Amorcaucuest

Återigen är man hos mormor och morfar, har fortfarande migrän och ältar allt som jag kommer över, de har tillexempel tagit bort min nattmedicin. Bra där. Verkligen. Varför? Läkaren har inte haft samtal med mig på en vecka så tiden för medicinen har gått ut. Kul. Tack vare G så fick jag iallafall medicinen och två tabletter mot huvudverken, och så var Carols förbi igår för att hämta saker. Något han inte gjorde. Men det är helt okej för mig för jag är bara glad att se honom igen, även om jag oroar mig för honom. Han är väldigt mörk nu för tiden och jag är rädd att han ska vara lika dum som jag var och försöka ta slut på eländet. Men jag ska försöka få iväg honom till en psykolog, eller stödgrupp om det går, för han behöver få hjälp.
Jag saknar honom, det är honom jag vill ha och det känns så fel att vilja ha någon man försökt undkomma genom självmord, för det är så jag ser det. Jag svek honom.
Kanske var det inte mitt fel, kanske var det hon som fick det att rinna över, men jag gjorde det iallfall och det är det som betyder något, att jag tog steget ut och gjorde ett försök. Sen att jag ibland hatar honom för att han räddade mig är en annan femma. För oftare än jag hatar honom känner jag tacksamhet, för tack vare honom har jag fått hjälp, även om man inte får prata med läkaren och medicinerna suger så har jag iallafall fått hjälp och kommit en bit på vägen.
Idag så ska man vara lite social och umgås med mormor och morfar (det syns väl att jag är JÄTTESOCIAL!?) medan mormor just nu pratar i telen med sin syster. Min moster C. Som är grymmast av de människor jag känner, hon är brutalt ärlig. Och lagar världens godaste mat.
Annars har man gått upp i vikt igen så man inte behöver oroa sig över att man är för smal, även om Carols fortfarande är lite orolig för min vikt. Har fortfarande sjukt ont i magen och inget hjälper. Satt och grät igår eftersom jag inte orkade med smärtan längre, migrän och magen var ingen höjdare. Sen så fick man lite mer skit i säcken när man oroar sig över killen man älskar.
Hans idé om att åka till England och öppna ett fik låter skitbra i mina öron och ska jag vara ärlig tror jag att han kommer klara det med guldstjärna. Den enda missen jag hittat är att det måste bli london, vilket blir dyrt så då borde han gå bokföringskurs innan så han sparar in på slantarna så gott det går. Plus att han måste ha ett startkapital. Men jag tror han är den enda som skulle klara det just för att han är den han är.
Men det är bara jag, kanske är lite förblindad av mina känslor för honom men jag struntar i det. Han är intelligent, snäll, trevlig och kan när han vill. Säljande personlighet med bakgrund i hur ett café fungerar, kan det bli bättre? Jag tänkte smuggla med mig själv om han drar.
Pratade med en av vårdarna i förrgår om min moder och fader, sociala och polisen. Som hon sa: "Du har ordets makt, det kan ta dig långt bara du använder dig av den." Jaha, hur många gånger ska man få höra det innan någon faktiskt påverkas av "ordets makt"? Och varför är jag så negativ idag? Igår hade jag trevligt, vi gjorde det vi brukar göra när vi träffas och det var okej för mig, även om jag önskar att han mådde bättre. Så idag är jag negativ för att? Sov till tolv eftersom migränen inte lättade förens fyra i natt och den har fortfarande inte släppt, så det är väl en orsak att vara negativ. Sen har vi magen som oroar mig, och det faktum att jag inte har medicin längre. Och så pratade jag med min moder igår, via telen eftersom de inte släppte in henne på huset. Varför? Jo jag hade migrän. Så hon återvänder aldrig igen, vilket känns ganska skönt, men ändå sorgligt. Fick ett erkännande i förgår också vilket skrämde skiten ur mig. "Jag vet inte om jag alltid varit så bra på att säga det men jag har också haft fel när vi bråkat, och jag är ledsen för det." Jag satt mållös långt efter det att vi lagt på, liksom hallå? Vad har du bankat skallen mot? Det skrämmer mig att hon är så snäll helt plöstligt och jag överfalls av hemlängtan.
Men de på huset kommer inte släppa mig, den 3/4 är det Södersjukhuset och sen den 7/4 är det socialgubben. Sen får vi se hur resten går men jag tror inte på det.
Så tills den 3/4 måste jag få tillbaka busskortet från Bacon så jag kan ta mig in, får nog åka själv för de har ingen koll på att jag ska dit, vilket är bra.. Eller..?^.-
Det är som vanligt ingen kommunikation, har fortfarande inte fått laktosfri mjölk till huset så jag förstår inte varför jag bryr mig om att försöka, det är inte värt tiden, jag får ändå inga svar. Som L sa idag. "De snackar så mycket om det här stället om hur bra det är, samtal med läkare varje dag, alltid tid för en osv. men man har fan tur om läkaren hinner träffa en ens en gång i veckan!" Där är stället i ett nötskal. Kul..
Sitter och lyssnar på musik nu via Vampirefreaks och njuter av Marilyn Manson som sjunger för mig, sen blir det deathstars.. *dreggel* Sen ska man in på youtube och fixa lite musik därifrån eftersom man inte orkar rota igenom VF hela arkiv av musik, det tar på tok för lång tid.. :S
Sen måste man få tag i korven om att bada på fredag, jag vet ännu inte om jag kan men vi får väl hålla tummarna för att det går, och att jag får tag på bikini för det är något jag behöver införskaffa nu när man gått ner i vikt. Synd bara att bhåarna inte blir mindre.. Eller att brösten inte påverkas ännu hellre! XD Var så stolt över att kommit upp i C, nu har man knappt b längre.. Trist läge.
Sen har man fått exem av den jävla tvålen! Det är sjukt irriterande, och även om man bytt nu så känns det fortfarande,det kliar som fan.
Ska försöka få tag i B2 också men hon är lika lätt att träffa som sociala, vilket är.. bra..?
Men jag älskar blogg.se det är min favoritsida, man skriver ett inlägg och sitter i furtio minuter och tänker och formulerar, sen så sparar man,bara för att vara tvungen att logga in igen och inse att hälften (om inte mer) är borta. Jag verkligen ÄLSKAR den här hemsidan.
Men mitt mål var inte att skriva något viktigt egentligen utan mer skriva av mig så det fick jag iallafall göra även om jag inte fick spara texten och läsa igenom mina tankar från idag.
Så nu är det fika på gång och sen blir det väl att dra tillbaka till huset, ska äta där för jag orkar inte vara borta hur länge som helst heller, märkt att jag är väldigt asocial när det kommer till andra.
Modern var förbi igår bara för att bli avvisad igen så hon kommer inte tillbaka. Det är både skönt och sorgset på en och samma gång men mest skönt, för nu har jag inga krav att uppfylla, inga kriterier att hålla, för hon får inte komma. Så jag behöver inte spela något mer.
Dessutom har hon gett mig så mycket av ett erkännande som jag någonsin kommer att få av henne. "Jag vet att jag inte varit så bra på att säga det men jag har också haft fel när vi bråkat. Jag är ledsen för det." Så det är något annat som ligger bakom mig. Sen frågade Eve i förrgår om man klarade av att bo själv, i stockholm. Jag vet ärligt talat inte, jag vet inte om jag kommer komma tillbaka krypandes till henne med svansen mellan benen som jag gjort varje gång hittills så fort hon knäppt med fingrarna eller höjt rösten. Hur skulle jag kunna veta det? Men jag ska kämpa för att få ett liv bortom henne och se saker och ting som inte jag kunnat se innan, få starta om på  nytt. Det enda negativa med det är att jag fortfarande älskar honom. Carols.
Negativt eftersom jag alltid kommer att älska honom och förmodligen aldrig kommer vara hel igen utan honom, men positivt för nu vet jag vart jag står, vad jag vill. Så det är bara att kämpa för att få det, även om jag idag ligger på latsidan. Har fortfarande migrän och ont i magen så det går inte så bra för mig. Det är tvärt om ganska negativt.
Men jag måste klara av att vänta tills den 3 april så får de på Södersjukhuset kolla upp det eftersom de på huset inte kan göra mer än en sak i taget. Så har man börjat spy igen, vilket inte är det roligaste man kan råka ut för, men jag håller igen och tar det som det kommer. För inget negativt kommer utan att det kommer något positivt, vilket betyder. Jag har gallsten, så nu kanske de måste göra något? För går jag ner till 43 igen så dödar jag någon. Ska se idag hur mycket jag väger, tror jag ligger runt 47-48 vilket är helt okej för mig även om Carols tycker att jag är för smal.
Sen så har jag fått behålla sakerna som han lämnat hos mig, vilket är skönt eftersom det är en påminnelse om bättre dagar, om bättre tider. Samt att de doftar svagt av honom.
Så det är av nostalgi jag behöll dom, för jag saknar honom. Det finns bara tre personer som känner mig så bra som han gör, det är han, Bacon och ibland B2. Men ingen kommer i närheten för vad han får mig att känna. Det är som om någon sticker ner en pinne i en myrstack, han rör vid ställen jag inte visste fanns. Och så har vi ombytta roller, nu är han cynikern och jag optimisten. Jag har blivit mindre cynisk efter händelsen och inser att det finns saker som är värda att kämpa för.
Tex. du.
Lyssnar på the crüxshadows nu, fan vad länge sedan det var, varför kan inte sånna som dem vinna melodifestivalen? Och jag räknar inte Lordi som sånna de är bara.. Eh, ja precis.!
Men jag ska tillbaka till middagen eftersom jag inte orkar vara social pga. migränen sen får vi se hur det blir med resten av dagen, men jag tänker äta på huset, bara det inte blir fisk igen. Fick fisk i broccolisås och jag som älskar fisk kunde inte förmå mig att göra mer än smaka. Det STANK, det luktade så illa så man fick kväljningar och sen smakade det absolut inget annat än segt gummi. Det var en enorm besvikelse, så jag hoppas på att det finns ätbar mat där nu till middagen, kommer inte riktigt ihåg vad det blir men jag hoppas på att det blir gott iallafall. Sen får vi se hur det blir med min önskning.
Men nu är det fika. Så dags att prata och vara social.