kunde koncentrera mig på arbetet pga allt skit med Bacon och familjen.
Just nu känner jag bara att ju mer tid som gå desto argare blir jag på folket runt omkring mig, inte för att det är deras fel helt utan för att de är så jävla upptagna och egocentriska.
Som videobutiken (ja jag tjatar om den incidenten jag vet) som faktiskt var den första gången jag kan komma ihåg då jag SKÄMDES över att vara vän med Bacon.
Så skickade ett sms och sa att jag inte hade lust att fortsätta våran vännskap, jag ångrar det inte men känner att det är så jävla fel att vi låtit det gå så här långt.
8 år borta bara sådär. Konstigt nog fick Kumb mig på bättre tankar efter att ha lyssnat till mitt hysteriska grinande i ett par minuter (ganska många sådana är jag rädd).Känns konstigt dock att åtta år bara kan vara borta sådär, men jag har försökt få tag i henne, idag tex så skickade jag flertal sms och undrade vad hon ville, hon kunde inte svara på ett enda. Det gör mig förbannad för det är alltid så verkar det som, att hon inte kan svara mig. Inte sms eller telefonsamtal hon kan inte ens ringa upp! Jag har ringt henne fyra gånger sedan förra onsdagen, på söndagen fick jag tag i henne när jag ringde upp henne och bad henne ringa mig när hon hade tid eftersom hon var upptagen. På FREDAG hör hon av sig? Det är en jävla veckas tid som förflutit och ändå var det hon som sa: "Jag tycker vi behöver prata"!
"Jag tänker inte komma med några löften om att vi kommer vara tillsammans för alltid för vi vet båda att löften är till för att brytas.." Ja och inte bara brytas utan även bespottas känns det som. Jag är så jälva trött på att springa runt i cirklar efter henne. Så trött på att jaga någon som inte har något som helst intresse av att prata.
Vad som helst hade räckt, ett sms eller ett samtal eller bara ett meddelande via Tess som förklarade något! Även "Ledsen kan inte prata" hade räckt, ingen förklaring ingen lång utläggning utan bara :"Kan inte prata" hade räckt men när man inte ens kan få så mycket så är det.. Ja jag vet inte ens vad det är då..
Känner mig så jävla sviken och arg samtidigt som tanken: "Ja hon tror väl att jag återigen kommer rycka på axlarna och säga: 'Let's forget and move on as friends again' som jag alltid gör? Men inte den här gången för nu är det fan för mycket skit för att vi bara ska släppa det och säga förlåt och gå vidare, hon får fan be om ursäkt och ta sig tid att prata igenom det hela med mig innan jag kan släppa det!" Bara de orden som verkar eka inom mig gör mig arg och riktigt förbannad om jag ska vara ärlig.
Det hela blir ju inte bättre av att hela min familj håller på att falla samman. Jag själv är på väg mot ett nervöst sammanbrott och skuter upp allt jag måste göra ytterligare en dag. Missade tillochmed ett möte med cheferna vi ur personalen skule gå på för att jag bara inte orkade eller kunde koncentrera mig på arbetet pga allt skit med Bacon och familjen.
Just nu känner jag bara att ju mer tid som gå desto argare blir jag på folket runt omkring mig, inte för att det är deras fel helt utan för att de är så jävla upptagna och egocentriska.
Som videobutiken (ja jag tjatar om den incidenten jag vet) som faktiskt var den första gången jag kan komma ihåg då jag SKÄMDES över att vara vän med Bacon.
Så skickade ett sms och sa att jag inte hade lust att fortsätta våran vännskap, jag ångrar det inte men känner att det är så jävla fel att vi låtit det gå så här långt.
Kommentarer
Trackback
