Everything You Want Baby!
Hehe jag får sova borta imorgon, vilket är en välkommen överraskning eftersom jag inte står ut med min mormor så mycket mer. Hon är lika kontrollerande som hon alltid varit. Jag älskar min Bacon som vill låta mig sova där för att få komma undan litegrann. Det är fett snällt. Men nu ska vi fika. Morfar hörde påsen till kaffebrödet prassla och fick eld i baken.. XD Han är så söt...
Ångrade mig ganska snabbt, jag har tydligen fel men jag kommer ihåg klart och tydligt att jag inte fick konfermera mig eftersom jag inte tillhörde svenska kyrkan. Så det är inte JAG som minns fel för jag mådde så sjukt dåligt över det, så jag vet att det är så det var. Det var därför vi skulle kampa på Bacons baksida, bland hundbajs och plommon, så att vi båda fick göra det. Konfermera oss alltså.
Men skit i det för jag har fel precis som jag har fel i det med att en muslim fick gifta sig med grannens get efter en våldtäckt, samt att Islam är en fredlig religion i botten och att bjuda hem kompisar är ju helt galet eftersom jag har skyddad adress på min lägenhet. Bra där mormor.
"Men du säger själv att hon håller på med skit *läs knark* och då är hon HELT opålitlig och fel för dig." Jasså du? Sen när kan du bedömma mina vänner? Sen när har du rätt att dömma utan att ens ha träffat människan ifråga? Nej den rätten ligger varken hos dig eller någon annan, för ingen har rätten att dömma en annan människa utan att ha mött och hört olika vittnesutsagor först, inte ens i USA gör man sånt. Så du har fel där gumman lilla.
Väldigt fel.
Sen kommer du här och tror att du kan säga att jag har fel, men tro du det, för jag kommer ihåg den prästen så väl. Hon var blond och hon hette Camilla, och hon sa klart och tydligt: "Gå till finlandssvenska kyrkan, du hör inte hemma här."
Dessutom är morsan finsk medborgare, vad sägs om att säga upp hennes asyl? Fett skoj det skulle vara att deportera henne tillbaka till Finland, tills jag kom på att då kommer hon bo på ett av landsställena och jag slipper henne inte. Fan, glöm det ja sa.. :S
Pratar me Carols på msn också, not good at all. Jag saknar hans störda humor och hans hundvalpssöta mentalitet. Shysst att jämnföra så men ändå. Det är skönt att få säga så eftersom det är min blogg, jag bestämmer och så länge det inte är i nedvärderande syfte så tror jag inte han har något emot det.
Tror är då ganska tung benämning på.
Men nu sitter jag här och är fast under ytterligare en helg med Mormor och morfar, jag kan inte flytta snart nog. Ärligt alltså, för jag orkar inte med dem längre, de säger att jag är envis och vägrar ge mig men de är likadana själva, så hur kan de klaga på morsan och mig. Apråpå henne, I need to make a phone call to her. Se om hon kan luska fram min ryske torped/gynnekologs nummer. Så dags att skufa vidare till min mobil som inte ligger vid datorn och slå en liten pling och se om hon behagas svara. Sen tänkte jag ta en cigg samtidigt och lugna nerverna eftersom jag inte orkar med mina morföräldrar längre.
Men dags att slå sak i saken och dra iväg.
Negativt är dock att Bacon, den lilla froterade krispskivan, missförstod mig så jag kommer inte undan mormor och morfar förens på Tisdag då jag flyttar in. Vilket kommer bli UNDERBART! Kan knappt vänta på att få de egna hemmanycklarna i handen och låsa upp MIN ALLDELES EGNA DÖRR! Fett nervöst, nästan så man ska ha en liten skumpa att slå mot dörren, som man gör på båtars jungfruresor ni vet..? Aja, men iallfall, noll alcohol även om mormor inte tror att jag kan klara det *visar finger* Suck on that one..
Ah, just det såg lite nya variationer av piercingar idag, blev inte LITE avskräckt. Folk (mestadels i USA) är helt sjuka i huvudet. Jag menar vem vill ha en Spiderwebb piercing? Hmm? Beats me.
Gotta go now. Have one last phonecall to do. :P
Ångrade mig ganska snabbt, jag har tydligen fel men jag kommer ihåg klart och tydligt att jag inte fick konfermera mig eftersom jag inte tillhörde svenska kyrkan. Så det är inte JAG som minns fel för jag mådde så sjukt dåligt över det, så jag vet att det är så det var. Det var därför vi skulle kampa på Bacons baksida, bland hundbajs och plommon, så att vi båda fick göra det. Konfermera oss alltså.
Men skit i det för jag har fel precis som jag har fel i det med att en muslim fick gifta sig med grannens get efter en våldtäckt, samt att Islam är en fredlig religion i botten och att bjuda hem kompisar är ju helt galet eftersom jag har skyddad adress på min lägenhet. Bra där mormor.
"Men du säger själv att hon håller på med skit *läs knark* och då är hon HELT opålitlig och fel för dig." Jasså du? Sen när kan du bedömma mina vänner? Sen när har du rätt att dömma utan att ens ha träffat människan ifråga? Nej den rätten ligger varken hos dig eller någon annan, för ingen har rätten att dömma en annan människa utan att ha mött och hört olika vittnesutsagor först, inte ens i USA gör man sånt. Så du har fel där gumman lilla.
Väldigt fel.
Sen kommer du här och tror att du kan säga att jag har fel, men tro du det, för jag kommer ihåg den prästen så väl. Hon var blond och hon hette Camilla, och hon sa klart och tydligt: "Gå till finlandssvenska kyrkan, du hör inte hemma här."
Dessutom är morsan finsk medborgare, vad sägs om att säga upp hennes asyl? Fett skoj det skulle vara att deportera henne tillbaka till Finland, tills jag kom på att då kommer hon bo på ett av landsställena och jag slipper henne inte. Fan, glöm det ja sa.. :S
Pratar me Carols på msn också, not good at all. Jag saknar hans störda humor och hans hundvalpssöta mentalitet. Shysst att jämnföra så men ändå. Det är skönt att få säga så eftersom det är min blogg, jag bestämmer och så länge det inte är i nedvärderande syfte så tror jag inte han har något emot det.
Tror är då ganska tung benämning på.
Men nu sitter jag här och är fast under ytterligare en helg med Mormor och morfar, jag kan inte flytta snart nog. Ärligt alltså, för jag orkar inte med dem längre, de säger att jag är envis och vägrar ge mig men de är likadana själva, så hur kan de klaga på morsan och mig. Apråpå henne, I need to make a phone call to her. Se om hon kan luska fram min ryske torped/gynnekologs nummer. Så dags att skufa vidare till min mobil som inte ligger vid datorn och slå en liten pling och se om hon behagas svara. Sen tänkte jag ta en cigg samtidigt och lugna nerverna eftersom jag inte orkar med mina morföräldrar längre.
Men dags att slå sak i saken och dra iväg.
Negativt är dock att Bacon, den lilla froterade krispskivan, missförstod mig så jag kommer inte undan mormor och morfar förens på Tisdag då jag flyttar in. Vilket kommer bli UNDERBART! Kan knappt vänta på att få de egna hemmanycklarna i handen och låsa upp MIN ALLDELES EGNA DÖRR! Fett nervöst, nästan så man ska ha en liten skumpa att slå mot dörren, som man gör på båtars jungfruresor ni vet..? Aja, men iallfall, noll alcohol även om mormor inte tror att jag kan klara det *visar finger* Suck on that one..
Ah, just det såg lite nya variationer av piercingar idag, blev inte LITE avskräckt. Folk (mestadels i USA) är helt sjuka i huvudet. Jag menar vem vill ha en Spiderwebb piercing? Hmm? Beats me.
Gotta go now. Have one last phonecall to do. :P
O'Boy!
Fan vad jag saknar gammal hederlig o'boy, den som peps persson sjöng om, ni vet! Dessutom har man nu fått åldersnoja och kommit in i en alldeles för tidig furtioårskris, jag menar se på mig! Jag springer runt och leker tretton, nej förlåt "fyra", samtidigt som jag gör allt för att få det jag vill ha utan att anstränga mig och klagar högt och länge om hur bortskämda 90-talisterna är jämnfört med oss 80-talister..! Se bara där hur GAMMAL jag är! Får nästan panikångest, för när brorsan var i min ålder hade han börjat pensionsspara, han hade lägenhet, jobb, karriären gick uppåt och han hade tjej, tänkte på att skaffa familj osv. Och så kommer lilla mjäckiga Tessan här, hej jag är snart 20 och har inte sparat mer än 200kr på min pension, bor hemma hos mormor och morfar eftersom man blev utslängd av morsan, ser ut som en Emo, har ätstörningar och blev alkolist vid 12års ålder! DET FUNKAR INTE!
Inte nog med det så bjuder mormor på någon sunkig choklad som ger smak av gammalt avlopp i munnen, tvi för de förenta russinens arme de har redan förgiftat maten! Och det finns bara en person som fattar något av det jag skriver just nu och han läser inte ens min blogg, vilket är.. bra? Nej faktiskt inte men jag vill inte ha något med honom att göra, lika lite så med brorsan, jag menar kommer brorsan över då drar jag, för hans reaktion på våldtäckten var: "Lol?" Ja men TACK! Dessutom fick jag inte boendet i Liljeholmen heller, för att de ville inte ta ansvar för min medicinering (jag skulle bara ha hjälp att bli påmind att åka och HÄMTA UT medicin två gånger i veckan) så det sprack. Sanningen är den att jag var en av tre tjejer om jag flyttat in, den enda "svenska" tjejen bland en massa killar. Klart det inte går, vi har helt fel synsätt. Sen att de har 7 lägenheter tomma och jag bor på gatan, det är skitsamma, tror fan jag ska byta efternamn så jag inte låter svensk längre, det kanske går lättare då?
Men nu ska jag sluta låta min finska sida komma fram, jag är bara arg och så jädrans besviken på min sociala kontakt och den där gubben som förstår mitt inlägg att det inte är roligt. Sitter och får ångest framför datorn pga. allt det här och jag tror fan att jag kommer trilla dit igen om jag inte skärper mig snart.
Sen får vi se hur det blir, jag menar hur mycket värre kan det bli? Jag har skällt ut ALLA i telefonen idag så ett tips är ring mig inte imorgon, jag är så förbannad så det är inte roligt och det är inte ens pms, och så har allt gått åt helvete och det jävla skivbolaget vi beställt skivor från har fortfarande inte levererat den sista skivan som vi beställt för en månad sedan!
Dessutom hör de jävlarna inte ens av sig och säger "Den har inte kommit vi skickar så fort vi kan etc." till en och det gör att man blir ännu mer förbannad!
Sen OVANPÅ detta så har man försökt sluta röka vilket ledde till att man rökte mer än någonsin och är sur som en ättika.
Men imorgon blir det dejt med Korven och hennes Boytoy så det är lugnt jag får iallafall testa min nya stil på någon och har jag tur så kanske den här "Gå dig smal" metoden fungerar.. As if! Men med tanke på hur gott det var med pannkakor och sen kakor hos moster C så var det värt det. Verkligen värt det.
Moster C är den bästa mostern i världen när det kommer till att baka allt med så mycket synd i sig så man blir svart. Skojar inte, hennes kakor kan man allvarligt talat döda för! Vilket fick mig att tänka på den där episoden när Mumin försökte sig på att baka eget bröd och brorsan utbrister: "Kolla! *bankar den svarta kolbiten i skärbrädan som går ur striden som förlorare med STORT hack i skivan* Olof Palmes mordvapen har blivit hittat!" Tror inte jag garvat så mycket på lääänge. Det var riktigt kul att se Mumin ge sig på brorsan som är ett berg av seniga muskler av högsta kvalité, nästan så man vill sätta "kravmärkt" på honom..
Men det mitt inlägg egentligen skulle handla om är att jag har kommit in i en furtioårskris som inte ens bör ha startat ännu, och det blir bara värre, jag kommer inte träffa Bacon så mkt längre och sen kommer jag ha fullt upp med att fixa bostad och allt runt omkring så det är inte ens roligt att tänka på det. Jag menar, vadfan håller jag på med? En tonårsrevolt när jag är 20? Jag har redan piercat mig, skurit mig, knaprat piller, varit/är alkolist och svält mig själv så är det här en sista grej innan jag stänger lådan med "tonåring" för gott och lägger på den där hyllan längst bak i garderoben som man annars aldrig lägger märke till?
Är det här ett sätt för mig att se mig själv som något jag kunde varit om allt varit annorlunda, ett sätt att säga det jag aldrig förr sagt och få leka lite på ett sätt som inte varit accepterat innan? Och vad gör att jag tog det steget nu när allt annat är förbi och glömt sedan länge? Jag menar jag har ingen koll på läget, jag vill ha kortare hår det är allt jag vet med säkerhet så det blir lättare att rufsa upp och fixa till, men inte såhär.. Udda. Om man får säga så. Jag tycker om mitt hår det gör jag, Tess gjorde ett underbart arbete men jag vill ha ännu kortare, mer rebelliskt och ännu hårdare konturer, skit i om jag passar i det eller ej, det går bra ändå för det kommer att växa ut.
Det är som om man vill leka av sig nu innan det fruktade året kommer, den dag man faktiskt fyller 20. Det är som JD's lista på saker han ska ha gjort innan han fyller 30.
Livet väntar inte på något, så varför väntar vi på det?
Jag får ångest för så små saker att det är skrattretande egentligen, som att de slopat en av mina mediciner, och jag mår bara dåligt för den sociala situationen som såklart är ohållbar, men ingen har lyssnat på vad jag har sagt. Verkligen ingen. För då skulle de fatta att det inte handlar om den sociala situationen utan att det är mer komplext än så men det är så bra att sätta en stämpel på det och sen låta det gå så. Fick stämpeln Borderliner för fem år sedan och idag är jag inte sjuk alls, men lider av depression, ångest, och personlighetsstörning av grav skala.. Men jag är inte sjuk. Jag orkar inte ens skriva mer jag hatar det hela, jag längtar tillbaka till tiden då vi drack riktig o'boy utan sötninsmedel utan äkta socker, när kanal 3 visade luftens hjältar och vi åt falukorv och pepparrot varje dag. Till den tiden då min morsa fortfarande blev bankad gul och blå av farsan, då kniven låg i säkert förvar i hans stövelskaft om hon skulle be om hjälp eller lämna honom. Jag längtar tillbaka till barndomens ljuva år, eller ännu hellre, jag längtar till det stadie där jag aldrig ens blivit född.
Inte nog med det så bjuder mormor på någon sunkig choklad som ger smak av gammalt avlopp i munnen, tvi för de förenta russinens arme de har redan förgiftat maten! Och det finns bara en person som fattar något av det jag skriver just nu och han läser inte ens min blogg, vilket är.. bra? Nej faktiskt inte men jag vill inte ha något med honom att göra, lika lite så med brorsan, jag menar kommer brorsan över då drar jag, för hans reaktion på våldtäckten var: "Lol?" Ja men TACK! Dessutom fick jag inte boendet i Liljeholmen heller, för att de ville inte ta ansvar för min medicinering (jag skulle bara ha hjälp att bli påmind att åka och HÄMTA UT medicin två gånger i veckan) så det sprack. Sanningen är den att jag var en av tre tjejer om jag flyttat in, den enda "svenska" tjejen bland en massa killar. Klart det inte går, vi har helt fel synsätt. Sen att de har 7 lägenheter tomma och jag bor på gatan, det är skitsamma, tror fan jag ska byta efternamn så jag inte låter svensk längre, det kanske går lättare då?
Men nu ska jag sluta låta min finska sida komma fram, jag är bara arg och så jädrans besviken på min sociala kontakt och den där gubben som förstår mitt inlägg att det inte är roligt. Sitter och får ångest framför datorn pga. allt det här och jag tror fan att jag kommer trilla dit igen om jag inte skärper mig snart.
Sen får vi se hur det blir, jag menar hur mycket värre kan det bli? Jag har skällt ut ALLA i telefonen idag så ett tips är ring mig inte imorgon, jag är så förbannad så det är inte roligt och det är inte ens pms, och så har allt gått åt helvete och det jävla skivbolaget vi beställt skivor från har fortfarande inte levererat den sista skivan som vi beställt för en månad sedan!
Dessutom hör de jävlarna inte ens av sig och säger "Den har inte kommit vi skickar så fort vi kan etc." till en och det gör att man blir ännu mer förbannad!
Sen OVANPÅ detta så har man försökt sluta röka vilket ledde till att man rökte mer än någonsin och är sur som en ättika.
Men imorgon blir det dejt med Korven och hennes Boytoy så det är lugnt jag får iallafall testa min nya stil på någon och har jag tur så kanske den här "Gå dig smal" metoden fungerar.. As if! Men med tanke på hur gott det var med pannkakor och sen kakor hos moster C så var det värt det. Verkligen värt det.
Moster C är den bästa mostern i världen när det kommer till att baka allt med så mycket synd i sig så man blir svart. Skojar inte, hennes kakor kan man allvarligt talat döda för! Vilket fick mig att tänka på den där episoden när Mumin försökte sig på att baka eget bröd och brorsan utbrister: "Kolla! *bankar den svarta kolbiten i skärbrädan som går ur striden som förlorare med STORT hack i skivan* Olof Palmes mordvapen har blivit hittat!" Tror inte jag garvat så mycket på lääänge. Det var riktigt kul att se Mumin ge sig på brorsan som är ett berg av seniga muskler av högsta kvalité, nästan så man vill sätta "kravmärkt" på honom..
Men det mitt inlägg egentligen skulle handla om är att jag har kommit in i en furtioårskris som inte ens bör ha startat ännu, och det blir bara värre, jag kommer inte träffa Bacon så mkt längre och sen kommer jag ha fullt upp med att fixa bostad och allt runt omkring så det är inte ens roligt att tänka på det. Jag menar, vadfan håller jag på med? En tonårsrevolt när jag är 20? Jag har redan piercat mig, skurit mig, knaprat piller, varit/är alkolist och svält mig själv så är det här en sista grej innan jag stänger lådan med "tonåring" för gott och lägger på den där hyllan längst bak i garderoben som man annars aldrig lägger märke till?
Är det här ett sätt för mig att se mig själv som något jag kunde varit om allt varit annorlunda, ett sätt att säga det jag aldrig förr sagt och få leka lite på ett sätt som inte varit accepterat innan? Och vad gör att jag tog det steget nu när allt annat är förbi och glömt sedan länge? Jag menar jag har ingen koll på läget, jag vill ha kortare hår det är allt jag vet med säkerhet så det blir lättare att rufsa upp och fixa till, men inte såhär.. Udda. Om man får säga så. Jag tycker om mitt hår det gör jag, Tess gjorde ett underbart arbete men jag vill ha ännu kortare, mer rebelliskt och ännu hårdare konturer, skit i om jag passar i det eller ej, det går bra ändå för det kommer att växa ut.
Det är som om man vill leka av sig nu innan det fruktade året kommer, den dag man faktiskt fyller 20. Det är som JD's lista på saker han ska ha gjort innan han fyller 30.
Livet väntar inte på något, så varför väntar vi på det?
Jag får ångest för så små saker att det är skrattretande egentligen, som att de slopat en av mina mediciner, och jag mår bara dåligt för den sociala situationen som såklart är ohållbar, men ingen har lyssnat på vad jag har sagt. Verkligen ingen. För då skulle de fatta att det inte handlar om den sociala situationen utan att det är mer komplext än så men det är så bra att sätta en stämpel på det och sen låta det gå så. Fick stämpeln Borderliner för fem år sedan och idag är jag inte sjuk alls, men lider av depression, ångest, och personlighetsstörning av grav skala.. Men jag är inte sjuk. Jag orkar inte ens skriva mer jag hatar det hela, jag längtar tillbaka till tiden då vi drack riktig o'boy utan sötninsmedel utan äkta socker, när kanal 3 visade luftens hjältar och vi åt falukorv och pepparrot varje dag. Till den tiden då min morsa fortfarande blev bankad gul och blå av farsan, då kniven låg i säkert förvar i hans stövelskaft om hon skulle be om hjälp eller lämna honom. Jag längtar tillbaka till barndomens ljuva år, eller ännu hellre, jag längtar till det stadie där jag aldrig ens blivit född.
Baconskiva..
Hehe bacon knackade mig i ryggen alldeles nyss pga namnet på inlägget.. :)
Bråkat med B2, och jag kan faktiskt säga rakt av att ja jag gjorde fel som skällde på henne på en gång, men jag är riktigt sur när det gäller min tröja. "Ja jag ska." är en fras jag har hört för många gånger för att det ska vara roligt.
Sen så hjälpte jag Bacon att dra ur kläder ur garderoben, Mikkos, B2:s och mina. Sen så trodde jag att jag hade min tröja i min hand, men ajfan vad besviken jag blev. Det var inte den.
Det känns jävligt roligt också att veta att man inte kan lita på en del av sina vänner, som när vi var hos Neger A. och han höll på att tafsa på mig och jag sa nej nej och åter nej. Du gjorde ingenting. Det sårade mig.
Kanske är det för mkt känslor nu när jag är där jag är, kanske har det bara kommit ikapp mig men jag ska säga såhär.
Du var hos Min Carols två gånger. Den ena gången skulle du sova där men spenderade mer tid i telefonen med ditt ragg än att vara med oss, den andra gången skulle du till en polare, i norrtälje! Så det finns inte så mycket kredit att hämta där, min vän, men däremot att du kom till mig på sös, köpte rosorna, besökte mig i början och kom på morgonen en gång in i mitt rum. Det plus att du lånade mig kläder. Det betyder mycket för mig även nu.
Det som svider är nyår och dagen efter när du inte kunde lämna saker, när du ljuger för Bacon och säger att du inte är välkommen hos min mormor och morfar, det var EN gång och då sa jag att det inte var en bra idé! En gång.!
Det plus min tröja, plus neger A. plus det faktum att du ljög mig rätt upp i ansiktet om lördagen du spelade airsoft! Plus det faktum att du inte hörde av dig till mig på en månad, jag hörde av mig till dig.
Visst du har kille, jag gillade honom, men jag gillar inte att jag inte kan lita på dig. Inte minsta lilla. För du sviker mig alltid och sen så är du ordentlig ett par veckor och så sviker du igen! Jag ber om ursäkt om jag "Bara" frågade om Ikari under påskveckan men innan det? Mellan den 13februari och den vadå? 2 April? Frågade jag BARA om Ikari då? Sms:n om din kille, var det också bara Ikari? Om skolan och din häst var det också bara Ikari? Kanske kändes det som om jag bara frågade om henne på slutet men fan heller om jag bara frågade om henne, och vad skulle du gjort om jag skrivit ett sms: "Bacon mår inte bra hon har råkat i trubbel." "Vad för trubbel?" Frågar du då och jag svarar. "Allvarligt trubbel, berättar sen." Skulle du inte fråga om henne då? Suck, orkar inte med dig.
Bråkat med B2, och jag kan faktiskt säga rakt av att ja jag gjorde fel som skällde på henne på en gång, men jag är riktigt sur när det gäller min tröja. "Ja jag ska." är en fras jag har hört för många gånger för att det ska vara roligt.
Sen så hjälpte jag Bacon att dra ur kläder ur garderoben, Mikkos, B2:s och mina. Sen så trodde jag att jag hade min tröja i min hand, men ajfan vad besviken jag blev. Det var inte den.
Det känns jävligt roligt också att veta att man inte kan lita på en del av sina vänner, som när vi var hos Neger A. och han höll på att tafsa på mig och jag sa nej nej och åter nej. Du gjorde ingenting. Det sårade mig.
Kanske är det för mkt känslor nu när jag är där jag är, kanske har det bara kommit ikapp mig men jag ska säga såhär.
Du var hos Min Carols två gånger. Den ena gången skulle du sova där men spenderade mer tid i telefonen med ditt ragg än att vara med oss, den andra gången skulle du till en polare, i norrtälje! Så det finns inte så mycket kredit att hämta där, min vän, men däremot att du kom till mig på sös, köpte rosorna, besökte mig i början och kom på morgonen en gång in i mitt rum. Det plus att du lånade mig kläder. Det betyder mycket för mig även nu.
Det som svider är nyår och dagen efter när du inte kunde lämna saker, när du ljuger för Bacon och säger att du inte är välkommen hos min mormor och morfar, det var EN gång och då sa jag att det inte var en bra idé! En gång.!
Det plus min tröja, plus neger A. plus det faktum att du ljög mig rätt upp i ansiktet om lördagen du spelade airsoft! Plus det faktum att du inte hörde av dig till mig på en månad, jag hörde av mig till dig.
Visst du har kille, jag gillade honom, men jag gillar inte att jag inte kan lita på dig. Inte minsta lilla. För du sviker mig alltid och sen så är du ordentlig ett par veckor och så sviker du igen! Jag ber om ursäkt om jag "Bara" frågade om Ikari under påskveckan men innan det? Mellan den 13februari och den vadå? 2 April? Frågade jag BARA om Ikari då? Sms:n om din kille, var det också bara Ikari? Om skolan och din häst var det också bara Ikari? Kanske kändes det som om jag bara frågade om henne på slutet men fan heller om jag bara frågade om henne, och vad skulle du gjort om jag skrivit ett sms: "Bacon mår inte bra hon har råkat i trubbel." "Vad för trubbel?" Frågar du då och jag svarar. "Allvarligt trubbel, berättar sen." Skulle du inte fråga om henne då? Suck, orkar inte med dig.
