Amorcaucuest

Sanningen är den att inget av det är på grund av dig. Så varför har jag döpt detta inlägg efter dig? Vet faktiskt inte. Det jag vet är att chefen såg och vet om, att hon som dömmer utan att tänka anade och att chefen tog mitt parti mot henne, en enad front tills jag hittat lösningen eller faller medan jag letar. Från henne har jag fullt stöd att försöka lösa det på mitt sätt. Och det värmer.
Så nu ska jag bara fixa lite foundation så man kan visa armarna och sen ska jag se om jag hittar något långärmat jag kan ha på jobbet imorgon. Och så har man tvättis klockan sju i morgon bitti, ska snart sova. Så trött.
Imorgon ska jag  hämta ut medicin, gå till Janne, jobbet, middagen och försöka få pengar till mobilen. Sen jobbar jag inte i helgen, vilket är superskönt, sen kommer jag att jobba varje lördag i utbyte mot onsdagar, vilket kommer bli underbart. Lite svårare att träffa pojken då, men det är det jag vill.
Q fortsätter fucka med min skalle, saker han säger som får mig att tänka till. "Då skulle jag ha suttit i cafeterian medan du sprang runt på ikea och spenderade mina pengar."
Han erbjuder mig det jag verkligen vill ha, stabilitet, hem, familj. Men vågar inte chansa, är fortfarande för ung och vill inte ångra mig senare i livet.
Ändå fortsätter jag leka rysk roulette med Pojken? "Då är det en pojkvän hur mycket du än vill förtränga det." Nej. Jag tänker inte bli kär, inte igen, aldrig någonsin. Har fått nog av sparkar och slag, jag vill bara få vara mig ett tag. Få göra det som jag vill göra. England under julen, resa till varmare breddgrader i vår. Allt sånt.
Imorgon åker klänningen, kan inte ha den längre, feta lilla cpbarn som man är, den är iof i storleken XS och jag hade den när jag led av bulimi så kanske inte så konstigt? Röker mina äckliga ciggariller och undrar hur svårt de kan va at utveckla bulimi igen.Fredag får jag lön, fett nice, krogen för hela slanten, även om jag måste leva på pasta och brunsås i en vecka efter det. Så värt det. Iallafall enligt mig. Så det så.
Men nu återstår problemet med Pojken. Vad man ska göra åt han. Tänker inte svara på hans sms för ett. jag är pank och två. Jag vill inte att det ska vara seriöst. Jag vill sitta kvar i mitt luftslott och blåsa iväg rökringar utan att behöva bry mig om omvärlden. Men omvärlden lämnar mig inte i fred. Mumin ville låna pengar. Jag har inga. Det är så illa att jag tillochmed funderar på att gå till Fontex och växla mina euron. För jag är superpank, så pank att jag inte ens kan betala ett paket ciggaretter om jag så skulle önska. Så vad ska man göra? Man ska leva på marginalen.
Om Bacon, Korven och Pojken ska sova här fredag till lördag får de tyvärr lov att hosta upp pengar för jag har inte ens mat att bjuda på, än mindra frukost.
Jag har några torra bitar knäckebröd, smör och fem sorters sylt, that's it. Måste verkligen lära mig att prioritera. Som att handla mat istället för att hyra film för allt. Sen kanske man ska börja spara lite mer varje månad så man har något att gå efter. En slags buffert mot tillfällen som det här. Men om man ser från den ljusa sidan, jag kan klara utekvällen ganska enkelt, allt jag behöver är en schysst bhå så klirrar det sig av sig självt sedan.
Men jag orkar inte tänka mer på det nu. Så vad står på listan? Det gamla vanliga. Ska lägga mig för är supertrött och ska upp kvart i sju så man kan lika gärna komma igång och få något gjort. En dusch kanske? Skulle inte vara helt fel. Tillexempel nu? Jajamensan. Om en kvart.
Innan ska jag leka med mig själv på ett angelina jolie sexuellt sätt (lista ut det om ni kan!) och lägga fram kläder tills imorgon. Sen ska jag samla ihop all disk och ställa det på bordet, och guess what.. Jag har inga rena koppar längre. Dags att diska eftersom jag bara har sex stycken och fyra dricksglas. Ojdå.
Mitt hem ser ut som helvete och jag måste ta mig i kragen snart, men inte ännu. Just nu tar jag en dag i taget och försöker hänga med i tempot.
Fasta tider, fasta rutiner, fast tempo. Sladdrig häck. Varför är det så lätt att vilja ha saker men så svårt att få det? Varför kan jag inte bara ta fasta på det jag har. Känns som om livet är spagettin som vi gjorde i hemkunskapen när Bacon och Bella var sjuka, jag och Ams. Den sladdriga massa som fastnade i taket trots att det inte skulle hamna där.
Kanske är det vad de menar med mognad, att man börjar se längre än till morgondagen, börjar fundera ut vad som ska göras och ha framförhållning. "Du är en kraft att räkna med" sa hon idag, jag kände mig smickrad men ändå olämplig. Det jag gör är det som min familj krävt av mig sedan barnsben. Att ha flera saker på gång samtidigt, medan man passar upp på andra och försöker vara till lags. Men ibland räcker inte ens  bästa till även om man vill.
Men jag kan iallafall nöja mig med att jag är jävlogt bra på mitt jobb. Ordinarie är jag inte men alla andra frågar mig om saker och ting, vilket känns skönt att man vet att man kan en del om massor av saker. Men det känns ändå inte som om man vill ta del av allt i den utsträckning som man gör. Det är bäddat för katastrof.
Men nu är det dags att sussa. Måste tvätta kläder imorgon om jag inte ska gå til jobbet i klänning utan trosor. Kul idé som jag förmodligen kommer drömma mardrömmar om nu bara för att jag nämde det.
Som min dröm i natt. Blandning av 28 veckor senare och Dawn of the dead. Inte alls roligt. Men jag kan trösta mig med att jag aldrig kommer att köra en bowing i mitt liv (peppar peppar ta i trä) och att en epedimi av den typen inte kan komma att bryta ut innan jag gör det.
Om det gör det är det väldigt oetiskt tycker jag.
Och så Q som fuckar med min hjärna. Hatar att han är så förbaskat söt mot mig och får mig att känna mig.. ja vad egentligen? Hoppfull? Kär? Jag vet inte men jag gillar det inte, gillar inte att ha känslor jag inte kan kontrollera för en person jag inte kan kontrollera. Det var det som var så bra med Carols. Honom visste man vart man hade. Alltid. Tills den gången då han klappade till mig. Lol, det såg jag inte komma. Han kan också överraska antar jag.
Men nu är det duschen som gäller.