Jaded
Igår slog jag på stort har nu 4 nya album i min bokhylla, ny bhå, nya hörlurar, nya tandborstar, tandkräm och toapapper. Så jag är nästan pank, de pengar jag har kvar ska jag spara så jag har råd med det som kommer strax, ska fika med korven och eventuellt tanka på min mobil så jag kan ringa och nå folk.
Har pratat med Q via sms hur länge som helst nu, jag tycker verkligen om honom, jag kan knappt vänta tills den 27:de! Jag går som på nålar!
Neverstore, marilyn Manson, tAKiDA, och Bullet for my Valentine är mina nya album, can it get any better?
Sitter nu på missionen, har fått ny dator och ska plugga finska, teori till körkortet och så.. Matte. Fan vad jag hatar matte. Sen kan jag ju alltid tillågga att jag var nära att åka in på LPT igen. Bacon var med mig till Huset, pratade med Britt och berättade om hur jag mådde, vilka tankar jag hade som snurrade i skallen och hon sa med förvåning: "Det låter som om du borde komma in på LPT igen, kanske jag ska ringa på jourläkaren?"
Och jag protesterade häftigt och fräste: "Nej, jag tänker fan inte hamna här igen, jag lyckades inte med 90 alvedon, så då tänker jag ta minst 120 nästa gång så jag inte misslyckas!" Hon blev ganska chockad, men sanningen är den att man nog kan anklaga min kära broder för mitt sinnestillstånd för tillfället, hans ord på midsommarafton svider fortfarande: "Jag hoppas fan du blir våldtagen!"
Hur fan kan en bror säga något sånt? Jag menar det är inte som om det är okej, över huvud taget att gå in på det! sen så hatar jag det faktum att han tror att han kan göra vad han vill utan att det blir några konsekvenser. Jag har inte tagit kontakt med honom alls, kommer inte att göra det heller, han ska fan be om ursäkt, han fick mig att känna mig så jävla smutsig.
Jag önskar att allt vore annorlunda, att saker och ting var bättre än vad de är i dagsläget, men sanningen är den att det kommer aldrig bli bättre, jag har kommit underfund med två saker. Ett: tänker plugga finska. 2: jag tänker flytta hem så fort jag lärt mig språket . Det är något som inte de kan hindra mig från att göra, ett år i Finland, plugga och få arbetslivserfarenhet det är något jag både behöver och vill göra.
Så nu ska jag söka och se om jag kommer in, jag har inte sagt till någon i släkten att jag ska plugga finska, jag är rädd för deras reaktioner, tror det beror på reaktionen jag fick när jag som liten ville lära mig finska i skolan. Kommer aldrig glömma hur arg Y. blev, hennes ansikte när hon fått samtal från läraren som ringde om att jag ville lära mig språket som hemspråk.
Nu är jag vuxen, så jag kan söka. Jag vill verkligen lära mig och tänker åtminstone försöka..
