Amorcaucuest

Sitter hemma hos mommo och moffa nu, har fått ledigt från psyket. Allt är upp och ner. När jag tog tabletterna tog jag dom för att jag inte orkade med mitt liv längre, för att jag inte orkade kämpa för mig själv. Men inte en enda gång tänkte jag på följden för de som älskade mig och ville mig väl. Jag låter morsan dominera mitt liv och ända in i döden går jag i hennes fotspår.
Jag hoppas att han en dag kan förlåta mig för jag kan inte förlåta mig själv, inte för missfallet morsan orsakade, självmordsförsöket och allt som hänt runt omkring. Jag kan inte förlåta mig själv för att jag blundat och sagt: "Hon vet inte vad hon gör, hon behöver dig." "Du kan inte lämna henne ensam hon kommer inte klara sig" och "Hon är min mamma, hon gör mig inte illa med flit."
Jag har haft fel. Hon kom förbi psyket igår och pratade med mig i två timmar, vi pratade kanske i en halvtimme, resten av tiden var vi tysta. Vad pratade vi om? Linus, pengar, sociala, släkten och pengar.
Hon lovar att bättra sig att hon älskar mig och inte kommer göra om det, men hon har sagt det förut. Satt i Hallsta och grät när jag berättade för Carols som gick iväg då, han orkade inte, sen missfallet hon orsakade, med flit, då hon lovade samma sak, och efter sommaren.. Men det håller i max två veckor så är vi tillbaka till det vi hade när vi började.
Du kan inte låta bli att manipulera, skada eller såra mig du lever på min missär. Det går inte att leva så för mig det måste du förstå!
Du är min mor du har fött mig och närt mig och som du hävdar "Härdat" mig för livets brutalitet. Men det räcker inte för att jag ska kunna förlåta dig för all smärta du gett mig.
Nu måste jag gå tillbaka till psyket och käka alla jävla piller de proppar i en, och prata om att jag inte har bulimi, även om läkarna anser att jag har det.
Man har ingen matlust om man sitter inlåst i två veckor utan frisk luft. Men nu måste jag gå för Beautiful ska tillbaka idag för samtal med läkare och jag vill se henne och veta att hon klarar sig. Hon är det enda positiva med psyket. Plus att jag insett hur mkt jag älskar de som står mig nära.
Det är dags att fatta ett beslut och jag har redan gjort det. Tror jag fattat det långt tidigare. Jag ska leva, jag ska kämpa och jag SKA ha Carols. Utan honom är jag ingenting. Det är konstigt hur man måste förlora något för att förstå hur mycket man behöver det..
Jag älskar er.