Amorcaucuest

Nu har saker och ting gått för långt, inte pratat med någon sedan efter nyår, isolerat mig totalt. Men imorgon måste jag ta mig i kragen och komma iväg till mormor och morfar.
Eller ja jag måste börja ta tag i allt runt omkring mig och ringa folket som försökt få tag på mig ett bra tag nu. Varför har jag inte svarat eller hört av mig egentligen? Vad är jag så rädd för? Vad kommer jag säga om det hela när tiden är inne? Som imorgon tex när jag ändå ska till den sidan av stan. Vad ska jag säga då?
Men som det är nu kan jag inte sluta spy och jag hatar det. Dessutom har jag börjat packa och det känns inte direkt jättekul att behöva packa ihop ett helt liv igen. Men å andra sidan så är det väl inte mer än rätt att jag börjar om från början helt och hållet?
Kanske är det lättare att starta på nytt nu inför flytten och det nya livet som kommer. Kanske blir allt bättre denna gång, kanske tar jag mig i kragen? Kanske får jag något gjort? Kan ju alltid hoppas på det.
Men orkar inte svara på sms från vännerna, orkar bara inte, för jag orkar inte med alla frågor, alla "När kan vi ses" osv.
Jag orkar inte sitta där och säga: "Sorry men jag kan inte i veckan" som jag alltid gör. För tror dom börjat tröttna på att fråga mig när de vet att svaret alltid blir detsamma. Kan inte.
Min katt går mig nästan på nerverna med sin trotsålder. Klöser på allt, bits, klöser mig bara för att, sitter på köksbordet, och när jag reser mig upp och skäller på henne tittar hon på mig med den där sura blicken och ignorerar mig totalt. Sen när jag puttar ner henne på golvet och skäller ut henen klöser hon mina fötter och går in i köket. Fan vad hon driver mig till vansinne ibland, och fna vad jag älskar henne.
Men nu måste jag fortsätta packa, håller just nu på med att sortera mina brev och räkningar för katten. Försäkring, veterinärtid osv.
Och alla räkningar jag dragit på mig.
Shit vad mycket skit man samlar på har jag märkt. Mycket skit.

**Uppdatering två dagar senare (och ett x antal timmar)**
Hmm, Bacon blev glad över min ursäkt (skickade ett kort och chocklad med bud till henne) och hon godtog min ursäkt, kändes rätt bra att göra så för henne, hon förtjänar att bli bortskämd och eftersom hon inte har pojkvän tar jag på mig uppdraget att uppvakta henne lite. XD
Fick telefonsamtal av budfirman som frågade om vägen eftersom det inte fanns på gpsen XD Hon bor i ingenstans XD
Nej jag är trött så lyssna inte på mig.
Imorgon ska jag skriva kontrakt, prata med mormor och morfar och dessutom träffa båda bacon och köttbullen (hennes häst alltså) för att få lite tid med henne.
Hon skällde ut mig för budet och sa att hon älskar mig oavsett och att det var överflödigt men det tycker inte jag XD
Dessutom fick jag glädjande besked. Den 15onde prick klockan 8:00 ska lyan vara städad, tömd och fixad. Allt ska vara bort innan dess, och tror inte jag får nyckeln förens den 14onde. Känner mig smått stressad, men har iallafall börjat packa ner mina saker, tvättat allt som jag inte använder och dragit in alla kartonger jag hade i källaren för påfyllning av kläder jag aldrig använt.
Eller inte kommer använda innan flytten iaf. Så har man tvättat allt som är ens egna kläder och försöker komma underfund med hurfan man ska få plats med allt. I bilen menar jag då. Kommer ta mer än en tur att köra allt, så får hoppas att pojken kan skjutsa mig lite extra.
Dessutom var jag hos läkaren, och vad säger aset? "Du har ont i ryggen för att du är för framtung och behöver antingen gå ner i vikt så brösten minskar vilket jag inte rekommenderar för dig som haft ätstörningar eller göra ett ingrepp." Men träna? Går inte det? Jo men jag kommer ha ont ett bra tag då hävdar han. Damn it. Vill inte lägga mig under en skallpel bara för att man inte har bröst som kroppen kan ta vara på! Det är sick.
Men nu måste jag fortsätta packa, ser redan i kors.