Destined for Glory
Rickard Lejonhjärta, King Arthur, Akilles, Sir Lancelote, Robin Hood, Churchill, Riddaren Ivanhoe, Scottske William Wallace, Alexander den Store, Cleopatra, Sophie Scholl, Boudicca och Jeanne d'Arc. Drottning Elisabeth & Tsarinnan Katarina av Ryssland är ärligt talat mina största idoler..
När man ser på dem och sen ser på sig själv så ser man plötsligt så liten ut, inga fler hjältedåd kommer göras, inga fler namn kommer lovsjungas eller förvandlas till brinnande sagor där hjälten ger allt.
För den tiden är förbi, den nya människan besitter inte det som krävs för att bli heroiska längre, teknologin och vetenskapen har gjort oss blinda och döva för något annat än oss själva.
Jag önskar att världen plötsligt inte varit så liten och att det gick att andas. För oavsett vad folk säger hävdar jag fortfarande att varenda diktator som satt sig på toppen av maktens pyramid har gjort oss en tjänst. De har alla lyft fram det bästa i oss, och fått oss att inse att efter regn kommer sol.
Men i dagens ljus tror jag inte att det någonsin kommer bli en ny King Arthurs, eller att en Jeanne d'Arc som reser sig och leder oss längst stigen som för oss närmare gudomligheten.
Människan är inte längre, i mina ögon, kapabel att se längre än till sin egen fördel, sina egna behov. Genom att ge oss den makt vi idag har genom teknologins framfart, bilar, mobiler, datorer, sateliter, tv-nät, telefoner och fax så har vi glömt bort det som faktiskt betyder något.
Varje dag läser vi om fler mord i Irak, fler mord i Afrika, massmord i Burma men ingen bryr sig. Skräms ni inte över den vetenskapen att man blivit så känslokall, så avskärmad från allt som en gång i tiden var mänskligt att man inte längre reagerar på att 6 miljoner dödades i Kambodja under en period på tre år?
Det skrämmer skiten ur mig kan jag säga.
Jag önskar att det kunde vara som i sagorna, att man kunde smida sitt eget lyckas svärd och bli något genom svett, blod och tårar. Idag är det näst intill omöjligt. Du kan inte längre börja med ingenting och bli något som du kunde förr. Nu räknas betyg, arbetslivserfarenhet och kontakter, samt ålder in.
Vi har en regering som tvingar de fattiga att sälja sina bilar för att de rika själva ska ha tillgång till körbanan, som höjer SL avgifterna och tror att fler människor tänker åka kommunalt?
Vissa saker har de väl gjort bra, antar jag, men vissa saker är sjuka.
"Vi är övertygade om att det var ett vredesbrott" sa dom när den ryska journalisten sköts ihjäl i en hiss, tre kulor från en ljuddämpad pistol skulle vara vredesuttbrott ? Naiva människor, arma människor..
Kanske är världen en bättre plats om vi helt enkelt dog ut och allt vi skapade följde med oss. Kanske inte.
Men den är fanimej inte en bra plats som det är idag. Inte enligt mig.
Jag föraktar mig själv för min passiva roll i livet, hur lite jag påverkar saker och ting runt omkring mig men jag vet att om man ska dö som en hjälte i dagens samhälle krävs det inte bara en enorm förmögenhet så man hamnar på listan över "Viktiga människor" utan också ett hjärta av sten.
I know you won't get along
I have waited so long for something to come along
I won't find it in this town.
Det är som om man kikat runt hörnan och rakt in i mitt liv, att alltid vänta på att saker ska bli bättre, att aldrig släppa hoppet om människan och sig själv. Och alltid bli besviken.
Du gjorde mig oerhört besviken idag. Jag hoppas du vet det.
Till min vackre B2. Förlåt, du är mitt allt, du är det enda som är rent känns det som i det här skabbiga livet vi lever. Jag hoppas du förstår att du betyder mycket för mig. Väldigt mycket.
När man ser på dem och sen ser på sig själv så ser man plötsligt så liten ut, inga fler hjältedåd kommer göras, inga fler namn kommer lovsjungas eller förvandlas till brinnande sagor där hjälten ger allt.
För den tiden är förbi, den nya människan besitter inte det som krävs för att bli heroiska längre, teknologin och vetenskapen har gjort oss blinda och döva för något annat än oss själva.
Jag önskar att världen plötsligt inte varit så liten och att det gick att andas. För oavsett vad folk säger hävdar jag fortfarande att varenda diktator som satt sig på toppen av maktens pyramid har gjort oss en tjänst. De har alla lyft fram det bästa i oss, och fått oss att inse att efter regn kommer sol.
Men i dagens ljus tror jag inte att det någonsin kommer bli en ny King Arthurs, eller att en Jeanne d'Arc som reser sig och leder oss längst stigen som för oss närmare gudomligheten.
Människan är inte längre, i mina ögon, kapabel att se längre än till sin egen fördel, sina egna behov. Genom att ge oss den makt vi idag har genom teknologins framfart, bilar, mobiler, datorer, sateliter, tv-nät, telefoner och fax så har vi glömt bort det som faktiskt betyder något.
Varje dag läser vi om fler mord i Irak, fler mord i Afrika, massmord i Burma men ingen bryr sig. Skräms ni inte över den vetenskapen att man blivit så känslokall, så avskärmad från allt som en gång i tiden var mänskligt att man inte längre reagerar på att 6 miljoner dödades i Kambodja under en period på tre år?
Det skrämmer skiten ur mig kan jag säga.
Jag önskar att det kunde vara som i sagorna, att man kunde smida sitt eget lyckas svärd och bli något genom svett, blod och tårar. Idag är det näst intill omöjligt. Du kan inte längre börja med ingenting och bli något som du kunde förr. Nu räknas betyg, arbetslivserfarenhet och kontakter, samt ålder in.
Vi har en regering som tvingar de fattiga att sälja sina bilar för att de rika själva ska ha tillgång till körbanan, som höjer SL avgifterna och tror att fler människor tänker åka kommunalt?
Vissa saker har de väl gjort bra, antar jag, men vissa saker är sjuka.
"Vi är övertygade om att det var ett vredesbrott" sa dom när den ryska journalisten sköts ihjäl i en hiss, tre kulor från en ljuddämpad pistol skulle vara vredesuttbrott ? Naiva människor, arma människor..
Kanske är världen en bättre plats om vi helt enkelt dog ut och allt vi skapade följde med oss. Kanske inte.
Men den är fanimej inte en bra plats som det är idag. Inte enligt mig.
Jag föraktar mig själv för min passiva roll i livet, hur lite jag påverkar saker och ting runt omkring mig men jag vet att om man ska dö som en hjälte i dagens samhälle krävs det inte bara en enorm förmögenhet så man hamnar på listan över "Viktiga människor" utan också ett hjärta av sten.
I know you won't get along
I have waited so long for something to come along
I won't find it in this town.
Det är som om man kikat runt hörnan och rakt in i mitt liv, att alltid vänta på att saker ska bli bättre, att aldrig släppa hoppet om människan och sig själv. Och alltid bli besviken.
Du gjorde mig oerhört besviken idag. Jag hoppas du vet det.
Till min vackre B2. Förlåt, du är mitt allt, du är det enda som är rent känns det som i det här skabbiga livet vi lever. Jag hoppas du förstår att du betyder mycket för mig. Väldigt mycket.
