Amorcaucuest

Nostalgi när man lyssnar på musik på Youtube, gamla låtar man växte upp med.
Det är hemskt att vi snart alla är tjugo, snart har man levt i tjugo år och vad har vi gjort med våra liv? Vad har vi gjort som är bra? Kan det verkligen uppväga det som vi gjort fel?
Kommer vi bli förlåtna när allt är över? Kan vi ställa allt vi gjort fel till rätta innan vi tar vårat sista andetag och lämnar den här platsen?
Kanske är man inte tillräckligt vuxen eller ens mogen att tänka på dessa frågor, dessa saker över huvudtaget, speciellt inte nu när man fått sin diagnos. Men jag tror på att det kommer komma ljusare tider, även om det dröjer.
Ibland undrar jag om saker och ting alltid varit såhär eller om jag gör sakerna allvarligare än det egentligen är, jag tror nog jag gör det. Man märker hur jag tagit stryk av åren med missbrukarfarsa, det är ganska komiskt hur det fungerar, det är samma mönster hela tiden.
Sjuan, var bland de "populära" tjejerna i klassen, umgicks och skvallrade, allt som man gör när man är tonåring och hormonstint, men efter ett år så gav jag upp, kastade in handduken och började umgås med Bacon.
Andra året på Berga, jag klarar inte ens ett år som populär på skolan innan jag flyr därifrån och lämnar allt bakom mig.
Jobbet på S-A var samma sak. De gillade mig, de trodde på mig och jag flydde. Är det inte exakt samma sak jag gör nu? De gillar mig på jobbet jag får mer ansvar och det går bra, då försöker jag sabba det genom att missköta mig, men jag blir inte av med det. Varför gör jag det? Varför förstör jag allt som jag byggt upp? Är det så enkelt att jag förstör för att slippa se det förstöras av andra? För att inte bli sårad när jag helt plötsligt inte håller måttet?
Jag tror det.
Men då kommer den tuffa frågan, hur gör jag för att bli fri från detta beteende?
Ärligt talat vet jag inte, jag har ingen aning. Allt jag vet är att detta beteende mönster måste brytas. Omgående.
Och jag måste skärpa mig på fler punkter. Men först ska jag försöka bättra mig själv som människa.
Torsdag blir det Rexen för mig, ska ut och mocka, fixa foder och sånt gottigotti, sen nu på tisdag är det konsert på debaser. Men jag känner ingen lust, ingen "Ja fan vad kul!" Förutom om Rexen, det är det enda som jag kan känna: "Fan vad roligt det kommer bli!" Just för att jag fått det ansvaret och för att hon litar så mycket på mig.
Hoppas saker och ting blir bättre, just nu undrar jag om man bara ska lägga sig i en snöhög och dö (fast det finns ingen snöhög i närheten så vettefan vad jag ska göra åt det) men bestämmer mig för att göra negerbollar och kolla saldot. Imorgon blir det äppelscones och banankaka, bara för att jag behöver bli av med frukten. Bajs.
Jag har inte ens köpt skiten utan fått det. Önskar jag vågade supa upp Bacons föråd men det kan jag inte göra. Hon kanske vill ha det tillbaka så småningom. Därför är det Ajaj att röra det, och klockan är för mycket för att gå ut på krogen själv. Så vad gör man? Man ugglar och bestämmer sig för att sitta och glo på Japanska filmer. Mys. Nu tänker jag baka och sova. Mys. Igen.
Ska bara försöka locka ut kissen lite mer och sen eventuellt låta henne dampa på min vante och riva halva stället. Jag älskar henne. Hon är det bästa som hänt mig.