Amorcaucuest

Let me be the one who calls you baby all the time,
Surly you can take som comfort knowing that your mine,
Just hold me tight, lay by my side,
And let me be the one who calls you baby all the time.

Ja fan vad jag klarar mig bra utan dig det är ju därför jag bryter ihop när jag hör din röst, får panikångest attacker i skogen, sprang 6 kilometer under en timme idag och hostade blod? Det var för att jag klarar mig så jävla bra utan dig som jag sjönk ihop på marken på Slingan där den går paralellt med järnvägen och bara skrek och grät? Ja fan vad jag klarar mig bra, tackar som frågar.
Det var väl trist att din morsa skulle ringa men då ber jag väl om ursäkt (men det gör jag inte heller egentligen) för att jag dum som fan som jag är ringde dig, för att JAG ÄLSKAR DIG!
Förlåt för övertrampet det ska inte göras om, jag tänker bara ringa en gång till och det är för att utbyta saker, för tydligen får man inte älska dig, tydligen får man inte ha känslor eller må dåligt.
Du klarar dig inte? Vem är det som hänger med polare när man ringer? Vem är det som hade skratt i rösten? Vem var det som VAR SOCIAL?
Jag ber om ursäkt för att jag träffade Korven för första gången på gud vet hur många månader, för det är väl inte okej för dig? För du har ju din lilla Loverboy Stoffe aka. "Jag vill inte ha barn med min flickvän men alla andra tjejer går det bra med!" så då gör det väl inget om lilla jag inte har någon sån att luta mig mot?
Fan vad jag HATAR DIG! FATTA ATT JAG  HATAR DIG!
Jag hatar att du får mina känslor att åka bergochdalbana i min mage, fjärilarna som viftar runt och den metalliska smaken i munnen eftersom jag vet att du inte är min, det har du aldrig varit.
Så varför kan jag inte sluta älska dig? Du förstör mig så hårt att det är sjukt, min kärlek till dig drar ner mig i djupet igen eftersom  ingen annan är god nog vid sidan av dig.
Ja jag gillade Raeif, det gjorde jag, men inte som mer än vän, men det är fan så kul att få uppskattning som man är efter all tid på psyket, kan du inte vara lite glad för min skull? Det var inte jag utan du som sa att du var tvungen att få knulla runt, ska inte jag ges samma privilegium då? Nej tydligen inte för då förvandlas du till "han som inte borde få finnas." Ditt självömkande jävla svin, kan du lägga av? Det är fan inte som om du är den som har det svårt! Och JA! Lilla fjortis/emo ömkande Tessan! JA DET ÄR FAN SYND OM MIG!
Så skit ner dig och dina jävla skuldkänslor! Jag hatar att jag älskar dig, jag hatar avståndet mellan oss, jag  hatar att du inte vill ha mig, jag hatar att jag inte kan släppa dig, jag hatar att du inte älskar mig och jag hatar att du inte är här nu så jag kan få smeka din lena hud, kyssa dina mjuka läppar.
Jag hatar att jag älskar dig så mycket att det gör ont, att det känns som om jag går sönder lite mer för varje dag du inte är vid min sida.
Jag älskar att jag hatar dig. Jag hatar att jag älskar dig.  Jag älskar dig.
De tre orden som skulle kunna förändra världen sa man, men vad fel de hade. "Knowing nothing is better than knowing it all." Ja fan så är det, vill bara sluta dina armar om mig och låtsas som om de här månaderna som gått bara var en dröm, att det inte hände. Att jag fortfaranade har kvar ditt hjärta i mitt.
Men det är inte så, det är inte så enkelt.
"This is all of me, there is nothing more of me than this, I can not be, The well adjust and show me heaven. Im losing all of the time, yeah im losing, and I been through this as long as I remember my life, Im losing, Im losing all of the time."
Det är så jag känner just nu, som om jag försöker komma upp till ytan igen men något drar ner mig hela tiden, och den enda som håller mig kvar är Bacon som klarar sig fast vid min sida och kämpar för två att komma upp till luften. För jag har gett upp, jag orkar fan inte mer.
Du står på andra sidan vattenytan, du ler och räcker ut en hand men jag når inte. För vi kommer från olika världar du och jag, som Tristan och Isolde, och ska inte vara tillsammans, så varför kan jag inte glömma dig?
Jag pratade om dig igår, och sa hur det låg till, jag älskar dig och hatar dig på samma gång. För ingen gör mig så illa som du gör, ingen gör mig så glad som du gör, ingen gör mig så förtvivlad eller tillfreds som du gör.
Och jag hatar makten du har över mig.
Let me be the one who calls you baby all the time.
Men det låter du mig inte vara, däremot kan du sitta i telefonen och skälla ut mig för att jag är "ett psykfall" och att ditt liv skulle inte vara vatten värt om du tog antidepressiva eller gick hos psykolog eller hamnade på psykhem.
Så då är inte jag vatten värd? Varför bryr jag mig ens om att prata om det eller ens lägga mig i dina ordval, du har klargjort ganska tydligt vart du står, du vill knulla runt och du vill att jag ska vänta på dig om du vill ha tillbaka mig. Om.
Så då är det väl bara att knäppa händerna och vänta. Eller?

Well you never find it if you looking for it, should have done something but I've done it enough by the way your hands were shacking rather waste some time with you.
Som om du skulle det? Det enda du har mig till verkar det är att trycka ner under ytan, medan du står och ler och sen så undrar du varför jag är sur.
Jag orkar inte ens sitta kvar vid datorn och lyssna klart, måste ut för paniken kryper under mitt skinn, allt pga. dig. Alltid pga. dig.
Nu ska jag ut för jag klarar inte denna ångets mer, du kan ju bli ihop med din älskade Becca om det nu är så kul. Vadfan du kommer inte märka någon skillnad i vilket fall som helst, och bara så du vet, det du kallade andra gången var inte ett försök till självmord. Då hade jag tagit nittio tabletter, men jag tog bara trettio. Och det är den summa jag ätit dagligen i perioder under ÅTTA ÅR utan märkbar skada. Så vem ska du lyssna på? Sös som inte fattar hur jag kunde "klara så högt antal" eller mig som känner till vad jag äter, hur de påverkar och hur många som påverkar hur?
Men skit i det som om jag vinner något på att skrika på dig i min blogg, du har älskat mig, det vet jag, men det är inte det som är frågan. Frågan är inte Älskade Du Mig utan älskAR du mig?