Amorcaucuest

Måste skjuta upp kryssningen, ska ju på jubileumsshowen nu på söndag! Det hade jag helt glömt bort. Men det är bara för att jag inte har min kalender så jag kan få lite övrsikt över dagarna. Men det är väl ganska nice egentligen, pratade med min käre broder idag och vi bad båda om ursäkt, känns bra att vi båda kan vika oss för den andre.
Dessutom har jag bestämt mig för att släppa pojken nu, för let's face it, han är inte det jag vill ha. Inte Q heller, mest för det han sa igår, men jag insåg ganska snabbt att jag inte skulle klara av det. Inte distansen och inte nu när jag får katt. Jag sa till Missionen: "Jag ska vara kattvakt ett par veckor tills hon får ett nytt hem" men det kommer aldrig bli ett nytt hem för hon är hemma hos mig! Och ärligt talat så ser jag inte något fel i det med tanke på att två andra har skaffat kattungar som bor här, så varför inte jag?
Kan tillägga att jag är en riktig bitterfitta idag. Har man ingen sysselsättning så får man 750kr i månaden att leka för, har man sysselsättning så får man 1050. Gissa vad jag får efter att ha varit sjuk i två veckor (eller opasslig en av dessa men iallafall).. Guess. 500 kr. Jag får alltså mindre av att ha en sysselsättning och inte gå på den än om jag inte hade något alls? Var är logiken i det? Ärligt? Ja jag blev väldigt bitter, men jag antar att det är sånt man får bli när allt går åt skogen.
"I thought you were the one, But you wont see the tears I cry."
Sen insåg jag att jag bara har honom av en enda orsak, och det är tills något bättre kommer. Och det är inte rätt mot någon av oss. Ärligt, det är inte seriöst, jag får inte komma hem till honom och han ska bara hem till mig vi kan inte göra något tillsammans, så varför ska jag ens försöka? Nej jag hoppar det då, för jag längtar efter något bestående. Och han kan inte ge mig det. Så det är bara att gå vidare för mig, att leta vidare efter någon som kan ge mig det jag behöver och vill ha.
Men den dagen den sorgen. Funderar på om det J sa är sant. "Du anstränger dig så väl att vara social, och väluppfostrad så man inte ska se sprickorna i fasaden. Och du flyr från allt som kräver mer ansträngning än vad du är redo för, och känslor är något du räds. För du är rädd att du inte har rätt att få det som är bra."
Ja kanske är det så, precis som han reflekterade över att jag alltid sätter mig till rätta, gosar in mig och gör mig beredd på att försvara mig.
"Du sätter dig i fåtöljen och fixar dina saker runt dig, gör dig hemmastad, och reser skyddsmurarna. Jag får känslan av att du varnar mig när du säger åt mig att du är cynisk och rädd för hängivenhet."
Ja kanske är det så, jag menar, du om någon borde veta det eller hur? Och det roligaste är väl det att det gör att jag bestämt mig om Q. Han kan satsa på Stina om han vill, för jag vågar inte satsa. Det bara är så.
Jag antar att jag kanske inte är gjord för att älska eller älskas, men jag försöker. Jag försöker verkligen bättra mig.
Får se hur bra det går men jag har iallafall gjort ett försök.
And break away..
Jag önskar att jag vore en mindre komplicerad människa, en som inte springer åt andra hållet så fort det blir lite motigt eller lägger mig ner och spelar död. Och framför allt en som inte hugger om jag är osäker. Hade jag varit en hund hade de avlivat mig sedan länge. Synd att man inte är det.
Men det är återigen ett sätt att springa ifrån mina problem, jag tar inte tag i det som jag borde. Jag låter det hellre rinna ut i sanden än att ta tag i vad det nu är jag borde göra. Och det stör mig för jag är inte en lat person. Visst, jag kan njuta av att inte göra något men jag kan inte sitta helt sysslolös i två dagar.
Det gör att jag räknas som en person som hela tiden vill göra saker, och tyvärr så finns det många som tycker att jag är för mycket.
Och som M sa: "Vi måste träffas, du verkar som en helmysig tjej ju!" Jaha? Och om jag inte orkar för att ett, jag gillar inte dig på det sättet, två, jag tycker du är lat och irriterande och tre, jag är redan kär i någon annan? Vad får dig att tro att jag kommer hamna hemma hos dig? Ärligt? Du är inte så bra, och tyvärr det kommer inte att hända, så kan du snälla sluta ringa mig?
Det är något som stör mig ganska mycket faktiskt. Men jag anser iof att det är lugnt för det går inte för mig. Sorry guys men nej, jag kommer aldrig kunna det. Så jag får göra som chefen helt enkelt, men oj just det. Det kan jag inte för jag har psykisk störning på pappret så det går inte!
Så mycket för att hans farmors bror sa att det inte skulle fungera så. Jovisst, men har du sett min livmoder? Mina äggstockar? Så hur kan du ge ett utlåtande? För som läkaren själv sa: "Tyvärr.."
"It's nice to know that we had it all!" Jag kommer aldrig glömma det. Och jag ska förbi skogskyrkogården på onsdag och tända ett ljus för han/henne. För jag kommer aldrig kunna glömma det. Och det faktum att jag försuttit chansen med 70% gör att jag inte tror på att det kommer gå.
Som jag alltid säger: "Statistiskt sett så kommer det inte gå." Ändå sitter jag där och försöker när jag vet att jag har alla odds emot mig.
Det är moget.. Inte.
Men iallafall så är det nice att jag fått snacka med min bror, känns som om det är okej mellan oss nu. Men men. Vi får se hur det blir med det. Nu ska jag duscha och krypa ner i sängen. Mys.