Amorcaucuest

Varför ljög jag för henne? Varför sa jag bara inte sanningen? För att jag själv vet att hon inte skulle tro mig kanske? Kanske för att det egentligen inte spelar någon som helst roll?
För att jag kommer bli tvungen att förklara för alla imorgon iallafall så det spelar ingen roll hur man än vrider och vänder på det? För att jag inte vill oroa henne eller helt enkelt bara för att det som oroar mig är att det kan rucka på våran vapenvila. Sanningen kom sist, som allt som lämnar min mun. Sist kommer alltid sanningen. Trots det har man bevis på det, men vilket bevis finns på att jag inte ramlat/gått in i en dörr/gjort det själv? Det är som att få salt i redan öppna sår. 
"Vem skulle tro dig när du är så ivrig att skära dig i handlederna?"
Ja vem skulle tro mig? Ingen så det är bara att hitta på en ursäkt till mitt utseende och fixa presenten till Bacon omgående.
Men först av allt måste jag fixa festen på måndag. Allt som ska fixas, allt som ska handals och göras driver mig till vansinne, för något måste gå fel, någonstans.
Frågan är bara vad som kommer gå åt skogen, och det är bara fyra dagar kvar nu att det ska gå åt skogen på, vilket skräms något förbenat.
Menmen, jag ska hålla andan och hoppas på att det kommer gå bra, och går det bra kan jag andas ut.
Men inte först då.