Amorcaucuest

2008-01-07
Fan, allt går åt helvete, fick veta av Mikko att du snackar skit och vidarbefodrar saker och ting om mig, tänker fråga dig om din version innan jag fömmer dig men du ligger fan inte bra till i mína ögon just nu. Inte nog med att jag trodde vi var VÄNNER som skulle ställa upp för varandra, du har ingen som helst förmåga att förstå något utanför din egen värld.
Det värsta är nog att folk som är BEKANTA till mig känner dig bättre än vad jag gör..

Och till dig, jag har aldrig varit så jävla sårad eller ledsen innan, inte ens Hon kunde såra mig så som du gjort. Du börjar med att skicka sms, inte ens ringa och kolla läget, det är första tabben, sen att det är viktigare att åka upp till Hannes och vara med honom, fixa ditt rum och så för att ens kolla läget med mig. Du kunde inte vika dig en tumm och när jag erbjöd att låna dig pengar så att du kunde köpa remsa så var det ett blankt nej som gällde. Okej,  känns verkligen bra, speciellt när jag blottat mig för dig och berättat exakt vad jag tycker och tänker, hur jag känner det. Varför kan ingen ta mig på allvar när jag är sjuk? "För att jag ändå inte kommer göra något åt det" var baby B3´s svar, men det stämmer inte, jag måste fixa det, det går inte längre.
*ihåligt skratt* Jag är fan rädd för mig själv och det som finns inne i mig. Och det startade iochmed att Bacon förlorade allt i branden, att inte veta hur det var med henne att inte nå henne.
Den känslan av vanmakt, hopplöshet och ångest har inte släppt taget, jag är orolig för henne, när jag känner något alls. Det svarta hål inom mig slukar mer för varje dag som går, men jag kan inte säga exakt vad bollen består av, förutom att det har med minnena att göra, huvudverk och bortglömda minnesfragment. Hatet som river i mitt inre, känslan av att inte duga som jag är och avundsjukan får mig att må illa och skämmas över mig själv. Jag är lättretlig och sur, aldrig glad, om jag inte är med Bacon eller Carols, och får ryck ibland på kvällarna. Tror mamma insett det för hon frågar inte längre varför jag vaknar mitt i natten, tror blodstänken var svar nog.

Skäms så mycket över min såkallade "Sjukdom" och vad den gör mot mig. Som igår, efter mkt skoj hos Bacon, en av de få gångerna jag känt mig NÄRVARANDE på riktigt, inte som en iaktagare, även om den känslan alltid låg på lur i skuggorna av mig själv.
Studerade hennes familj och tänkte, självisk som man är: "Tur att det var deras hus och inte någon annans, för de hade inte tagit sig igenom det så bra som dom verkar klarat det. De stöttar varandra till 110% hela tiden. Jag vill också ha det så.."
Har inte ätit sen jag var hos lisa, röker ett paket om dagen och knarkar kaffe, och jag vill bort, jag vill inte vara den jag är. Verklighetsflykt, droger eller sex, spelar ingen roll. Funderar på att ta upp gamla kontakter och se vad man kan få för något men jag vill inte fastna, det är stört vad man kan tänka i för banor, men jag har knappt råd att röka hur ska jag då ha råd med droger?
Kommit på min tatuering också, vet inte vart den ska vara bara. Och jobbet hörde av sig.."Du kan inte få ut din fulla lön, vi är glada att du tar det med jämnmod." Jämnmod? Jag skulle kunna slita skallen av er! Inte nog med att det tar fyra veckor att bli av med ett distrikt men ni vägrar låta en sjukanmäla sig och nu får man inte ens sin lön! Vad fan tror ni att ni är!?

Roligt är iof det faktum att: "Jag ringer" Har blivit samma sak som: "Jag kommer ringa dig, om ett par dagar, om jag kommer ihåg det."
I'm losing
All of the time
Yeah I'm losing
I'm losing
Please change my mind
Yeah I'm losing
I'm losing

This is all of me (all of me)
There's nothing more of me than this
I can not be (can not be)
The well adjusted show me heaven... aaah

Kan man göra annat än att älska Takida? Även om det påminner mig om brorsan är det underbara att han iallafall har ringt och pratat med mig.

2008-01-10
Jag knarkar Avril just nu, älskar hur hon ser ut i Nobodys home och Hot. Jag vill fan se ut som hon gör i de vidiorna. Men jag kan verkligen känna igen mig i Nobodys home. Jag ska ge alla mina besparingar till mamma, och även pengarna som skulle gå till mitt körkort. Det är alltså MINST 26,000 svenska kronor som hon ska få. Sen måste jag fixa csn, jag försov mig idag, och imorgon ska jag till läkaren, skolan och kanske sova hos Carols, beroende på hur mamma reagerar. Eftersom jag inte ens får vara nära mina vänner tror jag att hon flyger i taket, men det struntar jag i, det har löst sig och hon ska plugga iallafall, så jag anser att jag har rätt att vara med mina vänner då.
"Jag försöker bara skydda dig!" Sa hon och avskäramade mig från allt som hållit mig uppe. Jag kan förstå varför jag inte får träffa Bacon eftersom jag var korkad nog och berätta att jag på allvar funderade på om hur lång tid det skulle ta för någon att sakna mig samt att hitta kroppen om jag gick ner mig i isen, så jag kan förstå att hon inte vill att jag är därborta, men att avskärma mig från allt som jag behöver helt?
"Då är det väl mig det är fel på. Och är det så får vi hitta ett sätt att lösa det på som gör att du inte behöver se mig igen." Sa hon när jag försökte förklara att det inte var vännerna.
Jag vill inte såra henne men ärligt talat tror jag att jag måste ta avstånd från allt som har med släkten att göra. I år blir det nog ingen finland för mig, eftersom Bacon kanske inte hänger med och jag vet inte om B2 får eller om jag vill ha med henne dit, jag har redan blivit tagen för lebb av släkten en gång.
Dessutom är det inte så kul att vara i  finland med bara momo och moffa så jag tror att jag skippar det kapitlet helt, beroende på vad jag känner då. Men jag antar att det skulle underlätta för mamma om jag var där i två veckor för då kan jag övningsköra och så går det åt mindre mat = mer pengar i kassan nästa månad.
Fast jag måste åka själv då, vem orkar med momo och moffe själv? Inte jag iallafall.
Imorgon ska jag till läkaren igen, har lagt ut 780 kr på medicin och besök hittills de här två veckorna som varit, det är fan inte värt det känns det som. Varför betala för medicin som får mig att må illa och ligga i badrummet halva mornarna? Men jag antar att det är något jag måste göra för att bli bättre, men jag vet inte. Jag är bara så ledsen och arg på alla just nu. Mikko för att hon är sån skvallertacka, Bacon för att hon aldrig har tid eller kan möta upp halvvägs tycker jag, och B2 för att hon inte kunde göra något bättre av hennes och Bacons situation. Men jag är itne arg, mest sårad och ledsen. Men jag överreagerar och det gör mig arg. Jag har ingen rätt att känna som jag gör, Bacon lever och mår väl okej, även om hon blivit "tråkig" som du sa igår, och även lite egocentrisk. Men vad gör det, hon är fortfarande Bacon i mina ögon och jag älskar henne, precis som det är med B2.
Det hon gjorde var inte OK men jag har talat ut med henne och vi satt i nästan två timmar och pratade om det. Jag tycker itne det är en tillräckligt bra anledning för MIG att dumpa henne som vän, det hon gjorde även om hon innan det sårat mig på nyår.
Men jag försov mig idag så jag får hoppas på att jag hinner ringa alla imorgon, jag kan alltid ta CSN via zinkensdamm men sociala måste jag ringa sepciellt när morsan säger: "Men då är det väl bara för dig att flytta om du känner det så!" Men själv kan hon inte lösa någonting. Jag förstår varför nu, men jag vart ändå så jävla sårad. Jag ska reda upp mitt liv, hennes och vårat, samtidigt som jag kämpar med en sjukdom som gör att jag får ångest och spyr när jag ska ringa till människor. Dessutom har läkaren ringt henne och pratat med henne om mig, så mycket för sekretesslagen. "Din dotter mår inte bra, hon går runt med extrema självmordstankar och det hon behöver nu är stark medicinering och stöd hemifrån."
Din lösning var väl inte den bästa, "Du är vuxen nu, så du får lösa situationen så får vi se om du är vuxen nog." Och när jag sa det till dig första gången så sa du bara: "Jaha. Gör så du."
Stöd hemifrån?