O'Boy!
Fan vad jag saknar gammal hederlig o'boy, den som peps persson sjöng om, ni vet! Dessutom har man nu fått åldersnoja och kommit in i en alldeles för tidig furtioårskris, jag menar se på mig! Jag springer runt och leker tretton, nej förlåt "fyra", samtidigt som jag gör allt för att få det jag vill ha utan att anstränga mig och klagar högt och länge om hur bortskämda 90-talisterna är jämnfört med oss 80-talister..! Se bara där hur GAMMAL jag är! Får nästan panikångest, för när brorsan var i min ålder hade han börjat pensionsspara, han hade lägenhet, jobb, karriären gick uppåt och han hade tjej, tänkte på att skaffa familj osv. Och så kommer lilla mjäckiga Tessan här, hej jag är snart 20 och har inte sparat mer än 200kr på min pension, bor hemma hos mormor och morfar eftersom man blev utslängd av morsan, ser ut som en Emo, har ätstörningar och blev alkolist vid 12års ålder! DET FUNKAR INTE!
Inte nog med det så bjuder mormor på någon sunkig choklad som ger smak av gammalt avlopp i munnen, tvi för de förenta russinens arme de har redan förgiftat maten! Och det finns bara en person som fattar något av det jag skriver just nu och han läser inte ens min blogg, vilket är.. bra? Nej faktiskt inte men jag vill inte ha något med honom att göra, lika lite så med brorsan, jag menar kommer brorsan över då drar jag, för hans reaktion på våldtäckten var: "Lol?" Ja men TACK! Dessutom fick jag inte boendet i Liljeholmen heller, för att de ville inte ta ansvar för min medicinering (jag skulle bara ha hjälp att bli påmind att åka och HÄMTA UT medicin två gånger i veckan) så det sprack. Sanningen är den att jag var en av tre tjejer om jag flyttat in, den enda "svenska" tjejen bland en massa killar. Klart det inte går, vi har helt fel synsätt. Sen att de har 7 lägenheter tomma och jag bor på gatan, det är skitsamma, tror fan jag ska byta efternamn så jag inte låter svensk längre, det kanske går lättare då?
Men nu ska jag sluta låta min finska sida komma fram, jag är bara arg och så jädrans besviken på min sociala kontakt och den där gubben som förstår mitt inlägg att det inte är roligt. Sitter och får ångest framför datorn pga. allt det här och jag tror fan att jag kommer trilla dit igen om jag inte skärper mig snart.
Sen får vi se hur det blir, jag menar hur mycket värre kan det bli? Jag har skällt ut ALLA i telefonen idag så ett tips är ring mig inte imorgon, jag är så förbannad så det är inte roligt och det är inte ens pms, och så har allt gått åt helvete och det jävla skivbolaget vi beställt skivor från har fortfarande inte levererat den sista skivan som vi beställt för en månad sedan!
Dessutom hör de jävlarna inte ens av sig och säger "Den har inte kommit vi skickar så fort vi kan etc." till en och det gör att man blir ännu mer förbannad!
Sen OVANPÅ detta så har man försökt sluta röka vilket ledde till att man rökte mer än någonsin och är sur som en ättika.
Men imorgon blir det dejt med Korven och hennes Boytoy så det är lugnt jag får iallafall testa min nya stil på någon och har jag tur så kanske den här "Gå dig smal" metoden fungerar.. As if! Men med tanke på hur gott det var med pannkakor och sen kakor hos moster C så var det värt det. Verkligen värt det.
Moster C är den bästa mostern i världen när det kommer till att baka allt med så mycket synd i sig så man blir svart. Skojar inte, hennes kakor kan man allvarligt talat döda för! Vilket fick mig att tänka på den där episoden när Mumin försökte sig på att baka eget bröd och brorsan utbrister: "Kolla! *bankar den svarta kolbiten i skärbrädan som går ur striden som förlorare med STORT hack i skivan* Olof Palmes mordvapen har blivit hittat!" Tror inte jag garvat så mycket på lääänge. Det var riktigt kul att se Mumin ge sig på brorsan som är ett berg av seniga muskler av högsta kvalité, nästan så man vill sätta "kravmärkt" på honom..
Men det mitt inlägg egentligen skulle handla om är att jag har kommit in i en furtioårskris som inte ens bör ha startat ännu, och det blir bara värre, jag kommer inte träffa Bacon så mkt längre och sen kommer jag ha fullt upp med att fixa bostad och allt runt omkring så det är inte ens roligt att tänka på det. Jag menar, vadfan håller jag på med? En tonårsrevolt när jag är 20? Jag har redan piercat mig, skurit mig, knaprat piller, varit/är alkolist och svält mig själv så är det här en sista grej innan jag stänger lådan med "tonåring" för gott och lägger på den där hyllan längst bak i garderoben som man annars aldrig lägger märke till?
Är det här ett sätt för mig att se mig själv som något jag kunde varit om allt varit annorlunda, ett sätt att säga det jag aldrig förr sagt och få leka lite på ett sätt som inte varit accepterat innan? Och vad gör att jag tog det steget nu när allt annat är förbi och glömt sedan länge? Jag menar jag har ingen koll på läget, jag vill ha kortare hår det är allt jag vet med säkerhet så det blir lättare att rufsa upp och fixa till, men inte såhär.. Udda. Om man får säga så. Jag tycker om mitt hår det gör jag, Tess gjorde ett underbart arbete men jag vill ha ännu kortare, mer rebelliskt och ännu hårdare konturer, skit i om jag passar i det eller ej, det går bra ändå för det kommer att växa ut.
Det är som om man vill leka av sig nu innan det fruktade året kommer, den dag man faktiskt fyller 20. Det är som JD's lista på saker han ska ha gjort innan han fyller 30.
Livet väntar inte på något, så varför väntar vi på det?
Jag får ångest för så små saker att det är skrattretande egentligen, som att de slopat en av mina mediciner, och jag mår bara dåligt för den sociala situationen som såklart är ohållbar, men ingen har lyssnat på vad jag har sagt. Verkligen ingen. För då skulle de fatta att det inte handlar om den sociala situationen utan att det är mer komplext än så men det är så bra att sätta en stämpel på det och sen låta det gå så. Fick stämpeln Borderliner för fem år sedan och idag är jag inte sjuk alls, men lider av depression, ångest, och personlighetsstörning av grav skala.. Men jag är inte sjuk. Jag orkar inte ens skriva mer jag hatar det hela, jag längtar tillbaka till tiden då vi drack riktig o'boy utan sötninsmedel utan äkta socker, när kanal 3 visade luftens hjältar och vi åt falukorv och pepparrot varje dag. Till den tiden då min morsa fortfarande blev bankad gul och blå av farsan, då kniven låg i säkert förvar i hans stövelskaft om hon skulle be om hjälp eller lämna honom. Jag längtar tillbaka till barndomens ljuva år, eller ännu hellre, jag längtar till det stadie där jag aldrig ens blivit född.
Inte nog med det så bjuder mormor på någon sunkig choklad som ger smak av gammalt avlopp i munnen, tvi för de förenta russinens arme de har redan förgiftat maten! Och det finns bara en person som fattar något av det jag skriver just nu och han läser inte ens min blogg, vilket är.. bra? Nej faktiskt inte men jag vill inte ha något med honom att göra, lika lite så med brorsan, jag menar kommer brorsan över då drar jag, för hans reaktion på våldtäckten var: "Lol?" Ja men TACK! Dessutom fick jag inte boendet i Liljeholmen heller, för att de ville inte ta ansvar för min medicinering (jag skulle bara ha hjälp att bli påmind att åka och HÄMTA UT medicin två gånger i veckan) så det sprack. Sanningen är den att jag var en av tre tjejer om jag flyttat in, den enda "svenska" tjejen bland en massa killar. Klart det inte går, vi har helt fel synsätt. Sen att de har 7 lägenheter tomma och jag bor på gatan, det är skitsamma, tror fan jag ska byta efternamn så jag inte låter svensk längre, det kanske går lättare då?
Men nu ska jag sluta låta min finska sida komma fram, jag är bara arg och så jädrans besviken på min sociala kontakt och den där gubben som förstår mitt inlägg att det inte är roligt. Sitter och får ångest framför datorn pga. allt det här och jag tror fan att jag kommer trilla dit igen om jag inte skärper mig snart.
Sen får vi se hur det blir, jag menar hur mycket värre kan det bli? Jag har skällt ut ALLA i telefonen idag så ett tips är ring mig inte imorgon, jag är så förbannad så det är inte roligt och det är inte ens pms, och så har allt gått åt helvete och det jävla skivbolaget vi beställt skivor från har fortfarande inte levererat den sista skivan som vi beställt för en månad sedan!
Dessutom hör de jävlarna inte ens av sig och säger "Den har inte kommit vi skickar så fort vi kan etc." till en och det gör att man blir ännu mer förbannad!
Sen OVANPÅ detta så har man försökt sluta röka vilket ledde till att man rökte mer än någonsin och är sur som en ättika.
Men imorgon blir det dejt med Korven och hennes Boytoy så det är lugnt jag får iallafall testa min nya stil på någon och har jag tur så kanske den här "Gå dig smal" metoden fungerar.. As if! Men med tanke på hur gott det var med pannkakor och sen kakor hos moster C så var det värt det. Verkligen värt det.
Moster C är den bästa mostern i världen när det kommer till att baka allt med så mycket synd i sig så man blir svart. Skojar inte, hennes kakor kan man allvarligt talat döda för! Vilket fick mig att tänka på den där episoden när Mumin försökte sig på att baka eget bröd och brorsan utbrister: "Kolla! *bankar den svarta kolbiten i skärbrädan som går ur striden som förlorare med STORT hack i skivan* Olof Palmes mordvapen har blivit hittat!" Tror inte jag garvat så mycket på lääänge. Det var riktigt kul att se Mumin ge sig på brorsan som är ett berg av seniga muskler av högsta kvalité, nästan så man vill sätta "kravmärkt" på honom..
Men det mitt inlägg egentligen skulle handla om är att jag har kommit in i en furtioårskris som inte ens bör ha startat ännu, och det blir bara värre, jag kommer inte träffa Bacon så mkt längre och sen kommer jag ha fullt upp med att fixa bostad och allt runt omkring så det är inte ens roligt att tänka på det. Jag menar, vadfan håller jag på med? En tonårsrevolt när jag är 20? Jag har redan piercat mig, skurit mig, knaprat piller, varit/är alkolist och svält mig själv så är det här en sista grej innan jag stänger lådan med "tonåring" för gott och lägger på den där hyllan längst bak i garderoben som man annars aldrig lägger märke till?
Är det här ett sätt för mig att se mig själv som något jag kunde varit om allt varit annorlunda, ett sätt att säga det jag aldrig förr sagt och få leka lite på ett sätt som inte varit accepterat innan? Och vad gör att jag tog det steget nu när allt annat är förbi och glömt sedan länge? Jag menar jag har ingen koll på läget, jag vill ha kortare hår det är allt jag vet med säkerhet så det blir lättare att rufsa upp och fixa till, men inte såhär.. Udda. Om man får säga så. Jag tycker om mitt hår det gör jag, Tess gjorde ett underbart arbete men jag vill ha ännu kortare, mer rebelliskt och ännu hårdare konturer, skit i om jag passar i det eller ej, det går bra ändå för det kommer att växa ut.
Det är som om man vill leka av sig nu innan det fruktade året kommer, den dag man faktiskt fyller 20. Det är som JD's lista på saker han ska ha gjort innan han fyller 30.
Livet väntar inte på något, så varför väntar vi på det?
Jag får ångest för så små saker att det är skrattretande egentligen, som att de slopat en av mina mediciner, och jag mår bara dåligt för den sociala situationen som såklart är ohållbar, men ingen har lyssnat på vad jag har sagt. Verkligen ingen. För då skulle de fatta att det inte handlar om den sociala situationen utan att det är mer komplext än så men det är så bra att sätta en stämpel på det och sen låta det gå så. Fick stämpeln Borderliner för fem år sedan och idag är jag inte sjuk alls, men lider av depression, ångest, och personlighetsstörning av grav skala.. Men jag är inte sjuk. Jag orkar inte ens skriva mer jag hatar det hela, jag längtar tillbaka till tiden då vi drack riktig o'boy utan sötninsmedel utan äkta socker, när kanal 3 visade luftens hjältar och vi åt falukorv och pepparrot varje dag. Till den tiden då min morsa fortfarande blev bankad gul och blå av farsan, då kniven låg i säkert förvar i hans stövelskaft om hon skulle be om hjälp eller lämna honom. Jag längtar tillbaka till barndomens ljuva år, eller ännu hellre, jag längtar till det stadie där jag aldrig ens blivit född.
Kommentarer
Trackback
