Amorcaucuest

Idag gjorde jag allt det man inte skulle göra, allt det som blivit inpräntat i mig så hårt att ens medge att det är fel gör fysiskt ont.
Är det när saker och ting gått så långt att man inte längre kan finna sig själv som man blir som jag är nu?
"Varför är du rädd för att vara lycklig?"
För att jag är rädd att misslyckas, för att det finns vissa saker som inte går att förklara. Det är som medeltiden, kungen kunde inte göra fel eftersom han själv var envåldshärskare och alla som var under slickade röv i väntan på att han skulle dö. Det är min familj i sitt skal, mer än så behöver jag inte säga för att beskriva hur vi fungerar. Och jag hatar det så intensivt att jag inte klarar av att ta till mig känslorna.
"Men man kan inte leva ett dubbelliv hur länge som helst! Förr eller senare går det sönder."
Ja det är där i som grunden och orsaken till mina upprepade självmordsförsök bottnar, kanske inte den bästa lösningen men för att citera en släkting: "Ibland tror jag att de hellre begraver en sex fot under jord än erkänna att de handlat fel."

Och det är sant, för det är så det fungerar och jag hatar att folk tycker synd om mig, och jag hatar att andra tar för givet att det bara är att "Gaska upp sig" och gå vidare. Jag undrar vad ni som säger så tänker.
"And If we go down we go down together" Det är en fras som man kan missbruka tills man blöder i min familj, för vi står och faller ihop. Vi kan inte stå på egna ben, allt vi gör speglar resten av familjen, och allt vi gör som är fel blir till nackdel för resterande släktingar. Kanske är det därför det är så svårt att ha vänner eller pojkvänner som blir godkända av släkten.
Fick veta att inte ens Bacon är godkänd på riktigt, vi kommer "Växa upp och inse att vi behöver få ut mer av livet än vi kan erbjuda varandra." Och de grundar detta på att: "Hon har häst, du kan omöjligt vilja umgås med en sån person som inte kan göra något för någon annan utan alltid måste be om hjälp. Hon kommer inte göra så mycket mer med sin utbildning, men du har chansen att gå långt" Jaha? Och vem är det som gick ut gymnasiumet med godkänt? Inte fan var det jag. Men å andra sidan så håller jag på i butik och har redan jobbat upp mig från extra till ordinarie. Men vad har ni för kommentar om det? Jo följande: "Du ska inte jobba där om de inte ger dig fast anställning." Jag trivs med mitt jobb, jag älskar att gå dit och älskar att kunna prata med människorna som är där, med folk som kommer bara för att få sällskap för några minuter.
Jag älskar alla historier bakom gåvorna och jag älskar det faktum att jag faktiskt är duktig på något. Att jag är bra som jag är. Att jag duger.
Men återigen så är det inte nog. Aldrig kommer det vara nog. Måste hela tiden klättra högre upp, alltid bli bättre än jag är. Det går inte att bara vara mig för eran del, jag måste alltid visa mig bättre än mina kusiner och mina småkusiner, som fan vann os guld och blev uttagna till Finlands juniorlag i damfotboll! Hur fan ska jag kunna tävla mot det? en det sårade mest det du sa om Bacon, jag står vid mitt ord och tills du ber om ursäkt, för hon är fan så mycket bättre på det hon gör än du någonsin var, så finns det inget att säga mellan oss. Jag står vid hennes sida, liksom hon skulle stå vid min. Jag kan inte göra annat än beundra henne, en ung kvinna på tjugo år som sket i vad alla sa och köpte sin egna drömhäst som ingen trodde skulle kunna bli bra på något alls och som jobbar med det hon älskar för att hon vill fullfölja sina drömmar. Det är inte litet eller fegt i mina ögon, tvärtom. Jag beundrar henne för hennes brinnande passion och aldrig sviktande ork.
Och du kan bara ta och suga *piiip* för du vet inte vad det är att älska och ge någon sin allt. Det har du aldrig gjort. För dig är allt ett helvete för att du gifte dig med en mes till karl som du fick dominera och sen fick du en dotter som gick från ena hustrumisshandlaren till den andre utan att han lyfte ett finger för henne. Sen när det hände oss barnbarn fortsatte ni att blunda. Men var strutsarna i familjen, kör ner huvudet i sanden och försök räkna sandkornen tills våra röster försvinner därifrån. För jag orkar inte gräla mer med er nu.
Jag tänker inte vara den duktiga flickan längre, jag har fått nog. Faktiskt. Nu tänker jag göra det jag vill göra, och skiter fullständigt hur ni tar det. Dra åt skogen, och ta med era jävla åsikter också.