Amorcaucuest

Ja det är ungefär så det känns just nu, som om man är Persona non Grata. Men de är lugnt, jag vet att det är illa när man står med telefonen i hand, tårar i ögonen och funderar på: "Vem kan jag ringa så här sent?" Och inget namn kommer till en. Istället skickar man desperata sms för att se om det finns någon form av männskligt liv där ute som faktiskt kan tänka sig att tala med en, bara för att få noll svar.
Sen tar man ut aggressionerna genom att fotografera nässlor och riktigt gamla papperskorgar för att sedan nyttja dem som id på telefonen när personen i fråga behagar höra av sig.
Att personen i fråga dissar en totalt är en annan femma, det gör ju bara att den elaka bilden blev mindre elak.
Men ensamheten består.
Ska nu hasa mit fulla arsele ut på balkonen och dricka upp mitt vin, ta en cigg för att sedan sova på soffan, för det är så folk som jag gör saker och ting. Vi undviker konkreta attacker, vi kör med de finstilta som ingen ändå fattar och förstår sedan inte varför ingen förstår varför vi är sura.
Tur dock att Grannen I förstod min ståndpunkt om Mor. Den lilla *****.
Känner mig alltid så värdelös gentemot henne när hon gör sådär. "Vi skulle ju ses idag, eller har du glömt det?"
"Förlåt men jag är på dejt *incert girly giggeling* såååå kan vi ta det imorgon? Så kan vi prata om Söndag och så kan du fixa biljetter till Lida Country Festival åt mig."
"Okej, ringer du då?"
"Ringer innan tolv, jag lovar!"
*Dagen efter kl 14.någonting*
"Kan inte prata, är på dejt. Ringer senare."
"..."
Så imorgon ska hon nog iväg med sin "Dejt" och kolla på Rix Fm festivalen vi skulle gå på med några av mina vänner eftersom jag inte gillade musiken och ville ha sällskap. Min tanke om det hela? Dra med dig din dejt dit och besvära inte mig. Genast sätter skuldlänslorna fart och man ångrar tanken på att skicka iväg henne med hennes trasiga rygg till något sådant.
Å andra sidan, säger den lilla djäveln på axeln, så kunde hon utan problem röra sig i både högklackat och lågklackat när hon hade sin dejt så hon kan nog klara sig ensam en dag!
Hatar mig själv för småsintheten och tar ytterligare en klunk vin medan man undrar hur man kan göra för att bryta de negativa vibbar som far mellan folk.
Den personen gillar inte den, den personen hatar den, den personen är kär i den som i sin tur är ihop med den. Och listan pågår i oändlighet.
Samtidigt någonstans i stockholm sitter en person och grubblar på hur hon kan fixa så att hon inte längre känner hat och förakt mot en och inte vill kasta sin vän över närmsta bro räcke, efter att hon beställt en hitman på vännens pojkvän.
Hat och kärlek är komplicerade känslor.
"Trist att du bara känner till hat då!" Viskar den lilla saken på axeln och flinar brett medan den leker med treudden.
Ja riktigt trist..