Amorcaucuest

Jag är så jävla fucked up just nu, jag är så trött på att du får mig att må såhär. På att du aldrig kan göra det du säger att du ska och kastar in mig i en känslomässig berg och dalbana som jag inte kan klara av just nu. Eller över huvudtaget.
Så jag är feg som fan, slänger på luren i ditt öra för jag inte orkar med dina förklaringar, dina undanflyklter och dina ursäkter om varför saker inte sker, varför saker inte blir gjorda.
Och framför allt så ditt: "Åhfan.."
En del av mig trodde faktiskt jag vuxit upp tillräckligt mycket för att faktiskt klara av ett förhållande nu men beviserligen är det inte så, jag är fortfarande för omogen för att klara av det.
Önskar att vi kunde sätta oss ner och prata igenom det som vuxna människor men jag orkar inte prata med dig om detta längre, har försökt så mycket och så ofta att jag inte vet vad jag ska ta mig till lngre, ingenting av det jag säger går in hos dig. Det är som om du inte vill förstå eller vill lyssna på mig. Eller förstå hur du får mig att känna det.
Jag älskade dig så jävla mycket och du trampade på mig. En del av mig vill bara ringa upp dig och prata med dig förklara varför jag gör som jag gör varför jag känner som jag gör. Men jag vet att det inte kommer ändra något, att oavsett vad jag säger om dig, till dig, om oss så kommer det gå in och ut lika fort igen.
Så varför mitt hjärta känns som om det är fullt med krossat glas vet jag inte, och varför det vill bli stampat på ytterligare övergår mitt förstånd för det är vad som kommer ske om du kommer hit och vi ska reda ut saker. Nej förlåt du kommer inte ens att komma hit.
Funderar ändå på att ringa och prata ut med dig om detta, försöka lösa det men det känns inte som om det spelar någon roll vad jag försöker säga eller göra för du skiter i det, du bryr dig inte om "oss" utan det är jag som ska lappa och sy för att det ska passa ihop, du ska bara dyka upp någon gång då och då och så ska det fungera.

**Uppdatering**
Singellivet klär mig ovanligt bra :)

Det är ett bra tag sedan jag skrev i min blogg, kanske den största orsaken till detta är för att jag inte har haft något att skriva eventuellt? Förmodligen så är det så.
Min strävan efter en hund har gått så långt som så att jag nu haft besök av en amstaff i mitt hem som fick hälsa på Cleo (som blev kär på studs tror jag) men som jag ändå tvekar om.
Har just nu disneyrejs då jag plundrat källaren på VHS filmer, idag blev det pinoccio och robin hood, jag vet inte vad det är med mig som får mig att gråta när jag ser dessa typer av filmer.
Lille John och Baloo har en hel del gemensamt dock.
Sen har min mobil dragit ett djupt andetag och förlorat kampen mot klockan så måste lämna in den på lagning.
Älskar deras förolämpningar inom disney dock, det är något som alltid piggar upp mig. :) "Din ål klädd i ormskinn" Eller deras skämt: "Det verkar som om min dotter har fått en laglös som lagvigd". Snacka om torftig humor ^^

Oavsett så pratade man med ett av exen som just gjort slut för att hans tjej inte ansåg han vara vuxen nog. Visst kan man köpa det, han är inte vuxen men är det skäl nog till att göra som hon gjorde? Å andra sidan så kastar jag sten i glashus så hårt det bara går just nu eftersom jag återigen ska iväg på fika med en "killkompis" utan en tanke på hur Pojken tar det. För jag är trött på vårat förhållande över huvudtaget.
En del av mig önskar att vi åtminstone kunde gräla så vi kunde rensa luften men å andra sidan är jag rädd att om jag gläntar på locket så kommer det inte ta stopp, det kommer bara pysa över utan någon tanke på att stanna av, och det är något jag aldrig vill ska hända igen.
Nu är dock frågan, ska man somna till Törnrosa, Snövit eller Askungen?
Kanske Tarzan eller Anastasia? Eller varför inte Bambi? Bambi får det bli, så kan jag samtidigt fundera över vad jag vill med mitt liv.
En sak vet jag dock, jag ska inte ha någon mer kontakt med en viss herr Drama Queen som är för omogen för sitt eget bästa, tack och lov att han aldrig hann bli ett ex hos mig.
Men men killar är något jag skulle kunna klara mig utan ett tag framöver.

Träffade Bandit idag igen för första gången på nästan två år, och våran snabba fika sträckte sig från halv fyra till tjugo i nio. Oj oj oj!
Pratade om exen och sånt samt det hederliga vanliga sexsnacket och sånt, vilket var roligt, tänkte inte på att tiden gick så jädrans fort! Det var faktiskt roligt tro det eller ej.
Men så hade jag snack med pojken igår, och fick reda på inte så roliga saker, som att han tänder på mig sexuellt men inte riktigt vill visas med mig på stan.
Sen har vi herr drama queen som försöker få omkull en tjej sen i samma mening undrar han om jag vill ha sex med honom? Hallå? Hör du inte själv hur de låter? Så blir han arg för att jag säger att det känns för mig som om jag vore ett substitut då han inte vill knulla den andre tjejen eftersom hon knullar sitt ex. Okej..
Nästa lördag blir det roligt må ni tro, Tessan den gode, Tessan den onde, Lisa den fule och Karin den dumme ska ut på Harry B så kommer bli roooligt som fasiken!
Fast fasar lite för det ändå :)
Ser på Wipe out just nu men kan inte sluta tänka på pojken som redan i måndags sa att han skulle skjutsa mig, senast i går sa att han skulle göra det, för att komma nu alldeles nyss säga: "jag kan inte". Tack för den, speciellt med att du inte anser mig vara en "riktig" flickvän.
Vad är då problemet för mig att dumpa honom? För att jag ändå trots allt älskar honom? Eller för att jag känner att jag måste betala tillbaka allt först? Eller något annat motiv som jag själv inte kan komma på?
Förmodligen det sista är jag rädd. Tror jag är rädd för att göra slut på ett snyggt sätt och även lite rädd att vara ensam. Men vadfan får väl försöka fixa det så det går iallafall.