Amorcaucuest

The lyrics, what more can a man say?
Måste köpa nytt simkort, kontant dock för jag ger upp snart om jag inte får nytt innan onsdag!
I vilket fall som helst så kan jag inte få fantasierna ur mitt huvud, de skruvar sig runt och runt och runt och jag vet inte längre ut eller in, jag är en sjuk departerad människa som ens kan tänka det jag gör!
Och att försöka intala mig själv att det är för att jag älskar personen i fråga, att det är därför är ju bara sjukt. För är det så som det blev sagt så borde personen i fråga faktiskt leta upp någon som är villig att se om det är så som det antyddes och misstänktes.
Inte jag, definitivt inte jag, så varför jag har mina små sjuka fantasier just nu är svårt även för mig att svälja, nu när jag sitter i min ensamhet.
Sova har jag gjort, oroligt som fan, väckts två gånger av att katten puttat ut mig ur sängen så ligger nu i soffan och skriver av mig i önskan om att få lugn och ro någon gång. Går det? Nej då kommer fantasierna om dig av alla människor och Q's råd till mig var att ta tag i det och lösa det.
"Då är det ju inte långt kvar tills ni gått hela vägen ju ändå" var hans råd och tips. Men det är mer än så, jag är rädd att förstöra något, inte våran vännskap utan något som jag anar djupt inom dig. Något skört och som jag tror Herr "Just shoot me dead I am a terrible excuse for a man" sabbade för dig.
Och den sprickan han gav dig vill jag inte rucka för mycket på, ett ovarsamt grepp, ett felsteg och hela skiten kommer krossas till små partiklar på grund av sprickan. Därför är jag rädd.
Men å andra sidan så är det kanske bara ursäkter för att jag ska slippa göra något åt det? För att jag åter ska kunna sitta och tänka: "Tänk om" vilket jag gjort med mer än en individ som passerat under mitt tjugo åriga liv.
Kanske är det därför jag är så orolig? För att du kanske inte vill gå förbi den punkten, för att du inte är någon som passerar utan är den som faktiskt är bestående? Den enda fasta punkten i mitt liv. Den enda som aldrig svikit mig eller lämnat mig själv.
Du är mitt hjärta och själ men är det nog? Kan jag göra något för att hjälpa dig eller är det för att hjälpa mig själv som jag sitter här nu? För att kunna visa dig på ett sätt hur mycket du betyder för mig, allt du gjort?
Fast det är inte det heller, för jag gillar dig, jag har alltid gjort det tror jag.
Och jag är den första att erkänna att du är sexig som fan.
Men det gör det inte rätt för det och jag mår skit just nu eftersom jag är ett sådant egoistiskt svin som bara tänker på mig själv och vad jag vill, inte vad som är bra för dig vad som är rätt sak att göra för dig. Och jag hatar mig själv för att jag är så svag.
"Im still broken.
Im still hoping
That we can find the words once spoken.
How long are we to wait till it's all dead"