Amorcaucuest

Fan att jag aldrig lär mig, jag hatar mig själv, jag hatar mig själv så mycket just nu att jag bara vill riva sönder min hud och skrika i vredesmod för jag är så jävla dum i huvudet! Skoja inte! Jag kan inte göra något rätt alls! Jag försöker verkligen få det att fungera men inget går i som det ska! Jag kan planera och planera men det blir aldrig som det ska iallafall! Varför är man så jävla dum i huvudet?
Ärligt? Shit..
Fan och inte ens imorgon kommer det gå som det ska, för jag ska vara på sju ställen samtidigt. Och så har man pojken, fan vad jag hatar att må såhär. Fan vad jag hatar att jag älskar dig.
Du kom igår och snackade allvar med mig, jag fattar inte varför du ens bryr dig för jag tänker inte träffa dig mer, jag tänker inte gå igenom kärleken en gång till. Aldrig i livet.
Så vad hände igår? Jo han träffade mig på nivå, jag gick dit för att snacka med F. Snacka om att jag har seriösa problem. Så han kommer dit med C och ska dricka, ser mig där jag sitter med A, B och M och sätter sig vid vårt bord, så kommer han med sitt jävla fylle snack, jag bryter ihop och tänker dra därifrån pga allt snack om hans jävla knark, så kommer han med de sötaste orden jag någonsin fått höra.
Sen så betalar han taxin hem till mig och sen då? Jo han ger mig frukost på sängen och ser till att jag kommer iväg till jobbet, medan han stannar kvar och diskar och ger katten mat. Fan vad är det för fel på honom? Så på jobbet vad händer då? Jo man ska tydligen jobba övertid, fuck it jag är fan heltidssjukskriven av en jävla fucking andledning!
Dagen var ett rent jävla helvete hela vägen. Kl kvart över fyra. Ja, vad nice.. Inte. Så middag efter det och jag var tvungen att gå eftersom jag skulle ha samtal. W00t? Kanske är bra om jag också vet om när vi planerat in samtal och sånt, för jag vill gärna veta sånt i förväg! Hade inte ens tänkt gå på middagshelvetet!
Så nu är jag hemma igen och är grymt bitter, grinar som jag vet inte vad och vill bara lägga mig i ett nygrävt hål och dö. Fan vad jag hatar att ingen, absolut INGEN kan lita på mig för tillfället! Jag är så jävla psykotisk att det inte är roligt.
Fan vad jag hatar mig själv just nu, det är inte lite hat jag när inom mig.
Men imorgon ska jag göra en sak som är bra, det är färga håret och ögonbrynen. Får se hur det blir men jag hoppas det blir okej.
Kanske kan det få mig att skärpa mig att försöka börja om på ny kula, jag vet inte, men något måste göras för det här fungerar inte, det är helt jävla fucking ohållbart, jag kan inte fortsätta som jag gör nu. Inte bara för att jag sårar de jag bryr mig om utan för att jag även mår piss av att göra som jag gör. Kanske ska man få fasta rutiner, göra samma sak hela dagarna och inte göra något utöver det. Men det är inget liv. Eller är det det`? Kanske är det vad jag behöver, kanske är det något som bör fixas till hos mig som inte fungerar som det ska? Kanske är jag bara helt jävla dum i huvudet och borde ta och göra slut på skiten innan fler blir sårade. Jag kan inte träffa Korven eller Bacon, det går inte, jag känner mig illamående så fort jag tänker på dem. Kanske är det lika bra, för skulle de se mig skulle de må illa tillbaka, om de inte redan gör det.
Jag önskar jag kunde vara allt som jag inte är, att jag kunde ställa allt till rätta och göra saker och ting som de ska göras, inte vara den här subban som jag är som inte kan göra annat än att såra folk som står henne nära. Som Pojken som vill vara mer än bara en kk, men som jag inte kan släppa in på livet. Han vet om mina problem och han stöttar mig, han hjälper mig på ett sätt som ingen gjort förut, men jag  hatar att jag har känslor för honom, hatar att han kan såra mig. Men jag inser själv att han inte är så bra att jag inte förtjänar honom utan det är så att jag kommer driva iväg honom om jag fortsätter vara som jag är.
Mitt huvud kommer explodera när som helst av alla jävla tankar, så ska lägga mig i sängen nu, pallar fan inte med detta skit helvete. Hatar det, allt ihopa. Fan fan fan, dö!
Det skulle vara så jävla mycket enklare att bara hoppa från en bro, då sviker man inte dem man älskar fler gånger och man kan inte såra genom sin brist på motivation. Det skulle vara något för mig, att inte göra något annat än det, och fixa testamente. Välja låt till begravningen och skriva brev till dem som är viktiga och förklara varför det gick som det gick. Och be om ursäkt till folket runt omkring mig..
Kanske är det inte så dum ide trots allt.