Amorcaucuest

I know you are wandering away..

Screaming: "No we're never going to quit!"
Varför kan man bara inte acceptera att livet är det vi har framför oss idag, imorgon kanske aldrig kommer, och med tanke på hur många månader, år, man ska spendera nergrävd i jorden så är livet jävligt kort. Så varför kan inte melankolin släppa mig? Varför gör Carols kommentar mig så sorgsen?
"Den enda hjälten i nutiden jag kan komma på som gör något bra är väl Al Gore." Yay.. *suckar och lutar hakan mot knäna.* Varför?
"It's not like you to be sorry, I was waiting for a different story.."
Jag saknar det vi hade, den vänskap som jag alltid kunde luta mig tillbaka på och alltid kunde vända mig till. Den är borta och jag saknar det så. Jag vet att det är mitt fel, och att jag borde åka till stallet idag för att visa att jag bryr mig, men jag gillar inte stallet.
För mycket minnen och hårda ord finns innanför de där fyra väggarna. Jag klarar itne av det. Förlåt.

http://youtube.com/watch?v=jBiypLwK_qA&feature=related
Nickelback - jag grinar bara till detta band. Why?

Så förstördes friden av att morsan kom hem vresigare än ett vårtsvin och sur som fan. Hon är tamigfan aldrig nöjd, men det avgör det hela. Drar till stallet och sen ut på stan.
Sucker!
Älskar min blogg.. XD