See if i Care
Jahapp, så mycket för julstämning. En som är kåt, en som är sur, en annan som är "Besviken", två som är oerhört misstänksamma och en som fullkomligt skiter i allt samma. Eller åtminstone borde göra det.
Förstår inte hur folk kan förstöra ens lycka genom ett enda ord, eller gest för den delen. Men ska försöka återskapa den lycka jag kände när jag insåg att det faktiskt kommer gå vägen, att jag hittade bröstan om än ute i buschen och trots att jag avbeställde selen från hemsidan där jag hittade den.
Så är återigen tillbaka till noll, förutom halsband och koppel. Och det suger. Jag var så glad och famåt om det här, men det finns ingen, verkligen INGEN jag kan bubbla över av lycka med.
Så jag kommer sitta där på julafton och hålla tand för tunga, låtsas som ingenting, åka till Bacons häst och fixa och sen bara hem till sängen. Vill inte fira jul i år. Allt för att en person är sårad och arg och för att det är mitt fel.
Önskar jag hade lättare med känslor, att jag inte var så ivrig att slå knut på mig själv för att få fram vad jag vill. Varför inte bara säga: "Så här ligger det till.." och säga det rakt upp och ner? Varför tassa på tå runt allt? Varför inte bara slänga allt på bordet och hoppas på det bästa?
För att det är som rysk roulette för mig och jag är en fegis. Vill inte veta av känslor, vill inte ha dem alls. Så jag gör vad jag kan för att förstöra det för mig själv. Vilket jag redan lyckats med.
Inte ett enda grattis, inte ett enda "Lycka till" eller ett enda "Vad roligt".. Inte ett enda. Och det om något borde väl visa vart min nivå ligger på när det gäller vänner och familj? Ena sidan kan jag inte berätta för och den andra sidan bryr sig inte.
Jag vet om att det är att ta i, men det är så jag känner det för tillfället. För det känns inte rätt. Inte alls bra. Och då undrar man: "Om jag inte ens kan behålla vänner så varför ens försöka vara något alls över huvudtaget?"
Vill lägga mig och aldrig mer gå upp.
Men kommer jag göra det? Svar nej, för jag har Cleo och jag har pojken. Räcker inte det?
Förstår inte hur folk kan förstöra ens lycka genom ett enda ord, eller gest för den delen. Men ska försöka återskapa den lycka jag kände när jag insåg att det faktiskt kommer gå vägen, att jag hittade bröstan om än ute i buschen och trots att jag avbeställde selen från hemsidan där jag hittade den.
Så är återigen tillbaka till noll, förutom halsband och koppel. Och det suger. Jag var så glad och famåt om det här, men det finns ingen, verkligen INGEN jag kan bubbla över av lycka med.
Så jag kommer sitta där på julafton och hålla tand för tunga, låtsas som ingenting, åka till Bacons häst och fixa och sen bara hem till sängen. Vill inte fira jul i år. Allt för att en person är sårad och arg och för att det är mitt fel.
Önskar jag hade lättare med känslor, att jag inte var så ivrig att slå knut på mig själv för att få fram vad jag vill. Varför inte bara säga: "Så här ligger det till.." och säga det rakt upp och ner? Varför tassa på tå runt allt? Varför inte bara slänga allt på bordet och hoppas på det bästa?
För att det är som rysk roulette för mig och jag är en fegis. Vill inte veta av känslor, vill inte ha dem alls. Så jag gör vad jag kan för att förstöra det för mig själv. Vilket jag redan lyckats med.
Inte ett enda grattis, inte ett enda "Lycka till" eller ett enda "Vad roligt".. Inte ett enda. Och det om något borde väl visa vart min nivå ligger på när det gäller vänner och familj? Ena sidan kan jag inte berätta för och den andra sidan bryr sig inte.
Jag vet om att det är att ta i, men det är så jag känner det för tillfället. För det känns inte rätt. Inte alls bra. Och då undrar man: "Om jag inte ens kan behålla vänner så varför ens försöka vara något alls över huvudtaget?"
Vill lägga mig och aldrig mer gå upp.
Men kommer jag göra det? Svar nej, för jag har Cleo och jag har pojken. Räcker inte det?
Kommentarer
Trackback
