U got it bad
Som vanligt kan jag inte göra saker utan att någon blir sårad, arg eller besviken. Men jag har aldrig förr trott att det skulle göra så ont att göra sig själv besviken. Det är som om det bränner i mig, som om jag vill lägga mig ner och bara gråta men inte förtjänar att göra det. För sanningen är den att på många sätt förtjänar jag det som hänt mig, det som kommer ske mot mig också. För som han sa vad är det för skillnad på mig och alla andra i min ålder? Inge, förutom att jag är en av de få som faktiskt förtjänar det som drabbar mig.
Skuldkänslorna äter upp mig inefrån och jag önskar att jag kunnat göra saker ogjort men jag anser också att om man bett om ursäkt och förklarat varför man sagt som man gjort och försöker formulera det hela så att den man sårat förstår att man inte ville såra den medvetet. Ja då tycker iallafall jag att om man är mogen nog så ska man låta det vara efter det. Men tydligen är jag en av de få som anser att man ska förlåta och gå vidare.
Fan kanske är det så att jag förlåter för enkelt? Kanske borde jag göra som hon och itne släppa in någon efter att de sårat mig oavsett varför de blev som de blev? Kanske skulle det vara lättare att göra så att vara barnslig och inte ge efter? Kanske. Men jag är inte uppfostrad så, kommer aldrig kunna göra så mot en annan människa.
Jag har tillochmed förlåtit min mamma även om hon inte bett om ursäkt, för jag orkar inte gå runt och hata eller känna mig dåligt behandlad. Det får jag inte ut något av. Så varför ska jag klamra mig fast vid alla ofärätter som hänt mot mig när jag har gjort minst lika många mot andra själv?
Mina åsiker är väldigt bestämda och jag tänker inte ändra åsikt om det som vi rök ihop om för det går emot allt jag lärt mig, så tänkte sätta in ett par rader om hur jag ser det hela så får ni själva säga om jag har rätt eller fel.
Om en tjej kom hit som liten från afrika och talar flytande svenska, är svensk medborgare och sköter sig exemplariskt då är det helt okej eller hur? Hon är vad vi kallar en bra invandrare.
Denna tjej klagar dock på att ingen bryr sig om folket från hennes hemland att de svälter och lever i extrem fattigdom, och att ingen i västvärlden bryr sig för vi är för upptagna med att slösa pengar på onödiga saker. Och hon predikar länge och väl om att butiker med onödiga saker inte ens borde få existera, att vi genom att inte överkonsumera kan hjälpa folk i andra länder med de pengar vi inte slösar på onödigt skit som vi inte behöver. Med så långt?
Iallafall så fortsätter hon att vara bitter och skälla på alla i väst och säger att vi tror vi är duktiga som skickar pegnar till länder som behöver det, men det spelar ingen roll hur mtk pengar vi i väst skickar för det spelar ingen roll.
Sen säger hon att man ska sluta överkonsumera.
Då säger jag att innan hon kan klaga på överkonsumtionen borde hon sluta överkonsumera själv. Jag hävdar att hon genom att härma våran västlänska kultur med överkonsumtion faktiskt godkänner dess existens och för att ha rätt att klaga på oss i väster som är hennes fiender så borde hon försöka få folk att sluta att överkonsumera. Det ledde till att hon blev arg och tyckte jag sa att hon köpte skit för alla sina pengar.
Kanske blev det vinklat så, för jag anser att du ska leva som du lär. Det kanske är idiotisk, trångsynt och korkat av mig men jag står vid den åsikten. Om du inte själv bryter ett skadligt mönster kan du inte kräva att andra ska göra det. Det betyder inte att överkonsumtionen som vi står inför idag är okej, tvärtom! Det är så fel det bara kan bli, men vi står inför det faktum att det tyvärr är så det fungerar.
Och för att ändra på det måste vi göra folk uppmärksamma på vad det är som sker runt om dem, och för att de ska lyssna måste vi stå för exempel på hur det borde se ut. Ingen lyssnar på den som säger: "Ta inga kakor!" och själv stoppar i sig dem! Eller har jag fel?
I vilket fall som helst så bröt hon nog våran vänskap efter det. Och ska jag vara ärlig så tycker jag inte det är en vänskap att hålla fast vid om det krävs så lite för att hon ska bryta den. Och jag tål inte det faktum att hon bryter den för en sån liten sak som att vi har olika åsikter. Jag sa förlåt fem gånger och försökte förklara, hon sa inte förlåt en enda gång och bad inte om ursäkt och försökte inte ens förklara. Så jag tänker inte ha mer med henne att göra om det är så att hon inte är mogen nog att släppa det hela, se att vi inte har samma åsikter om det hela, och släppa det där.
Kanske är det så att jag är omogen som tycker att man ska göra så, att man ska kunna se olikheterna hos andra, kanske är det så. Kanske inte. Jag vet inte om jag är omogen eller om det är så att det är för att jag är mogen. Det är en sak jag inte kan säga något om. Det är därför jag frågar er som läser detta.
Sen kan jag tillägga att Q försvunnit ut ur mitt liv även om jag drömmer om honom så har vi inte kontakt längre, jag tröttnade på att han lovade saker han aldrig höll, han gjorde inget för att jag inte tänkte sitta och vänta på honom i ett torn. Sanningen är nog så bitter som så att hade jag suttit i ett torn och väntat på honom hade jag väntat för gäves. Det ser så ut i allafall..
Den sista novemeber åker jag och Cleo ut på gatan, men jag ska försöka hitta ett sätt att hålla oss flytande. Bara min migrän skulle kunna ge med sig så skulle jag bli själaglad. Men en sak är dock säker.
Cleo följer mig vart jag än går. Det finns inget annat alternativ till det. Aldrig.
Kanske är det dumt av mig att inte vilja ge upp henne, för det är lättare att hitta en lägenhet som inte kräver att man har husdjur hemma. Men jag vill inte ge upp henne, hon är en lika stor del av mig som vem som helst annars. Kanske skulle det bli lättare om jag gav upp henne, gav upp allt det hon står för hos mig, men jag vill inte göra det. Hon är för mycket för mig än bara en katt. Hon är symbolen att jag faktiskt kan ta hand om någon mer utöver mig själv. Att jag kan tänka på andra och inte är så ego som jag trodde att jag är. Visserligen behåller jag henne av själviska skäl men hon är mitt ansvar, mitt hjärta. Hon är min Cleo.
Fick nog världens finaste kommentar idag.. De vill att jag ska hålla i avskedsfesten eftersom jag verkar som rätt man för jobbet! Så.. Fram med mina listor igen..
Skuldkänslorna äter upp mig inefrån och jag önskar att jag kunnat göra saker ogjort men jag anser också att om man bett om ursäkt och förklarat varför man sagt som man gjort och försöker formulera det hela så att den man sårat förstår att man inte ville såra den medvetet. Ja då tycker iallafall jag att om man är mogen nog så ska man låta det vara efter det. Men tydligen är jag en av de få som anser att man ska förlåta och gå vidare.
Fan kanske är det så att jag förlåter för enkelt? Kanske borde jag göra som hon och itne släppa in någon efter att de sårat mig oavsett varför de blev som de blev? Kanske skulle det vara lättare att göra så att vara barnslig och inte ge efter? Kanske. Men jag är inte uppfostrad så, kommer aldrig kunna göra så mot en annan människa.
Jag har tillochmed förlåtit min mamma även om hon inte bett om ursäkt, för jag orkar inte gå runt och hata eller känna mig dåligt behandlad. Det får jag inte ut något av. Så varför ska jag klamra mig fast vid alla ofärätter som hänt mot mig när jag har gjort minst lika många mot andra själv?
Mina åsiker är väldigt bestämda och jag tänker inte ändra åsikt om det som vi rök ihop om för det går emot allt jag lärt mig, så tänkte sätta in ett par rader om hur jag ser det hela så får ni själva säga om jag har rätt eller fel.
Om en tjej kom hit som liten från afrika och talar flytande svenska, är svensk medborgare och sköter sig exemplariskt då är det helt okej eller hur? Hon är vad vi kallar en bra invandrare.
Denna tjej klagar dock på att ingen bryr sig om folket från hennes hemland att de svälter och lever i extrem fattigdom, och att ingen i västvärlden bryr sig för vi är för upptagna med att slösa pengar på onödiga saker. Och hon predikar länge och väl om att butiker med onödiga saker inte ens borde få existera, att vi genom att inte överkonsumera kan hjälpa folk i andra länder med de pengar vi inte slösar på onödigt skit som vi inte behöver. Med så långt?
Iallafall så fortsätter hon att vara bitter och skälla på alla i väst och säger att vi tror vi är duktiga som skickar pegnar till länder som behöver det, men det spelar ingen roll hur mtk pengar vi i väst skickar för det spelar ingen roll.
Sen säger hon att man ska sluta överkonsumera.
Då säger jag att innan hon kan klaga på överkonsumtionen borde hon sluta överkonsumera själv. Jag hävdar att hon genom att härma våran västlänska kultur med överkonsumtion faktiskt godkänner dess existens och för att ha rätt att klaga på oss i väster som är hennes fiender så borde hon försöka få folk att sluta att överkonsumera. Det ledde till att hon blev arg och tyckte jag sa att hon köpte skit för alla sina pengar.
Kanske blev det vinklat så, för jag anser att du ska leva som du lär. Det kanske är idiotisk, trångsynt och korkat av mig men jag står vid den åsikten. Om du inte själv bryter ett skadligt mönster kan du inte kräva att andra ska göra det. Det betyder inte att överkonsumtionen som vi står inför idag är okej, tvärtom! Det är så fel det bara kan bli, men vi står inför det faktum att det tyvärr är så det fungerar.
Och för att ändra på det måste vi göra folk uppmärksamma på vad det är som sker runt om dem, och för att de ska lyssna måste vi stå för exempel på hur det borde se ut. Ingen lyssnar på den som säger: "Ta inga kakor!" och själv stoppar i sig dem! Eller har jag fel?
I vilket fall som helst så bröt hon nog våran vänskap efter det. Och ska jag vara ärlig så tycker jag inte det är en vänskap att hålla fast vid om det krävs så lite för att hon ska bryta den. Och jag tål inte det faktum att hon bryter den för en sån liten sak som att vi har olika åsikter. Jag sa förlåt fem gånger och försökte förklara, hon sa inte förlåt en enda gång och bad inte om ursäkt och försökte inte ens förklara. Så jag tänker inte ha mer med henne att göra om det är så att hon inte är mogen nog att släppa det hela, se att vi inte har samma åsikter om det hela, och släppa det där.
Kanske är det så att jag är omogen som tycker att man ska göra så, att man ska kunna se olikheterna hos andra, kanske är det så. Kanske inte. Jag vet inte om jag är omogen eller om det är så att det är för att jag är mogen. Det är en sak jag inte kan säga något om. Det är därför jag frågar er som läser detta.
Sen kan jag tillägga att Q försvunnit ut ur mitt liv även om jag drömmer om honom så har vi inte kontakt längre, jag tröttnade på att han lovade saker han aldrig höll, han gjorde inget för att jag inte tänkte sitta och vänta på honom i ett torn. Sanningen är nog så bitter som så att hade jag suttit i ett torn och väntat på honom hade jag väntat för gäves. Det ser så ut i allafall..
Den sista novemeber åker jag och Cleo ut på gatan, men jag ska försöka hitta ett sätt att hålla oss flytande. Bara min migrän skulle kunna ge med sig så skulle jag bli själaglad. Men en sak är dock säker.
Cleo följer mig vart jag än går. Det finns inget annat alternativ till det. Aldrig.
Kanske är det dumt av mig att inte vilja ge upp henne, för det är lättare att hitta en lägenhet som inte kräver att man har husdjur hemma. Men jag vill inte ge upp henne, hon är en lika stor del av mig som vem som helst annars. Kanske skulle det bli lättare om jag gav upp henne, gav upp allt det hon står för hos mig, men jag vill inte göra det. Hon är för mycket för mig än bara en katt. Hon är symbolen att jag faktiskt kan ta hand om någon mer utöver mig själv. Att jag kan tänka på andra och inte är så ego som jag trodde att jag är. Visserligen behåller jag henne av själviska skäl men hon är mitt ansvar, mitt hjärta. Hon är min Cleo.
Fick nog världens finaste kommentar idag.. De vill att jag ska hålla i avskedsfesten eftersom jag verkar som rätt man för jobbet! Så.. Fram med mina listor igen..
Disappear
Jag hade en usel start på dagen, skulle vara tolv i farsta strand, lycka till. Kanske ska ha ljudet på nästa gång så man hör att larmet går igång? Kan vara ett bra tips. Så imorgon ska jag till läkaren, jobbet hoppas jag och så medicinhämtning som slutar med att jag får skjuts till Rex och tillbaka. Var hos honom idag, kan inte greppa att det är fan över ett år sen jag red senast. Det var i andra ring som jag red alldra senast. Det är fan två år sen snart tre. Så att sitta upp på honom var ett projekt i sig. Han är ganska svår men ändå inte, bara jag vänjer mig vid hans gångarter kommer det nog gå ganska bra, men det kommer ta ett tag. Därför är det skönt att veta att jag kan ta det lugnt dessa dagar, ska rida ut imorgon och sen så longerar jag ena dagen så han faktiskt får jobba lite, sen så kanske vi vågar rida honom dressyr på banan, men vi får se.
Bacon hade rätt han är som en stor ponny, men däri ligger problemet. Stor är i mina ögon ENORM! Tänk såhär, han är v'äl ca 165 i mankhöjd (alltså där ryggen är som högst) och den största häst jag ridit på har varit MQ som jag tror är strax över 140cm och klent byggd så hon känns väldigt liten också. Men det blir kul att se hur det artar sig.
Kollar lägenheter just nu och försöker hitta något som passar både Bacon och mig, vill nog helst ha skogås eller trångsund för jag saknar den södra sidan även om Blackeberg är underbart på sitt sätt. Så måste väl indirekt till jobbet imorgon och berätta för chefen hur läget är och att den sista november står jag i värsta fall på backen. Kanske kan få timmisjobb i sumpan, fast det är ändå fel sida av stan, men liljeholmen kanske kan ta emot mig. Jag tror inte jag kan vara kvar på fridhemsplan om jag flyttar och jag tror hon förstår det också, det tar ca en timme att åka in då från mitt nya boende så det är en bit. Mot tjugo minuter som det tar nu. Men den dagen den sorgen.
Nu ska jag tänka över vart jag ska vända mig och ordna upp de praktiska sakerna runt omkring, vet ju att jag har två jobb att välja mellan så jag står inte helt på backen om det skulle gå åt skogen men jag måste försöka klura ut vadfan jag håller på med.
Så läkaren imorgon så är det två saker jag ska göra, testa mig och prata halsmandlarna, och eventuellt fråga om hostmedicin. Men det roligaste är att eftersom jag snart flyttar så kommer jag inte behöva alla pengar. Men men det är en sak som jag får klura på senare. Hoppas på att ha ett litet startkapital när jag hamnar på gatan och gärna ett jobb. Men tror nog det ska gå ganska bra, bara jag kommer till skott snart.
Helst av allt skulle jag vilja försvinna för ett tag och inte vara alls. Men det går inte inte ännu, kanske aldrig. Tim to fight for my survival. Yeah babe..
Bacon hade rätt han är som en stor ponny, men däri ligger problemet. Stor är i mina ögon ENORM! Tänk såhär, han är v'äl ca 165 i mankhöjd (alltså där ryggen är som högst) och den största häst jag ridit på har varit MQ som jag tror är strax över 140cm och klent byggd så hon känns väldigt liten också. Men det blir kul att se hur det artar sig.
Kollar lägenheter just nu och försöker hitta något som passar både Bacon och mig, vill nog helst ha skogås eller trångsund för jag saknar den södra sidan även om Blackeberg är underbart på sitt sätt. Så måste väl indirekt till jobbet imorgon och berätta för chefen hur läget är och att den sista november står jag i värsta fall på backen. Kanske kan få timmisjobb i sumpan, fast det är ändå fel sida av stan, men liljeholmen kanske kan ta emot mig. Jag tror inte jag kan vara kvar på fridhemsplan om jag flyttar och jag tror hon förstår det också, det tar ca en timme att åka in då från mitt nya boende så det är en bit. Mot tjugo minuter som det tar nu. Men den dagen den sorgen.
Nu ska jag tänka över vart jag ska vända mig och ordna upp de praktiska sakerna runt omkring, vet ju att jag har två jobb att välja mellan så jag står inte helt på backen om det skulle gå åt skogen men jag måste försöka klura ut vadfan jag håller på med.
Så läkaren imorgon så är det två saker jag ska göra, testa mig och prata halsmandlarna, och eventuellt fråga om hostmedicin. Men det roligaste är att eftersom jag snart flyttar så kommer jag inte behöva alla pengar. Men men det är en sak som jag får klura på senare. Hoppas på att ha ett litet startkapital när jag hamnar på gatan och gärna ett jobb. Men tror nog det ska gå ganska bra, bara jag kommer till skott snart.
Helst av allt skulle jag vilja försvinna för ett tag och inte vara alls. Men det går inte inte ännu, kanske aldrig. Tim to fight for my survival. Yeah babe..
Like a Dead man
Jag har blivit dunderförkyld. Det var inte så roligt som det kunde ha varit men jag tar det lugnt och har fått massa sms från Älsklingen (Pojken nr 1 alltså) och haft möte idag om hur min framtid ska se ut. Men som jag alltid sagt så handlar det inte om vart jag ska ta vägen om det inte finns en bostad åt mig, det alternativet finns inte. Det är så illa som så att de får lov att fixa ett boende till mig som fungerar, det är deras skyldighet.
Sen ska Cleo med mig, det är ett krav. Hon sitter just nu på min axel och kuttrar i mitt öra, hon har nästan lärt sig hur man jamar nu. Söt eller vad? Nu petar hon ur mitt öga med baktassen men det är bara gulligt det med.
Sen är jag sjuk från jobbet imorgon med min förkylning är risken att jag smittar någon ganska stor. Är så sjukt trött redan nu, vill bara lägga mig och sova.
Kom för mig att läsa blondibellas blogg också, men ärligt talat kan jag inte förstå hur den kan blivit så populär, för det är inget speciellt ämne och ännu mindre intressant som står i den. Men jag kanske bara är allmänt bitter just nu.
Såg på svt2 en dokumentär om utrotelsen av judar i frankrike och jag kan inte låta bli att surna till. De sitter än idag och tycker synd om sig själva, jag håller med om att det var hemskt det som hände judarna och att det är fel av människan att göra sånna saker över huvud taget, men jag anser också att problemet är kvar än idag. Bara inte mot judar utan mot Serbier, bosnier, kroatier osv. Afrika är fullt av liknande fall som judarna, och Pol pot och Kina har samma principer ändå så höjer vi inte på ögonbrynen åt det, men något som hände 1943 förfäras vi fortfarande av idag. Pol Pot gjorde samma sak, Stalin gjorde samma sak, Kina gör samma sak men ingen höjer en hand för att hjälpa. Jag tycker det är ganska bra sätt att se hur vi i västvärlden blivit.
Kanske är det så att ju mer saker som händer desto mer hemblinda blir vi. Och ja här sitter jag och öser skit över samhällena, jag som inte ens är torr bakom öronen, flickan som tror att självmord löser alla problem.
Men låt mig säga sanningen, i dagens samhälle är det så att det är bättre om du dör än att du misslyckas med att vara framgångsrik. Överallt kämpar vi för att fylla ut dagens kriterier som jagar oss, klara av plugget, få ett bra jobb, bli framgångsrik, tjäna mycket pengar, ha en snygg bil och se bra ut.
Spelar det någon roll om du har anställda som aldrig är hemma, vars fruar går på valium och alcohol, bilen byggdes av svartarbetare i Italien som sedan blev hemskickade och dömda till döden, jobbet fick du för att du ligger med chefens dotter och ditt utseende underhålls med hjälp av fyra olika plastikkirurgläkare.
Ja, men det är något vi ska hålla tyst om, så gå och köp en diamantring till chefens dotter, en diamant som tusen tals svarta afrikaner dödats för att den ska komma ut ur landet för att sedan finansiera ett fleraårigt krig där barn tvingas döda familjemedlemar, och där de blir förföljda dagligen.
Men det glömde jag ju, förlåt. Vi här i väst har vi ju den synen på Afrika att det enda som finns där är billig arbetskraft och vilda djur. Och med vilda djur så menar jag människorna som bor där. För det är väl så vi ser det? För vi anser ju att de är djur och höjer inte ett finger för att stoppa slakten. Kanske är det så det är nu för tiden, att allt vi gör är för att bli starkare, snabbare och större? Skit i vilka vi trampar på för allt under oss är djur. Allt över är helgon. Tills vi går om dem då vill säga.
Jag vet att man inte ska snacka politik i sin blogg men jag kan inte låta bli att undra när det är dags för omvärlden att vakna. Vi kan läsa om andra världskriget i ett och ett halvt år i högstadiet för att "Lära oss så vi inte gör om misstaget" men sanningen är den att misstaget görs om dagligen runt om i världen. Varför inte bara jämnföra alla krig och se vad den gemensamma nämnaren är? Så vi kan förhindra det? För det är inte något som vi i väst har intresse av. För vem skulle annars köpa våra avlaggda krigsmaskinerier? De vapen som vi inte längre vill ha?
Nej men låt oss sitta kvar i våran liten sandlåda och kasta sand i ögonen på våra grannar Asien, Ryssland, Indien, Korea och andra länder som faktiskt har en enorm kapacitet. Och Afrika. glöm inte det.
Sen kan jag bara höja hatten för dem som vågade bomba USA, även om det återigen är en fråga om historien.
Pearl Harbro blir en blandning med Vietnam på en blodig parodi på hur USA försöker behålla makten medan vågskålen väger över åt andras förtjänst.
Men jag orkar inte skälla mer nu, är så trött att alla tror sig veta om vad som är bra för andra, de som inte fattar något alls.
Som jag sa igår, jag hatar dem, hatar den princip som det byggts upp på. Och jag står för det. Innan vi kan hjälpa någon annan måste vi kunna hjälpa sig själva. Och vi kan inte göra det ännu för vi får inte ha fel. That's life. Eller?
**Uppdatering**
Okej glömde nog skriva det jag egentligen störde mig mest på i dagens läge. Situation stockholm here I come. Åker ut den sista november så måste försöka fixa en lägenhet som fungerar för let's face it. Precis som P-B sa så är det så att det finns fler hemlösa 20 åringar i stockholm så varför ska de hjälpa just mig? Ja varför? Kanske för att det är på tiden? Kanske för att jag har rätt till det och för att jag som alla andra har betalat skatt? Kanske för att jag är en av de få som faktiskt inte kan återvända hem utan att riskera skador? Jag vet inte, hur gör man för att marknadsföra sig själv mot samhället när allt om ens familj är tabu?
Jag grät på terapin för han fick mig att säga det jag inte får säga, att jag hatar det. Jag hatar hela konceptet. Allt som har med dess uppbyggnad och dess funktion allt. Men det är inte för mig att dömma, vi har det ändå helt okej, folk tror inte mig när jag säger hur det är, men ärligt så farligt är det inte, vi har inte hedersmord. Vi skapar hedersmord istället genom att göra så att alla känner det som jag gjorde det. Hellre död än svika släkten och dra deras namn i smutsen. Kom ihåg det lilla vän.
Nu ska jag till hästen imorgon, letat headset till Bacon men inte hittat något men det är så jävla stökigt så det skulle inte förvåna mig om det ligger någonstans här.
Men nu ska jag sova med katten för ajg måste upp imorgon, som vilken annan svennson som helst. Fan.
Sen ska Cleo med mig, det är ett krav. Hon sitter just nu på min axel och kuttrar i mitt öra, hon har nästan lärt sig hur man jamar nu. Söt eller vad? Nu petar hon ur mitt öga med baktassen men det är bara gulligt det med.
Sen är jag sjuk från jobbet imorgon med min förkylning är risken att jag smittar någon ganska stor. Är så sjukt trött redan nu, vill bara lägga mig och sova.
Kom för mig att läsa blondibellas blogg också, men ärligt talat kan jag inte förstå hur den kan blivit så populär, för det är inget speciellt ämne och ännu mindre intressant som står i den. Men jag kanske bara är allmänt bitter just nu.
Såg på svt2 en dokumentär om utrotelsen av judar i frankrike och jag kan inte låta bli att surna till. De sitter än idag och tycker synd om sig själva, jag håller med om att det var hemskt det som hände judarna och att det är fel av människan att göra sånna saker över huvud taget, men jag anser också att problemet är kvar än idag. Bara inte mot judar utan mot Serbier, bosnier, kroatier osv. Afrika är fullt av liknande fall som judarna, och Pol pot och Kina har samma principer ändå så höjer vi inte på ögonbrynen åt det, men något som hände 1943 förfäras vi fortfarande av idag. Pol Pot gjorde samma sak, Stalin gjorde samma sak, Kina gör samma sak men ingen höjer en hand för att hjälpa. Jag tycker det är ganska bra sätt att se hur vi i västvärlden blivit.
Kanske är det så att ju mer saker som händer desto mer hemblinda blir vi. Och ja här sitter jag och öser skit över samhällena, jag som inte ens är torr bakom öronen, flickan som tror att självmord löser alla problem.
Men låt mig säga sanningen, i dagens samhälle är det så att det är bättre om du dör än att du misslyckas med att vara framgångsrik. Överallt kämpar vi för att fylla ut dagens kriterier som jagar oss, klara av plugget, få ett bra jobb, bli framgångsrik, tjäna mycket pengar, ha en snygg bil och se bra ut.
Spelar det någon roll om du har anställda som aldrig är hemma, vars fruar går på valium och alcohol, bilen byggdes av svartarbetare i Italien som sedan blev hemskickade och dömda till döden, jobbet fick du för att du ligger med chefens dotter och ditt utseende underhålls med hjälp av fyra olika plastikkirurgläkare.
Ja, men det är något vi ska hålla tyst om, så gå och köp en diamantring till chefens dotter, en diamant som tusen tals svarta afrikaner dödats för att den ska komma ut ur landet för att sedan finansiera ett fleraårigt krig där barn tvingas döda familjemedlemar, och där de blir förföljda dagligen.
Men det glömde jag ju, förlåt. Vi här i väst har vi ju den synen på Afrika att det enda som finns där är billig arbetskraft och vilda djur. Och med vilda djur så menar jag människorna som bor där. För det är väl så vi ser det? För vi anser ju att de är djur och höjer inte ett finger för att stoppa slakten. Kanske är det så det är nu för tiden, att allt vi gör är för att bli starkare, snabbare och större? Skit i vilka vi trampar på för allt under oss är djur. Allt över är helgon. Tills vi går om dem då vill säga.
Jag vet att man inte ska snacka politik i sin blogg men jag kan inte låta bli att undra när det är dags för omvärlden att vakna. Vi kan läsa om andra världskriget i ett och ett halvt år i högstadiet för att "Lära oss så vi inte gör om misstaget" men sanningen är den att misstaget görs om dagligen runt om i världen. Varför inte bara jämnföra alla krig och se vad den gemensamma nämnaren är? Så vi kan förhindra det? För det är inte något som vi i väst har intresse av. För vem skulle annars köpa våra avlaggda krigsmaskinerier? De vapen som vi inte längre vill ha?
Nej men låt oss sitta kvar i våran liten sandlåda och kasta sand i ögonen på våra grannar Asien, Ryssland, Indien, Korea och andra länder som faktiskt har en enorm kapacitet. Och Afrika. glöm inte det.
Sen kan jag bara höja hatten för dem som vågade bomba USA, även om det återigen är en fråga om historien.
Pearl Harbro blir en blandning med Vietnam på en blodig parodi på hur USA försöker behålla makten medan vågskålen väger över åt andras förtjänst.
Men jag orkar inte skälla mer nu, är så trött att alla tror sig veta om vad som är bra för andra, de som inte fattar något alls.
Som jag sa igår, jag hatar dem, hatar den princip som det byggts upp på. Och jag står för det. Innan vi kan hjälpa någon annan måste vi kunna hjälpa sig själva. Och vi kan inte göra det ännu för vi får inte ha fel. That's life. Eller?
**Uppdatering**
Okej glömde nog skriva det jag egentligen störde mig mest på i dagens läge. Situation stockholm here I come. Åker ut den sista november så måste försöka fixa en lägenhet som fungerar för let's face it. Precis som P-B sa så är det så att det finns fler hemlösa 20 åringar i stockholm så varför ska de hjälpa just mig? Ja varför? Kanske för att det är på tiden? Kanske för att jag har rätt till det och för att jag som alla andra har betalat skatt? Kanske för att jag är en av de få som faktiskt inte kan återvända hem utan att riskera skador? Jag vet inte, hur gör man för att marknadsföra sig själv mot samhället när allt om ens familj är tabu?
Jag grät på terapin för han fick mig att säga det jag inte får säga, att jag hatar det. Jag hatar hela konceptet. Allt som har med dess uppbyggnad och dess funktion allt. Men det är inte för mig att dömma, vi har det ändå helt okej, folk tror inte mig när jag säger hur det är, men ärligt så farligt är det inte, vi har inte hedersmord. Vi skapar hedersmord istället genom att göra så att alla känner det som jag gjorde det. Hellre död än svika släkten och dra deras namn i smutsen. Kom ihåg det lilla vän.
Nu ska jag till hästen imorgon, letat headset till Bacon men inte hittat något men det är så jävla stökigt så det skulle inte förvåna mig om det ligger någonstans här.
Men nu ska jag sova med katten för ajg måste upp imorgon, som vilken annan svennson som helst. Fan.
B som i Bedårande.
Jaha.. Då fick man veta vad man är i alfabetet av pojken (som kommer förbi imorgon när jag har tvättis, yay?) ska man skriva upp det?
A- som i Ambitiös.
B- som i Bedårande.
C- som i Cool.
D- som i Definitivt värt det. (Vad? ^^ )
Sen kom han inte längre för jag började skratta och fråga vad det var han ville egentligen.
Men har dock kontrat med mitt egna lilla alfabet till honom. Se här!
A- som i Awsome (ett ord han verkligen missbrukar till gränsen av det snuskiga)
B- som i Bad Ass (enligt honom själv)
C- som i Complicated.
D- som i Drummel.. Och nej jag kom inte på något annat.. Så mobba mig inte! x_O
Har färgat håret på tjejkvällen som ingrep hårfärg, manikyr och massage. Så nice som det bara kunde bli. Sen på Tisdag kommer Kill Hannah till Debaser i slussen så ska vi försöka bevisa att brunetter har roligare än andra (jag har blivit brunett ja. Och nej har ingen bild på det ännu.) och rocka fett hela vägen dit och hem.
Har tre hundra för den kvällen, men vettefan. Det är allt jag har kvar och jag måste betala tillbaka till Bacon. Men det kommer nästnästa vecka när jag får min så kallade "lön" så dras det automatiskt från mitt konto till hennes. *Gör vågen ensam* Go me!
Men nu så måste jag faktiskt lyssna på Blue Octobers 18th floor balcony med filmsekvenser från Kindom hearts, tror jag det är. Det är en låt som jag alltid gråter till. Jag verkligen älskar den.
And I try to sleep to keep you in my dreams.
And I rise my hand as to show you that I was yours, I was so yours for the taking.
On this 18th floor balcony.
Cleo har just lärt sig att jaga muspekaren på dataskärmen, jag vet inte hur många gånger hon glidit av bordet för att hon glömt bort att det tar slut. Hon lyckades ha ner en tallrik i golvet också som gick i tusen bitar, tack och lov för mina reflexer så landade hon inte i skärvorna. Så jag stängde in henne i toaletten medan jag dammsög upp det som fanns kvar, stackaren var jätte skärrad.
Det är roligt vad man inte reagerar på vad som händer, som det med tallriken, jag blev inte sur eller något även om det är den tredje denna vecka. Snarare blev jag rädd att hon skulle göra sig illa.
Är det så det är att ha barn? Kanske.
Men nu ska jag försöka få saker och ting att klarna upp. Kanske man kan göra något produktivt av sin tid förutom att städa som en galning? Nu tänkte jag faktiskt krypa ner i sängen och sova, men jag vill dock skicka ett stort GRATTIS till en person som lyckats göra det hon gett sig fan på. Hon köpte sin drömhäst och jobbade ihop pengarna själv, hon har själv hittat stallplats och fixat kontrakt, knutit kontakter och ordnat köpet. Nu har hon även köpt en dressyrsadel så hon kan få honom att jobba lite mer, och hon har sett till att hon har folk som kan rycka in om något skulle göra så att hon inte kom iväg till hästen.
Stort Grattis till Bacon, den bästa av oss alla. :)
Du har mognat mycket på kort tid gumman, jag är stolt över dig, hur konstigt det än må låta.
Men nu ska jag dammsuga lite till, slänga soppor och rensa upp i köket (Cleo har en tendens att dampa på vattenskålen så att det hamnar vatten över HELA köket) och så en dusch. Sen ska jag krypa ner i min nybäddade säng och läsa "En sista Bön". En deckare jag köpte för 29kr på Dagsklippet i Fridhemsplan, så värt pengarna. Älska..!
Men nu svamlar jag bara massa skit så likabra att jag lägger mig och sover på saken. Vill dock lägga in ett: Stevie. Tack. Du är bäst vännen! Eh, ja eller näst bäst, efter Bacon. Men iallafall! Det är en jädrans bra merit det med! ;)
A- som i Ambitiös.
B- som i Bedårande.
C- som i Cool.
D- som i Definitivt värt det. (Vad? ^^ )
Sen kom han inte längre för jag började skratta och fråga vad det var han ville egentligen.
Men har dock kontrat med mitt egna lilla alfabet till honom. Se här!
A- som i Awsome (ett ord han verkligen missbrukar till gränsen av det snuskiga)
B- som i Bad Ass (enligt honom själv)
C- som i Complicated.
D- som i Drummel.. Och nej jag kom inte på något annat.. Så mobba mig inte! x_O
Har färgat håret på tjejkvällen som ingrep hårfärg, manikyr och massage. Så nice som det bara kunde bli. Sen på Tisdag kommer Kill Hannah till Debaser i slussen så ska vi försöka bevisa att brunetter har roligare än andra (jag har blivit brunett ja. Och nej har ingen bild på det ännu.) och rocka fett hela vägen dit och hem.
Har tre hundra för den kvällen, men vettefan. Det är allt jag har kvar och jag måste betala tillbaka till Bacon. Men det kommer nästnästa vecka när jag får min så kallade "lön" så dras det automatiskt från mitt konto till hennes. *Gör vågen ensam* Go me!
Men nu så måste jag faktiskt lyssna på Blue Octobers 18th floor balcony med filmsekvenser från Kindom hearts, tror jag det är. Det är en låt som jag alltid gråter till. Jag verkligen älskar den.
And I try to sleep to keep you in my dreams.
And I rise my hand as to show you that I was yours, I was so yours for the taking.
On this 18th floor balcony.
Cleo har just lärt sig att jaga muspekaren på dataskärmen, jag vet inte hur många gånger hon glidit av bordet för att hon glömt bort att det tar slut. Hon lyckades ha ner en tallrik i golvet också som gick i tusen bitar, tack och lov för mina reflexer så landade hon inte i skärvorna. Så jag stängde in henne i toaletten medan jag dammsög upp det som fanns kvar, stackaren var jätte skärrad.
Det är roligt vad man inte reagerar på vad som händer, som det med tallriken, jag blev inte sur eller något även om det är den tredje denna vecka. Snarare blev jag rädd att hon skulle göra sig illa.
Är det så det är att ha barn? Kanske.
Men nu ska jag försöka få saker och ting att klarna upp. Kanske man kan göra något produktivt av sin tid förutom att städa som en galning? Nu tänkte jag faktiskt krypa ner i sängen och sova, men jag vill dock skicka ett stort GRATTIS till en person som lyckats göra det hon gett sig fan på. Hon köpte sin drömhäst och jobbade ihop pengarna själv, hon har själv hittat stallplats och fixat kontrakt, knutit kontakter och ordnat köpet. Nu har hon även köpt en dressyrsadel så hon kan få honom att jobba lite mer, och hon har sett till att hon har folk som kan rycka in om något skulle göra så att hon inte kom iväg till hästen.
Stort Grattis till Bacon, den bästa av oss alla. :)
Du har mognat mycket på kort tid gumman, jag är stolt över dig, hur konstigt det än må låta.
Men nu ska jag dammsuga lite till, slänga soppor och rensa upp i köket (Cleo har en tendens att dampa på vattenskålen så att det hamnar vatten över HELA köket) och så en dusch. Sen ska jag krypa ner i min nybäddade säng och läsa "En sista Bön". En deckare jag köpte för 29kr på Dagsklippet i Fridhemsplan, så värt pengarna. Älska..!
Men nu svamlar jag bara massa skit så likabra att jag lägger mig och sover på saken. Vill dock lägga in ett: Stevie. Tack. Du är bäst vännen! Eh, ja eller näst bäst, efter Bacon. Men iallafall! Det är en jädrans bra merit det med! ;)
Nostalgi
Nostalgi när man lyssnar på musik på Youtube, gamla låtar man växte upp med.
Det är hemskt att vi snart alla är tjugo, snart har man levt i tjugo år och vad har vi gjort med våra liv? Vad har vi gjort som är bra? Kan det verkligen uppväga det som vi gjort fel?
Kommer vi bli förlåtna när allt är över? Kan vi ställa allt vi gjort fel till rätta innan vi tar vårat sista andetag och lämnar den här platsen?
Kanske är man inte tillräckligt vuxen eller ens mogen att tänka på dessa frågor, dessa saker över huvudtaget, speciellt inte nu när man fått sin diagnos. Men jag tror på att det kommer komma ljusare tider, även om det dröjer.
Ibland undrar jag om saker och ting alltid varit såhär eller om jag gör sakerna allvarligare än det egentligen är, jag tror nog jag gör det. Man märker hur jag tagit stryk av åren med missbrukarfarsa, det är ganska komiskt hur det fungerar, det är samma mönster hela tiden.
Sjuan, var bland de "populära" tjejerna i klassen, umgicks och skvallrade, allt som man gör när man är tonåring och hormonstint, men efter ett år så gav jag upp, kastade in handduken och började umgås med Bacon.
Andra året på Berga, jag klarar inte ens ett år som populär på skolan innan jag flyr därifrån och lämnar allt bakom mig.
Jobbet på S-A var samma sak. De gillade mig, de trodde på mig och jag flydde. Är det inte exakt samma sak jag gör nu? De gillar mig på jobbet jag får mer ansvar och det går bra, då försöker jag sabba det genom att missköta mig, men jag blir inte av med det. Varför gör jag det? Varför förstör jag allt som jag byggt upp? Är det så enkelt att jag förstör för att slippa se det förstöras av andra? För att inte bli sårad när jag helt plötsligt inte håller måttet?
Jag tror det.
Men då kommer den tuffa frågan, hur gör jag för att bli fri från detta beteende?
Ärligt talat vet jag inte, jag har ingen aning. Allt jag vet är att detta beteende mönster måste brytas. Omgående.
Och jag måste skärpa mig på fler punkter. Men först ska jag försöka bättra mig själv som människa.
Torsdag blir det Rexen för mig, ska ut och mocka, fixa foder och sånt gottigotti, sen nu på tisdag är det konsert på debaser. Men jag känner ingen lust, ingen "Ja fan vad kul!" Förutom om Rexen, det är det enda som jag kan känna: "Fan vad roligt det kommer bli!" Just för att jag fått det ansvaret och för att hon litar så mycket på mig.
Hoppas saker och ting blir bättre, just nu undrar jag om man bara ska lägga sig i en snöhög och dö (fast det finns ingen snöhög i närheten så vettefan vad jag ska göra åt det) men bestämmer mig för att göra negerbollar och kolla saldot. Imorgon blir det äppelscones och banankaka, bara för att jag behöver bli av med frukten. Bajs.
Jag har inte ens köpt skiten utan fått det. Önskar jag vågade supa upp Bacons föråd men det kan jag inte göra. Hon kanske vill ha det tillbaka så småningom. Därför är det Ajaj att röra det, och klockan är för mycket för att gå ut på krogen själv. Så vad gör man? Man ugglar och bestämmer sig för att sitta och glo på Japanska filmer. Mys. Nu tänker jag baka och sova. Mys. Igen.
Ska bara försöka locka ut kissen lite mer och sen eventuellt låta henne dampa på min vante och riva halva stället. Jag älskar henne. Hon är det bästa som hänt mig.
Det är hemskt att vi snart alla är tjugo, snart har man levt i tjugo år och vad har vi gjort med våra liv? Vad har vi gjort som är bra? Kan det verkligen uppväga det som vi gjort fel?
Kommer vi bli förlåtna när allt är över? Kan vi ställa allt vi gjort fel till rätta innan vi tar vårat sista andetag och lämnar den här platsen?
Kanske är man inte tillräckligt vuxen eller ens mogen att tänka på dessa frågor, dessa saker över huvudtaget, speciellt inte nu när man fått sin diagnos. Men jag tror på att det kommer komma ljusare tider, även om det dröjer.
Ibland undrar jag om saker och ting alltid varit såhär eller om jag gör sakerna allvarligare än det egentligen är, jag tror nog jag gör det. Man märker hur jag tagit stryk av åren med missbrukarfarsa, det är ganska komiskt hur det fungerar, det är samma mönster hela tiden.
Sjuan, var bland de "populära" tjejerna i klassen, umgicks och skvallrade, allt som man gör när man är tonåring och hormonstint, men efter ett år så gav jag upp, kastade in handduken och började umgås med Bacon.
Andra året på Berga, jag klarar inte ens ett år som populär på skolan innan jag flyr därifrån och lämnar allt bakom mig.
Jobbet på S-A var samma sak. De gillade mig, de trodde på mig och jag flydde. Är det inte exakt samma sak jag gör nu? De gillar mig på jobbet jag får mer ansvar och det går bra, då försöker jag sabba det genom att missköta mig, men jag blir inte av med det. Varför gör jag det? Varför förstör jag allt som jag byggt upp? Är det så enkelt att jag förstör för att slippa se det förstöras av andra? För att inte bli sårad när jag helt plötsligt inte håller måttet?
Jag tror det.
Men då kommer den tuffa frågan, hur gör jag för att bli fri från detta beteende?
Ärligt talat vet jag inte, jag har ingen aning. Allt jag vet är att detta beteende mönster måste brytas. Omgående.
Och jag måste skärpa mig på fler punkter. Men först ska jag försöka bättra mig själv som människa.
Torsdag blir det Rexen för mig, ska ut och mocka, fixa foder och sånt gottigotti, sen nu på tisdag är det konsert på debaser. Men jag känner ingen lust, ingen "Ja fan vad kul!" Förutom om Rexen, det är det enda som jag kan känna: "Fan vad roligt det kommer bli!" Just för att jag fått det ansvaret och för att hon litar så mycket på mig.
Hoppas saker och ting blir bättre, just nu undrar jag om man bara ska lägga sig i en snöhög och dö (fast det finns ingen snöhög i närheten så vettefan vad jag ska göra åt det) men bestämmer mig för att göra negerbollar och kolla saldot. Imorgon blir det äppelscones och banankaka, bara för att jag behöver bli av med frukten. Bajs.
Jag har inte ens köpt skiten utan fått det. Önskar jag vågade supa upp Bacons föråd men det kan jag inte göra. Hon kanske vill ha det tillbaka så småningom. Därför är det Ajaj att röra det, och klockan är för mycket för att gå ut på krogen själv. Så vad gör man? Man ugglar och bestämmer sig för att sitta och glo på Japanska filmer. Mys. Nu tänker jag baka och sova. Mys. Igen.
Ska bara försöka locka ut kissen lite mer och sen eventuellt låta henne dampa på min vante och riva halva stället. Jag älskar henne. Hon är det bästa som hänt mig.
Sorry but I gotta move on
I can't waist time so give me a moment, I realized nothing is broken.
You still a part of everything i do.
Jag hatar det faktum att jag är så relationskygg som jag är, för det är fan så att jag inte kan göra något utan att bli alldeles förstörd. Pojken nr 3 var hos mig igår, han kom kommunalt från Norrtälje för att träffa mig, jag tycker det var sött, sen så hade han med sig bullar och var allmänt söt, det slutade med att han ville gosa i sängen, och det leder till att man har ett samliv (fan vilket fult och tantigt ord.. Samliv? W00t?) och han ger allt för mig. Det var hemskt fast sött. Jag bröt ihop när han kollapsade på mig och knuffade undan honom, sprang in i duschen och satte mig där med vattnet rinnande. Vad gör han då? Han sätter sig brevid mig i duschen, rör mig inte eller något utan stirrar rakt fram tills jag samlat mig tillräckligt mycket för att luta huvudet mot hans axel. Då lägger han armen runt mig och lutar hakan mot min hjässa och säger: "Ska vi duscha nu?"
Pojken är inte bra för mig för jag kommer inte klara av att han kan påverka mig som han gör, för även om vi inte har något utanför sängen så har vi väldigt mycket som inte går att ta på, vi är vänner och vi skulle kunna sluta ha sex och ha kul som kompisar, det känns skönt att veta att han inte kommer försvinna bara sådär om det blir allvar med Herr Velig. För då slipper jag oroa mig så mycket över vad jag visar och hur jag beter mig, för då är det mer som en buffert, han kommer vara kvar, det är helt okej för dig att visa känslor. Han är en vän.
Imorgon ska vi åka och storhandla, det är också en sån här grej, vilken annan kille skulle offra sin tid för att åka och handla mat med sitt kk? Som jag sa: "Jag klarar nog inte av att vara mer än så just nu, men om du vill så träffar jag inte andra." Och han tog det, han finns där för mig och bryr sig på ett sätt som jag inte kan sätta fingret på.
Det skrämmer skiten ur mig.
Samtidigt måste jag till gynekologen igen för återkontroll, jag har äntligen opererat min cysta! DET ni! Haha. Operera, de sticker in en nål och punkterar men iaf. Det kallas operation! Sådeså. Men ska på återkontroll snart och kolla att den inte kommer igen och fixa lite tillskott också. Vitaminer och skit.
Men jag orkar inte tänka på det just nu, ska nog bara leka runt tills det blir allvar. Den nionde october ska jag på ultraljud och sen är det även möte om min framtid. Men jag oroar mig inte längre, jag har haft tur som fick komma hit den tid jag fick vara här, och jag älskar mitt jobb och jag kan klara mig själv nu. För jag vet att någon trodde mig, någon såg mig och bröt sig in för att hjälpa mig upp igen.
Det känns skönt. Sen kommer mormor och morfar tillbaka i november, men jag tänker inte säga något till dom om allt som hänt, för det har dom egentligen inte med att göra, sen så kommer de ju få reda på katten men den dagen den sorgen.
Nu är det handla imorgon, fixa pass innan jag går till jobbet (st. eriksplan så inte så långt från där jag jobbar) och tvätta igen. Sen tisdag är det möte med chefen, och med missionen samt pojken, sen på onsdag ska jag ut till stallet och fixa så att det bara är att flytta hästen, sen på torsdag är det jobbet och massa extragrejer som jag ska göra åt dom, sen på fredag är det mys med vännerna som kommer på middag och lördag pojken, söndag pojken och B. Sen måndag så börjar allt om igen, mitt liv är väldigt inrutat men det är ganska skönt att veta vad som ska hända i förväg.
Ingen Janne på måndag men nästa måndag är det samma rutiner som vanligt igen. Det är lite sugit. Men jag diggar det. För det är som sagt skönt att ha rutiner.
Så nu ska jag skriva handlingslista, göra lista på vad jag har hemma och försöka lista ut vad jag skulle behöva bunkra upp med. Konserver definitivt!
Och kattmat. Ska köpa storpack med kattmat! Skoja inte! Men den dagen den sorgen, nu när jag får skjuts får man ju passa på.
Men nu måste jag göra listor.
You still a part of everything i do.
Jag hatar det faktum att jag är så relationskygg som jag är, för det är fan så att jag inte kan göra något utan att bli alldeles förstörd. Pojken nr 3 var hos mig igår, han kom kommunalt från Norrtälje för att träffa mig, jag tycker det var sött, sen så hade han med sig bullar och var allmänt söt, det slutade med att han ville gosa i sängen, och det leder till att man har ett samliv (fan vilket fult och tantigt ord.. Samliv? W00t?) och han ger allt för mig. Det var hemskt fast sött. Jag bröt ihop när han kollapsade på mig och knuffade undan honom, sprang in i duschen och satte mig där med vattnet rinnande. Vad gör han då? Han sätter sig brevid mig i duschen, rör mig inte eller något utan stirrar rakt fram tills jag samlat mig tillräckligt mycket för att luta huvudet mot hans axel. Då lägger han armen runt mig och lutar hakan mot min hjässa och säger: "Ska vi duscha nu?"
Pojken är inte bra för mig för jag kommer inte klara av att han kan påverka mig som han gör, för även om vi inte har något utanför sängen så har vi väldigt mycket som inte går att ta på, vi är vänner och vi skulle kunna sluta ha sex och ha kul som kompisar, det känns skönt att veta att han inte kommer försvinna bara sådär om det blir allvar med Herr Velig. För då slipper jag oroa mig så mycket över vad jag visar och hur jag beter mig, för då är det mer som en buffert, han kommer vara kvar, det är helt okej för dig att visa känslor. Han är en vän.
Imorgon ska vi åka och storhandla, det är också en sån här grej, vilken annan kille skulle offra sin tid för att åka och handla mat med sitt kk? Som jag sa: "Jag klarar nog inte av att vara mer än så just nu, men om du vill så träffar jag inte andra." Och han tog det, han finns där för mig och bryr sig på ett sätt som jag inte kan sätta fingret på.
Det skrämmer skiten ur mig.
Samtidigt måste jag till gynekologen igen för återkontroll, jag har äntligen opererat min cysta! DET ni! Haha. Operera, de sticker in en nål och punkterar men iaf. Det kallas operation! Sådeså. Men ska på återkontroll snart och kolla att den inte kommer igen och fixa lite tillskott också. Vitaminer och skit.
Men jag orkar inte tänka på det just nu, ska nog bara leka runt tills det blir allvar. Den nionde october ska jag på ultraljud och sen är det även möte om min framtid. Men jag oroar mig inte längre, jag har haft tur som fick komma hit den tid jag fick vara här, och jag älskar mitt jobb och jag kan klara mig själv nu. För jag vet att någon trodde mig, någon såg mig och bröt sig in för att hjälpa mig upp igen.
Det känns skönt. Sen kommer mormor och morfar tillbaka i november, men jag tänker inte säga något till dom om allt som hänt, för det har dom egentligen inte med att göra, sen så kommer de ju få reda på katten men den dagen den sorgen.
Nu är det handla imorgon, fixa pass innan jag går till jobbet (st. eriksplan så inte så långt från där jag jobbar) och tvätta igen. Sen tisdag är det möte med chefen, och med missionen samt pojken, sen på onsdag ska jag ut till stallet och fixa så att det bara är att flytta hästen, sen på torsdag är det jobbet och massa extragrejer som jag ska göra åt dom, sen på fredag är det mys med vännerna som kommer på middag och lördag pojken, söndag pojken och B. Sen måndag så börjar allt om igen, mitt liv är väldigt inrutat men det är ganska skönt att veta vad som ska hända i förväg.
Ingen Janne på måndag men nästa måndag är det samma rutiner som vanligt igen. Det är lite sugit. Men jag diggar det. För det är som sagt skönt att ha rutiner.
Så nu ska jag skriva handlingslista, göra lista på vad jag har hemma och försöka lista ut vad jag skulle behöva bunkra upp med. Konserver definitivt!
Och kattmat. Ska köpa storpack med kattmat! Skoja inte! Men den dagen den sorgen, nu när jag får skjuts får man ju passa på.
Men nu måste jag göra listor.
Make A Move
Haha jag går sent på jobbet, kommer och går lite som jag vill, det är skönt, men nästa vecka är det ändring på det för då bör det gått över. Så det jag gör nu är att försöka stimulera mig själv så mycket det går under dagarna. Så nu ska jag dra på mig lite snygg outfit och åka in till stan. Det kommer bli nice. Får se vad som händer dock, kommer träffa vännerna och sen får vi se om man kanske lägger pengar på något vettigt? Fast jag är pank så vettigt i mitt fall är kattmat XD Illa..
Cleo har återigen börjat dampa ur i lägenheten och hon är mer och mer lik en drottning för varje dag som går. Jag älskar henne.
Och så har man återigen dumpat pojken och skaffat en ny, jag är så himla bortskämd, men ärligt jag kan få vem jag vill bara jag anstränger mig lite, men jag orkar inte så den jag har nu är bara så länge, snart kommer jag inte kunna ha någon iallafall så det spelar ju inte så stor roll då eller hur? Imorgon (torsdag) är det bio som står på schemat. Det kommer bli jätteroligt att bara kunna gå på bio med en person utan att oroa sig för om man är i ett förhållande eller inte. Det känns bra. Faktiskt.
Men å andra sidan har jag varit bitch hela dagen idag så det kanske inte är så konstigt att jag dumpat dem som jag gör. Som nu, två minuter kvar tills jag blockar och tar bort. Haha så evil, noll tolerans kallas det också. Men orka med skit som man inte pallar egentligen men tar för att man ska? Vem gör det? Förutom jag då.
Fett glad att man fortfarande kan ha kjolen iaf! Detär mysigt! Sen kanske man borde tänka över vad man ska göra nu när man fixat nytt jobb och sånt. Men jag ska spara alla pengar jag får in nu till saker jag faktikt vill göra. Så menar, vem har sagt att jag måste jobba heltid? Är det ett jobb jag trivs med så kommer jag inte göra som jag gör nu och försvinna från jordens yta ett par dagar med ursäkten: "Jag är sjuk."
Men nytt jobb, ny pojke, nytt liv framför allt! Och snart även nya kläder. Men den dagen den sorgen! Nu ska jag njuta av allt det nya medan jag kan, sen får vi ta det som kommer senare när det kommer, varför gå runt och oroa sig i onödan?
Men som sagt, den dagen den sorgen, nu närmast, bio, hålla handen och sånt mys. Fett trevligt (så länge det varar).
Skulle verkligen vilja se "Ensam mamma söker." på trean också, det verkar skojigt. Synd bara att man aldrig är hemma när det visas.
Hmm, genomskinligt eller vad? Haha jag är så evil.. Men jag kommer inte vänta för evigt och som jag sa till Pojken, jag ska sluta snacka med honom så länge jag har sällskap, och jag tror inte att jag orkar med hans lekar längre. Han kommer aldrig till skott och jag orkar inte leva i ovishet om hur det ska bli, jag behöver kontroll och struktur inte vela och halvhjärtade löften med massa löften. Det är för likt min far, lova guld och gröna skogar men inte blir det av. Känner den typen och fått nog nu, jag har min pojke och behöver ingen annan just nu, jag är inte kär eller ens förälskad, men vad spelar det för roll så länge vi båda vet vad som gäller?
Dessutom tänker jag skippa killar och ragga lite brudar nu framöver, kanske den där übersnygga blondinen som kommer till mitt jobb med jämna mellanrum. Men nu ska jag tänka på mig själv först och främst. Kanske börja söka lite extraknäck så jag kan få saker och ting gjorda? Kanske det.
Men nu har jag nio minuter innan jag ska ligga i sängen och snarka så får korta ner det jag hade tänkt skriva till: "Fuck you!"
Jag klarar mig på egen hand och jag gillar det. Jag är stark just nu känner jag, tack vare den nya medicinen men iallafall! Det har hänt så mycket nytt nu att jag går på små moln av lycka. Även om man börjar lägga på sig, det är inte lika roligt.
Men jag har allt som jag behöver för att åka ut i november, that's great! Haha sug på den du Fiskkvinnan! Haha! Du kunde inte bryta ner mig fan vad surt det blev för dig eller hur!?
Footprints in the sand
Måste skjuta upp kryssningen, ska ju på jubileumsshowen nu på söndag! Det hade jag helt glömt bort. Men det är bara för att jag inte har min kalender så jag kan få lite övrsikt över dagarna. Men det är väl ganska nice egentligen, pratade med min käre broder idag och vi bad båda om ursäkt, känns bra att vi båda kan vika oss för den andre.
Dessutom har jag bestämt mig för att släppa pojken nu, för let's face it, han är inte det jag vill ha. Inte Q heller, mest för det han sa igår, men jag insåg ganska snabbt att jag inte skulle klara av det. Inte distansen och inte nu när jag får katt. Jag sa till Missionen: "Jag ska vara kattvakt ett par veckor tills hon får ett nytt hem" men det kommer aldrig bli ett nytt hem för hon är hemma hos mig! Och ärligt talat så ser jag inte något fel i det med tanke på att två andra har skaffat kattungar som bor här, så varför inte jag?
Kan tillägga att jag är en riktig bitterfitta idag. Har man ingen sysselsättning så får man 750kr i månaden att leka för, har man sysselsättning så får man 1050. Gissa vad jag får efter att ha varit sjuk i två veckor (eller opasslig en av dessa men iallafall).. Guess. 500 kr. Jag får alltså mindre av att ha en sysselsättning och inte gå på den än om jag inte hade något alls? Var är logiken i det? Ärligt? Ja jag blev väldigt bitter, men jag antar att det är sånt man får bli när allt går åt skogen.
"I thought you were the one, But you wont see the tears I cry."
Sen insåg jag att jag bara har honom av en enda orsak, och det är tills något bättre kommer. Och det är inte rätt mot någon av oss. Ärligt, det är inte seriöst, jag får inte komma hem till honom och han ska bara hem till mig vi kan inte göra något tillsammans, så varför ska jag ens försöka? Nej jag hoppar det då, för jag längtar efter något bestående. Och han kan inte ge mig det. Så det är bara att gå vidare för mig, att leta vidare efter någon som kan ge mig det jag behöver och vill ha.
Men den dagen den sorgen. Funderar på om det J sa är sant. "Du anstränger dig så väl att vara social, och väluppfostrad så man inte ska se sprickorna i fasaden. Och du flyr från allt som kräver mer ansträngning än vad du är redo för, och känslor är något du räds. För du är rädd att du inte har rätt att få det som är bra."
Ja kanske är det så, precis som han reflekterade över att jag alltid sätter mig till rätta, gosar in mig och gör mig beredd på att försvara mig.
"Du sätter dig i fåtöljen och fixar dina saker runt dig, gör dig hemmastad, och reser skyddsmurarna. Jag får känslan av att du varnar mig när du säger åt mig att du är cynisk och rädd för hängivenhet."
Ja kanske är det så, jag menar, du om någon borde veta det eller hur? Och det roligaste är väl det att det gör att jag bestämt mig om Q. Han kan satsa på Stina om han vill, för jag vågar inte satsa. Det bara är så.
Jag antar att jag kanske inte är gjord för att älska eller älskas, men jag försöker. Jag försöker verkligen bättra mig.
Får se hur bra det går men jag har iallafall gjort ett försök.
And break away..
Jag önskar att jag vore en mindre komplicerad människa, en som inte springer åt andra hållet så fort det blir lite motigt eller lägger mig ner och spelar död. Och framför allt en som inte hugger om jag är osäker. Hade jag varit en hund hade de avlivat mig sedan länge. Synd att man inte är det.
Men det är återigen ett sätt att springa ifrån mina problem, jag tar inte tag i det som jag borde. Jag låter det hellre rinna ut i sanden än att ta tag i vad det nu är jag borde göra. Och det stör mig för jag är inte en lat person. Visst, jag kan njuta av att inte göra något men jag kan inte sitta helt sysslolös i två dagar.
Det gör att jag räknas som en person som hela tiden vill göra saker, och tyvärr så finns det många som tycker att jag är för mycket.
Och som M sa: "Vi måste träffas, du verkar som en helmysig tjej ju!" Jaha? Och om jag inte orkar för att ett, jag gillar inte dig på det sättet, två, jag tycker du är lat och irriterande och tre, jag är redan kär i någon annan? Vad får dig att tro att jag kommer hamna hemma hos dig? Ärligt? Du är inte så bra, och tyvärr det kommer inte att hända, så kan du snälla sluta ringa mig?
Det är något som stör mig ganska mycket faktiskt. Men jag anser iof att det är lugnt för det går inte för mig. Sorry guys men nej, jag kommer aldrig kunna det. Så jag får göra som chefen helt enkelt, men oj just det. Det kan jag inte för jag har psykisk störning på pappret så det går inte!
Så mycket för att hans farmors bror sa att det inte skulle fungera så. Jovisst, men har du sett min livmoder? Mina äggstockar? Så hur kan du ge ett utlåtande? För som läkaren själv sa: "Tyvärr.."
"It's nice to know that we had it all!" Jag kommer aldrig glömma det. Och jag ska förbi skogskyrkogården på onsdag och tända ett ljus för han/henne. För jag kommer aldrig kunna glömma det. Och det faktum att jag försuttit chansen med 70% gör att jag inte tror på att det kommer gå.
Som jag alltid säger: "Statistiskt sett så kommer det inte gå." Ändå sitter jag där och försöker när jag vet att jag har alla odds emot mig.
Det är moget.. Inte.
Men iallafall så är det nice att jag fått snacka med min bror, känns som om det är okej mellan oss nu. Men men. Vi får se hur det blir med det. Nu ska jag duscha och krypa ner i sängen. Mys.
Dessutom har jag bestämt mig för att släppa pojken nu, för let's face it, han är inte det jag vill ha. Inte Q heller, mest för det han sa igår, men jag insåg ganska snabbt att jag inte skulle klara av det. Inte distansen och inte nu när jag får katt. Jag sa till Missionen: "Jag ska vara kattvakt ett par veckor tills hon får ett nytt hem" men det kommer aldrig bli ett nytt hem för hon är hemma hos mig! Och ärligt talat så ser jag inte något fel i det med tanke på att två andra har skaffat kattungar som bor här, så varför inte jag?
Kan tillägga att jag är en riktig bitterfitta idag. Har man ingen sysselsättning så får man 750kr i månaden att leka för, har man sysselsättning så får man 1050. Gissa vad jag får efter att ha varit sjuk i två veckor (eller opasslig en av dessa men iallafall).. Guess. 500 kr. Jag får alltså mindre av att ha en sysselsättning och inte gå på den än om jag inte hade något alls? Var är logiken i det? Ärligt? Ja jag blev väldigt bitter, men jag antar att det är sånt man får bli när allt går åt skogen.
"I thought you were the one, But you wont see the tears I cry."
Sen insåg jag att jag bara har honom av en enda orsak, och det är tills något bättre kommer. Och det är inte rätt mot någon av oss. Ärligt, det är inte seriöst, jag får inte komma hem till honom och han ska bara hem till mig vi kan inte göra något tillsammans, så varför ska jag ens försöka? Nej jag hoppar det då, för jag längtar efter något bestående. Och han kan inte ge mig det. Så det är bara att gå vidare för mig, att leta vidare efter någon som kan ge mig det jag behöver och vill ha.
Men den dagen den sorgen. Funderar på om det J sa är sant. "Du anstränger dig så väl att vara social, och väluppfostrad så man inte ska se sprickorna i fasaden. Och du flyr från allt som kräver mer ansträngning än vad du är redo för, och känslor är något du räds. För du är rädd att du inte har rätt att få det som är bra."
Ja kanske är det så, precis som han reflekterade över att jag alltid sätter mig till rätta, gosar in mig och gör mig beredd på att försvara mig.
"Du sätter dig i fåtöljen och fixar dina saker runt dig, gör dig hemmastad, och reser skyddsmurarna. Jag får känslan av att du varnar mig när du säger åt mig att du är cynisk och rädd för hängivenhet."
Ja kanske är det så, jag menar, du om någon borde veta det eller hur? Och det roligaste är väl det att det gör att jag bestämt mig om Q. Han kan satsa på Stina om han vill, för jag vågar inte satsa. Det bara är så.
Jag antar att jag kanske inte är gjord för att älska eller älskas, men jag försöker. Jag försöker verkligen bättra mig.
Får se hur bra det går men jag har iallafall gjort ett försök.
And break away..
Jag önskar att jag vore en mindre komplicerad människa, en som inte springer åt andra hållet så fort det blir lite motigt eller lägger mig ner och spelar död. Och framför allt en som inte hugger om jag är osäker. Hade jag varit en hund hade de avlivat mig sedan länge. Synd att man inte är det.
Men det är återigen ett sätt att springa ifrån mina problem, jag tar inte tag i det som jag borde. Jag låter det hellre rinna ut i sanden än att ta tag i vad det nu är jag borde göra. Och det stör mig för jag är inte en lat person. Visst, jag kan njuta av att inte göra något men jag kan inte sitta helt sysslolös i två dagar.
Det gör att jag räknas som en person som hela tiden vill göra saker, och tyvärr så finns det många som tycker att jag är för mycket.
Och som M sa: "Vi måste träffas, du verkar som en helmysig tjej ju!" Jaha? Och om jag inte orkar för att ett, jag gillar inte dig på det sättet, två, jag tycker du är lat och irriterande och tre, jag är redan kär i någon annan? Vad får dig att tro att jag kommer hamna hemma hos dig? Ärligt? Du är inte så bra, och tyvärr det kommer inte att hända, så kan du snälla sluta ringa mig?
Det är något som stör mig ganska mycket faktiskt. Men jag anser iof att det är lugnt för det går inte för mig. Sorry guys men nej, jag kommer aldrig kunna det. Så jag får göra som chefen helt enkelt, men oj just det. Det kan jag inte för jag har psykisk störning på pappret så det går inte!
Så mycket för att hans farmors bror sa att det inte skulle fungera så. Jovisst, men har du sett min livmoder? Mina äggstockar? Så hur kan du ge ett utlåtande? För som läkaren själv sa: "Tyvärr.."
"It's nice to know that we had it all!" Jag kommer aldrig glömma det. Och jag ska förbi skogskyrkogården på onsdag och tända ett ljus för han/henne. För jag kommer aldrig kunna glömma det. Och det faktum att jag försuttit chansen med 70% gör att jag inte tror på att det kommer gå.
Som jag alltid säger: "Statistiskt sett så kommer det inte gå." Ändå sitter jag där och försöker när jag vet att jag har alla odds emot mig.
Det är moget.. Inte.
Men iallafall så är det nice att jag fått snacka med min bror, känns som om det är okej mellan oss nu. Men men. Vi får se hur det blir med det. Nu ska jag duscha och krypa ner i sängen. Mys.
Because of You
Sanningen är den att inget av det är på grund av dig. Så varför har jag döpt detta inlägg efter dig? Vet faktiskt inte. Det jag vet är att chefen såg och vet om, att hon som dömmer utan att tänka anade och att chefen tog mitt parti mot henne, en enad front tills jag hittat lösningen eller faller medan jag letar. Från henne har jag fullt stöd att försöka lösa det på mitt sätt. Och det värmer.
Så nu ska jag bara fixa lite foundation så man kan visa armarna och sen ska jag se om jag hittar något långärmat jag kan ha på jobbet imorgon. Och så har man tvättis klockan sju i morgon bitti, ska snart sova. Så trött.
Imorgon ska jag hämta ut medicin, gå till Janne, jobbet, middagen och försöka få pengar till mobilen. Sen jobbar jag inte i helgen, vilket är superskönt, sen kommer jag att jobba varje lördag i utbyte mot onsdagar, vilket kommer bli underbart. Lite svårare att träffa pojken då, men det är det jag vill.
Q fortsätter fucka med min skalle, saker han säger som får mig att tänka till. "Då skulle jag ha suttit i cafeterian medan du sprang runt på ikea och spenderade mina pengar."
Han erbjuder mig det jag verkligen vill ha, stabilitet, hem, familj. Men vågar inte chansa, är fortfarande för ung och vill inte ångra mig senare i livet.
Ändå fortsätter jag leka rysk roulette med Pojken? "Då är det en pojkvän hur mycket du än vill förtränga det." Nej. Jag tänker inte bli kär, inte igen, aldrig någonsin. Har fått nog av sparkar och slag, jag vill bara få vara mig ett tag. Få göra det som jag vill göra. England under julen, resa till varmare breddgrader i vår. Allt sånt.
Imorgon åker klänningen, kan inte ha den längre, feta lilla cpbarn som man är, den är iof i storleken XS och jag hade den när jag led av bulimi så kanske inte så konstigt? Röker mina äckliga ciggariller och undrar hur svårt de kan va at utveckla bulimi igen.Fredag får jag lön, fett nice, krogen för hela slanten, även om jag måste leva på pasta och brunsås i en vecka efter det. Så värt det. Iallafall enligt mig. Så det så.
Men nu återstår problemet med Pojken. Vad man ska göra åt han. Tänker inte svara på hans sms för ett. jag är pank och två. Jag vill inte att det ska vara seriöst. Jag vill sitta kvar i mitt luftslott och blåsa iväg rökringar utan att behöva bry mig om omvärlden. Men omvärlden lämnar mig inte i fred. Mumin ville låna pengar. Jag har inga. Det är så illa att jag tillochmed funderar på att gå till Fontex och växla mina euron. För jag är superpank, så pank att jag inte ens kan betala ett paket ciggaretter om jag så skulle önska. Så vad ska man göra? Man ska leva på marginalen.
Om Bacon, Korven och Pojken ska sova här fredag till lördag får de tyvärr lov att hosta upp pengar för jag har inte ens mat att bjuda på, än mindra frukost.
Jag har några torra bitar knäckebröd, smör och fem sorters sylt, that's it. Måste verkligen lära mig att prioritera. Som att handla mat istället för att hyra film för allt. Sen kanske man ska börja spara lite mer varje månad så man har något att gå efter. En slags buffert mot tillfällen som det här. Men om man ser från den ljusa sidan, jag kan klara utekvällen ganska enkelt, allt jag behöver är en schysst bhå så klirrar det sig av sig självt sedan.
Men jag orkar inte tänka mer på det nu. Så vad står på listan? Det gamla vanliga. Ska lägga mig för är supertrött och ska upp kvart i sju så man kan lika gärna komma igång och få något gjort. En dusch kanske? Skulle inte vara helt fel. Tillexempel nu? Jajamensan. Om en kvart.
Innan ska jag leka med mig själv på ett angelina jolie sexuellt sätt (lista ut det om ni kan!) och lägga fram kläder tills imorgon. Sen ska jag samla ihop all disk och ställa det på bordet, och guess what.. Jag har inga rena koppar längre. Dags att diska eftersom jag bara har sex stycken och fyra dricksglas. Ojdå.
Mitt hem ser ut som helvete och jag måste ta mig i kragen snart, men inte ännu. Just nu tar jag en dag i taget och försöker hänga med i tempot.
Fasta tider, fasta rutiner, fast tempo. Sladdrig häck. Varför är det så lätt att vilja ha saker men så svårt att få det? Varför kan jag inte bara ta fasta på det jag har. Känns som om livet är spagettin som vi gjorde i hemkunskapen när Bacon och Bella var sjuka, jag och Ams. Den sladdriga massa som fastnade i taket trots att det inte skulle hamna där.
Kanske är det vad de menar med mognad, att man börjar se längre än till morgondagen, börjar fundera ut vad som ska göras och ha framförhållning. "Du är en kraft att räkna med" sa hon idag, jag kände mig smickrad men ändå olämplig. Det jag gör är det som min familj krävt av mig sedan barnsben. Att ha flera saker på gång samtidigt, medan man passar upp på andra och försöker vara till lags. Men ibland räcker inte ens bästa till även om man vill.
Men jag kan iallafall nöja mig med att jag är jävlogt bra på mitt jobb. Ordinarie är jag inte men alla andra frågar mig om saker och ting, vilket känns skönt att man vet att man kan en del om massor av saker. Men det känns ändå inte som om man vill ta del av allt i den utsträckning som man gör. Det är bäddat för katastrof.
Men nu är det dags att sussa. Måste tvätta kläder imorgon om jag inte ska gå til jobbet i klänning utan trosor. Kul idé som jag förmodligen kommer drömma mardrömmar om nu bara för att jag nämde det.
Som min dröm i natt. Blandning av 28 veckor senare och Dawn of the dead. Inte alls roligt. Men jag kan trösta mig med att jag aldrig kommer att köra en bowing i mitt liv (peppar peppar ta i trä) och att en epedimi av den typen inte kan komma att bryta ut innan jag gör det.
Om det gör det är det väldigt oetiskt tycker jag.
Och så Q som fuckar med min hjärna. Hatar att han är så förbaskat söt mot mig och får mig att känna mig.. ja vad egentligen? Hoppfull? Kär? Jag vet inte men jag gillar det inte, gillar inte att ha känslor jag inte kan kontrollera för en person jag inte kan kontrollera. Det var det som var så bra med Carols. Honom visste man vart man hade. Alltid. Tills den gången då han klappade till mig. Lol, det såg jag inte komma. Han kan också överraska antar jag.
Men nu är det duschen som gäller.
Winterborn
Tränat sammanlagt tre timmar bara idag, fatta inte hur jag orkar. Bara för hans skull, för att han ska tyck om mig och min kropp så tränar jag som jag vet inte vad. Spytt och mår fortfarande illa, lever på morötter och knäckebröd, och försöker, ja vadå? Passa in i hans formgivnig av mig?
Samtidigt som jag välkomnar den ljuva välbekanta känslan av ätstörningar så kan jag ändå inte sluta tänka på Janne, psykologen som bara "Måste" träffa mig på Måndag, en vecka tidigare än normalt för att jag är så seg nu för tiden.
Jippi? Kommer han springa och smälla i dörrar så går jag därifrån utan att tveka. Tar mitt pick och pack och drar, och om någon nämner något om alcoholproblem så DÖDAR jag dem!
Nu ska jag ta vatten, dricka litervis och fortsätta med min träning. Kan alltid vara bra för något eller hur? Om inte så blir jag smalare, sundare och sexigare. Dessutom ska jag nalla säkerhetsnåla från B imorgon så jag kan ha min söta korsett på mig. Jag älskar den. Funderar på att ha den imorgon bara för att men det känns lite väl uppklätt för det.
Imorgon ska man terra Bacon också, hon har det inte lätt, hon jobbar som fasiken just nu, lider lite med henne om jag ska vara ärligt, men samtidigt flinar jag åt att hon är så duktig att hon klarar av det. Det har hon alltid gjort. Hon är typ "Cat woman" fast i rosa spandexdräckt. Mys.. XD
"This is how it's been, how it's always will be" Sitter med träningsverk, nästan kramp i låren och spytt galla igen. Mys. Men vad gör man itne för att passa in i sina gamla kläder? Skulle göra mkt för att tappa runt fem tio kilo. Så mkt att man på allvar funderar på att ta nutrillet. Fast det smakar piss.
Missade Modesty idag, men det blir kanske imorgon iförd min fett söta korsett. Älskar den. Även om jag inte kan sy in den eftersom jag är mentaltefterbliven och bara har VIT tråd hemma. -.- Och inga säkerhetsnålar. Idiotiskt agerande från mig själv, mig enbart och solo mio. En stor och varm applåd för lilla mig! Verkligen. Hmm. Dags att knalla vidare, dags att fixa linserna, träna magen och spy igen. Hälsosamt? Jajamensan, det står iallafall det ;) Sen kanske man inte ska ta det till en överdrift men iallafall.. Jag vill bli smal igen :(
Så det är bara bita igen och fortsätta antar jag. Det borde gå någon gång. Om man försöker tillräckligt mycket måste man ju få det man vill ha. Eller hur?
Im not even sure about it. All I want is to Shout.
Yay!
Omg.. October.. Snart där.. Och.. *konstpaus* Tre panikångestattacker, en skrikattack mot kontaktpersonen och lust att drämma en kopp i väggen för att jag helt enkelt hatar dem. Men det är en annan femma. Nu.. Sängen, efter hundra situps.
Samtidigt som jag välkomnar den ljuva välbekanta känslan av ätstörningar så kan jag ändå inte sluta tänka på Janne, psykologen som bara "Måste" träffa mig på Måndag, en vecka tidigare än normalt för att jag är så seg nu för tiden.
Jippi? Kommer han springa och smälla i dörrar så går jag därifrån utan att tveka. Tar mitt pick och pack och drar, och om någon nämner något om alcoholproblem så DÖDAR jag dem!
Nu ska jag ta vatten, dricka litervis och fortsätta med min träning. Kan alltid vara bra för något eller hur? Om inte så blir jag smalare, sundare och sexigare. Dessutom ska jag nalla säkerhetsnåla från B imorgon så jag kan ha min söta korsett på mig. Jag älskar den. Funderar på att ha den imorgon bara för att men det känns lite väl uppklätt för det.
Imorgon ska man terra Bacon också, hon har det inte lätt, hon jobbar som fasiken just nu, lider lite med henne om jag ska vara ärligt, men samtidigt flinar jag åt att hon är så duktig att hon klarar av det. Det har hon alltid gjort. Hon är typ "Cat woman" fast i rosa spandexdräckt. Mys.. XD
"This is how it's been, how it's always will be" Sitter med träningsverk, nästan kramp i låren och spytt galla igen. Mys. Men vad gör man itne för att passa in i sina gamla kläder? Skulle göra mkt för att tappa runt fem tio kilo. Så mkt att man på allvar funderar på att ta nutrillet. Fast det smakar piss.
Missade Modesty idag, men det blir kanske imorgon iförd min fett söta korsett. Älskar den. Även om jag inte kan sy in den eftersom jag är mentaltefterbliven och bara har VIT tråd hemma. -.- Och inga säkerhetsnålar. Idiotiskt agerande från mig själv, mig enbart och solo mio. En stor och varm applåd för lilla mig! Verkligen. Hmm. Dags att knalla vidare, dags att fixa linserna, träna magen och spy igen. Hälsosamt? Jajamensan, det står iallafall det ;) Sen kanske man inte ska ta det till en överdrift men iallafall.. Jag vill bli smal igen :(
Så det är bara bita igen och fortsätta antar jag. Det borde gå någon gång. Om man försöker tillräckligt mycket måste man ju få det man vill ha. Eller hur?
Im not even sure about it. All I want is to Shout.
Yay!
Omg.. October.. Snart där.. Och.. *konstpaus* Tre panikångestattacker, en skrikattack mot kontaktpersonen och lust att drämma en kopp i väggen för att jag helt enkelt hatar dem. Men det är en annan femma. Nu.. Sängen, efter hundra situps.
Time Will Tell
Hade med mig honom hem igår, och vi såg sagan om de bannlysta och Saw. Jag kan inte förstå att han inte sett dem innan! I vilket fall som helst så slutade dejten med att vi hade sex, och det var helt okej, riktigt skönt tillochmed.Han var dock fett oerfaren men snabb på att lära sig dock.
Så varför sitter jag nu och tänker: "Varför gjorde jag det?" Jag lämnade honom vid tunnelbanan och vikysste varandra hejdå, han skulle till sin farmor som fyller år och jag ska vidare själv nu, men jag ska vara helt ärlig. Jag gillar honom men han kommer inte innanför mina skyddsmurar, och det gillar jag, för han accepterar att jag har gränser för vad jag vill dela med mig av, och han tar det jävligt bra.
Och igår såg vi batman, the dark Knight, han bjöd mig, jättesött faktiskt! Och det bästa är att han inte är någon toffel heller, utan kan sätta gränser. Dessutom känner jag mig trygg med honom på ett sätt jag aldrig gjort förut.
Så varför känns det inte rätt? Kanske för att det går för fort fram eller för att jag inte är så intresserad av honom på något annat plan än sexuellt? Jättetrevlig kille, som jag knappt känner, men rolig och jag gillar honom även om jag inte vet om jag tänker inleda ett seriöst förhållande med honom.
"Jag ringer dig" sa han, så jag får väl telefonsamtal på tisdag någon gång när han har tid igen, vilket leder mina tankar till det faktum att jag måste göra massor med saker idag. Och måste skynda mig på att göra det. Men det är något som kommer i efterhand, nu ska jag gå och köp frimärke och hyra en film, sen ska jag softa, äta popcorn, dricka ramlösa och slappa i sängen tills han ringer så jag kan dra iväg och supa skalen av mig. Och då menar jag inte killen jag hade en fantastisk natt med. Och morgon iochförsig men inte samma kille iallafall.
Snackar om Sweetheart som har mitt hjärta som en liten ask, som är min bästa vän från den gamla goda tiden då vi var ute och lekte combatsoldater klockan tre på natten, och sköt på alkisar.
Kanske man kan få ett lyckligt slut iallafall? Vem vet, hoppas han tog med sig sina ahlgrens bilar dock, annars kommer jag svulla som en galning! Och det är itne bra eftersom jag bara ätit vindruvor till middag. Så.. Nu ska man invänta att en annan kille viftar med fingret så ska man komma springande som en trogen hund, men jag kan inte säga att jag vantrivs med det, då skulle jag inte göra det.
Men, det som är komiskt är att jag såg B2 igår. På hötorget, hon har svart hår nu, och det passar henne mycket bättre. Även om jag är arg på henne kan jag itne vara så arg att jag inte ger henne en komplimang för håret.
Så nu ska jag klistra igen kuvertet, skriva adressen på och sen kasta det på brevlådan.
Men mina tankar upptas av mitt första riktiga one night stand. Det var lärorikt, om än lite slampigt. I liked it.
Det är viktigt att kunna skratta under tiden man har sex, och det kunde vi, mycket och länge, dessutom så var han förvånansvärt bra. Me like.
Sen har jag två nya slang att slänga mig med.. Schönt och Världs klass. Fråga inte.
Förlåt till grannarna som inte kunde undvika att höra mig igår och idag, men det får ni tåla tycker jag. Sådeså.
Uppdatering..
Har köpt en korsett.. Och håll i er nu.. DEN ÄR PRICKIG! Hahahaha, you never saw that coming did ya :P
Och en ny vit spetsbehå... Fan vad het jag kommer vara när vi drar på krogen! Sitter i pojkens knä och myser jag är fett trött.. Nu satt man med en mänsklig bhå i form av pojken ett tag också. Jag klagar inte.. XD
B fick inte jobbet, jävla cpaporna tyckte inte hennes cv var bra nog... :(
Ska sätta in bild på min kinky bhå och korsett när jag har tid och ork ;)
Dinner tomorrow! Och Modesty på torsdag.. :S
LOL! Dags att ägna sig åt lite träning ;)
Så varför sitter jag nu och tänker: "Varför gjorde jag det?" Jag lämnade honom vid tunnelbanan och vikysste varandra hejdå, han skulle till sin farmor som fyller år och jag ska vidare själv nu, men jag ska vara helt ärlig. Jag gillar honom men han kommer inte innanför mina skyddsmurar, och det gillar jag, för han accepterar att jag har gränser för vad jag vill dela med mig av, och han tar det jävligt bra.
Och igår såg vi batman, the dark Knight, han bjöd mig, jättesött faktiskt! Och det bästa är att han inte är någon toffel heller, utan kan sätta gränser. Dessutom känner jag mig trygg med honom på ett sätt jag aldrig gjort förut.
Så varför känns det inte rätt? Kanske för att det går för fort fram eller för att jag inte är så intresserad av honom på något annat plan än sexuellt? Jättetrevlig kille, som jag knappt känner, men rolig och jag gillar honom även om jag inte vet om jag tänker inleda ett seriöst förhållande med honom.
"Jag ringer dig" sa han, så jag får väl telefonsamtal på tisdag någon gång när han har tid igen, vilket leder mina tankar till det faktum att jag måste göra massor med saker idag. Och måste skynda mig på att göra det. Men det är något som kommer i efterhand, nu ska jag gå och köp frimärke och hyra en film, sen ska jag softa, äta popcorn, dricka ramlösa och slappa i sängen tills han ringer så jag kan dra iväg och supa skalen av mig. Och då menar jag inte killen jag hade en fantastisk natt med. Och morgon iochförsig men inte samma kille iallafall.
Snackar om Sweetheart som har mitt hjärta som en liten ask, som är min bästa vän från den gamla goda tiden då vi var ute och lekte combatsoldater klockan tre på natten, och sköt på alkisar.
Kanske man kan få ett lyckligt slut iallafall? Vem vet, hoppas han tog med sig sina ahlgrens bilar dock, annars kommer jag svulla som en galning! Och det är itne bra eftersom jag bara ätit vindruvor till middag. Så.. Nu ska man invänta att en annan kille viftar med fingret så ska man komma springande som en trogen hund, men jag kan inte säga att jag vantrivs med det, då skulle jag inte göra det.
Men, det som är komiskt är att jag såg B2 igår. På hötorget, hon har svart hår nu, och det passar henne mycket bättre. Även om jag är arg på henne kan jag itne vara så arg att jag inte ger henne en komplimang för håret.
Så nu ska jag klistra igen kuvertet, skriva adressen på och sen kasta det på brevlådan.
Men mina tankar upptas av mitt första riktiga one night stand. Det var lärorikt, om än lite slampigt. I liked it.
Det är viktigt att kunna skratta under tiden man har sex, och det kunde vi, mycket och länge, dessutom så var han förvånansvärt bra. Me like.
Sen har jag två nya slang att slänga mig med.. Schönt och Världs klass. Fråga inte.
Förlåt till grannarna som inte kunde undvika att höra mig igår och idag, men det får ni tåla tycker jag. Sådeså.
Uppdatering..
Har köpt en korsett.. Och håll i er nu.. DEN ÄR PRICKIG! Hahahaha, you never saw that coming did ya :P
Och en ny vit spetsbehå... Fan vad het jag kommer vara när vi drar på krogen! Sitter i pojkens knä och myser jag är fett trött.. Nu satt man med en mänsklig bhå i form av pojken ett tag också. Jag klagar inte.. XD
B fick inte jobbet, jävla cpaporna tyckte inte hennes cv var bra nog... :(
Ska sätta in bild på min kinky bhå och korsett när jag har tid och ork ;)
Dinner tomorrow! Och Modesty på torsdag.. :S
LOL! Dags att ägna sig åt lite träning ;)
Do You Take This Man In Death For Your Natural Life
And your not coming back, Ive got a reason to cry.
I wish I could have been there for you all along.
With your back against the ground,
all I want all I need, is to make you breath,
Yeah you failed some how but I know that you tried.
Jag har umgåtts en del med min käre moder under förra veckan och det gör att jag nu sitter med helt nedbitna naglar, såriga nagelband och blåmärke. Även om jag vill kan jag itne sluta älska henne, jag kan inte sluta lyssna på hennes ord, och en del av mig sväljer lögnerna för att jag önskar att hon har förändrats, blivit bättre. Men det är inte så, det kommer ALDRIG vara så, hon kör på med sitt rejs och jag mår bara dåligt att över huvud taget tänka på saken.
Sen har jag köpt biljetter till Bullet for my Valentine den tredje december så nu är det bara att hämta ut dem som är kvar. Och imorgon är det salsa, jag vill verkligen inte gå, har inte sovit ordentligt sen jag var hos Bacon, konstigt nog kan jag alltid sova hemma hos henne.
Hon var rar nog att inte väcka mig så tidigt heller utan lät mig sova ut ordentligt så nu är man piggare än innan även om man inte är superpigg.
Så imorgon ska man till Huset och fixa läkarbesökstid men jag orkar ärligt talat inte tänka på det så mkt för jag vägrar träffa min läkare, det går inte. Sen kan man börja diskutera hur smart det är att inte träffa den läkare ma blivit tilldelad men jag gillar honom inte för fem öre.
Sen är det fredag och man ska ut med R och fika innan man drar hem igen och städar. Det blir dåååligt. Men jag vll träffa honom igen eftersom jag gillar honom, vilket inte är ovanligt men det här är faktiskt det första ragget jag uppmuntrar och jag vet inte om jag gillar det med tanke på hans sms men men. Får se vad som händer, vet redan nu vad jag kommer att ha på mig men det är en annan femma.
Imorgon måste jag städa, det har verkligen hamnat på hög, all disk sen fredag står i staplar överallt i lägenheten och jag har inte orkat ta tag i saken och börja städa. Det värsta är nog alla tomma spritflaskor som står lite varstans.
Det får mig att låta som en alkis men riktigt så illa är det inte, de flesta är inte mina utan B's som var med och förfestade hos mig och jag skyller på henne.
Sen blev Missionen rädda för mig, E-M sa något i stil med: "Men Tessan då! Så du ser ut! Hur mår du egentligen?"
Och hon undrade om hon skulle ringa Bacon och be henne bo med mig ett par dagar för att se till att jag inte gör något dumt, jag tackade nej. Då skjutsade M hem mig och E-Ms sista ord till mig var: "Du kanske skulle fundera på att bli inlaggd igen."
Något som jag totalnekade till. Tänker inte hamna där igen, aldrig. Även om det är en tuff nedförbacke just nu behöver jag inte det. Eller snarare vill inte behöva göra det.
Ska dessutom komma ihåg att lägga kortet på posten imorgon, så det blir gjort någon gång, det går inte för sig att inte komma iväg och göra det jag lovat att göra.
Och sen blir det boka tid hos optiker och Maria pool. För jag missade min tid där eftersom jag hade en sådan vild helg som fortsatte ända till söndagen då jag fortsatte hemma, gråtmild och illamående. Så nu får man se hur saker blir jag menar, jag var itne på huset igår, Me ska ringa till E-M och prata om mig och jag känner bara att jag itne orkar just nu, det går bara inte. Det enda jag har att se fram emot är salsan imorgon och R på fredag. Tycker det är ganska komiskt att jag träffar Korven som bor i Upplandsväsby mer än vad jag träffar Bacon som bor i sthlm. Men det är väl inte så konstigt egentligen, vi är båda sjukt lata.
I vilket fall som helst, jag har tonvis med saker att göra, som att mäta upp vart jag ska ha alla möbler, hur jag ska lösa bristen på skoutrymme, och viktigast av allt, vad jag ska göra åt brorsan. Jag pallar inte med honom just nu, tycker att han är skyldig mig en ursäkt men han kan inte ens ge mig det. Och för mig är det han gjort inte okej, men tydligen är jag ensam om att tänka så.
Korven börjar jobba igen den 27 så jag antar att vi åker utomlands någon gång i september om allt går som planerat, jag längtar verkligen. Det ska bli underbart att bara få åka iväg och känna att man kan lämna allt bagage hemma. Den enda nackdelen är de båda R:en.. Hennes för att han är sån som han är, nämligen kontrollerande, egocentrisk och habegärlig när det gäller henne, och mitt R för att om det blir något mellan oss vet jag inte hur han reagerar. Men jag kommer nog säga som Korven: "Det må så vara att vi är ihop men det betyder fan inte att vi sitter ihop i varandra. Jag har mitt liv och du har ditt, glöm inte det."
Kanske är man fortfarande singel när man åker, kanske är man tagen, men en sak vet jag iallafall, jag längtar tills jag kan komma iväg och ut för att slippa den här staden. Jag älskar den men ibland vill man bara bort och ladda om batterierna.
Nu ska jag kolla in IKEA efter möbler till lägenheten, och textiler som fungerar med resten av det jag har. Älskar att börja inreda och fått många komplimanger för det. "Det är så mysigt och hemtrevligt hos dig." Har jag fått höra många gånger och jag klagar inte. Nu ska jag bara fixa tavlor, prydnadssaker och textiler, fler gardiner och handdukar och sen två bokhyllor, skoställ, tvbord, dukar och en till matta :) Det ska bli kul att springa runt på ikea och välja ut saker, jag älskar det.
Synd bara att man måste gå ensam.
Ah, ska köpa nya bestick också eftersom mina är trasiga hälften XD
I wish I could have been there for you all along.
With your back against the ground,
all I want all I need, is to make you breath,
Yeah you failed some how but I know that you tried.
Jag har umgåtts en del med min käre moder under förra veckan och det gör att jag nu sitter med helt nedbitna naglar, såriga nagelband och blåmärke. Även om jag vill kan jag itne sluta älska henne, jag kan inte sluta lyssna på hennes ord, och en del av mig sväljer lögnerna för att jag önskar att hon har förändrats, blivit bättre. Men det är inte så, det kommer ALDRIG vara så, hon kör på med sitt rejs och jag mår bara dåligt att över huvud taget tänka på saken.
Sen har jag köpt biljetter till Bullet for my Valentine den tredje december så nu är det bara att hämta ut dem som är kvar. Och imorgon är det salsa, jag vill verkligen inte gå, har inte sovit ordentligt sen jag var hos Bacon, konstigt nog kan jag alltid sova hemma hos henne.
Hon var rar nog att inte väcka mig så tidigt heller utan lät mig sova ut ordentligt så nu är man piggare än innan även om man inte är superpigg.
Så imorgon ska man till Huset och fixa läkarbesökstid men jag orkar ärligt talat inte tänka på det så mkt för jag vägrar träffa min läkare, det går inte. Sen kan man börja diskutera hur smart det är att inte träffa den läkare ma blivit tilldelad men jag gillar honom inte för fem öre.
Sen är det fredag och man ska ut med R och fika innan man drar hem igen och städar. Det blir dåååligt. Men jag vll träffa honom igen eftersom jag gillar honom, vilket inte är ovanligt men det här är faktiskt det första ragget jag uppmuntrar och jag vet inte om jag gillar det med tanke på hans sms men men. Får se vad som händer, vet redan nu vad jag kommer att ha på mig men det är en annan femma.
Imorgon måste jag städa, det har verkligen hamnat på hög, all disk sen fredag står i staplar överallt i lägenheten och jag har inte orkat ta tag i saken och börja städa. Det värsta är nog alla tomma spritflaskor som står lite varstans.
Det får mig att låta som en alkis men riktigt så illa är det inte, de flesta är inte mina utan B's som var med och förfestade hos mig och jag skyller på henne.
Sen blev Missionen rädda för mig, E-M sa något i stil med: "Men Tessan då! Så du ser ut! Hur mår du egentligen?"
Och hon undrade om hon skulle ringa Bacon och be henne bo med mig ett par dagar för att se till att jag inte gör något dumt, jag tackade nej. Då skjutsade M hem mig och E-Ms sista ord till mig var: "Du kanske skulle fundera på att bli inlaggd igen."
Något som jag totalnekade till. Tänker inte hamna där igen, aldrig. Även om det är en tuff nedförbacke just nu behöver jag inte det. Eller snarare vill inte behöva göra det.
Ska dessutom komma ihåg att lägga kortet på posten imorgon, så det blir gjort någon gång, det går inte för sig att inte komma iväg och göra det jag lovat att göra.
Och sen blir det boka tid hos optiker och Maria pool. För jag missade min tid där eftersom jag hade en sådan vild helg som fortsatte ända till söndagen då jag fortsatte hemma, gråtmild och illamående. Så nu får man se hur saker blir jag menar, jag var itne på huset igår, Me ska ringa till E-M och prata om mig och jag känner bara att jag itne orkar just nu, det går bara inte. Det enda jag har att se fram emot är salsan imorgon och R på fredag. Tycker det är ganska komiskt att jag träffar Korven som bor i Upplandsväsby mer än vad jag träffar Bacon som bor i sthlm. Men det är väl inte så konstigt egentligen, vi är båda sjukt lata.
I vilket fall som helst, jag har tonvis med saker att göra, som att mäta upp vart jag ska ha alla möbler, hur jag ska lösa bristen på skoutrymme, och viktigast av allt, vad jag ska göra åt brorsan. Jag pallar inte med honom just nu, tycker att han är skyldig mig en ursäkt men han kan inte ens ge mig det. Och för mig är det han gjort inte okej, men tydligen är jag ensam om att tänka så.
Korven börjar jobba igen den 27 så jag antar att vi åker utomlands någon gång i september om allt går som planerat, jag längtar verkligen. Det ska bli underbart att bara få åka iväg och känna att man kan lämna allt bagage hemma. Den enda nackdelen är de båda R:en.. Hennes för att han är sån som han är, nämligen kontrollerande, egocentrisk och habegärlig när det gäller henne, och mitt R för att om det blir något mellan oss vet jag inte hur han reagerar. Men jag kommer nog säga som Korven: "Det må så vara att vi är ihop men det betyder fan inte att vi sitter ihop i varandra. Jag har mitt liv och du har ditt, glöm inte det."
Kanske är man fortfarande singel när man åker, kanske är man tagen, men en sak vet jag iallafall, jag längtar tills jag kan komma iväg och ut för att slippa den här staden. Jag älskar den men ibland vill man bara bort och ladda om batterierna.
Nu ska jag kolla in IKEA efter möbler till lägenheten, och textiler som fungerar med resten av det jag har. Älskar att börja inreda och fått många komplimanger för det. "Det är så mysigt och hemtrevligt hos dig." Har jag fått höra många gånger och jag klagar inte. Nu ska jag bara fixa tavlor, prydnadssaker och textiler, fler gardiner och handdukar och sen två bokhyllor, skoställ, tvbord, dukar och en till matta :) Det ska bli kul att springa runt på ikea och välja ut saker, jag älskar det.
Synd bara att man måste gå ensam.
Ah, ska köpa nya bestick också eftersom mina är trasiga hälften XD
I can't be perfect
Im sorry I can't be perfekt.
Fick en smäll i skallen idag, såatteee. A fick hoppa in för jag åkte hem, jag kunde inte fortsätta jobba. Ajajaj. Men jag tänker inte gå till läkaren, även om jag sagt att jag ska göra det. Varför? Palla :p
Nej men nu så ska jag se om jag inte kan få mina linser imorgon så jag kan få bot på min jävla migrän.
Sen ska jag sluta ha Perfect med Simple Plan på repeat för det är för deppigt för att jag ska tycka det är okej. Men nu ska jag lägga mig, så jävla trött.. :S
Fick en smäll i skallen idag, såatteee. A fick hoppa in för jag åkte hem, jag kunde inte fortsätta jobba. Ajajaj. Men jag tänker inte gå till läkaren, även om jag sagt att jag ska göra det. Varför? Palla :p
Nej men nu så ska jag se om jag inte kan få mina linser imorgon så jag kan få bot på min jävla migrän.
Sen ska jag sluta ha Perfect med Simple Plan på repeat för det är för deppigt för att jag ska tycka det är okej. Men nu ska jag lägga mig, så jävla trött.. :S
Congratulations
Sådär ja, nu ska man iväg och gratta A-M. I think im gonna take that drive, i want to give you something, something I've been wanting to give you for years.
And I can't change this, I can never take it back I can never change you mind.
Can't your mind.
Just make it go away, make it go away..
Jag älsar Blue October. Den låt som visar mina känslor bäst är nog Hate Me. Jag kan knarka den låten i dagar utan att tröttna. Men det är inte allt, det är så sant, så träffande att man nästan måste kippa efter andan och krama sig själv hårt för att hindra en att skrika rakt ut av ren skär ångest.
Men nu ska vi tänka positivt, jag har flera koppar kaffe att dricka, ett paket cigg att röka och medicin att käka, och nej inte antidepressiva utan medicin för mina lungor. Snacka om att tigga om problem, jag gör allt jag kan för att må piss, jag vill nog inte bli frisk, precis som Th. från Huset, hon verkar gilla att må dåligt. På något konstigt vänster.
Men jag är inte så mkt bättre, så nu har jag bestämt mig för att reda ut vad jag egentligen vill. Funderar på allvar att flytta hem igen, och ju mer jag tänker på det ju mer suktad blir jag. Kanske ska studera i hemlandet? Eller fixa ett hyggligt jobb?
Som översättare kanske?
Haha läste vem som översatt boken jag läser, gissa vad det stod? Det kommer ni aldrig lista ut, men fan vad jag skrattade..!
Pimpim Pome! Vad säger ni om det? Och nej, jag skojar inte! Fasiken vad jag skrattade, vilket är välbehövligt för mig just nu, så det som återstår att göras är väl att köpa blomma, fixa biljetter (sugarplum fairy, Bullet for my valentine, Simple plan!), ta en dusch och fixa mig i ordning, så gott det nu går när kläderna jag tänkt ha är på tork i tvättstugan, nice granne jag har som låter mig sno ena torkskåpet! Kan bero på att han snodde min tvättid för alla veckor sedan då jag nyligen flyttat in. Oavsett orsak är det gulligt gjort av honom!
-Uppdatering-
Jag lyssnar på Marilyn Manson just nu och har ett fullproppat schema på g. Jag ska lägga ut över 1000 kr på konserter bara i år! Det är lite mkt pengar men de är väl investerade sådana!
Men iallall, måste spara så man kan dra till krogen på fredag med tjejerna *dansar runt* det kommer bli så KUL! Jag och B kommer äga stället, och det kan inte bli tråkigt om Korven hänger med, det blir så underbart! Vi kommer nocka alla där ute!!
Men en sak stör mig.. Bacon är inte bjuden.. :( Och varför är hon inte det? Ho kan itne komma.. :( Dumma henne..
Men iallfall! Så kommer vi att ha det så kul!
Och nu håller H. F. på att ragga på mig, det är fett skoj! Och så har vi Q.. Så jävla söt att jag sitter och ler så man får kramp i kinderna, medan man grimarserar för att kaffet är så ÄCKLIGT! Varför fick man med sig finskt kaffe hem? ^^
Jag tror det är dags för mig att gå och lägga mig, jag mår verkligen ILLA, har fortfarande inte hittat mitt busskort, och jag behöver verkligen hitta det. Speciellt om jag ska jobba på måndag, vilket jag måste göra eftersom jag ska prata med chefen om att få referenser.. Inte det bästa då!
Men jag vill inte lägga mig, har Q på msn, han är så mysig. Pratar om ställen man älskar att bli nafsad på *ryser vällustigt* Han kan alla mina favoritställen.. x_X
Jag tänker nog bara rulla över och spela död.. Han kan gärna få utföra sin magi på min kropp det säger jag då!
And I can't change this, I can never take it back I can never change you mind.
Can't your mind.
Just make it go away, make it go away..
Jag älsar Blue October. Den låt som visar mina känslor bäst är nog Hate Me. Jag kan knarka den låten i dagar utan att tröttna. Men det är inte allt, det är så sant, så träffande att man nästan måste kippa efter andan och krama sig själv hårt för att hindra en att skrika rakt ut av ren skär ångest.
Men nu ska vi tänka positivt, jag har flera koppar kaffe att dricka, ett paket cigg att röka och medicin att käka, och nej inte antidepressiva utan medicin för mina lungor. Snacka om att tigga om problem, jag gör allt jag kan för att må piss, jag vill nog inte bli frisk, precis som Th. från Huset, hon verkar gilla att må dåligt. På något konstigt vänster.
Men jag är inte så mkt bättre, så nu har jag bestämt mig för att reda ut vad jag egentligen vill. Funderar på allvar att flytta hem igen, och ju mer jag tänker på det ju mer suktad blir jag. Kanske ska studera i hemlandet? Eller fixa ett hyggligt jobb?
Som översättare kanske?
Haha läste vem som översatt boken jag läser, gissa vad det stod? Det kommer ni aldrig lista ut, men fan vad jag skrattade..!
Pimpim Pome! Vad säger ni om det? Och nej, jag skojar inte! Fasiken vad jag skrattade, vilket är välbehövligt för mig just nu, så det som återstår att göras är väl att köpa blomma, fixa biljetter (sugarplum fairy, Bullet for my valentine, Simple plan!), ta en dusch och fixa mig i ordning, så gott det nu går när kläderna jag tänkt ha är på tork i tvättstugan, nice granne jag har som låter mig sno ena torkskåpet! Kan bero på att han snodde min tvättid för alla veckor sedan då jag nyligen flyttat in. Oavsett orsak är det gulligt gjort av honom!
-Uppdatering-
Jag lyssnar på Marilyn Manson just nu och har ett fullproppat schema på g. Jag ska lägga ut över 1000 kr på konserter bara i år! Det är lite mkt pengar men de är väl investerade sådana!
Men iallall, måste spara så man kan dra till krogen på fredag med tjejerna *dansar runt* det kommer bli så KUL! Jag och B kommer äga stället, och det kan inte bli tråkigt om Korven hänger med, det blir så underbart! Vi kommer nocka alla där ute!!
Men en sak stör mig.. Bacon är inte bjuden.. :( Och varför är hon inte det? Ho kan itne komma.. :( Dumma henne..
Men iallfall! Så kommer vi att ha det så kul!
Och nu håller H. F. på att ragga på mig, det är fett skoj! Och så har vi Q.. Så jävla söt att jag sitter och ler så man får kramp i kinderna, medan man grimarserar för att kaffet är så ÄCKLIGT! Varför fick man med sig finskt kaffe hem? ^^
Jag tror det är dags för mig att gå och lägga mig, jag mår verkligen ILLA, har fortfarande inte hittat mitt busskort, och jag behöver verkligen hitta det. Speciellt om jag ska jobba på måndag, vilket jag måste göra eftersom jag ska prata med chefen om att få referenser.. Inte det bästa då!
Men jag vill inte lägga mig, har Q på msn, han är så mysig. Pratar om ställen man älskar att bli nafsad på *ryser vällustigt* Han kan alla mina favoritställen.. x_X
Jag tänker nog bara rulla över och spela död.. Han kan gärna få utföra sin magi på min kropp det säger jag då!
Everybody got to die sometime
Älskar Avenged Sevenfold just nu, knarkar dom rent av. Som jag gör med jobbet, knarkar. Är nu uppe i 6 dagar veckan och 9 timmar per dag. Så det är fett nice, jag är asbra på det jag gör, om jag får säga det själv, sortera och fronta böcker.. XD Det är inte bara det jag gör, hemtex är min avdelning också tillsammans med damtröjor och kjolbordet, men det är inte riktigt lika roligt.
Det enda nackdelen med mitt jobb är att man blir ha galen.
Men jag går på semester snart, det kommer bli jätteskönt, får åka själv till finland dock, som vanligt kan inte Bacon, varför är jag inte förvånad?
Men hon kommer inte undan konserten, avbokar hon den dör hon allvarligt talat.
Iallafall, jag har aproligt på mitt jobb, det söta gayparet är jag helt frälst på och transan har underbar humor, jag gillar honom/henne asmycket men det finns en som hjärtat bankar lite hårdare för. Det är helt klart C. Jag gillar C som handen gillar handsken när det är varmt, jag kan inte låta bli att flirta, och han kan inte låta bli att svara tillbaka. Fast det är inte så att jag är intrisserad av honom som potentiell kille, jag gillar honom bara helt enkelt.
Det är sjukt hur mycket man kan få uträttat på bara några timmar, har gjort om Hemtex helt och hållet, likaså kjol och ytter, samt städat och katigoriserat ALLA kartonger på vårat lager. Puh, jag är inte lite trött!
Sen såg jag "the Evil Chinaguy Hökis" vid plattan idag, han har sin dunjacka fortfarande. :S Läskigt värre jag vet.. :/
Men men nu ska jag fixa biljetter till Finland så jag kan fixa mitt körkort, och så måste jag kolla hur man tar sig fram till badet.
B håller på att flyga i taket på mig nu, hon hatar oss bloggare, men hävdar att jag slipper hamna i hatkategorin eftersom jag inte skriver vad jag har köpt för kläder (tjocktröja just so you know! XD) och håller mig till vettiga saker, som.. ? Att jag är blåst? Xb
Nej men hon ska köpa en rosa dagbok och visa hur man verkligen gör.
Älskade middagen idag btw, snackade olika typer av mördare, Ted Bundy, Svarta änkan, Lasermannen, Åsele mördaren osv. Ganska intressant, sen så disskuterade vi B nr 2:s syn på Jesus. Det går till såhär, håll i er nu..
Maria hade en affär med en hårig hovslagare, blev gravid och hennes enuck till man var dum nog att gå på att det var en ängel som befruktat henne. Så vi tillber alla en person som egentligen inte existerar, eftersom Maria var så gott som prostituerad. Ganska itnressant syn på hur det skulle kunna gå till när en religion föds. Men måste säga att jag gillar min version bättre, den "ängel" som befruktade Maria var den Fallna Änglarnas Konung. Nämligen Lucifer. Så vi är egentligen alla satanister..! Sug på den du!
Men nu är det såhär, jag ska klaga.. Jag gillar INTE att min spis lagt av, jag gillar INTE att äta brie ost och knäckebröd till middag, jag gillar INTE alla er idioter där ute som dömmer mig för att jag är den jag är! JAG GILLAR ATT HOPPA I VATTENPÖLAR! Get over it!
Sen ska jag ge mig en klapp på axeln och ett "duktig flicka." Varför? Jo det ska jag tala om för dig, för att jag KAN! XD
Och R. jobbar i centralen och vrålade efter mig och B "Ey! Missy!" Fattade inte att det var han förens han skickade ett sms och babblade om att jag dissat honom. Då gick det upp ett ljus för mig.
Och fotografen har visat bilderna, shit vad jag ser ut när jag jobbar! Jag ser alldeles koncentrerad ut, det passar inte med min stil, jag borde ha sköldpaddsfärgade glasögonbågar och kostym på mig samt backslick! Jag är rent ut sagt läskig!
Men fotografen älskar tydligen mitt ansikte, pratade med honom idag, tydligen är jag väldigt lätt att fotografera, för jag är.. Osymetrisk.. Fråga inte hur det hänger ihop men han vill jobba mer med mig eftersom han tyckte det var så roligt.
Tror snarare att det var våran gemensamma passion för bilar som gjorde det. Men måste erkänna att det såg rätt okej ut, för att vara jag.
Nu ska jag damma av hemmåt, B åker imorgon :( Kommer sakna henne. Hon är verkligen trött, stackaren. Fast jag har kul! XD
Aha, bio imorgon.. Kuligt! XD
Narnia eller The happening. Ska se om man kan ro åt sig R någon dag också, jag gillar honom men ändå inte. Han är som Korven säger. En hundvalp med bassetblick.. XD
Moi!
Ps. Japanen var tillbaka på jobbet idag, fick ingen kyss denna gång, men lärde mig en till fras, tänker inte försöka skriva den dock eftersom jag inte ens kan uttala den utan att låta smått efterbliven.. :s
Det enda nackdelen med mitt jobb är att man blir ha galen.
Men jag går på semester snart, det kommer bli jätteskönt, får åka själv till finland dock, som vanligt kan inte Bacon, varför är jag inte förvånad?
Men hon kommer inte undan konserten, avbokar hon den dör hon allvarligt talat.
Iallafall, jag har aproligt på mitt jobb, det söta gayparet är jag helt frälst på och transan har underbar humor, jag gillar honom/henne asmycket men det finns en som hjärtat bankar lite hårdare för. Det är helt klart C. Jag gillar C som handen gillar handsken när det är varmt, jag kan inte låta bli att flirta, och han kan inte låta bli att svara tillbaka. Fast det är inte så att jag är intrisserad av honom som potentiell kille, jag gillar honom bara helt enkelt.
Det är sjukt hur mycket man kan få uträttat på bara några timmar, har gjort om Hemtex helt och hållet, likaså kjol och ytter, samt städat och katigoriserat ALLA kartonger på vårat lager. Puh, jag är inte lite trött!
Sen såg jag "the Evil Chinaguy Hökis" vid plattan idag, han har sin dunjacka fortfarande. :S Läskigt värre jag vet.. :/
Men men nu ska jag fixa biljetter till Finland så jag kan fixa mitt körkort, och så måste jag kolla hur man tar sig fram till badet.
B håller på att flyga i taket på mig nu, hon hatar oss bloggare, men hävdar att jag slipper hamna i hatkategorin eftersom jag inte skriver vad jag har köpt för kläder (tjocktröja just so you know! XD) och håller mig till vettiga saker, som.. ? Att jag är blåst? Xb
Nej men hon ska köpa en rosa dagbok och visa hur man verkligen gör.
Älskade middagen idag btw, snackade olika typer av mördare, Ted Bundy, Svarta änkan, Lasermannen, Åsele mördaren osv. Ganska intressant, sen så disskuterade vi B nr 2:s syn på Jesus. Det går till såhär, håll i er nu..
Maria hade en affär med en hårig hovslagare, blev gravid och hennes enuck till man var dum nog att gå på att det var en ängel som befruktat henne. Så vi tillber alla en person som egentligen inte existerar, eftersom Maria var så gott som prostituerad. Ganska itnressant syn på hur det skulle kunna gå till när en religion föds. Men måste säga att jag gillar min version bättre, den "ängel" som befruktade Maria var den Fallna Änglarnas Konung. Nämligen Lucifer. Så vi är egentligen alla satanister..! Sug på den du!
Men nu är det såhär, jag ska klaga.. Jag gillar INTE att min spis lagt av, jag gillar INTE att äta brie ost och knäckebröd till middag, jag gillar INTE alla er idioter där ute som dömmer mig för att jag är den jag är! JAG GILLAR ATT HOPPA I VATTENPÖLAR! Get over it!
Sen ska jag ge mig en klapp på axeln och ett "duktig flicka." Varför? Jo det ska jag tala om för dig, för att jag KAN! XD
Och R. jobbar i centralen och vrålade efter mig och B "Ey! Missy!" Fattade inte att det var han förens han skickade ett sms och babblade om att jag dissat honom. Då gick det upp ett ljus för mig.
Och fotografen har visat bilderna, shit vad jag ser ut när jag jobbar! Jag ser alldeles koncentrerad ut, det passar inte med min stil, jag borde ha sköldpaddsfärgade glasögonbågar och kostym på mig samt backslick! Jag är rent ut sagt läskig!
Men fotografen älskar tydligen mitt ansikte, pratade med honom idag, tydligen är jag väldigt lätt att fotografera, för jag är.. Osymetrisk.. Fråga inte hur det hänger ihop men han vill jobba mer med mig eftersom han tyckte det var så roligt.
Tror snarare att det var våran gemensamma passion för bilar som gjorde det. Men måste erkänna att det såg rätt okej ut, för att vara jag.
Nu ska jag damma av hemmåt, B åker imorgon :( Kommer sakna henne. Hon är verkligen trött, stackaren. Fast jag har kul! XD
Aha, bio imorgon.. Kuligt! XD
Narnia eller The happening. Ska se om man kan ro åt sig R någon dag också, jag gillar honom men ändå inte. Han är som Korven säger. En hundvalp med bassetblick.. XD
Moi!
Ps. Japanen var tillbaka på jobbet idag, fick ingen kyss denna gång, men lärde mig en till fras, tänker inte försöka skriva den dock eftersom jag inte ens kan uttala den utan att låta smått efterbliven.. :s
The Ornament - Negative
Det är låten jag knarkar just nu, det är en sån underbar låt.
"All I want is that you love me as I am. Don't say you sorry again, doesn't give you the right to be someone else"
Det är så det är, Carols och Micke, ingen är den som de utger sig för att vara. Sad fuckers club har fått något positivt ut av sig då jag insett att jag har mer gemensamt med Keanu Reeves i "Constantine" än dålig humor, elakheter, cynism och dålig andedräckt. Jag har lyckats med det Carols hindrade mig från att göra. Och ja jag hatar honom för det, han ger mig livet, med tvång, och sticker som en slagen hund med svansen mellan benen, skriver om hur lycklig han är och hur kär han är.
Det är roligt för honom. Så varför räddade han mig när det ändå inte fanns något intresse att stanna kvar?
Spelar ingen roll längre, för nu har jag som sagt lyckats utan att behöva ta överdos, jag älskar mina giftpinnar. Röker mer än vanligt och hostar blod nu. Läkaren ville göra fler tester men efter att ha gråtit ut maskaran över min vita topp så skrattade jag som en galning. Äntligen. Jag lyckas utan att ha lyft ett finger. Tänder en till cigg och ser på den med uppskattande ögon.
Kan man hamna i helvetet iallafall?
Läkaren ville ta fler tester, men det var "Misstänkt" att det var det som låg bakom det. Svårt att andas, svetten, hjärtklappningen, tröttheten. Allt förklaras, och så testerna som är genomgående dåliga. Jag är så glad.
Kanske lyckas man utan att ta ett enda piller. Och ingen kan bli arg på mig heller.
Det är nog det bästa, att ingen kan bli sur. Jag kan alltid hävda att jag inte visste säkert, och är det KOL så är det inget farligt det heller. Även om testerna tyder på annat.
Hoppas Q kommer snart, så jag kan glömma vad M håller på med.
"Jag ska till frisan". Visst, jag råkar iochförsig veta att hon har stängt på lödag. Så du skulle verkligen dit. Känns jättebra att du sätter på mig men har flickvän, och sen ska till "frisan".
Och när jag sträcker ut fredsflaggan pepprar du mig full med bly.
So let the war start. Jag klagar inte, om jag knappt orkar tvätta håret så kanske det kan få mig att bli så trött att jag inte vaknar igen. Hoppas.
"All I want is that you love me as I am. Don't say you sorry again, doesn't give you the right to be someone else"
Det är så det är, Carols och Micke, ingen är den som de utger sig för att vara. Sad fuckers club har fått något positivt ut av sig då jag insett att jag har mer gemensamt med Keanu Reeves i "Constantine" än dålig humor, elakheter, cynism och dålig andedräckt. Jag har lyckats med det Carols hindrade mig från att göra. Och ja jag hatar honom för det, han ger mig livet, med tvång, och sticker som en slagen hund med svansen mellan benen, skriver om hur lycklig han är och hur kär han är.
Det är roligt för honom. Så varför räddade han mig när det ändå inte fanns något intresse att stanna kvar?
Spelar ingen roll längre, för nu har jag som sagt lyckats utan att behöva ta överdos, jag älskar mina giftpinnar. Röker mer än vanligt och hostar blod nu. Läkaren ville göra fler tester men efter att ha gråtit ut maskaran över min vita topp så skrattade jag som en galning. Äntligen. Jag lyckas utan att ha lyft ett finger. Tänder en till cigg och ser på den med uppskattande ögon.
Kan man hamna i helvetet iallafall?
Läkaren ville ta fler tester, men det var "Misstänkt" att det var det som låg bakom det. Svårt att andas, svetten, hjärtklappningen, tröttheten. Allt förklaras, och så testerna som är genomgående dåliga. Jag är så glad.
Kanske lyckas man utan att ta ett enda piller. Och ingen kan bli arg på mig heller.
Det är nog det bästa, att ingen kan bli sur. Jag kan alltid hävda att jag inte visste säkert, och är det KOL så är det inget farligt det heller. Även om testerna tyder på annat.
Hoppas Q kommer snart, så jag kan glömma vad M håller på med.
"Jag ska till frisan". Visst, jag råkar iochförsig veta att hon har stängt på lödag. Så du skulle verkligen dit. Känns jättebra att du sätter på mig men har flickvän, och sen ska till "frisan".
Och när jag sträcker ut fredsflaggan pepprar du mig full med bly.
So let the war start. Jag klagar inte, om jag knappt orkar tvätta håret så kanske det kan få mig att bli så trött att jag inte vaknar igen. Hoppas.
Dinner Is Ready..
Sitter nu och har träffat resten av gänget, det var askul! Intressanta människor, spirande konversation och.. Två hundra kronor till mat.. :p
Men iallafall, jag rullar fram just nu, det var den GODASTE köttfärsåsen EVER! Sen ska jag se om Q vill komma ner till Stockholm så jag får träffa honom, jag menar han kan jue alltid sova över hos mig om det vill sig riktigt väl. Jag gillar honom verkligen.
Men nu börjar klockan rinna ifrån mig så jag måste smita hem medan jag ändå har tid på mig och dessutom börjar rökbehovet ticka. Imorgon missar jag rix fm festivalen eftersom jag måste till läkaren *muttrar argt* Vilket suger. Och så har hans tjej fått reda på mig så han kommer inte i helgen som planerat :(
Det är jävligt jobbigt att vara "den andra kvinnan" men jag anser ändå att det är ganska bra ändå, eftersom det är just det här med inga förpliktelser.
Mrn nu måste jag rusa, skickat två sms till Carols om att jag vill ha mina saker, han kan ignorera mig så mycket han vill men jag kommer inte låta det vara förens han lämnat tillbaka det som jag anser är mitt. Så nu ska jag hem och glo på manga. Och bli rädd för min nya pratande micro som innehöll Kinesiska kärleksbrev i morsekod typ.. Vilket var läskigt.. Om det nu var kinesiska, jag ser inte skillnaden, vet bara att det inte var tailändska!
Och apropå thailand! Jag blev bjuden på kinamat idag av någon korean kines som stog och städade den här stora grillplattan. Det var fett gott! Så ätit TRE gånger idag! Inte undra på att man var tvungen att glo efter d kupa.. XD
Måste bara uppdatera innan jag går.. Q om du läser det här.. SNÄLLA kom till Stockholm! Jag har inte internet men skickar mitt mobilnr till dig om du är snäll, för jag gillar dig verkligen och jag vill gnaga på din lilltå :p
Sen är det ganska bra att man är KK till någon. Man har lätt för att glömma och komma över. Som jag sa idag. Vi var helt enkelt inte menade att vara tillsammans. Vi är Tristan och Isolde i ny tappning, det går bara inte. Så jag är bara glad att han inte vill ha med mig att göra, för jag känner att det fungerar även utan honom, och bättre ändå. Det fungerar asbra, bättre än när han var i mitt liv. Han gav mig så mycket ångest och oro, och det slipper jag nu. Det största ångesten jag har är att jag gått upp i 70 D i kupa och att jag blivit knubbig.. XD
Kan bero på all glass men men.. Sen så blir det grilla på Lördag med mina vänner. Även om vissa åker hem till Norge *blänger* och vissa inte får för sina flickvänner *flinar*.
Men jag måste kila nu, jag håller tummarna för att det ska gå bra och vet du vad. Jag är glad. Lycklig rent ut av! XD
Men iallafall, jag rullar fram just nu, det var den GODASTE köttfärsåsen EVER! Sen ska jag se om Q vill komma ner till Stockholm så jag får träffa honom, jag menar han kan jue alltid sova över hos mig om det vill sig riktigt väl. Jag gillar honom verkligen.
Men nu börjar klockan rinna ifrån mig så jag måste smita hem medan jag ändå har tid på mig och dessutom börjar rökbehovet ticka. Imorgon missar jag rix fm festivalen eftersom jag måste till läkaren *muttrar argt* Vilket suger. Och så har hans tjej fått reda på mig så han kommer inte i helgen som planerat :(
Det är jävligt jobbigt att vara "den andra kvinnan" men jag anser ändå att det är ganska bra ändå, eftersom det är just det här med inga förpliktelser.
Mrn nu måste jag rusa, skickat två sms till Carols om att jag vill ha mina saker, han kan ignorera mig så mycket han vill men jag kommer inte låta det vara förens han lämnat tillbaka det som jag anser är mitt. Så nu ska jag hem och glo på manga. Och bli rädd för min nya pratande micro som innehöll Kinesiska kärleksbrev i morsekod typ.. Vilket var läskigt.. Om det nu var kinesiska, jag ser inte skillnaden, vet bara att det inte var tailändska!
Och apropå thailand! Jag blev bjuden på kinamat idag av någon korean kines som stog och städade den här stora grillplattan. Det var fett gott! Så ätit TRE gånger idag! Inte undra på att man var tvungen att glo efter d kupa.. XD
Måste bara uppdatera innan jag går.. Q om du läser det här.. SNÄLLA kom till Stockholm! Jag har inte internet men skickar mitt mobilnr till dig om du är snäll, för jag gillar dig verkligen och jag vill gnaga på din lilltå :p
Sen är det ganska bra att man är KK till någon. Man har lätt för att glömma och komma över. Som jag sa idag. Vi var helt enkelt inte menade att vara tillsammans. Vi är Tristan och Isolde i ny tappning, det går bara inte. Så jag är bara glad att han inte vill ha med mig att göra, för jag känner att det fungerar även utan honom, och bättre ändå. Det fungerar asbra, bättre än när han var i mitt liv. Han gav mig så mycket ångest och oro, och det slipper jag nu. Det största ångesten jag har är att jag gått upp i 70 D i kupa och att jag blivit knubbig.. XD
Kan bero på all glass men men.. Sen så blir det grilla på Lördag med mina vänner. Även om vissa åker hem till Norge *blänger* och vissa inte får för sina flickvänner *flinar*.
Men jag måste kila nu, jag håller tummarna för att det ska gå bra och vet du vad. Jag är glad. Lycklig rent ut av! XD
Blue and Yellow
Nu när man sitter framför bloggen, återigen så tänker man, fan vad man våldtar ordet jag i sin blogg. Det står alltid Jag i början på var och varannan mening. Det måste verkligen vara roligt att läsa hur egocentrisk man är i sin blogg. Men å andra sidan, när ska man vara egocentrisk om inte i sin egen blogg som ändå handlar om ens egna problem?
Så jag kom iallafall fram till att jag är väldigt ego, vilket märks på denna mening tillexempel då jag skrivit jag fyra gånger nu. Hade tänkt skriva två men det steg ganska snabbt. Ännu ett tecken på hur ego man kan bli..!
Men det jag hade tänkt skriva, det inlägget skulle handla om är väldigt enkelt. Mormor.
Vad annars liksom?
Jo nu har jag fått nya direktiv. Pengar kan inte komma en gång i månaden, det kommer inte att gå så bra för lilla Tessan som kommer spendera det på en gång, men låt mig då göra det! Låt mig göra fel och lära mig av det snälla!
Sen så måste jag ringa var och varannan dag så att de vet att jag mår bra, sen så måste jag också tänka på att inte tynga ner Bacon med mina problem, sen ska man tänka på att man inte får ha fest och om man nu ska bjuda på mat så kan det ju inte bli i helgen då blir min kära moder arg.
So what?
Ibland önskar man att man faktiskt kunde ta fasta på erbjudandet man har om att begrava henne i osläckt kalk. För det skulle vara grymt skönt ett tag sen skulle man sakna henne. Tro det eller ej men jag vet, inte för att hon har hamnat i osläckt kalk utan för att man varit utan henne en tid.
I vilket fall som helst så är det så att man får ta sin familj som den är det går inte att ta det på något annat sätt. Man får avigsidorna med på köpet, som den där evinerliga epilogen man är tvungen att läsa men egentligen klarat sig bra utan. Det är så det känns. Som något man måste ha med i paketet eftersom det tillhör på något vänster. Nu kan man ta det lugnt igen eftersom man slipper ha henne hängandes över sig och tjata om att man måste packa, vilket jag redan gjort, så det är skönt. Sen kommer det en tid när man måste komma på saker som kanske inte är de roligaste att glömma, som det faktum att Bacon kanske står själv på lördag vid spisen.
Ska hämta alla sista sakerna hos morsan på lördag söndag. Någon av de dagarna, hoppas på lördag, tidigt. För då kanske vi kan plocka upp Bacon och Mikko på vägen vem vet. Men det är en sak som man inte kan planera förens efter man kommit dit och gjort klart allt.
Fick dessutom tre skurtrasor av froté av mormor, vilket var gulligt även om man vill begrava henne två meter under marken ibland så menar hon ju väl.
Hur illa det än rimmar i kontrast till hennes handlande.
Men å andra sidan, vem är jag att dömma? Detta inlägg kommer få bli påfyllt någon annan dag för idag, den 5 maj, så orkar jag inte skriva mer.
Så idag är man helt slut efter en helvetes vecka. Flyttat nu och trivs jättebra, ska få praktik och sen ska jag få murgröna av E. från M-huset.
Så jag borde vara glad eller hur? Men det är jag inte, K's mormor dog inatt så hon är helt förstörd och jag vet inte hur jag ska nå fram till henne, imorgon ska jag till Ikea och träffa P. Vilket ska bli kul eftersom det är så mycket jag skulle behöva införskaffa men som jag ännu inte gjort.
Har listan klar och ska se om jag kan få den godkänd men sen så är det lugnt.
Nästa lördag kommer Micke över och grillar med mig, det ska bli fett skönt att få träffa honom igen, och förhoppningsvis sover han över.
Imorgon ska jag även hämta mitt vin hos Bacon så jag kan göra något i helgen för jag orkar inte engagera mig.
Sen på måndag så måste jag till huset för syster P förstod inte att om jag ber att få till Tisdag så måste jag ha piller som räcker så långt också. Vilket hon inte föstod utan gav till måndag trots att jag sa till fyra gånger. Jag blev lite sur.
Sen blir det hela inte bättre av att morsan ringde och började skälla på mig det första hon gjorde. Mormor fyller år snart men ska vara i finland då så jag undrade om vi skulle ge presenten på morsdag eller innan hon åkte. Då var jag dum i huvudet som frågade sånt och fick en fem minuter lång uppläxning som slutade med att jag slängde på luren i örat på henne.
Drogkliniken var inte det roligaste jag varit med om, sen huset och på det hon. Det var fel av mig att lacka ur det kan jag erkänna men det var faan så värt det. Jag orkar inte med henne.
Fått besked om att jag får plugga enstaka kurser och ska flyttas till Vällingby jobbtorg vilket suger för jag gillar mina kontakter i Farsta, även om det är långt att åka så måste jag ändå till södersidan ibland och titta till, så för mig är det inga problem.
Men de ansåg att det var det.
Problem, det är väl det jag ställer till med nu för tiden, jag är för krävande, för behövande och osjälvständig. Men jag kan inte rå för det, det är sen sån stor ändring i hela mitt liv så jag är lite klängig, precis som en ettåring som lärt sig gå, man vill inte släppa handen som är ett sånt stöd även om man kan stapla sig fram själv.
Jag ber om ursäkt för det.
Funderar mycket på hur det ska gå senare för mig men just nu vill jag bara bli klar med uteplatsen, fixa grill, få struktur på vardagen och må bra. Det är mitt mål, det är vad jag vill med mitt liv. Och om jag måste kämpa för det så är det bara bra för det mår jag bättre av. Ska hämta Samuraii Champloo från Bacon också så att jag kan göra något under helgen. Sen funderar jag på att se om P. vill sova över under helgen nu när det är stockholm och inte Örebro som spökar. Hoppas det gick bra på skolintagningen till Dans och teater linjen på högskolan. Hoppas massor på det!
Ska köpa ost och mjölk på vivo idag sen kan jag ta ut brödet ur frysen igen eftersom ingen sover över i helgen så är det inte så noga om det möglar eller ej. Fan vad missundsam det där lät :/
Men jag gillar inte morotslantbrö så jag håller mig till knäckebrödet som jag köpte, det är godare.
På lördag ska jag få mina saker, de resterande sakerna iallafall, sen så kommer jag nog att klippa buskarna i helgen så jag kan sätta dom i en vas. Kom på att jag måste köpa vinäger till Vasen.. Men det blir ett annat projekt, nu ska jag måla, sätta upp tavlor och skynke, och köpa saker till hemmet.
SEN får vi ta tag i uteplatsen. När jag orkar det.
Nothing Wrong In Being Here
Så var man här igen, med hur mycket som helst att säga. Som tex så har man fått åka i en ferrari idag, morfars förra chef har nämligen köpt en. Så det fick man göra idag, vilket var fett skoj.
Men sen så har man fått krupp på mormor, igen. Kan man göra annat. Får inte sova hos Bacon imorgon för jag ska packa iordning mina saker då, och det kan jag bara göra på söndagkväll.. Sen måste man ringa gynekologen på måndag och boka tid åt både mig och korven, måste tvätta kläderna och sortera ner i flyttkartonger beroende på säsong och hur ofta de används. Sen måste man gå igenom allt man ska ha med sig i teknikväg samt kolla upp hur allt ska få plats, göra lista på saker man måste tänka på att kontrollera om det finns inne, köpa en kalender, försöka fixa så Mikko kan få sin artonårs present, kolla statusen på min tröja.
Sen återstår hemläxorna från drogkliniken, ringa A. om hjälp och stöd iochmed sjukskrivningen, ringa skolan och kolla sommarkurser, sen så ska man prata med B. på Huset om sjukskrivning en vecka eller två längre än vad det är idag. Samt kolla om man kan sjukskrivas 75% senare, och se hur det går.
Jag ska göra massor av saker men jag orkar inte göra något av det, för jag känner att jag behöver ha en kalender för att få lite ordning på saker och ting.
Men det blir inte förens imorgon då jag ska till F Centrum och uggla runt för att leta efter saker man vill ha. Kul..
Iallafall så har jag insett att livet verkligen suger, skrev ett aplång inlägg här tidigare som jag glömde spara. Kul! Jag älskar min egna tankspriddhet.
Det som dock är positivt är att jag gav Qazzy min msn, jag ser fram emot att få prata med honom, han är så lugn och tillbaka medan jag är mer som en fjäril som fladdrar runt och stressar upp mig över småsaker.
Idag är det lördag, en vecka kvar tills det att brorsan kommer över till min alldeles egna lägenhet för middag. Tänkte faktiskt sno recept på något gott från en av mina kontakter, doktoranden, här på blogg.se för hennes mat verkar så grymt god. Och han hävdar att han äter allt så då borde jag kunna expremintera?
Så kom man på såhär i sista sekund att man inte gjort allt man borde ha gjort, man har inte packat man har inte gjort lista, man har inte sorterat, man har inte tänkt igenom eller ens vågat nudda vid ämnet flytta.
Det känns så avlägset så jag är rädd att om jag sträcker ut handen för att röra vid det så kommer det gå itu, jag vågar inte tro på att jag äntligen är fri. För det är så jag ser det.
Det enda jag verkligen saknar av mitt gamla liv är Hanna A. Hon var min fågel, min alldeles egna ängel. Låten "Lilla fågel blå" får mig alltid att tänka på henne, jag undrar vad hon gör nu? Valde hon samma väg som jag? Lyckades hon, till skillnad från mig?
Jag hoppas att hon är där hon mår bäst, med människor som älskar henne och uppskattar henne för den hon är. En ängel.
Jag undrar mycket över mitt liv. Hur saker och ting tett sig i andras ögon och hur saker och ting gått för mig i livet. Tänkte på det när jag började med hemläxan som jag fick från drogkliniken, det är verkligen upprivande. Men å andra sidan så måste man ju skära upp varbölderna och tömma dom på var innan kroppen kan återhämta sig. Precis som ett virus så måste det få ta sin tid, och det gör ont som fan under tiden.
Men jag sitter och funderar på hur jag kunde ha handlat istället för det sätt jag valt att gå. Den fega utvägen som så många kallar det. Var en diskution på VF om cutting, bra eller dåligt? Jag anser att det är bra, för det är en utväg, men det är dåligt att det finns till för det är egentligen ingen hållbar utväg. Man måste få hjälp på andra sätt.
Något som verkligen stör mig är när folk ska ha två saker för sig själv samtidigt. Som morfar, han läser tidningen och ser på tv. Okej för den här gången, han har faktiskt köpt "lördagsgodis" så det kan vara kul att se om han vinner något på det, men han behöver väl ändå inte ha tidningen framme då också? ^^
Kanske bara jag som är kinkig.
Så just det, imorgon blir det ingen Bacon för min del. Enkel orsak, jag pallar inte. Plus att mormor är emot det och det går ändå inte att få tag i henne så då skiter jag i det. För jag hatar sista minuten svar. Det är något jag inte tål.
Det som har varit BRA idag är maten, den har varit supergod, men jag åt dessvärre för mycket så nu är det dags att hålla igen och röka ännu mer. Är helt tung i huvudet efter alla ciggareter jag pressat i mig, men de där timmarna på balkongen var som balsam för mig själ. Även om jag funderade på att hoppa.
Så imorgon blir det packa om och ta en promenad för att rensa skallen från tankar, nu är det popcorn och läsk som gäller och ett parti 13..
Men sen så har man fått krupp på mormor, igen. Kan man göra annat. Får inte sova hos Bacon imorgon för jag ska packa iordning mina saker då, och det kan jag bara göra på söndagkväll.. Sen måste man ringa gynekologen på måndag och boka tid åt både mig och korven, måste tvätta kläderna och sortera ner i flyttkartonger beroende på säsong och hur ofta de används. Sen måste man gå igenom allt man ska ha med sig i teknikväg samt kolla upp hur allt ska få plats, göra lista på saker man måste tänka på att kontrollera om det finns inne, köpa en kalender, försöka fixa så Mikko kan få sin artonårs present, kolla statusen på min tröja.
Sen återstår hemläxorna från drogkliniken, ringa A. om hjälp och stöd iochmed sjukskrivningen, ringa skolan och kolla sommarkurser, sen så ska man prata med B. på Huset om sjukskrivning en vecka eller två längre än vad det är idag. Samt kolla om man kan sjukskrivas 75% senare, och se hur det går.
Jag ska göra massor av saker men jag orkar inte göra något av det, för jag känner att jag behöver ha en kalender för att få lite ordning på saker och ting.
Men det blir inte förens imorgon då jag ska till F Centrum och uggla runt för att leta efter saker man vill ha. Kul..
Iallafall så har jag insett att livet verkligen suger, skrev ett aplång inlägg här tidigare som jag glömde spara. Kul! Jag älskar min egna tankspriddhet.
Det som dock är positivt är att jag gav Qazzy min msn, jag ser fram emot att få prata med honom, han är så lugn och tillbaka medan jag är mer som en fjäril som fladdrar runt och stressar upp mig över småsaker.
Idag är det lördag, en vecka kvar tills det att brorsan kommer över till min alldeles egna lägenhet för middag. Tänkte faktiskt sno recept på något gott från en av mina kontakter, doktoranden, här på blogg.se för hennes mat verkar så grymt god. Och han hävdar att han äter allt så då borde jag kunna expremintera?
Så kom man på såhär i sista sekund att man inte gjort allt man borde ha gjort, man har inte packat man har inte gjort lista, man har inte sorterat, man har inte tänkt igenom eller ens vågat nudda vid ämnet flytta.
Det känns så avlägset så jag är rädd att om jag sträcker ut handen för att röra vid det så kommer det gå itu, jag vågar inte tro på att jag äntligen är fri. För det är så jag ser det.
Det enda jag verkligen saknar av mitt gamla liv är Hanna A. Hon var min fågel, min alldeles egna ängel. Låten "Lilla fågel blå" får mig alltid att tänka på henne, jag undrar vad hon gör nu? Valde hon samma väg som jag? Lyckades hon, till skillnad från mig?
Jag hoppas att hon är där hon mår bäst, med människor som älskar henne och uppskattar henne för den hon är. En ängel.
Jag undrar mycket över mitt liv. Hur saker och ting tett sig i andras ögon och hur saker och ting gått för mig i livet. Tänkte på det när jag började med hemläxan som jag fick från drogkliniken, det är verkligen upprivande. Men å andra sidan så måste man ju skära upp varbölderna och tömma dom på var innan kroppen kan återhämta sig. Precis som ett virus så måste det få ta sin tid, och det gör ont som fan under tiden.
Men jag sitter och funderar på hur jag kunde ha handlat istället för det sätt jag valt att gå. Den fega utvägen som så många kallar det. Var en diskution på VF om cutting, bra eller dåligt? Jag anser att det är bra, för det är en utväg, men det är dåligt att det finns till för det är egentligen ingen hållbar utväg. Man måste få hjälp på andra sätt.
Något som verkligen stör mig är när folk ska ha två saker för sig själv samtidigt. Som morfar, han läser tidningen och ser på tv. Okej för den här gången, han har faktiskt köpt "lördagsgodis" så det kan vara kul att se om han vinner något på det, men han behöver väl ändå inte ha tidningen framme då också? ^^
Kanske bara jag som är kinkig.
Så just det, imorgon blir det ingen Bacon för min del. Enkel orsak, jag pallar inte. Plus att mormor är emot det och det går ändå inte att få tag i henne så då skiter jag i det. För jag hatar sista minuten svar. Det är något jag inte tål.
Det som har varit BRA idag är maten, den har varit supergod, men jag åt dessvärre för mycket så nu är det dags att hålla igen och röka ännu mer. Är helt tung i huvudet efter alla ciggareter jag pressat i mig, men de där timmarna på balkongen var som balsam för mig själ. Även om jag funderade på att hoppa.
Så imorgon blir det packa om och ta en promenad för att rensa skallen från tankar, nu är det popcorn och läsk som gäller och ett parti 13..
And So Came You.
Jag sitter nu på helspänn inför drogklinikens avvänjningsterapi som startar idag. Jag vill inte men ändå vill jag ha hjälp även om det känns så fel att se mig själv som en drogmissbrukare. För det är inte det jag var, inte helt ut åtminstone. Visst jag missbrukade piller, men är det verkligen så allvarligt? Tydligen.
Så man är inskriven på tvång, går jag inte åker jag in på psyket igen, vilket jag vägrar göra om jag så kan kämpa för en bättre tillvaro.
Insåg idag hur sjuk jag verkligen är, fick en dosettask från huset, per vecka. Det var inte lite piller jag knaprar alltså. Och om de ger mig en dosettask så tror de nog inte heller att jag kommer bli frisk i första taget. Vilket är ganska skönt men ändå skrämmande. Skönt eftersom stressen försvinner, hemskt eftersom jag måste möta det faktum att jag är SJUK, inte bara dålig. Utan SJUK.
Så har vi mormor, the controll freak. Henne skulle jag kunna döda just nu "vi åker då" "vi gör det" "Vi kommer via den vägen" Men lilla gumman har du körkort? Vet du vart vi ska? Nej och Nej, så varför öppnar du då munnen?
Jag längtar till helgen, så man kan få komma iväg. Nu försöker hon dessutom styra min medicinering.
Ja vet väl bäst själv hur min medicin fungerar och hur man ska göra med den? Förstår inte hur Moffa orkar ibland.. Men det är inte min sak att säga hur han orkar eller ej, men det som är min sak är att komma iväg till min avtalade tid. Så dags att sluta nu.
Så man är inskriven på tvång, går jag inte åker jag in på psyket igen, vilket jag vägrar göra om jag så kan kämpa för en bättre tillvaro.
Insåg idag hur sjuk jag verkligen är, fick en dosettask från huset, per vecka. Det var inte lite piller jag knaprar alltså. Och om de ger mig en dosettask så tror de nog inte heller att jag kommer bli frisk i första taget. Vilket är ganska skönt men ändå skrämmande. Skönt eftersom stressen försvinner, hemskt eftersom jag måste möta det faktum att jag är SJUK, inte bara dålig. Utan SJUK.
Så har vi mormor, the controll freak. Henne skulle jag kunna döda just nu "vi åker då" "vi gör det" "Vi kommer via den vägen" Men lilla gumman har du körkort? Vet du vart vi ska? Nej och Nej, så varför öppnar du då munnen?
Jag längtar till helgen, så man kan få komma iväg. Nu försöker hon dessutom styra min medicinering.
Ja vet väl bäst själv hur min medicin fungerar och hur man ska göra med den? Förstår inte hur Moffa orkar ibland.. Men det är inte min sak att säga hur han orkar eller ej, men det som är min sak är att komma iväg till min avtalade tid. Så dags att sluta nu.
