Amorcaucuest

Har just kommit tillbaka till Bacon efter en tur till psyket för medicin och stallet för Banjo. Det är gulligt att Bacon har fått en medryttarhäst, även om jag åkte på att mocka (något jag alltid gör när jag är i stallet av någon konstig orsak som inte kan bero på att jag tar på mig det ansvaret innan någon ens frågat? ^^) Men iallafall så sa jag att det var lättare att mocka åt banjo än Manneh så får se vad B2 får höra för skitsnack senare, typ "Hon sa att du inte mockar alls till Manneh!" Eller något sånt blir det säkert, lovar dig.. Men jag sa inte så och kommer aldrig säga så, det jag sa var att det var lättare att mocka åt Bacons häst eftersom hans bajs var fastare och inte smulas sönder på en gång och för att Bacon själv mockade dagen innan (Vi mockar på samma sätt så det är alltid lättare efter henne). *Skrattar* Mycket skitsnack idag..
Iallafall, idag är det påsk, och som hon skrev i .se så är det den enda kravfria högtiden jag känner till, den är underbar. Fick tre påskägg idag också, ett från Ylva och två från Bacons familj (Som hennes mamma sa: "Du är ju en av oss..") så nu har jag mer godis än påskharen själv. Sen fyllde jag i en enkät om min skola och det var inte positivt, jag sa exakt vad jag tyckte och tänkte om den skola jag gick i och att  jag aldrig skulle välja att rekommendera den till NÅGON, inte ens mina "Fiender". Så får vi se vad de säger, men hämnden är ljuv.
Så iallafall så har vi varit i stallet i snart tre timmar och det var underbart att komma "hem" till sin rätta miljö igen även om jag inte saknar det så mycket heller men saknar doften av hästar och ljuden av dem. Resten klarar jag mig utan.
Så snart kommer gästerna att invadera familjens lägenhet och jag får fullt upp med att le och vara glad, så svårt kommer det inte att vara för det är som de alla säger, vi är en familj.
Jag har sprungit ut och in hos Bacon i åtta år snart så tror att de klarar av att ta hand om mig med, hennes mamma är mer mamma för mig än min någonsin varit. Det är bara så roligt hur nära man måste vara att förlora allt innan man inser vad man har. Men ska försöka få jobba med ungdommar, lugna gatan eller något sådant eftersom det är det jag vill. Jag menar vem passar bättre för jobbet än jag? Redan gått igenom allt som går när det gäller uppväxten (förutom droger och homosexuallitet men det kommer väl det med) så jag kan säga att jag vet hur det är och faktiskt mena det. Så det skulle vara något för mig att göra, jag längtar redan.
Sen får vi se hur det blir med resten av veckan för det vet jag inte, men har bett om kläder hos henne så jag kan få lite varmare och roligare saker att ha på mig även om jag inte är utskriven ännu.
Tror att The Used skrevs i tanke på mig just nu "Im about to do all the things I never done before and I am about to see all the thing I want to and I don't even miss you at all.!" För det är så det känns, jag saknar honom inte ens hälften så mycket som jag trodde jag skulle göra, jag har på något sätt stängt mitt hjärta mot honom.
Hoppas att man får tag på Micke också så man kan få lite ömhet även om han fixat tjej så är han fortfarande min älskling och i värsta fall kan man alltid sova med Ragnhild, Bacons brorsa.
Men jag vill inte ha något sånt just nu och är nöjd med det jag får så att säga, det folk vill ge mig. Saknar min B2 lite men det går att klara sig ett tag till, det enda som är jobbigt är att jag verkligen tycker om Bacons familj och önskar att jag hade haft det lika bra, men aldrig byta plats med henne. Kanske för att jag älskar henne för mycket men mest tror jag det är för att jag behövde den erfarenheten jag fått för att inse hur mycket det faktiskt betyder för mig att ha sånna vänner som jag har. Ironiskt att det tar så lång tid innan man fattar hur mycket man älskar sina vänner. Sin familj har man nu mer än någonsin, även om inte på det sättet som Bacon har sin så finns de iallafall där, och på sitt sätt så stödjer de en. För jag har sagt att jag inte vill att de tar avstånd från henne så då har de kontakt, men idag känns det bittert.
Men jag vet att de ser till mig innan henne eftersom de tar mitt parti och ser till att jag har allt jag behöver för att må bra samt inte berättar något för henne. Och jag har första tjing till Finland så att det är inte så jätte illa även om jag är bitter. Känns som en citron i munnen när jag tänker på henne och de lögner jag hellre svalde än att särskåda. Självklara lögner, saker som inte var sanna och uppenbara som tusan. Jag kan inte förstå hur jag resonerade när jag lät henne ta över en så stor del av mitt liv och isolera mig som hon gjorde.
Jag hoppas framtiden är bättre, att jag kan sitta där och hjälpa andra med hjälp av mina egna erfarenheter och säga: "I början ville jag bara ge upp, strunta i allt och ta mitt liv, men ju tuffare det blev desto hårdare kämpade vi och vi vann. Men det tar tid, massor av tid, men jag klarade det." Och gör jag det, klarar det, så är det bara för Bacon, Korven, Mikko, Micke, B2 och huset.
Jag inser i efterhand hur få vänner jag faktiskt har som betyder något för mig, på allvar. Som jag är redo att döda för, de är bara fem stycken, och hur lyckligt lottad jag är som har så nära vänner ändå. För vissa har inte ens det. Så jag är tacksam för det jag har fått för det är mer än tillräckligt för mig, jag älskar dom och skulle inte byta dom mot något i hela världen.
Men ibland orkar man ändå inte kämpa för saker man inte kan få, som med sociala, när även läkaren säger "Varje vecka det drar ut på tiden är en liten seger för dom men de kommer vara tvungna att vika sig, vi släpper inte taget."
Så efter påsk får jag veta vad som händer och sker från socialas sida, men det är först då, den 7/4 som något alls kan bestämmas.
Snart kommer gästerna och jag sitter och stinker häst, rök och svett, men jag tror ändå dom är ganska vana vid det nu, med tanke på att deras båda döttrar rider, så det är lugnt, men önskar att man hade lite snyggare kläder att ha på sig, att man kunde vara söt igen. Saknar att vara söt, att klä mig fint och få uppskattande blickar från motsatta könet (även samma men det är så grymt mycket skönare så det räknas inte ens in i samma kategori) och känna att jag är snygg. För jag är inte ful, anstränger jag mig är jag faktiskt riktigt söt.
Men idag är en bra dag, efter en hel marabou chockladkaka så det är kanske inte så konstigt.
Lyssnade på Melodikrysset i morse (mellan 10.00-11.00) och funderade en del på melodifestivalen. Finns det något mer onödigt än lill melodifestivalen? Som om en gång om året inte räckte med tortyr utan de måste ordna ytterligare en tävling? Hjälp och suck säger jag bara. Själv är jag en väldigt aktiv bojkottare av melodifestivalen eftersom jag anser att det inte är några bra låtar, såg amy diamond i en minut och gick från tvn. Där har man sjunkit lågt.
Men nu ska jag tvätta av mig lite granna och försöka fixa mitt orediga hår i en frisyr (haha! Ha.. Ha..) innan de kommer med Bacons pappa, det är svinigt halt ute så jag har lite tid på mig plus att man ser dom när de kommer åkade om man har tur.
Tänkte bara babbla ut lite av det jag tänkte på här i min blogg innan så jag inte har för mycket i skallen innan jag sätter mig vid bordet för att äta.
Jag önskar att jag inte gjort som jag gjorde men inser själv att jag inte hade varit den jag är idag om jag inte hade försökt ta mitt eget liv. Jag har mognat men det är massor mer saker som måste åtgärdas innan jag ens kan kallas för vuxen, tillexempel mitt synsätt på livet.
Men det blir senare att berätta om det, för nu är det dags att gå, they're here any minute now.