Amorcaucuest

Idag är det möte (28 januari), morsan har tassat runt och gnatat och tjatat om det hela helgen så i morse när allt gick åt helvete exploderade jag. Vi bråkade som fan och då drar hon till med: "Du är så beroende att fingerpulla alla andra så du får saker, materiella ting! Men mat, hyra och sånt då?!" Men det är jue det som pengarna som vi (inte) kommer få från sociala ska gå till! Vad trodde du!? Nej då lägger jag över allt på dig, du din "själviska mamma" och du önskar att folk skulle sluta se dig så för du vill bara det bästa för mig?
Du är fan inte normal, dessutom har du fått mig att må dåligt nu, har spytt två gånger sen du dragit av nervositet, jag gillar itne det här. Händerna darrar och jag vill bara krypa in under sängen och gömma mig.
"Modig är inte avsaknade av rädsla utan att besegra rädslan och genomföra det man satte ut för att göra" Jag är modig, lika modig som en riddare i skinande rustning.. *asg*
Träffade barret Thord och Bacon igår, jag hade jättetrevligt, men jag tror jag var den enda, men det skiter jag i. "Hur mår du?" Jag kände bara hur hjärtat gjorde en överhalning. Nej, tänkte jag och ville bara gå iväg.
Sexuellt fungerar det inte heller mellan oss och jag vet inte vad jag ska göra, jag vill få honom att känna sig speciell men jag kan inte, jag förmår inte.
Det är elakt och småaktigt men jag kan inte rå för det, jag kan itne styra hur jag känner men jag vill bättra mig, för hans skull, för våran.
Antar att jag och Bacon står varandra närmare nu, jag vet inte varför men vi börjar ta kontakt igen, Bacon ringer mig och jag ringer henne. Det är nice.
Ska nog fråga om hon vill kolla Converse idag efter mötet.. Kramar på henne..



Shit, det här suger.. Har ansökt om 8 jobb bara idag, får se om jag får ett enda napp, men morsan tyckte det såg "fint" ut så jag håller tummarna för Bauhaus eller Ikea, älskar dem. Ja jag är störd men deras affärer/varuhus är underbara..
Träffade "barret Thord" idag, den 29 januari och fett nice var det. Även om vi bråkade och jag trodde jag skulle bryta ihop och låsa in mig på rummet gråtandes. Men det gick. Knappt men det gick.. :)
Mi really lik  Baret Thård. XD
Flytande Engelska i tal och skrift, inget ljugande på CV:t här inte! XD

Var i Årsta och pratade med psykolog idag, inte nog med att pendeln var helt ur funktion, jag fick ångest av bussen så jag gick av två stationer för tidigt och hittade inte alls därifrån så jag kom 22 min ganska exakt försent. Men det var okej för henne, vi satte oss ner och pratade, hennes kollega Peter var sjuk så vi satte ensama i ett sånt där rum som är gjort för att vara "hemtrevligt" men blir löjligt eftersom man ser hur de ansträngt sig.
Satt mesta delen av tiden och stirrade på eluttaget medans jag berättade, jag kan inte låta bli att skämmas, det är inte normalt och jag vill inte ha det så,  vill inte gå ut med hur det är.
Vi hade tid till två, men jag stannade kvar till fyra. Jippie.
Efter mycket om och men fick hon tag på en läkare som skulle prata med mig och se hur hon kunde hjälpa mig, men under tiden fick jag inte ens ta en ciggarett utanför porten själv, hon skickade ett vårdbiträde med mig ner, det kändes komiskt.
Men det har verkligen blivit värre, jag märker det själv. Kunde inte gå förbi kaffeautomaten utan att darra och bli gråtfärdig av panik, det var för mycket människor runt omkring mig.
Väntade tre bussar innan jag kunde åka därifrån och i Gullmars fick jag damp och satte mig i trappan med nedböjt huvud tills de passerat.
Det är inte normal eller förståenligt oavsett vad folk säger, men jag fick ut en bra sak av det iallafall. Jag fick träffa B2. Som vanligt ligger hon och Mikko i fejd, men jag förstår inte hur de orkar.
Bacon kommer kanske förbi på lördag och käkar med mig och Carols, men jag vet inte, hon skulle iväg. Så då ska vi beställa massa skit från discshop och slösa pengar, i mitt fall, som vi inte har.
Det ska bli skoj.
Något annat som jag kan känna lite glädje över är att Carols kommer, han sover över. Men samtidigt kan jag inte vara GLAD över det eftersom det som vanligt är tidningar som ska delas ut. Jag hatar mitt "jobb".
Efter att ha pratat med kuratorn så fick jag träffa läkaren, som började fråga ut mig angående min pillerkonsumtion, och jag sa ärligt att jag tar fler än jag borde, ibland i samband med alcohol, men aldrig i AVSIKT att ta livet av mig. Men plötsligt hakade hon upp sig på att jag spydde och bad att få se min arm (eftersom det var min högra fattade jag ingenting utan räckte fram den) och så mätte hon med fingrarna runt min handled.
"Spyr du upp maten?" Frågar hon sedan och tittar på mig över glasögonen, ett öga ihopknipet och ett kisandes.
"Nej inte om jag inte tar piller."
"Och det tar du för att spy upp maten?"
"Nej."
"Hmm.."
Senare
"Tvingar du dig att spy då?" ehe? "Tänkte på att du säger att du spyr.. Är det en medveten akt?"
"Nej."
"Okej för jag skulle vilja säga att du har fått bulimi. Och i ett så tidigt stadie som det här då du svälter dig för att sedan frossa så kan vi hjälpa dig mycket lättare."
"Vill du ha hjälp?"
"Ja men inte med min påhittade ätsjukdom. Jag vill ha hjälp med det jag kom hit för."
"Okej..*noterar i sitt anteckningsblock: 'Samarbetsovillig'* Vad är det mer specifikt..?"
Ja att få hjälp så att jag kanske kan bli glad igen? Slippa apatin? Slippa den gråa bubbla som omsluter mig och tynger mig? Kanske få vara som alla andra?
DET är det jag vill ha hjälp med inte någon påhittad jävla ätsjukdom.
EN fråga.. skulle en bulimiker äta en chockladkaka med nötter utan att spy upp den efteråt? Nej. Gjorde jag det (spydde upp den efteråt alltså)? Nej. Så vad är problemet i komunikationen? Vad är det i mitt vokabulär som gör att de inte förstår att jag inte är bulimiker!?
Jag väger över 50 kilo, det var mammas önskemål och jag håller mig där, jag har bra bmi, så vad är det för fel på mig eftersom alla tror att jag är bulimiker?
Bacon har kraftigare armar och benstomme än mig just pga. benstommen och sina muskler. Det passar hon i. Det är så hon är byggd. Jag är inte stor, varken när det kommer till längden, fötter eller benstomme, så varför har jag bulimi för att jag inte ser ut som en köttbulle? Kan någon svara på det åt mig för jag undrar verkligen det, det sårar och irriterar mig att folk kallat mig anorektiker och nu bulimier.
Mina lår har inte ett gapande stort mellanrum även om det börjat dra sig tillbaka så har jag inte ens fått ett mellanrum ännu. Visst jag har tappat mycket fett, kilo osv. Men jag har också haft vinterkräksjukan, öroninflammation och förkylning tätt inpå varandra, är det en förklaring ni kan ta?
Jag är så trött och less på att folk stoppar mig i ett fack hela tiden, knullbar bimbo på arbetsmarknaden och Anorektiskt Emo när man går på stan. Tack men jag har fått nog.
Och nu tryter orken att känna ilska så jag avslutar ytterligare ett pladdrande helt ointressant blogginlägg med:
Tack B2 för pratstunden, jag saknar ditt sällskap.
Bacon, you're the best.
Fuck you all som kallar mig anorektisk.
Ha en bra helg till resten

Jag har hela säsongen med Samurai Champloo, stirrar på den hela tiden, hostar och nyser, men jag stirrar iaf! När jag inte sover, känner mig som en nackad kyckling eller klubbad kossa, helt lealös. Orkade inte ens dammsuga mitt rum ordentligt utan var tvungen att pausa två gånger för att hämta andan. Och sen när jag var klar fick jag duscha för att jag var genomsvettig. :S
Men jag har drömt mer om "Nican" och Jinjisan! :) I like..
Så nu har jag myror i huvud, mage, fötter och innanför byxorna (tolkas på valfritt sätt). Men nu måste jag plugga, så inge mer Samurai Champloo ikväll. :(
Dock måste jag säga såhär.. Det är halvvägs på Fullmetal Alchemist så snart har jag bröderna Elric hemma hos mig också inte bara Jinjisan och nican. XD
Och nu har jag nyst tolv gånger på raken, snart tretton, är det ett tecken på tur? *hoppas* Fjorton..
Men nu måste jag räkna matte (femton) och fixa resten av mitt rum som ser ut som en sopptipp. Carols tar tidningarna i helgen och fixar samurai champloo dvd åt mig XD Goodie goodie XD (sexton) Så nu behöver jag inte oroa mig över dem, vilket är skönt.

Efter att ha väntat i 24 timmar på att den ska anlända till min dator, för att sedan se datorn dö, vara tvungen att koppla ut exakt allt och koppla in igen, reagera på att jag inte kan spela upp filerna över huvudtaget, leta efter en förklaring, starta om datorn igen då den hängde sig, hitta rätt fil, ladda hem, justera, starta om för att det ska sparas (order från Microsofts hemsida) och återigen sätta på filen bara för att inte se något då NÅGON *blänger på morsan, Carols, B2 och Bacon men inte på mig. Neej nejnej! Det är inte mitt fel* har justerat skärminställning så allt är svart.. SÅ HAR JAG ÄNTLIGEN SAMURAI CHAMPLOO SERIEN HEMMA! JAG ÄLSKAR JIN! OCH MUGEN ÄR SOM BRORSAN! YAY!
 <--- Jin smiter in på en bordell.. ;)

Att få vakna med en såndär brevid sig i sängen hoppas jag för guds skull inte Fuu får göra, oavsett vad fansen säger. Jin är min, det är bara så XD
Och apråpå ingenting... Var inne på SIX idag och spanade in ett par asgryma örhängen och ett läckert halsband till Bacon, när NÅGOT tar strypgrep och skakar mig inne i affären. Min första tanke var, konstigt nog där jag stod med ansiktet inpressat i dun och cologne, `Fan vad Ea har vuxit sedan sist, och blivit vältränad.. BRORSAN!' Typ den, tror det var den likbleka oroliga butiksbiträdet som stirrade på oss som fick mig att inse att det var Brorsan.
Han har börjat plugga och jag har alla papper förutom från Försäkringskassan så det blir väl att åka till högdalen imorgon antar jag. Sen på Onsdag är det Tessa Och Bacon som gör stan osäker. Tessa kommer vara försjunken i tankar på Jin och Bacon kommer vara cool som alltid.. XD
JAG HAR CONVERESE! GHA!!!!! *springer skrikandes runt i en cirkel tills jag träffar vardagsrumsbenet med stortån och istället lägger mig ner på mattan och bölar* JAG HAR SKOR!

Bacon sov hos mig, trodde inte jag skulle klara av att ha henne över och spendera natten men det kändes på något sätt tryggt, som om hon förankrade mig i verkligheten igen, drog mig upp till ytan.
Igår såg vi Blood Dimond och Desperation (den bästa stephen king bok jag läst hittills och jag har nästan läst alla) och idag drog vi till Farsta. Då gjorde hon något som fick mig att känna mig liten och ynklig. Hon köpte converse till mig, ett par högskaftade, skitsnygga, maringröna (eller hur man ska beskriva färgen, dom är iaf GRÖNA!) grejer som jag älskar.
"Då är det här din julklapp dåra." Var allt hon sa när vi köpte dom och sen sa hon: "Du lägger ut pengar på mig när du har så det är väl inte mer än rätt att jag lägger ut på dig när jag har." Och så ler hon sitt speciella leende och jag tänker: *Shit, tycker hon verkligen att jag är en sån bra vän?*
Följde henne till andra sidan bron och gick hem sedan, försjunken i tankar på Säsongen med Samurai Champloo jag tänker köpa. Jag älskar den serien och när jag har den ska jag och Bacon svulla, dreggla och suckta framför tv:n. Förlåt om jag sårar någon nu men.. Varför kan inte killar som Jin finnas i verkliga livet? Hans kropp är likadan som Carols (*mums*) och han har långt svart hår, underbar peronlighet och en humor jag gillar. Han är perfekt! Bortsett från att jag skulle bli galen på honom efter två dagar max men ändå!
Delade ut tidningar idag också, ska få 800kr ist för 400 som jag trodde XD
Det är de små sakerna som gör livet värt att leva eller hur säger man? Så då ska jag göra det jag borde gjort för länge sedan, köpa det som jag tänkt köpa till Bacon så länge nu, sen kommer Eas present, när jag har mer pengar. Får se om den diktaturiska staten ger mig några bara.
"Du kan inte få bidrag om du pluggar, om du inte går de linjer vi valt. Och i rätt skolor. Annars så får du fixa jobb, men då får du inte bidrag för att du har jobb, men har du inte jobb får du inte bidrag. *ler sitt "jag är så dum i huvudet leende" och tror att jag ska förstå logiken i det*"
"Okej, men vad ska jag gå isf?"
"Revisorutbildning, du får betala den själv, men vi ger då ett bidrag på kanske fyra tusen i månaden så ni kommer runt."
"Vad kostar utbildningen?"
"Runt 26.000 per termin."
Looogiskt gumman, verkligen.

Och jag kom på en sak. Antingen äter jag nästan inget alls eller så vräker jag i mig tonvis för att sedan leva på vatten. MEN som bacon sa. Bulimi är när man inte kan behålla maten eller på ett eller annat sätt tvingar upp den igen. Så alltså, jag är frisk. ÄVEN om det inte skulle skada att gå ner ett par kilo så är jag hyggligt nöjd med min kropp.

Bacon kommer imorgon, jag kan inte ens vara glad, jag kan inte känna något alls förutom viljan att gå vidare, inte med mitt liv utan vidare.
Morsan bröt ihop när jag kom hem idag. Jag vet inte vad det var som utlöste det, kanske det faktum att jag inte FÅR plugga för jobbtorget, kanske för att jag inte kan göra klart mina två kurser ens en gång. Och som 19 åring så är jag inte berättigad studiemedel.
Vi åkte in "akut" till psykmottagning, suttit och pratat med två idioter i två timmar och fyrtio fem minuter.
"Har du många vänner?"
Ja, sa jag, fyra nära vänner och många bekanta. Bacon, B2, Mikko och Carols. Och många som man träffar utöver det.
"Vad bra, vänner är viktigt för att du ska må bra."
Jasså? Varför känner jag mig som om jag inte är närvarande när jag är med dom, när jag inte ens känner något när jag är med dom. Jag känner mig som en utomstående som ser på utanför min kropp som säger de rätta sakerna, gör de rätta gesterna och är lagom rolig på utsidan. Inuti finns bara krossat glas som skaver, det gör så jävla ont när det skaver.
Jag ska inte ljuga, de fyra personerna ovan är de vänner som får mig att må bättre, även om det inte alltid fungerar så bra så vet jag någonstans inifrån mig själv att dom finns där för mig. Även korven som jag tror är den som förståt mest även om det är till henne jag sagt minst. Fast kanske det är lättare för en utomstående att se?
Dom ville ge mig atarax under helgen, och att jag ska ringa in varje dag för att visa att jag lever, men allt jag känner är en dragning till medicinskåpet. 12-18 tabletter alvedon så blir det bättre, man insluts i den lilla vakumbublan som alltid. Men visst finns det nackdelar. Tex, att kräkas blod, buksmärtor, hallucinationer och sånt men det är ett sätt, kanske det effektivaste dessutom, att döva smärtan.
"Jag förstår hur du känner det." Sa hon. "Helt slutkörd och tömd inuti." Det värsta är att det inte stämmer, det känns som det alltid gör. Tomt, mörkt. Fuktigt. Inget har förändrats bortsett från att du under tio minuter av den tiden vi pratade med dom fick se mig gråta.
Det knäckte dig totalt. Jag är ledsen för det. Jag är också ledsen för att du fick se mina ärr och hur djupt jag ibland karvar för att hitta roten till problemet.
Som jag sa till dig, jag tycker om skolan, det är gammalt, invant beteende. Jag vet hur jag ska göra för att åtminstone bli accepterad där. Men praktikplats åtta timmar, fem dagar i veckan orkar jag inte i dagsläget. Det spelar ingen roll hur mycket medicin de skriver ut eller hur många samtal jag går på. Det är bara dagsläget att jag itne orkar ta på mig det ansvaret.
Kan jag inte ens vara med vänner så har det gått för långt.
Kan jag inte längre känna kärlek till killen jag valt att dela mitt liv med, då är det katastrof.
Kan jag inte längre känna viljan att leva, då är det dags att ge upp. Kasta in handduken och lägga sig ned och dö.
Gick längst skanstull tunnelbanespår, polisen frågar ut ett gäng invandrarkillar i 16-17 års åldern och jag tänker när jag hör tåget.
"Kanske det är här sagan slutar? Inga riddare, inga prinsessor eller elaka troll. Ingen magisk drake som vaktar skatten som kan rädda folket. Bara skrikande bromsar, chockade människor och trauma. Blodstänk och flygande inälvor. Kort sekund av smärta och sedan frid. Kanske det var det sagan handlade om hela tiden."
Går vidare eftersom mamma hugger tag i  min arm och drar mig från kanten, tåspetsarna är inte längre utanför avsattsen, jag balanserar inte längre. Jag är räddad. Eller är jag verkligen det?

Nobody ever knew me before you came and saved me.

Jag är så jävla irriterad och arg just nu, plus att mitt öra dödar mig och jag inte kommer iväg till läkaren fast jag har iallafall tid, även om jag missar historialektionen. Men jag får väl ringa henne och säga det, trots allt är det väl godtagbart om man har ett svullet öra och inte hör något? Kanske inte..
Men positivt är väl det faktum att jag inte längre ligger vaken och lyssnar på tjutet som ekar i min svullna örongång som, btw, nu är helt igenbommad, får inte ens in en tops. : /
Jag har verkligen försökt lösa saker och ting, har kvar den hårda klumpen av ångest i magen just nu, jag klarar inte det här, jag ringer för en gångs skull och du är ARG på mig? Vad handlade allt det om egentligen? Om jag ringer CSN vill jag fråga saker inte höra, det är omöjligt, (Stick) det första jag hör! Och jag saknar tjugo poäng DENNA tioveckors period men jag ska jue fortsätta plugga senare, och det då? Gäller inte det? Det är fyrahundra poäng, när jag bara behöver 360, ge mig en klap på huvudet!
Men jag kommer inte få lån, tillägg eller ens helt belopp på CSN eftersom jag inte är tjugo. Fyllde jag år i Mars April hade jag fått det men för att jag ens ska få helt belopp på CSN, det belopp de på hornsgatan pratade om måste jag studera i januari 2009? Men alla andra 88:or i stockholm ska få helt belopp denna termin för att..?
Morsan kommer vara sur som fan på mig, jag orkar inte ta det, men det är ganska skönt det här med örat för jag kan bara skylla på att jag inte hör. Det är  ett stort plus just nu, samt att jag pluggat in historia så det är bara matte kvar som jag ligger lite före på, det kommer dock försvinna efter imorgon eftersom mitt försprång ska göras på den lektionen och han kommer stå och smeka min miniräknare och mumla om hur de gamla grekerna och italienarna hade matematiska problem som underhållning på middagsbjudningar.
Inte undra på att både antiken och romarriket gick under!
Tack och lov att man faktiskt har vänner som ställer upp, även om jag är dum, döv och blind och klagat på er så har ni alltid ställt upp och jag vill be om ursäkt för min enorma tjockskallighet.

Im holding your rope, you got me ten feets of the ground. You tell me that you need me then you cut me down. Well, it's to late to apologize..
Fan vad jag är arg just nu, tack och lov för människor på haket :) Men åter till ämnet! Grr..! Morsan ger snart upp, imorgon är det läkaren, kuratorn, jobbtorget och skola. Från klockan sju till halv fem ska jag springa runt och hinner inte äta lunch på det. Yay.. *gör enmannavågen* Det går jue superbt för mig! Ska vi inte dansa segerdansen?
Momo och moffa har sjunkit på min lista, det där som morsan sa, om att de inte bryr sig om henne längre. Och det om att han hade kniv i sina fula cowboyboots för att morsan skulle hålla sig tyst och beskedlig.. Det fick mig att börja gråta, för jag kommer ihåg den trasiga människa som hon var när vi drog från honom. Hur hon sakta men säkert levde upp, och om jag ska vara ärlig har jag mjuknat mot Pettsson också, hennes pojkvän.
Som hon sa, vem ställde upp för oss, letade efter saker att ta del i och lekte med oss? Vem var med och köpte skridskor till oss allihop för att brorsan skulle lära oss trix i hockeyn. *ler mjukt vid minnet*
Folk säger oftast att de önskar att de var små igen, jag måste hålla med, men jag önskar mer än något annat att den Pettsson som morsan blev kär i skulle finnas kvar och inte bli den gråa, tungsinte alkolisten han blivit nu.
Det är så logiskt alla fattar utom du, jag har inte en aning, att du tänker på mig precis just nu.
Hatet inom mig tar över, jag känner det mer nu än någonsin innan, varför kan inte det fungera? Varför kan ingen förstå? Och varför har jag ännu inte sagt något till Bacon?

Är nu helt döv på högerörat, det är svullet och gör ont. Inte nog med det så hör jag i min enfald hela tiden antingen ett konstant brus a la viking line eller kyrkklockorna. Fråga inte varför men det är tyvärr så. Och min mage har svullnat upp 4 gånger dess vanliga size pga. all mjölk jag klämt i mig de senaste dagarna. Det enda positiva är väl Barret_Thord, en nyupphittad msn kontakt och det faktum att jag är klar med matteläxan, även om jag fortfarande inte fattar ett dugg av vad jag håller på med. :S
Morsan har börjat löpa amok, läkaren går i taket, min ångest slår till med full kraft och sömnen infinner sig för ofta hos mig. Nu är klockan två på kvällen och jag vill sova, men efter två alvedon har smärtan ännu inte lagt sig så det får bli ett senare kapitel. Sitter därför och funderar på sätt att döda min visdomstand på. Den fjärde tanden på tre år och den som gjort mest ont (alla har orsakat problem men den här slutar aldrig att jävlas) då den har gett mig inflamation i käken. Kuuul, sa tandläkaren och skulle ha tvåtusen kronor för att laga två hål, rönka tanden som jävlas och fixa iordning med sprutor, sköljning etc. Tack och lov för att man är liten och blond, slapp betala fullt pris efter att ha övertygat honom att jag var för blåst för att fatta att det inte var gratis tills man var tjugo. XD
Pratade med Bacon i telen idag, min mobil har nog slängt in handduken, jag kan inte längre svara på den när folk ringer, det går inte. Jag kan stå där och trycka på grön lur tills helvetet förvandlas till is men inte fan kopplar den upp samtalet för det! Och vissa sms skickar den inte ens till rätt adress. Plus att den har bytt ut nummer till människor från siffror till bokstäver. Jag menar, what the fuck?
Samsung, jag gillar er inte längre...
Kanske borde sova, jag vet att jag måste det, morsan har iof tagit time out och dumpat mig hemma men jag vet inte, kan inte sova bort hela dagarna iaf, måndag är heldag i skolan, tisdag är samtal med soc och csn och onsdag är första besöket på den psykiatriska öppenvården, samt inbokning. Yay, jag är nu officiellt störd i huvudet. Känns.. Bra?
Dessutom har jag ingen att prata med. Alla är så jävla upptagna. Och jag orkar inte engagera mig längre, det är därför det är så skönt med B2. Man behöver inte höra "Mitt liv suger, det här har hänt" hela tiden, eller bli avbruten eller få höra: "Förlåt vad sa du, jag lyssnade inte så noga." Det plus Norrland är det som är bra just nu. Samt att jag fixar plugget än så länge! Go ME!XD
Nu pallar jag inte sitta vid datorn längre, ska lägga mig tror jag, om jag kan somna. Saknar det gamla livet då allt var okej, roligt men lite jobbigt och man inte kände det som om man inte orkade ta ett steg längre mot lösningen. Jag har kommit fram till det, jag orkar Aldrig ta tag i saker som stör mig. Verkligen stör mig pratar jag om nu. Som Carols som lovade mig minst två biljetter till bullet for my valentine. Jag vill gå men jag vet inte om jag orkar, tror inte det så det känns så onödigt att gå. Plus att jag inte vet vem jag vill gå med i sådana fall.
Inte B2 eftersom jag (taskig och långsynt som jag är) ännu inte förlåtit henne 100%. Kommer nog inte göra det förens hon visar mig att hon faktiskt går att lita på, igen.
Och inte Bacon för att jag helt enkelt inte orkar, inte klurat ut varför ännu, men det kan bero på att det alltid är på hennes vilkor? Hmm, får tänka igenom vad jag menar med det för just nu vet jag inte riktigt..
Tror inte vi kommer se desperation tillsammans, för jag kommer inte komma hem till henne på ett bra tag nu, känns det i alla fall som. PLUS att min dyslexi hamrat sig in i mig och jag nu har svårt att ens kunna skriva är. "Hmm, är... stavas det med ä? Ja det gör det nog. Se det gjorde det" är mig nu för tiden. MEN positiv energi, jag har tre personer jag ska klämma in nästa vecka för att träffa, varav två inte är B2.. Yay!
Men som sagt nu ska jag gå och lägga mig.

2008-01-07
Fan, allt går åt helvete, fick veta av Mikko att du snackar skit och vidarbefodrar saker och ting om mig, tänker fråga dig om din version innan jag fömmer dig men du ligger fan inte bra till i mína ögon just nu. Inte nog med att jag trodde vi var VÄNNER som skulle ställa upp för varandra, du har ingen som helst förmåga att förstå något utanför din egen värld.
Det värsta är nog att folk som är BEKANTA till mig känner dig bättre än vad jag gör..

Och till dig, jag har aldrig varit så jävla sårad eller ledsen innan, inte ens Hon kunde såra mig så som du gjort. Du börjar med att skicka sms, inte ens ringa och kolla läget, det är första tabben, sen att det är viktigare att åka upp till Hannes och vara med honom, fixa ditt rum och så för att ens kolla läget med mig. Du kunde inte vika dig en tumm och när jag erbjöd att låna dig pengar så att du kunde köpa remsa så var det ett blankt nej som gällde. Okej,  känns verkligen bra, speciellt när jag blottat mig för dig och berättat exakt vad jag tycker och tänker, hur jag känner det. Varför kan ingen ta mig på allvar när jag är sjuk? "För att jag ändå inte kommer göra något åt det" var baby B3´s svar, men det stämmer inte, jag måste fixa det, det går inte längre.
*ihåligt skratt* Jag är fan rädd för mig själv och det som finns inne i mig. Och det startade iochmed att Bacon förlorade allt i branden, att inte veta hur det var med henne att inte nå henne.
Den känslan av vanmakt, hopplöshet och ångest har inte släppt taget, jag är orolig för henne, när jag känner något alls. Det svarta hål inom mig slukar mer för varje dag som går, men jag kan inte säga exakt vad bollen består av, förutom att det har med minnena att göra, huvudverk och bortglömda minnesfragment. Hatet som river i mitt inre, känslan av att inte duga som jag är och avundsjukan får mig att må illa och skämmas över mig själv. Jag är lättretlig och sur, aldrig glad, om jag inte är med Bacon eller Carols, och får ryck ibland på kvällarna. Tror mamma insett det för hon frågar inte längre varför jag vaknar mitt i natten, tror blodstänken var svar nog.

Skäms så mycket över min såkallade "Sjukdom" och vad den gör mot mig. Som igår, efter mkt skoj hos Bacon, en av de få gångerna jag känt mig NÄRVARANDE på riktigt, inte som en iaktagare, även om den känslan alltid låg på lur i skuggorna av mig själv.
Studerade hennes familj och tänkte, självisk som man är: "Tur att det var deras hus och inte någon annans, för de hade inte tagit sig igenom det så bra som dom verkar klarat det. De stöttar varandra till 110% hela tiden. Jag vill också ha det så.."
Har inte ätit sen jag var hos lisa, röker ett paket om dagen och knarkar kaffe, och jag vill bort, jag vill inte vara den jag är. Verklighetsflykt, droger eller sex, spelar ingen roll. Funderar på att ta upp gamla kontakter och se vad man kan få för något men jag vill inte fastna, det är stört vad man kan tänka i för banor, men jag har knappt råd att röka hur ska jag då ha råd med droger?
Kommit på min tatuering också, vet inte vart den ska vara bara. Och jobbet hörde av sig.."Du kan inte få ut din fulla lön, vi är glada att du tar det med jämnmod." Jämnmod? Jag skulle kunna slita skallen av er! Inte nog med att det tar fyra veckor att bli av med ett distrikt men ni vägrar låta en sjukanmäla sig och nu får man inte ens sin lön! Vad fan tror ni att ni är!?

Roligt är iof det faktum att: "Jag ringer" Har blivit samma sak som: "Jag kommer ringa dig, om ett par dagar, om jag kommer ihåg det."
I'm losing
All of the time
Yeah I'm losing
I'm losing
Please change my mind
Yeah I'm losing
I'm losing

This is all of me (all of me)
There's nothing more of me than this
I can not be (can not be)
The well adjusted show me heaven... aaah

Kan man göra annat än att älska Takida? Även om det påminner mig om brorsan är det underbara att han iallafall har ringt och pratat med mig.

2008-01-10
Jag knarkar Avril just nu, älskar hur hon ser ut i Nobodys home och Hot. Jag vill fan se ut som hon gör i de vidiorna. Men jag kan verkligen känna igen mig i Nobodys home. Jag ska ge alla mina besparingar till mamma, och även pengarna som skulle gå till mitt körkort. Det är alltså MINST 26,000 svenska kronor som hon ska få. Sen måste jag fixa csn, jag försov mig idag, och imorgon ska jag till läkaren, skolan och kanske sova hos Carols, beroende på hur mamma reagerar. Eftersom jag inte ens får vara nära mina vänner tror jag att hon flyger i taket, men det struntar jag i, det har löst sig och hon ska plugga iallafall, så jag anser att jag har rätt att vara med mina vänner då.
"Jag försöker bara skydda dig!" Sa hon och avskäramade mig från allt som hållit mig uppe. Jag kan förstå varför jag inte får träffa Bacon eftersom jag var korkad nog och berätta att jag på allvar funderade på om hur lång tid det skulle ta för någon att sakna mig samt att hitta kroppen om jag gick ner mig i isen, så jag kan förstå att hon inte vill att jag är därborta, men att avskärma mig från allt som jag behöver helt?
"Då är det väl mig det är fel på. Och är det så får vi hitta ett sätt att lösa det på som gör att du inte behöver se mig igen." Sa hon när jag försökte förklara att det inte var vännerna.
Jag vill inte såra henne men ärligt talat tror jag att jag måste ta avstånd från allt som har med släkten att göra. I år blir det nog ingen finland för mig, eftersom Bacon kanske inte hänger med och jag vet inte om B2 får eller om jag vill ha med henne dit, jag har redan blivit tagen för lebb av släkten en gång.
Dessutom är det inte så kul att vara i  finland med bara momo och moffa så jag tror att jag skippar det kapitlet helt, beroende på vad jag känner då. Men jag antar att det skulle underlätta för mamma om jag var där i två veckor för då kan jag övningsköra och så går det åt mindre mat = mer pengar i kassan nästa månad.
Fast jag måste åka själv då, vem orkar med momo och moffe själv? Inte jag iallafall.
Imorgon ska jag till läkaren igen, har lagt ut 780 kr på medicin och besök hittills de här två veckorna som varit, det är fan inte värt det känns det som. Varför betala för medicin som får mig att må illa och ligga i badrummet halva mornarna? Men jag antar att det är något jag måste göra för att bli bättre, men jag vet inte. Jag är bara så ledsen och arg på alla just nu. Mikko för att hon är sån skvallertacka, Bacon för att hon aldrig har tid eller kan möta upp halvvägs tycker jag, och B2 för att hon inte kunde göra något bättre av hennes och Bacons situation. Men jag är itne arg, mest sårad och ledsen. Men jag överreagerar och det gör mig arg. Jag har ingen rätt att känna som jag gör, Bacon lever och mår väl okej, även om hon blivit "tråkig" som du sa igår, och även lite egocentrisk. Men vad gör det, hon är fortfarande Bacon i mina ögon och jag älskar henne, precis som det är med B2.
Det hon gjorde var inte OK men jag har talat ut med henne och vi satt i nästan två timmar och pratade om det. Jag tycker itne det är en tillräckligt bra anledning för MIG att dumpa henne som vän, det hon gjorde även om hon innan det sårat mig på nyår.
Men jag försov mig idag så jag får hoppas på att jag hinner ringa alla imorgon, jag kan alltid ta CSN via zinkensdamm men sociala måste jag ringa sepciellt när morsan säger: "Men då är det väl bara för dig att flytta om du känner det så!" Men själv kan hon inte lösa någonting. Jag förstår varför nu, men jag vart ändå så jävla sårad. Jag ska reda upp mitt liv, hennes och vårat, samtidigt som jag kämpar med en sjukdom som gör att jag får ångest och spyr när jag ska ringa till människor. Dessutom har läkaren ringt henne och pratat med henne om mig, så mycket för sekretesslagen. "Din dotter mår inte bra, hon går runt med extrema självmordstankar och det hon behöver nu är stark medicinering och stöd hemifrån."
Din lösning var väl inte den bästa, "Du är vuxen nu, så du får lösa situationen så får vi se om du är vuxen nog." Och när jag sa det till dig första gången så sa du bara: "Jaha. Gör så du."
Stöd hemifrån?

Blev uppraggad idag av John Coffee's enäggstvilling vid sjukhuset, det var lite läskigt. Där går lilla Tessa och funderar på att färga håret brunt och så hoppar en bjässe till neger fram och börjar prata med en. :/ Inte för att jag klagar han var jättesöt, men jag blev lite schitzofren av det hela. Han läser på Södertörns Högskola, Biologi någonting, kommer från afrika och pratar perfekt svenska. Han har gått gymnasie i Afrika, suck on that one relatives of Finlandia! HAHAHA! Vad era fördommar krossades mot den iskalla backen! Lol..
Men han fick iallafall min mailadress så vi kan ta kontakt och kanske även ta en fika. Jag menar det är väl helt okey för mig nu, jag är så hårt dumpad.. *sorgsen*
Men positivt, var hos läkaren idag och lyckades med hjälp av smink och en stoor dos hurtighet förklara för honom att jag mår såå bra så.
Synd bara att han inte trodde mig.. : /
Nu återstår det att se vad han vill göra, han har gett mig nummer till en stödjour men jag kommer inte ringa dit, morsan och Peter ska ligga och knulla i rummet brevid, hur bra är det då på en skala att ringa en stödjour? Jag tänker inte ge Peter mer amunition än han redan har att avfyra mot mig.
Känner mig som om jag sviker Carols som gav min mail till negern men jag kan inte säga nej, varför skulle antalet sexpartners stigit så mycket annars?
Fick damp igår när jag tänkte på dig.. "Jag förstår precis hur det är!" Sa du och jag trodde dig tills jag försökte få förståelse och visade dig och du äcklat ryggade tillbaka. Ibland kan man inte annat än sakna Kit. Lol hon kallas fortfarande Kit, ett smeknamn jag hittat på.. Typiskt..
Det sårade mig att du inte förstod och sedan snackade om det som något vidrigt. Jag vet att det inte är rätt att skära sig, men du sa att du förstod lättnaden som följer. Det är den enda gången man kan koppla bort det man har inom sig och helt tänka på det yttre. Skär man tillräckligt djupt blir det som Carols eksem, de vätskar och det kommer tillslut varliknande ämnen, det är vidrigt därimot.
Men jag önskar att jag kunde färga håret svart, fixa lite svarta kläder, lite ränder, en slips och converse så kan jag leka "låtsas-emo" för en dag och få stöd, kanske även förståelse av dem som "skär sig för skojs skull". De ni kallar "Fucking Emos"..
Antar att det gömmer sig en "fucking emo" inom oss alla, jag menar jag har jue svarta jeans tex. DET är illa.. Och att jag skär mig på riktigt, inte bara på "låtsas" som emosarna gör, då måste jag jue vara en ÄKTA emo?
Nej jag är bara en blåst blondin som man kan få BJ's av med jämna mellanrum..
Vill tillbaka till Salusansvar, och det faktum att man kan komma en halvtimme försent på en arbetsintervjue och ändå få jobbet.
Jag vill ringa Carols och höra hans röst, veta att han förlåter mig. Jag vet att han inte borde göra det, för att straffa mig borde han ta två månaders avbrott och bara strunta helt i mig. Kanske gör han det också..

Peter kommer över, det jävla aset, gillar honom verkligen INTE.. Ett plus som jämnar ut det hela är väl att Bacon fixar busskort till mig imorgon även om det är jag som betalar för det.. XD
Hon är en styggelse. Och jag älskar henne för det.

"Du är jue precis som din brod du, så du kan inte klaga på att han ska iväg och löpträna med ett skadat knä som gör ont, du är precis likadan!" Nej! *Lipar surt mot mamma* Jag kanske skulle gå ut med lunginflammation men jag skulle inte göra något som gör ONT heller! Förutom den gången när jag hade stukat foten och hoppade på ett ben hela vägen till farsta för att få tag på Morsan.. Det var skoj.. XD

"Den enda orsaken till att jag inte tar mitt liv är för att jag vill att du är stolt övermig. Men jag orkar snart inte mer.."
Vad kände du när du läste det? Likgiltighet? Irritation? Det gamla vanliga: "Men åh!"?
Jag saknar dig Carols..

Får den där känslan av att något kryper på en igen. Mår illa och är rädd, gråtfärdig. Jag vill inte veta vad som är fel på mig psykiskt, jag vill inte veta någonting om "alternativa behandlingar" eller "Psykiatrivård som kan hjälpa dig". Jag vill inte veta. Jag vill bara må bra, vara den som alla förväntar sig, inte brusa upp och blir arg, itne vara trött hela dagarna, och gå runt med en verk som dunkar i kroppen. Jag vill kunna vara som du..
Det började med branden, och efter det kan jag inte stänga in det igen, jag tänker ofta på att hon kanske inte funnits längre, blir arg och förbannad och tar det ut på henne, för jag vet inte vem annars jag ska ta ut det på. Hon verkar liksom inte förstå vad vi andra går igenom, hon är i sin bubbla och det går inte att nå henne.
Jag saknar henne så mkt..
Måste gå till läkaren men jag har inte råd, får be Carols om ett lån så jag har råd att betala skiten, och få medicin. Jag är rädd.. Jag borde itne vara det det är jue trots allt bara ett test som inte är hundra procent korrekt, det är bara för att se på ett ungefär.. Men ändå.
Jag vill vara normal, jag vill det mer än något annat. Tror det är därför som jag är så avundsjuk på henne för att hon fått en så fräsch ny start, en ny möjlighet.
Jag skulle lätt låta allt brinna upp om det gav mig en ny chans att göra allt rätt. Men så har vi helt olika familjer.
Henner udda men charmig. Min udda och vulgärt otrevlig.
Dessutom spelade det ingen roll hur mkt jag vägde morsan tycker, som vanligt, att det inte är nog så jag kan lika gärna fortsätta med mina ätstörningar. Varför kämpa med att äta när det ändå inte spelar någon roll? Det enda som händer om jag äter middag med henne är att hon klagar på något annat. Så varför engagera sig i något som aldrig kommer bli okey ändå?
Men det är ganska roligt hur mkt ett litet obetydligt test kan påverka hela din uppfattning om dig själv. Det är det. Tänkte på det sista han mailade mig. "Bör läggas in".
Men vad händer med de faktum att jag inte kommer kunna ta självmord eftersom jag inte vill förstöra för någon annan och isen inte ligger tillräckligt tjock ännu? Var kommer det in i bilden?
Som "onaturligt orolig för omständigheterna runt sin egen död" eller vadå?

"Jag vill så gärna ge dig svaghet. Kunna kyssa dig som förut när du blev knäsvag av min tunga. Jag känner mig så levande då."
"Jag vill kunna älska med dig. Kunna dra mitt finger längs de hårstrån som hänger för din panna. Låta fingret låtsas vara en droppe som rinner längs din kind ner för din haka och längs din hals. Sen vill jag kyssa halsen så lätt att du bara känner min anding och läpparnas värme. Jag vill låta händerna smeka varje nanomillimeter av din perfekta hud i symfoni med att jag ser dig i ögonen. Jag vill älska med dig."
Varför gör du aldrig det då? Varför är det så mkt prat och så liten verkstad. Du skulle sjukanmäla mig på jobbet, du skulle handla kläder med mig efter nyår, du skulle höra av dig. Men du sitter och spelar Heroes of Might and Magic V. Ett spel du vet att jag älskar men som du ändå inte kan leta efter för min skull när du är i Järsjö. Så gällde det jue mina kläder som var kvar på tork i lägenheten. Och det faktum att vi inte kunde träffas alls innan den 14 januari för du skulle "bo in dig" i Järsjökåken igen.
Och det faktum att du lovat sedan november att hjälpa mig boka tid med Soc. "Vi klarar det här. Vi kommer få det att fungera. Jag hjälper dig!"
Vad har hänt hittills? Förutom att jag grät i fyra timmar efter du slängt på luren i örat på mig och satt i mitt rum med två paket ipren och en flaska Martini från Cypern och sönderskurna armar samt ben? Vad har du gjort för att hjälpa mig?
Jag tänker inte neka till att jag älskar den där trollbundna världen du alltid tar mig till men du är som en drog, jag kan inte få nog av den värld du visar mig. Den värld som inte finns, aldrig fanns och aldrig kommer att existera, någonsin.
Sagovärlden. Där du är min riddare och jag är vacker som jag är, med ärr och sår, där våran bostad är slottet som omhuldar oss, och ägorna omkring det på en och samma gång. När jag är med dig där är det en flykt från omvärlden, du tjatar inte, du klagar inte och du trycker inte ner, jag kan skratta och skämta och stoja. Det är okey för dig, och jag känner mig trygg. Men den världen existerar inte, så gör den personen jag en gång föll för det?
Jag vet inte jag är bara trött på att vänta, trött på att alltid bli sviken. Trött på att stirra på klockan och undra om det är Idag som det kommer hända något.
Ärligt talat så vill jag inte vänta längre, jag vill inte vänta och se, räkna dagarna och åren, innan du gör mig knäsvag igen. Du kan göra det, men det finns inget intresse i det. Jag älskar dig, men jag är osäker om du älskar mig såsom jag vill bli älskad.

Att ligga en hel natt och bara stirra på pillerburken och tveka. Det värsta var nog det faktum att jag VILLE ta dom, jag VILLE somna in, jag ville skära till benet. Men jag kan inte för han håller mig tillbaka, och även morsan. Jag vill att hon ska vara stolt över mig men hon verkar aldrig kunna bli det, så varför fortsätta kämpa?
Jag känner mig bara tom inombords, likgiltig, har svårt att koncentrera mig. Vill hoppa ut genom fönstret men orkar inte.
Mitt nya sätt att sova roar mig.. Ena ögat öppet andra stängt medan ena foten alltid gungar i en snabb takt, och händerna ligger över ansiktet.
Jag är konstig..
Du.. Jag älskar dig. Ville säga det här också även om jag skrivit ner det redan, jag är en duktig flicka och skrev brev ifallatt jag skulle lyckas under natten. Hoppas nästa natt blir bättre än 15 ipren..

Sitter hos B2 nu, ska snart basta me Ragnhild, b1 och Bacon, jag älskar dem så jävla mkt att det gör ont ibland. Utan Bacon och B2.. Jag vet inte vart jag skulle vara. De är de bästa i mig.

Denna dag som jag började på inlägget badade vi bastu alla fyra och Carols blev inte glad när han insåg att Ragnhild är en kille.. Xb
Oj då! XD
Men nu skriver jag bara för att lassa av mig skiten som sitter fastetsat under mina naglar.
Fan ta dig som verkar tycka att det är bara att vifta med fingret så kommer jag springandes ända fram till dig och att din situation gör så att du får göra hur du vill. Nej, det får man inte.
Och du.. Jag vet inte vad som chockerade mig mest, men det var inte att du drog på fest i huddinge iaf. Någonstans inom mig hade jag förväntat mig det antar att det var därför man tog med sig dricka iaf till nyår, man känner väl dig mer än man själv vill erkänna.. :/
Det värsta var nog det att du bara gick, utan en tanke på hur fan vi skulle kunna ta oss hem, du lovade att stå för resmedlet men i helvete heller, du skulle prompt supa utan att kolla hur de gick för oss. Sen kan du inte åka in och lämna väskan alls, men du kunde ta dig till T-C för en halvtimme sedan..
Nej jag är så fruktansvärt besviken och arg på dig och jag vet att morsan hade rätt.. Att jag inte får supa eller vara ute sent med er två är något som jag kan förstå nu, du som inte kan ge utan bara ska ta, och du som styrs av drickandet. Inte för att det alltid är så, det är det att det har hänt under fel omständigheter så det har verkligen bitit sig fast.

Jag måste dra snart, måste köpa mer alcoholbaserad munskölj för guess what! Min visdomstand som blev lika stor som en blandras mellan gold och tennisboll har kommit tillbaka. Han har iof inte kommit upp i golfbollsize ännu men om han gör det är jag körd. Vi har inte råd med varken läkare, sjukhus, tandvård eller annat inom samma dyra genre. Så jag ska hålla mig superb i minst ett år nu, annars är det synd om mig, för att inte tala om morsan och hennes rygg.. :S Men iof.. Det betalar jue Sumon så det är lugnt. Eller hur stumpen? *Ser nedlåtande mot det fläskberg som är moderns särbo* Fast.. han har iof blivit trevligare mot mig nu på senare tiden.. Även om jag i mig själv inte är ett socialt under.. Jippie, vad bra.. :)

Nej nu ska jag ta en cigg, vänta på morsan och ligga och trycka i ett hörn, jag HATAR när hon är sur på mig, och just fan. Jag har återgått till gamla goda vanor igen *ler brett med sorgsen glimt i ögat* Jag har nallat från apoteket. Atarax och Fevarin..
Kan iof bero på svaret jag fick idag..

Du nådde till 63 på Goldberg-skalan. 0 - 9 Depression osannolikt 21 - 35 Eventuellt lätt till måttlig depression 10 - 17 Möjligtvis lätt depression 36 - 53 Måttlig till svår depression 18 - 21 På gränsen till depression 54+ Svår depression Du anger att du har självmordstankar. Detta är en stark signal för att du har behov av hjälp. Självmord i samband med depression är helt onödigt, eftersom depression är en sjukdom som kan botas. Du har symptom på en svår depression. Tillståndet verkar medföra allvarliga problem i ditt liv och din vardag, och du bör omgående söka hjälp hos din läkare. Oavsett om du har en depression eller ej, sök omgående hjälp hos din läkare. Berätta också för din familj eller dina närmaste vänner om hur du har det, så att de kan stötta dig och skydda dig från att begå självmord tills du är frisk igen.

"Sök omgående hjälp.. Berätta för familj eller vänner" Pfft! Sure thing bossy! Som om det "bara" är att berätta för dom om det..? Ärligt? Jag skiter i vad de säger om mig just nu för jag pallar inte med det här, jag vill vara ifred, inte ha något med någon annan att göra. Möjligtvis bacon men hon vill alltid att jag ska komma dit, möta upp henne och så.. Fast jag erkänner att det hade varit helt okey från min sida att träffa henne idag eller imorgon, synd att det inte går.. Kan sms. henne och fråga om hon vill ses och sitta på gungorna vid farsta C, men hon kommer inte vilja elelr så kan hon inte. Det är alltid så.
Och jag stör mig faktiskt nu.. Bara för att man svarar på ett test hos en läkare bör det itne betyda att man är där igen eller hur?
"Tänker du ofta på självmord?" "Ser din framtid värdelös eller misserabel ut?" JA? Väldigt mkt.
Vem skulle itne ta det?
"Går du ner eller upp i vikt utan att gå på diet?" Ja, "Är du osocial?" "Sover du mkt men oroligt?" Ja..
JA på varenda fråga.. Men det betyder inte att jag är dum i huvudet eller lider av "Svår deppression" som han hävdar.
Jag är inte sjuk.. Jag mår skitbra, och alla blir gråtfärdiga ibland, alla mår dåligt. Jag har fan tandverk igen, det är bara därför det blev så på testet!
Kom iof på att testet gjordes för två veckor sedan... Men iaf! Jag mår bra.. Elller.. Så bra som JAG kan må iaf...


Lol.. Fick ett test mailat till mig.. Fick 43 poäng..

>40 poäng

Inläggning på psykiatrisk klink bör övervägas (delvis beroende på förekomst av självmordstankar, anhörigstöd etc.)

Welcome to the world Psyco!
Betyder de här att jag kommer gå ut på stan och köra in katter i bankomater nu?