Amorcaucuest

En del av mig kan väl förstå att mormor inte kan koppla att jag faktiskt umgås med min mor efter vad som hänt mellan oss. men något som folk inte verkar förstå är att även om man gör abort eller får missfall tidigt i skedet så är det fortfarande ditt barn, och jag kommer inte glömma. Det i sin tur betyder inte att jag orkar vara bitter och hata henne för all framtid. Visserligen kommer jag aldrig glömma, och varje år i maj månad kommer jag åka till skogskyrkogården och tända ett ljus till minne av min egna lilla Elliot. Men det betyder inte att jag inte kan umgås med människan som var delaktig till att jag måste tända ljus på skogskyrkogården istället för att tända tre stycken hemma hos mig som placerades på en tårta.
Folk tror att man glömmer, går vidare och gräver ner det djupt inom dig, men det är inte så. Det är därför jag ryggade undan och dumpade en kille som jag känt ett par månader nu och som var intresserad av att vara mer än "hej jag har tråkigt ska vi göra något" vänner med mig. Hans fyra årige son hette Elliot. Därför kunde jag inte, trots enträgna försök, vara vän med honom.
Jag tror inte att han förstod även om han sa att han gjorde det. Tror faktiskt inte någon jag känner förstår. En del av mig hatar mig själv, den andra delen hatar världen som tillät det att ske.
Trots detta sitter jag då och då hemma hos min mor och ser på tv, pratar skit, dricker en kopp kaffe och mumsar kex med henne, för att trots allt som skett mellan oss, alla hårda ord och slag så är hon och kommer alltid att vara, min mor.
För mig finns det bara ett band som är starkare än blod och det är kärlek. Dock älskar jag bara en person utöver Cleo (som är min katt men även min bebis så suck on that one) mig själv och det är Bacon. Det är den enda personen utöver mig själv som jag faktiskt skulle ta en kula för. Den enda jag skulle säga: "Ta mig istället" till/för om det var så att man mot alla svenska odds stod inför en avrättning i tex, ett bankrån med gisslan eller dyl. Men bara för henne, trots att jag vet att hon inte skulle göra samma sak för mig.
Inte ens för min bror skulle jag göra det. Det var det som var min livsläxa idag att jag fick inse att det finns tre personer som jag gillar i mitt liv, utan förbehåll och med brister och fel. Det är Bacon, det är min mor och min knas Morfar.
"Är det en bild jag aldrig kommer glömma så är det när du satt här i köket med din morfar och han klappade dig på kinden. Den gesten var så full av kärlek så jag rös". Det var E-M's ord och jag håller med henne för jag minns hur han såg på mig. Men en del av mig, den cyniska och onda delen dessvärre, inser ändå att det inte är MIG det hela gäller utan det faktum att han nu kan skriva om historien med Mor. Då han stod brevid handfallen och inte ingrep förens det var försent och då för alltid förstört förhållandet mellan far och dotter. Och han lider av det än idag. För hon har inte glömt, och framför allt inte förlåtit.
Kanske är det därför som jag förlåtit och gått vidare med mitt liv? För att jag inte vill bli som dom? För att jag är självisk nog för att vilja ha kvar en mor jag står nära, oavsett vilka brister och fel vi än må ha?
Kanske. Kanske inte.
Läxan jag lärde mig var i vilket fall som helst att jag är en ond människa, en genomrutten person som faktiskt bara tycker att saker är roliga såvida någon blir sårad. Det är jag i ett nötskal. Bror min var dum nog att göra illa morfar så jag sitter nu med ett elakt småleende och väntar på smällen han får när han faller ner från sin lufttron. För morfar är den som alltid skyddat honom och hållit honom under sina vingar så att han kunnat trampat fel utan större åtgärder. Men nu har han sårat sin beskyddare och jag väntar ivrigt på att få inspektera hans blåmärken och skrapsår. Elakt, ja verkligen, men jag måste dock säga att det blir skönt att se hans min när han inser att även han får ta ansvar för sina handlingar.
Inte för att han kommer få det, vilket jag vet men jag sitter och myser i min fantasi att nu är dagen kommen då han liksom alla andra får en smäll på fingrarna ^^ Ond, ja det är jag.
I annat fall har jag suttit i Mummin Mammas kök, druckit kaffe, ätit gott, och sedan druckit lite olika spritsorter (tex en svartvinbärscider med eftersmak av hostmedicin och en råsprit som man skulle ha läsk till som smakade passionsfrukt med eftersmak av gammal spya, och nej det är ingen överdrift) och målat lite glas och sådant medan vi snackade om familjen.
Vi två tillsammans är svåra att ha att göra med eftersom vi är så pass lika att vi gillar att umgås om så inte i för intensiva och närliggande omgångar. Och på så sätt är det bra att vara lika varandra eftersom vi då vet vart vår egna gräns går och dra linjer efter den.
Men det bästa med besöket är helt klart att jag fick saft och mariekex. ^^
I vilket fall som helst så ska jag nu, sent som det är men ändå, städa klart och packa iordning mina saker, samt möblera klart köket och skissa på hur jag vill ha min lägenhet. Funderar på allvar att kasta sängen, eventuellt köpa en ny men ändå. varför då? Det går bra att sova på soffan har ju gjort det en vecka nu, om inte mer eftersom min säng är sönder. :/
Så det är väl det jag ska spåna på samt som sakt fixa köket, och fixa en kruka till min amaryllus som är ute och leker med katten i vardagsrummet just nu.
Cleo, på tal om katten då, älskar köket som det är nu, två stolar, inte mer än så, men med massa plats för henne vid köksbordet och en egen sittdyna hon lagt beslag på. Vilket var tanken men ändå! Söt som hon är ligger hon där när jag sitter vid datorn och blänger på en. Sällskapssjuk men min älskling trots allt.
Nej nu måste jag sova, imorgon ska jag förbi mor och bränna glasyr och packa ner allt i kartongerså det försvinner till sina nya ägare i finland. Något jag hatar och älskar.