Amorcaucuest

I can't waist time so give me a moment, I realized nothing is broken.
You still a part of everything i do.

Jag hatar det faktum att jag är så relationskygg som jag är, för det är fan så att jag inte kan göra något utan att bli alldeles förstörd. Pojken nr 3 var hos mig igår, han kom kommunalt från Norrtälje för att träffa mig, jag tycker det var sött, sen så hade han med sig bullar och var allmänt söt, det slutade med att han ville gosa i sängen, och det leder till att man har ett samliv (fan vilket fult och tantigt ord.. Samliv? W00t?) och han ger allt för mig. Det var hemskt fast sött. Jag bröt ihop när han kollapsade på mig och knuffade undan honom, sprang in i duschen och satte mig där med vattnet rinnande. Vad gör han då? Han sätter sig brevid mig i duschen, rör mig inte eller något utan stirrar rakt fram tills jag samlat mig tillräckligt mycket för att luta huvudet mot hans axel. Då lägger han armen runt mig och lutar hakan mot min hjässa och säger: "Ska vi duscha nu?"
Pojken är inte bra för mig för jag kommer inte klara av att han kan påverka mig som han gör, för även om vi inte har något utanför sängen så har vi väldigt mycket som inte går att ta på, vi är vänner och vi skulle kunna sluta ha sex och ha kul som kompisar, det känns skönt att veta att han inte kommer försvinna bara sådär om det blir allvar med Herr Velig. För då slipper jag oroa mig så mycket över vad jag visar och hur jag beter mig, för då är det mer som en buffert, han kommer vara kvar, det är helt okej för dig att visa känslor. Han är en vän.
Imorgon ska vi åka och storhandla, det är också en sån här grej, vilken annan kille skulle offra sin tid för att åka och handla mat med sitt kk? Som jag sa: "Jag klarar nog inte av att vara mer än så just nu, men om du vill så träffar jag inte andra." Och han tog det, han finns där för mig och bryr sig på ett sätt som jag inte kan sätta fingret på.
Det skrämmer skiten ur mig.
Samtidigt måste jag till gynekologen igen för återkontroll, jag har äntligen opererat min cysta! DET ni! Haha. Operera, de sticker in en nål och punkterar men iaf. Det kallas operation! Sådeså. Men ska på återkontroll snart och kolla att den inte kommer igen och fixa lite tillskott också. Vitaminer och skit.
Men jag orkar inte tänka på det just nu, ska nog bara leka runt tills det blir allvar. Den nionde october ska jag på ultraljud och sen är det även möte om min framtid. Men jag oroar mig inte längre, jag har haft tur som fick komma hit den tid jag fick vara här, och jag älskar mitt jobb och jag kan klara mig själv nu. För jag vet att någon trodde mig, någon såg mig och bröt sig in för att hjälpa mig upp igen.
Det känns skönt. Sen kommer mormor och morfar tillbaka i november, men jag tänker inte säga något till dom om allt som hänt, för det har dom egentligen inte med att göra, sen så kommer de ju få reda på katten men den dagen den sorgen.
Nu är det handla imorgon, fixa pass innan jag går till jobbet (st. eriksplan så inte så långt från där jag jobbar) och tvätta igen. Sen tisdag är det möte med chefen, och med missionen samt pojken, sen på onsdag ska jag ut till stallet och fixa så att det bara är att flytta hästen, sen på torsdag är det jobbet och massa extragrejer som jag ska göra åt dom, sen på fredag är det mys med vännerna som kommer på middag och lördag pojken, söndag pojken och B. Sen måndag så börjar allt om igen, mitt liv är väldigt inrutat men det är ganska skönt att veta vad som ska hända i förväg.
Ingen Janne på måndag men nästa måndag är det samma rutiner som vanligt igen. Det är lite sugit. Men jag diggar det. För det är som sagt skönt att ha rutiner.
Så nu ska jag skriva handlingslista, göra lista på vad jag har hemma och försöka lista ut vad jag skulle behöva bunkra upp med. Konserver definitivt!
Och kattmat. Ska köpa storpack med kattmat! Skoja inte! Men den dagen den sorgen, nu när jag  får skjuts får man ju passa på.
Men nu måste jag göra listor.