Amorcaucuest

Ibland går saker och ting bara väldigt mycket över styr. Och då menar jag verkligen riktig åt skogen! D från jobbet var inte homosexuell som jag trodde (det var sin bror han grälade med i lördags!) utan har stött på mig i tre dagar! ^.- Är det bara jag som inte fattar när killar är seriösa på ett djupare plan? Eller?
Iallafall så har jag fixat en egen bokhylla och snickrat ihop den själv! Fett kreativt! Saknat doften av sågspån och trä. Den är inte behandlad alls, men den är sandpapprad och misshandlad eftersom den är något skev så lutar den lite men vafan jag har ju gjort den själv! Den är faktiskt helt okej för att vara ett hemmabygge! Sen så kanske man ska tacka killen jag trodde var bög för att han hjälpte mig att snickra ihop den och skjutsade hem mig idag med delarna! Och lördag ska vi ut, han jobbar och jag ska lyssna på musiken.
Men tror jag ska följa hans råd och färga håret svart, för jag skulle vilja ha svart hår, men då måste jag fixa ögonbrynen också. Det är fett jobbigt, men ska se med E om hon kan hjälpa mig med det, annars frågar jag bara B. Bacon tänker jag inte fråga för när jag träffar henne vill jag göra annat än att färga håret, som att fixa iordning för Rex tillexempel!
Så  det jag har kvar nu att göra är att jag ska handla imorgon pga krångel med lönechecken, sen ska jag börja fixa budgeten och göra dagsavslut och även gå igenom de andra kontorens budgeten för att se varför det inte går bra, jag vet ju varför men måste se om jag kan se det via siffrorna. Det suger för jag har lust att ställa mig och skrika av irritation på dem på H gatan! Shit! Idioter!
Ärligt, vem sätter 120kr på en använd väska utan något speciellt märke, som inte är läder ens en gång, och som kostar 29, ja just det 29 KRONOR i nypris!
Ah me konstigt att ni inte får eran budget att hålla då! Jag menar vi klarade oss precis för halvåret, precis på håret, och vi är den enda butiken som ökat försäljningens budget med 125%! De andra har blivit sänkta till 80% och klarar ÄNDÅ INTE BUDGETEN!? Shit, och det är inte med liten marginal som de inte klarade sig heller! Det är stor marginal för att ens komma upp i den gamla budgeten!
Men jag ska sitta vid siffrorna imorgon och se om jag kan få det att stämma och se vad som behöver göras, för det går inte att göra som de gör. Det är inte hållbart i längden.
Men nu har jag snackat nog om mitt jobb, jag älska det men vissa saker kan man ju rycka håret ur sig för.
Men men jag har ju min kisse om egentligen är en blanding mellan daggmask och hund, och min jättestökiga lägenhet som jag har en timme på mig att säda! Yay! Men det enda som behövs är att ställa tillbaka sakerna och dammsuga det är inte så myckt mer än så, det är skönt att man kan vara ordentlig!
Så jag måste bara få arselet ur vagnen och göra något åt saken men det tar emot att behöva resa sig och börja dra i massa grejer så sent på kvällen, men jag har inte kunnat göra det innan, varit upptagen hela dagen, så nu är det dags att fixa lite saker så att det blir det ordning! Men jag vet inte, har gjort mina listor och allt sånt så jag har inte så mycket mer att göra som inte kräver ansträngning.
Förutom tänka på hur elak jag var idag.
"Du har inte ringt."
 "Nej jag har inte haft varken lust eller ork."
"Men ge mig ditt nummer då."
"Tror du fiskar i dött vatten där vännen, jag vill inte ge dig det."
"Varför inte?"
"För att jag inte är intresserad."
"Varför inte?"
Men shit! Snälla någon ge dig!
Iallafall så kom Icke homosexuelle D dit och sa väldigt milt: "Jag uppskattar att du tycker att min flickvän är snygg och så men jag skulle uppskatta om du lämnade henne ifred." Ska vi slå vad om att han återkommer om sisådär två veckor?
Om jag har rätt så kommer jag inte ansvara för min reaktion ärligt talat för det räcker väl med att man inte ringer? Måste han verkligen jaga en trots att man sagt: "Tack men nej tack"? Vilken kille gör det? Hallå, finns något som kallas självkänsla och stolthet! Har du ens något sådant?
Måste bara lägga in att Cleo sov i knät på mig i typ en timme, tills jag började skratta då fick hon panik. Stackaren.
Kattgräset tar sig dock. Eller ja jag tror och hoppas iallafall det!
Men just nu är jag både lat och trött, så ska nog gå och lägga mig, så fort som jag lyssnat på Blue October's låt 18th floor balcony. Kan man göra annat än att älska den? Nej. Jag älskar deras låtar även om det är vemodigt för mig att lyssna till deras texter, det är som om man karvade upp mig och spred ut mitt inre för allas åsyn.
Men samtidigt är det allt jag inte är.
I knew it from the start, my arms are wide apart, your head is on my stomach and we try so hard not to fall asleep. Here we are on this 18ths floor balcony..
I keep you in my dreams. Det är nog det mest passande som kan beskriva mig på.
Ibland undrar jag vad som hänt om jag varit starkare, om jag vågat stå emot er. Om jag gjort det jag kände var rätt. Och inte det som alla ville att jag skulle göra. Kanske hade allt blivit annorlunda då, kanske hade livet tagit en ny vändning. Kanske hade det blivit likadant som nu. Det är någonting jag aldrig kommer få veta, jag kommer alltid undra, alltid fundera över vad som kunde hänt om allt varit annorlunda. Vem skulle du ha varit och vem hade jag varit?
Saker som hänt kan aldrig göras ogjort men ibland önskar jag att jag skulle få ett straff som var värre än det jag fick, även om det skulle vara ett mildare straff än det jag har nu. För nu kommer jag alltid bära med mig dig i mitt hjärta, och alltid undra.
Tänk om..
Kanske är det mitt straff? Kanske är det så det går till? Möjligt. Tänker på hur jag är nu, jag ger kärlek till alla förutom mig själv och sätter mig själv i skyld för att nå.. ja vad vill jag nå? Förlåtelse? Det kommer aldrig komma. Det jag gjort går inte att få ogjort, inget av det. Och jag kommer få dras med mina skuldkänslor tills den dag jag dör, det spelar ingen roll hur många som säger att jag inte hade klarat av det, att det var tur. Det var ändå fel. Så fel.
Är det inte komiskt hur man kan se svaret som skrivet i neon när man ser tillbaka på de man gjort? På de val man gjort eller inte gjort och alla incidenter som lett en till den plats man är idag? Att det alltid är så lätt att vara efterklok.
Men kanske har jag mognat, kanske är det så. Kanske inte, jag kan inte säga att jag känner någon skillnad bortsett från att jag tar lite ansvar för en gångs skull.
Men det är fortfarande bara jag. Bara Tessan. Så jag kan inte förstå dem.
Kanske ska fråga Bacon men vill inte riktigt dra upp ämnet heller. Jag mår inte så pass bra att jag kan ta upp det. Det är ett och ett halvt år sen nu, och det gör fortfarande ont. Så jävla ont.