Amorcaucuest

Wihou!  Var hos läkaren imorse och tog massa prover, var ju bara promt tvungen att få en av mina hostattacker då, det kallar jag verkligen bra timing! Så nu är han jättesur på mig. Konstigt? Nej inte riktigt, fick mig en rejäl skopa av ovett när han såg att det kom blod också, med orden att jag borde sökt hjälp tidigare, borde ha sagt något, kommit tillbaka när antibiotikan inte fungerade etc etc.
Kan till viss del hålla med om att det är fel av mig att inte säga något men ärlighet varar längst säger dem ju och då måste jag bara fråga: "Skulle det spelat någon roll?"
Fick genomgå ytterligare en skicktrönken och fick med mig smärtstillande hem, och på det ska jag dricka en asvidrig hostmedicin som ska hjälpa mig med hostan. Dessutom, på allt skit som han ger mig och alla krav han ställer på mig säger doktor "jag är underbar och älskad av alla för jag är så jävla bra på det jag gör" att jag ska sluta röka. As if liksom, trodde han börjat förstå att jag inte tar order från någon, hade han gett mig ett förslag om att jag kanske borde sluta så hade jag kanske gått med på det, men som det är nu? Aldrig i livet. Den som Beordrar mig att göra något borde vid detta laget veta om att jag sprakar backut så hårt jag bara kan vid dessa tillfällen.
Så fick man dropp i armen, igen, just det DROPP! Koksaltlösning samtidigt som han skrev ut remiss om ultraljud på mina njurar, vilket ledde till att jag fick dricka så mycket vatten att jag mådde fysiskt illa, sitta och lyssna på det lilla akvariet i väntrummet tills jag trodde jag skulle kissa på mig, bli röntgad och sen sitta i tre timmar och vänta på att droppet skulle bli klart, att han skulle få prata med sin partner om röntgenbilderna och komma fram med en lösning. Så förutom att jag har ett stort blåmärke på högra handryggen där idioten satte droppet som kommer synas på måndag på jobbet! Så höll han kvar mig på vårdcentralen efter att jag åkt med SJUKTRANSPORT till Vällingby fram och tillbaka!
Så undrar han varför jag inte kommer till honom när jag mår dåligt?
Shit ärligt, min käre lilla doktor, ta det lugnt, jag mår helt okej. Jag har haft mer smärta och jag har mått sämre än såhär och det är inte så farligt som du utmålar det! För fuck sake! Jag kommer inte sluta röka, dricka eller käka tabletter för att du BEORDRAR mig att sluta! Haja läget liksom..
Men ska dra ner på det, som du själv säger så är det kanske inte de bästa proverna, och för första gången någonsin var mitt blodtryck åt helvete för högt, så det är väl en indikation på att jag kanske ska ta det lite lugnare men aldrig i livet att jag åker till SÖS för att du vill kolla upp varför provsvaren såg ut som de gjorde! Glöm det! Jag tänker för det första inte hamna på sjukhus igen, aldrig någonsin om det inte är så att jag faktiskt är döende och det enda som hjälper är just sjukhus, och jag tänker definitivt inte hamna på SÖS av alla jävla ställen!
Visst jag har återigen dåliga levervärden i samband med dåligt blodtryck, smärta och yrsel samt att jag får hostattacker och hostar lite blod, men vadfan jag har haft så innan och de hittar inte något fel på mig!
Låt mig få vara en hypokondriker i fred i mitt egna hem, jag skiter i vad du tror om mig, jag vill inte in igen, förstå min synpunkt!
Jag vill inte leva på dropp, jag vill inte ligga i den där jävla sjukhussängen igen och speciellt inte med de kläderna! Jag vill inte återkomma till en atmosfär som får mig att må psykiskt dåligt när jag har nog med problem som det är! Och hur fan ska jag sköta min medicinering hade du tänkt? Ärligt? Tror du de kommer punga upp med det utan omnejd? Tror inte det vännen..
Åh, jag blir så frustrerad och arg och förbannad när jag hör dig, jag kan inte fatta att du inte kan se det från min synpunkt!
Och tack vare det där jävla droppet så kliar det som fan på min hand, det gör ont efter alla jävla blodprov och ja jag är sur, grinig och allmänt fittig men fuck you, you made me like this!
Missionens egna lilla ängel var förbi mig idag, läkaren hade pratat med henne och hon var inte alls glad på mig, känns ju bra att veta att hon missade konferansen bara för att lilla jag inte mår bra, eller som läkaren tydligen sa: "Är för dum för att se sitt eget bästa!" Så det blev snack om inläggning, om inte på Sös så på Lindegården och jag nekade blank till allt som hon erbjöd, jag vill inte och jag tänker inte heller gå med på det, ledsen men jag kan inte gå med på den skiten.
Dessutom så kan jag inte prata med någon om det för att mormor och morfar skulle börja oroa sig, morfar  är dålig, mormors ögon har blivit sämre trots operationerna och de är allmänt oroliga för min hälsa, som mormor sa: "Du ser rätt sliten ut."
Morsan kan jag inte prata med över huvud taget, inte om det för jag vet vad jag kommer få för svar, och brorsan.. Ja brorsan är brorsan och det är lika så bra att inte blanda ihop våra liv mer än vi redan gjort.
Så vem finns det kvar då? Missionen? Som hävdar att sjukhus kanske skulle vara en bra idé eftersom jag fick hem 30 starkt smärtstillande tabletter och som hävdar att det är "allvarligt" det här. Som om det är så jävla allvarligt? Nej jag har haft samma sympton förut och utan att de hittat något fel, jag åkte in och ut på sjukhus, jag missade min studentfest pga av det och fan så heller om jag tänker göra om misstaget att åka in för detta problem igen. Aldrig i livet.
Ja jag vet om att jag är ovanligt bitter idag, men jag är sjukt trött, jag mår konstant illa, och jag har blött näsblod till och från hela dagen, så jag har rätt att vara grumpy.
Det enda positiva är väl det att jag köpt kattmat som i blötfoder till Cleo, hon är så bortskämd som bara hon kan vara och hon trivs med det även om vi två inte kommer så bra överrens alltid, så är hon min stora tröst. Och största orsaken till varför jag inte vill till sjukan. Det och det faktum att jag, om sanningen ska fram, ser på mig själv med skräckblandad förtjustning. Kanske är det seriöst, läkaren ville ju inte skriva ut tabletterna från början pga att tabletterna jag äter på daglig basis tar på lever och njurar som det är, men han hade inte så mycket val. Jag kan vara ganska elak och påtvingande när jag sätter den sidan till.
Sen att jag fick den smärtstillande tabletten som jag önskade mig har väl att göra med att jag inte ville ha något som inte fungerade. Så fick man återigen morfinhostmedicin som ska dämpa och hjälpa mig att andas lättare, samt läka lungorna som tydligen (hans ord inte mina) inte mår så bra. Konstigt med tanke på att man röker som en borstbindare..
nej jag pallar fan inte med att skriva mer jag är bara så jävla bitter. Kanske ska dansa bugg för att skingra skräcken, för även om jag inte har något emot att dö, faktiskt så skulle jag se fram emot det, så är det ganska skrämmande att läkaren tar det så pass seriöst och lägger sån vikt vid vad jag anser är petitesser.