Amorcaucuest

Just det, ingenting. Det är så det känns mellan oss, som om allt dött, och det som finns kvar är vakum som består av just ingenting. Finns inga ord jag kan säga till dig, finns inget jag kan göra för dig. Du sitter och planerar hur det ska gå för dig att komma till mig när jag flyttar, att du ska köpa cykel så du kan komma oavsett tid osv, och allt jag känner är tomhet.
Jag vill inte att du ska komma dit.
Inte om det ska vara som det är nu. Målade mina naglar igår bara för att känna mig vacker. För att trösta mig. Fick en flirt på tunnelbanan in till jobbet, en äldre "herre" på dryga 40 som var fotograf. En intressant människa, men han var inte du.
Varför  jämnför jag alla med dig? Varför kan jag inte bara inse att det inte kommer gå? Varför kan jag inte bara släppa dig och gå vidare?
För att jag älskar dig? För att jag är upp över öronen kär i dig och vill bara springa åt andra hålllet? För att ju mer jag älskar dig desto mer hatar jag dig?
Hatar allt du står för, allt du gör, det faktum att du är ute och raggar på krogen, det faktum att du väljer honom över mig. Det faktum att inget spelar någon roll när det kommer till dig.
Hatar allt som du står för.
Men jag älskar dig..