Nobody
Nobody ever knew me before you came and saved me.
Jag är så jävla irriterad och arg just nu, plus att mitt öra dödar mig och jag inte kommer iväg till läkaren fast jag har iallafall tid, även om jag missar historialektionen. Men jag får väl ringa henne och säga det, trots allt är det väl godtagbart om man har ett svullet öra och inte hör något? Kanske inte..
Men positivt är väl det faktum att jag inte längre ligger vaken och lyssnar på tjutet som ekar i min svullna örongång som, btw, nu är helt igenbommad, får inte ens in en tops. : /
Jag har verkligen försökt lösa saker och ting, har kvar den hårda klumpen av ångest i magen just nu, jag klarar inte det här, jag ringer för en gångs skull och du är ARG på mig? Vad handlade allt det om egentligen? Om jag ringer CSN vill jag fråga saker inte höra, det är omöjligt, (Stick) det första jag hör! Och jag saknar tjugo poäng DENNA tioveckors period men jag ska jue fortsätta plugga senare, och det då? Gäller inte det? Det är fyrahundra poäng, när jag bara behöver 360, ge mig en klap på huvudet!
Men jag kommer inte få lån, tillägg eller ens helt belopp på CSN eftersom jag inte är tjugo. Fyllde jag år i Mars April hade jag fått det men för att jag ens ska få helt belopp på CSN, det belopp de på hornsgatan pratade om måste jag studera i januari 2009? Men alla andra 88:or i stockholm ska få helt belopp denna termin för att..?
Morsan kommer vara sur som fan på mig, jag orkar inte ta det, men det är ganska skönt det här med örat för jag kan bara skylla på att jag inte hör. Det är ett stort plus just nu, samt att jag pluggat in historia så det är bara matte kvar som jag ligger lite före på, det kommer dock försvinna efter imorgon eftersom mitt försprång ska göras på den lektionen och han kommer stå och smeka min miniräknare och mumla om hur de gamla grekerna och italienarna hade matematiska problem som underhållning på middagsbjudningar.
Inte undra på att både antiken och romarriket gick under!
Tack och lov att man faktiskt har vänner som ställer upp, även om jag är dum, döv och blind och klagat på er så har ni alltid ställt upp och jag vill be om ursäkt för min enorma tjockskallighet.
Im holding your rope, you got me ten feets of the ground. You tell me that you need me then you cut me down. Well, it's to late to apologize..
Fan vad jag är arg just nu, tack och lov för människor på haket :) Men åter till ämnet! Grr..! Morsan ger snart upp, imorgon är det läkaren, kuratorn, jobbtorget och skola. Från klockan sju till halv fem ska jag springa runt och hinner inte äta lunch på det. Yay.. *gör enmannavågen* Det går jue superbt för mig! Ska vi inte dansa segerdansen?
Momo och moffa har sjunkit på min lista, det där som morsan sa, om att de inte bryr sig om henne längre. Och det om att han hade kniv i sina fula cowboyboots för att morsan skulle hålla sig tyst och beskedlig.. Det fick mig att börja gråta, för jag kommer ihåg den trasiga människa som hon var när vi drog från honom. Hur hon sakta men säkert levde upp, och om jag ska vara ärlig har jag mjuknat mot Pettsson också, hennes pojkvän.
Som hon sa, vem ställde upp för oss, letade efter saker att ta del i och lekte med oss? Vem var med och köpte skridskor till oss allihop för att brorsan skulle lära oss trix i hockeyn. *ler mjukt vid minnet*
Folk säger oftast att de önskar att de var små igen, jag måste hålla med, men jag önskar mer än något annat att den Pettsson som morsan blev kär i skulle finnas kvar och inte bli den gråa, tungsinte alkolisten han blivit nu.
Det är så logiskt alla fattar utom du, jag har inte en aning, att du tänker på mig precis just nu.
Hatet inom mig tar över, jag känner det mer nu än någonsin innan, varför kan inte det fungera? Varför kan ingen förstå? Och varför har jag ännu inte sagt något till Bacon?
Jag är så jävla irriterad och arg just nu, plus att mitt öra dödar mig och jag inte kommer iväg till läkaren fast jag har iallafall tid, även om jag missar historialektionen. Men jag får väl ringa henne och säga det, trots allt är det väl godtagbart om man har ett svullet öra och inte hör något? Kanske inte..
Men positivt är väl det faktum att jag inte längre ligger vaken och lyssnar på tjutet som ekar i min svullna örongång som, btw, nu är helt igenbommad, får inte ens in en tops. : /
Jag har verkligen försökt lösa saker och ting, har kvar den hårda klumpen av ångest i magen just nu, jag klarar inte det här, jag ringer för en gångs skull och du är ARG på mig? Vad handlade allt det om egentligen? Om jag ringer CSN vill jag fråga saker inte höra, det är omöjligt, (Stick) det första jag hör! Och jag saknar tjugo poäng DENNA tioveckors period men jag ska jue fortsätta plugga senare, och det då? Gäller inte det? Det är fyrahundra poäng, när jag bara behöver 360, ge mig en klap på huvudet!
Men jag kommer inte få lån, tillägg eller ens helt belopp på CSN eftersom jag inte är tjugo. Fyllde jag år i Mars April hade jag fått det men för att jag ens ska få helt belopp på CSN, det belopp de på hornsgatan pratade om måste jag studera i januari 2009? Men alla andra 88:or i stockholm ska få helt belopp denna termin för att..?
Morsan kommer vara sur som fan på mig, jag orkar inte ta det, men det är ganska skönt det här med örat för jag kan bara skylla på att jag inte hör. Det är ett stort plus just nu, samt att jag pluggat in historia så det är bara matte kvar som jag ligger lite före på, det kommer dock försvinna efter imorgon eftersom mitt försprång ska göras på den lektionen och han kommer stå och smeka min miniräknare och mumla om hur de gamla grekerna och italienarna hade matematiska problem som underhållning på middagsbjudningar.
Inte undra på att både antiken och romarriket gick under!
Tack och lov att man faktiskt har vänner som ställer upp, även om jag är dum, döv och blind och klagat på er så har ni alltid ställt upp och jag vill be om ursäkt för min enorma tjockskallighet.
Im holding your rope, you got me ten feets of the ground. You tell me that you need me then you cut me down. Well, it's to late to apologize..
Fan vad jag är arg just nu, tack och lov för människor på haket :) Men åter till ämnet! Grr..! Morsan ger snart upp, imorgon är det läkaren, kuratorn, jobbtorget och skola. Från klockan sju till halv fem ska jag springa runt och hinner inte äta lunch på det. Yay.. *gör enmannavågen* Det går jue superbt för mig! Ska vi inte dansa segerdansen?
Momo och moffa har sjunkit på min lista, det där som morsan sa, om att de inte bryr sig om henne längre. Och det om att han hade kniv i sina fula cowboyboots för att morsan skulle hålla sig tyst och beskedlig.. Det fick mig att börja gråta, för jag kommer ihåg den trasiga människa som hon var när vi drog från honom. Hur hon sakta men säkert levde upp, och om jag ska vara ärlig har jag mjuknat mot Pettsson också, hennes pojkvän.
Som hon sa, vem ställde upp för oss, letade efter saker att ta del i och lekte med oss? Vem var med och köpte skridskor till oss allihop för att brorsan skulle lära oss trix i hockeyn. *ler mjukt vid minnet*
Folk säger oftast att de önskar att de var små igen, jag måste hålla med, men jag önskar mer än något annat att den Pettsson som morsan blev kär i skulle finnas kvar och inte bli den gråa, tungsinte alkolisten han blivit nu.
Det är så logiskt alla fattar utom du, jag har inte en aning, att du tänker på mig precis just nu.
Hatet inom mig tar över, jag känner det mer nu än någonsin innan, varför kan inte det fungera? Varför kan ingen förstå? Och varför har jag ännu inte sagt något till Bacon?
Kommentarer
Trackback
