Amorcaucuest

Det jag helst av allt vill skriva av mig här i min blogg kan jag inte skriva av mig. Efter ytterligare en sömnlös natt så börjar jag frukta det värsta. Och jag vet inte hur jag ska avreagera mig eftersom jag inte har någon som helst möjlighet att göra det på det gamla vanliga sättet. Nämligen här i min blogg.
Sätter mitt hopp till gudarna (allah, Gud, Messias, Jesus eller vem man nu tror på) att det är vinterkräksjukan och inget annat, men hoppas är det enda jag kan göra.
Vad ska man säga? Har suttit med telefonen i två dagar nu, och undrat hur jag ska formulera det, försökt ringa men vågar inte, är så jävla rädd att få den utskällning jag behöver få för att jag är dum nog att inte lyssna ordentligt på min gynekolog.
Sådana som jag borde inte få existera ibland.
Saknar dessutom Q, han hade vetat vad jag skulle göra och hur jag skulle formulera mig för att det skulle fungera bra! Han har alltid bra svar på tuffa frågor. Men här sitter jag utan nerverna att ta upp frågan med någon. Ska till mormor och morfar snart, om ca tre timmar eller så, men men, hade tänkt dra vid nio så är de vakna när jag kommer och kan bjuda mig på kaffe, något jag försöker dricka men som har en tendens att glida upp och ner längst min strupe.
Jag som är kaffenarkoman kan inte ens dricka mitt jävla kaffe! Vart är världen på väg?
Dessutom så skäms jag över mig själv, varför i hela friden stack jag från Bacon för? Ärligt varför? Ska man inte sätta vännerna före killar? Jo det ska man och varför gjorde jag inte det? För att jag är feg, ja det är en orsak, för att hon skulle jobba dagen efter är en annan den sista är för att jag var dum och elak mot pojken och var lättad över att han ville prata med mig.
Dum som jag är så har jag varken hans eller Korvens nummer i min mobil, för jag vill inte ha något med någon av dem att göra för tillfället. Just nu vill jag ha tillbaka min Bacon och jag vill klara mig själv. Jag vill inte må skit varje dag, jag vill inte öka i vikt för varje dag som går, jag vill inte att allt jag kämpat för ska försvinna.
Men mest av allt önskar jag att jag skulle våga ta konsekvenserna av mitt handlande och stå för det jag gör.
Just nu känns det som om jag inte vet själv vad jag håller på med, allt blir halvdant gjort och sen försvinner jag iväg och lämnar kaos efter mig.
Jag vet om det också, men kan itne stanna för jag måste göra allt det där andra också.
Varför inte bara sitta ner och ta ett djupt andetag och hålla tummarna för att man ska få igenom det? Klara av en sak innan man går vidare till nästa?
Jag älskar henne och jag gillar honom jättemycket, men jag känner mig kluven för jag vill verkligen inte behöva välja, och jag har aldrig i hela mitt liv velat ha mer fel än jag har just nu.
Dessutom är jag en fegis som inte ens kan berätta det för min BÄSTA VÄN. Shit vad är det som gått så sjukt snett att jag inte ens kan berätta det för henne?
För att reaktionen kommer bli: "Vad fan säger du?!" tätt följt av "Hur tänkte du?!" och "Hur oansvarig kan man vara!?" och till slut min värsta farhåga: "Blanda inte in mig!"
Sitter och biter på mina naglar, mår illa och försöker få ner frukost. Går inge vidare. Kan nog skicka sms till Bacon om drygt en timme. Det är lördag så hon borde jobba nu. Damn. So should I.