Amorcaucuest

Som vanligt kan jag inte göra saker utan att någon blir sårad, arg eller besviken. Men jag har aldrig förr trott att det skulle göra så ont att göra sig själv besviken. Det är som om det bränner i mig, som om jag vill lägga mig ner och bara gråta men inte förtjänar att göra det. För sanningen är den att på många sätt förtjänar jag det som hänt mig, det som kommer ske mot mig också. För som han sa vad är det för skillnad på mig och alla andra i min ålder? Inge, förutom att jag är en av de få som faktiskt förtjänar det som drabbar mig.
Skuldkänslorna äter upp mig inefrån och jag önskar att jag kunnat göra saker ogjort men jag anser också att om man bett om ursäkt och förklarat varför man sagt som man gjort och försöker formulera det hela så att den man sårat förstår att man inte ville såra den medvetet. Ja då tycker iallafall jag att om man är mogen nog  så ska man låta det vara efter det. Men tydligen är jag en av de få som anser att man ska förlåta och gå vidare.
Fan kanske är det så att jag förlåter för enkelt? Kanske borde jag göra som hon och itne släppa in någon efter att de sårat mig oavsett varför de blev som de blev? Kanske skulle det vara lättare att göra så att vara barnslig och inte ge efter? Kanske. Men jag är inte uppfostrad så, kommer aldrig kunna göra så mot en annan människa.
Jag har tillochmed förlåtit min mamma även om hon inte bett om ursäkt, för jag orkar inte gå runt och hata eller känna mig dåligt behandlad. Det får jag inte ut något av. Så varför ska jag klamra mig fast vid alla ofärätter som hänt mot mig när jag har gjort minst lika många mot andra själv?
Mina åsiker är väldigt bestämda och jag tänker inte ändra åsikt om det som vi rök ihop om för det går emot allt jag lärt mig, så tänkte sätta in ett par rader om hur jag ser det hela så får ni själva säga om jag har rätt eller fel.
Om en tjej kom hit som liten från afrika och talar flytande svenska, är svensk medborgare och sköter sig exemplariskt då är det helt okej eller hur? Hon är vad vi kallar en bra invandrare.
Denna tjej klagar dock på att ingen bryr sig om folket från hennes hemland att de svälter och lever i extrem fattigdom, och att ingen i västvärlden bryr sig för vi är för upptagna med att slösa pengar på onödiga saker. Och hon predikar länge och väl om att butiker med onödiga saker inte ens borde få existera, att vi genom att inte överkonsumera kan hjälpa folk i andra länder med de pengar vi inte slösar på onödigt skit som vi inte behöver. Med så långt?
Iallafall så fortsätter hon att vara bitter och skälla på alla i väst och säger att vi tror vi är duktiga som skickar pegnar till länder som behöver det, men det spelar ingen roll hur mtk pengar vi i väst skickar för det spelar ingen roll.
Sen säger hon att man ska sluta överkonsumera.
Då säger jag att innan hon kan klaga på överkonsumtionen borde hon sluta överkonsumera själv. Jag hävdar att hon genom att härma våran västlänska kultur med överkonsumtion faktiskt godkänner dess existens och för att ha rätt att klaga på oss i väster som är hennes fiender så borde hon försöka få folk att sluta att överkonsumera. Det ledde till att hon blev arg och tyckte jag sa att hon köpte skit för alla sina pengar.
Kanske blev det vinklat så, för jag anser att du ska leva som du lär. Det kanske är idiotisk, trångsynt och korkat av mig men jag står vid den åsikten. Om du inte själv bryter ett skadligt mönster kan du inte kräva att andra ska göra det. Det betyder inte att överkonsumtionen som vi står inför idag är okej, tvärtom! Det är så fel det bara kan bli, men vi står inför det faktum att det tyvärr är så det fungerar.
Och för att ändra på det måste vi göra folk uppmärksamma på vad det är som sker runt om dem, och för att de ska lyssna måste vi stå för exempel på hur det borde se ut. Ingen lyssnar på den som säger: "Ta inga kakor!" och själv stoppar i sig dem! Eller har jag fel?
I vilket fall som helst så bröt hon nog våran vänskap efter det. Och ska jag vara ärlig så tycker jag inte det är en vänskap att hålla fast vid om det krävs så lite för att hon ska bryta den. Och jag tål inte det faktum att hon bryter den för en sån liten sak som att vi har olika åsikter. Jag sa förlåt fem gånger och försökte förklara, hon sa inte förlåt en enda gång och bad inte om ursäkt och försökte inte ens förklara. Så jag tänker inte ha mer med henne att göra om det är så att hon inte är mogen nog att släppa det hela, se att vi inte har samma åsikter om det hela, och släppa det där.
Kanske är det så att jag är omogen som tycker att man ska göra så, att man ska kunna se olikheterna hos andra, kanske är det så. Kanske inte. Jag vet inte om jag är omogen eller om det är så att det är för att jag är mogen. Det är en sak jag inte kan säga något om. Det är därför jag frågar er som läser detta.
Sen kan jag tillägga att Q försvunnit ut ur mitt liv även om jag drömmer om honom så har vi inte kontakt längre, jag tröttnade på att han lovade saker han aldrig höll, han gjorde inget för att jag inte tänkte sitta och vänta på honom i ett torn. Sanningen är nog så bitter som så att hade jag suttit i ett torn och väntat på honom hade jag väntat för gäves. Det ser så ut i allafall..
Den sista novemeber åker jag och  Cleo ut på gatan, men jag ska försöka hitta ett sätt att hålla oss flytande. Bara min migrän skulle kunna ge med sig så skulle jag bli själaglad. Men en sak är dock säker.
Cleo följer mig vart jag än går. Det finns inget annat alternativ till det. Aldrig.
Kanske är det dumt av mig att inte vilja ge upp henne, för det är lättare att hitta en lägenhet som inte kräver att man har husdjur hemma. Men jag vill inte ge upp henne, hon är en lika stor del av mig som vem som helst annars. Kanske skulle det bli lättare om jag gav upp henne, gav upp allt det hon står för hos mig, men jag vill inte göra det. Hon är för mycket för mig än bara en katt. Hon är symbolen att jag faktiskt kan ta hand om någon mer utöver mig själv. Att jag kan tänka på andra och inte är så ego som jag trodde att jag är. Visserligen behåller jag henne av själviska skäl men hon är mitt ansvar, mitt hjärta. Hon är min Cleo.

Fick nog världens finaste kommentar idag.. De vill att jag ska hålla i avskedsfesten eftersom jag verkar som rätt man för jobbet! Så.. Fram med mina listor igen..