Amorcaucuest

"Har du hört Evanecense - Forgive me? Jag tänker på dig när jag hör den." Sen tänker jag inte skriva resten hon skrev men det hon skrev bevisade bara det jag redan visste, att hon är allt det bästa hos mig.
När jag hör Bryan Adams "Please forgive me" börjar jag gråta för jag tänker på henne. Utan henne skulle jag inte vara någonting alls. Hon är naven i mitt hjul och utan henne skulle hela jag falla i bitar. Inte för att jag inte redan gör det men det går fortfarande att laga. Men skulle någon ta bort navet så skulle allt ramla samman utan att man skulle kunna laga det över huvud taget.
Jag fick ett kort också av min "pappa" som ett sent grattis på födelsedagen. Från honom och Lisa. En del av mig hoppades att han skulle skrivit en avsändaradress så jag kunde kontakta honom. Och varför skulle jag kontakta honom kanske man undrar då? För jag har skrivit ett brev som en del av min läkningsprocess.
"Du är min far, och inget jag säger eller gör kommer förändra det faktumet, oavsett hur många gånger jag önskar och ber om att det inte ska vara sant.
Jag har förlåtit det du gjorde mot mig, för jag vill inte hysa agg mot dig för det. Jag vill läka och må bra. Men det finns en sak jag aldrig kommer kunna glömma och förlåta dig för. Jag kan lägga det bakom mig och gå vidare i livet men jag kan aldrig förlåta dig för det du gjort mot de jag älskar. Min bror och min mor. Och jag vill att du ska veta att det du gjort har satt så djupa spår hos oss alla att du alltid kommer vara en del av våra liv. Du har sett till att vi alltid kommer ta med oss en bit av dig vart vi än går. Och för det hatar jag dig.
Jag har ärr på utsidan från dina handlingar men de ärr som *smeknamn för bloggens skull* Nemo och Mumin har är på själen och kommer inte likt mina blekna med tiden. För det hoppas jag att du skäms och en dag finner modet att be dem om ursäkt. Tills den dagen skulle jag uppskatta om vi inte har mer kontakt med varandra.
Din dotter
Tessa"
Det är väldigt högtravande och väldigt formellt men jag har trots allt inte träffat honom på åtta år så begär inte allt för mycket från mig.
Skickade sms till Bacon också, och bad om ursäkt, jag antar att det är så man vet att man har mognat. För hade det hänt för två år sedan, eller ens ett år sedan hade vi båda varit i våran egna irriterande tystnad och väntat på att den andre skulle tagit första steget. Men nu har vi diskuterat det via sms och löst det. Jag tar det som att båda har mognat, och iochmed det så finns rädslan att man kanske inte kommer klara av att vara vänner även i vuxenvärldens sfär. Iallafall är det så från min sida.
Men jag är så stolt över henne, hon har verkligen växt sen årsskiftet! Hon sitter i US och tar på sig ansvar, hon sköter det och hon styr upp det, hon tar kontroll över situatione och handlar istället för att vara tyst som hon alltid gjort innan. Dessutom vågar hon följa sina drömmar.
Folk som säger att det är dumt av henne att köpa sin sköthäst kan ta sig i brasan tycker jag. För ärligt, hon älskar honom, han har god kapacitet att bli bra, och dessutom så är det honom hon vill ha. Visst det är mycket ansvar, visst hon blir bunden och kan inte dra iväg utan förvarning, hon måste dit oavsett väder och vind och hon har räkningar som måste betalas. Men ärligt hon klarar det galant. Vem skulle inte ge sin högra arm för att våga följa sina drömmar?
Min dröm är mer komplex än så men jag antar att jag har börjat nu när jag har Cleo, jag har börjat kämpa mig förbi familjens ideer och idealer för att få vara mig själv.
Det är en lång väg kvar till att våga så som Bacon gör, men jag antar att det kommer. Har mognat känner jag, eftersom jag kan be om ursäkt när jag agerar som en idiot eller sårar folk omedvetet. Det skulle jag inte ha gjort innan, men trots allt det så känns det som en stor del saknas. En vital del som är nyckeln till pusslet inom mig.
Grå är en skala som jag känner av mer än någonsin nu.
Jag kan inte förstå varför jag inte mår bättre, jag mår bara sämre och sämre för varje dag som går.
Kanske är det medicinen, kanske är det något annat. Kanske är det mer seriöst än någon av oss trott, kanske är jag bara i behov av uppmärksamhet.
Uppmärksamhet..
Killen i videobutiken hade en kompis där, och båda två spanade in mig rejält. Det var pinsamt hur uppenbart det hela var. Men jag har fallit för eget grepp. Jag är kär och jag tror att det är där min sorg bottnar i. För ja är aldrig tillräckligt bra som jag är. October - Evanecense. Det är min låt.
En dag kommer jag se tillbaka på den här delen av mitt liv och skratta över hur sorgligt det är. Men nu kan jag inte göra annat än trampa vatten och hoppas på att jag kan hålla mig ovanför ytan..