Amorcaucuest

Igår var det fars dag och vi spenderade dagen genom att först åka och fika och äta tårta med mormor och morfar innan vi åkte och åt middag med Pojkens familj. Hans far blev riktigt glad över våran present till honom som pojken betalade själv men det behöver vi inte säga något om.
Ingen i familjen vet om att vi flyttat ihop ännu, bara min mor och våra vänner eller ja, en del av våra vänner. Så det var lite roligt när hans mor frågade om någon hade något intressant att berätta om livet i allmänhet. Jag och pojken utbytte en blick och log brett utan att säga något, något som fick en av hans svärgerskor, Pi-pan att få för sig att jag var gravid. Vad är det med folk och tro att jag är gravid hela tiden? Visst har jag fått lite mage men inte SÅ mycket! Jag hann dock stoppa henne innan hon sprang för att berätta det för Pojkens mor, det hade varit katastrofalt annars, men antar att min och Pojkens blick fick henne att tro fel saker, måste akta oss för det i framtiden.
Måste dock säga att jag är glad över livet just nu, väldigt nöjd även om jag inte gör så mycket så går det iallfall framåt nu! Det är bra, och jag är nöjd med utvecklingen.
Imorgon ska jag åka in till stan och äta middag med min såkallade bästa vän och prata igenom vårat beteendemönster som urartat lite grann, iallafall enligt mig, för jag tycker inte vi är lika tajta som vi varit och hennes beteende har sårat mig en hel del nu. Nervös men helt inne på spåret att vi måste prata ut.
Så vi ska äta middag och prata igenom det, så idag ska jag laga mat så pojken har matlåda imorgon eftersom han får äta middag ensam.
Sen har jag gjort mig osams med en av våra grannar, kanske inte så bra men jag kunde inte rå för det! Vi hade vårstädning i lördags och jag gick efter henne och krattade eftersom jag inte ansåg att det var krattat om det var en stor hög med löv som hon inte rört mellan ungträdens stammar. Det var kanske två kvadratmeter med tre centimeter tjockt lövtäcke hon ignorerat att kratta upp så jag krattade där,vilket ledde till att hon lämnade in krattan och började soppa istället.
Ups?
Och igår blev jag jagad av powerpuffen som Fransyskan äger. Blev riktigt sur när den jagade mig säkert 300 meter och skällde som en galning, ignorerade inkallning och nafsade efter mina byxben. Så jag gav henne lite skäll och sa det att om hon inte har koll på hunden bör den vara kopplad för även om jag kan se bort från att det är lag på koppeltvång i stockholmsområdet kan jag inte göra det om hunden inte lyder. Att han fortfarande är valp skiter jag fullständigt i.
Elakt? Ja men jag försökte vara diplomatisk och säga det på ett snyggt sätt, hon skämdes lite och var generad men hon blev inte arg som den andra idioten som hade en lös kamphund som hoppade upp på mor och skulle nafsa i hennes händer.
Missförstå mig rätt jag älskar kamphundar, barnkärare hundar får man leta efter, men samma sak gäller dem som vilken hundras som helst. När de är valpar ska de vara kopplade om man inte tränar inkallning vilket man då gör i hundgård eller på landet där de inte är folk. Punkt slut.

Nu ska jag dock ta mig i kragen och börja städa lite, plocka undan, damma av, dammsuga köra igång diskmaskinen, sortera tvätten och plocka undan småsaker. Ska vara snyggt och städat tills pojken kommer hem! Jag är ju trots allt hans hushållerska. *flinar*
Och så fick jag pengar av far så nu kan jag köpa mina vinterkängor, äntligen! Och fick ett presentkort i farsta av Svärmor, vilket jag är jätteglad över! Mysigt mysigt! Och så har båda pojkens bröder accepterat mig och börjat retas med mig som tusan, något jag gillar mväldigt mycket!
Och så är det en idiot som hängt mattan på dammställningen nu när det ösregnar här hos oss ^^ Idiot..

Nu har man blivit uppsagd från lägenheten, flyttat in till pojken och blivit sambo inte för att någon i våra respektive familjer vet om det riktigt. Mor vet och hans gammelfaster Inga men mer än så är det inte. Känns väldigt konstigt och väldigt läskigt men efter att ha pratat med Rikki Tikki om hur jag känner det, mina rädslor och hur det känns när det blivit påtvingat att flytta så känns det som om en tyngd lyft från mitt bröst. Dock är det ganska ironiskt att jag pratar med min bästa väns bror och inte henne, men vi har glidit isär väldigt mycket sedan vi fick pojkvänner och det är bådas fel. Hennes för att hon är så uppslupen i sin pojkvän och jag för att mitt tålamod är väldigt tunt och utdraget just nu. Känner det som om jag får ta väldigt mycket skit och inte får så mycket tillbaka inte bara från henne utan från många håll.
Socialen har inte hört av sig om när lägenheten skulle vara tom heller, eller hur det ser ut i framtiden så det är ett stort tomrum där också om vad jag måste göra och om jag får pengar till hyra hos pojken eftersom jag inte får söka jobb för dem.
Positivt är iallafall det att pojken stödjer mig fullt ut även om det ibland känns som om vi inte riktigt ville detta. Det känns rätt på sätt och vis ja, men ändå väldigt påtvingat och fort. Dock så är alla mina saker förutom frysboxen och vinglasen här nu, och en stege som jag funderar på att ge tillbaka till morfar och så mors byrå och spegel.
Där har vi också ett orosmoln, min mor var en bitch igår mot mig! Jag vet inte ens varför! Vi hade tvättstugan innan henne igår, mellan fyra och sju och åkte och hämtade det sista hos mig medan andra omgången var i tvättstugan. Då ringer jag och frågar om hon vill ha tillbaka byrån och spegeln eftersom byrån har varit trasig länge, en låda har släppt, framdelen då. Och spegeln tillhör ju byrån så.. Så jag ringer och frågar hur hon vill göra, och hon undrar "Han inte Pojken plats i sitt föråd för det där?" till vilket jag svarar: "Jag vet inte eftersom det är väldigt mycket som ska ner i hans källarföråd från lägenheten nu men jag tror inte det eftersom frysen ska ner dit också." Då blir hon lite putt och säger: "Ja då får den ju stå i mitt föråd igen". Förstår att hon är sur med tanke på att hennes föråd är fyllt till bristningsgränsen och henke har tre kartonger i sitt. Men tänkte att det var bättre att vara ärlig och säga som det är att jag inte VET hur mycket som kommer hamna i vårat källarföråd nu. Och eftersom byrån blivit lagad tre gånger kändes det inte som om det var värt att spara den. Då blir hon ännu grinigare på mig.
Sen blev det inte bättre av att tvättstugan gick sönder när vi tvättade heller. Hon hade mycket tvätt och fick det inte tvättat så hon blev väl lite sur för det. Kan förstå det men det var inte vårat fel att en säkring började brinna! Och både vicevärden och Pojken försökte i en och en halv timme att byta proppar, kolla alla elledningar vid proppskåpen och så, utan att få det att fungera. Då fräser hon åt mig, och är allmänt bitchig.
Vicevärden och pojken höjde ögonbrynen åt henne för hennes beteende. Sen att hon totalt ignorerade mig först var ju verkligen inte bättre! Hon sa inte hej eller ens erkände min existens, men hon pratade med grannen och ignorerade mig blankt när jag sa något.
Så pojken sa det: "Jag var nära och fråga vad fan hon höll på med när hon var så jävla bitchig mot dig! Det är fan bättre om hon säger till om du gjort henne sur än håller på som en klimakteriekärring!"
Med andra ord han tog det hårdare än vad jag gjorde. Men jag tänker inte ljuga och säga att jag inte blev sårad av hennes attityd.
Okej om hon har en dålig dag, okej att jag inte ringde tillbaka igår efter vi fått hem första lasset och börjat packa upp, det blev så sent så jag ville inte ringa då, men då kan man väl säga det?
Sen är det ju det också att min bästa kompis och mitt förhållande är som det är. Det blir ju inte bättre av det om man säger så. Så idag ska jag bara koncentrera mig på att packa upp och sortera allt mitt, sen när pojken kommer hem ska vi äta mat, dricka vin och packa upp resten. Funderar på att lägga alla textiler vi ska gå igenom på sängen och så får vi välja vad vi vill ha framme och vad som ska packas ner till källaren för att använda som ersättning.
Pojken är dock helt inne på att vi ska få vårat förhållande att fungera, det märkte jag igår så det känns super på det sättet! "Men vi köper väl ändå nytt om det skulle behövas!" sa han till en hel del saker. Så det känns bra! Han pratar hela tiden i "vi" form. När jag sa: "Men det kan vara bra att ha tills nästa gång jag flyttar." svarade han med: "När det kommer köper vi nya isåfall." Med andra ord är han inne på att VI flyttar till större. Inte jag. Så det är en lättnad samt att jag frågade honom rakt ut hur han känner med att jag bor här, frågade om han vill att jag ska vara mer på om att hitta en ny lya och han sa bara: "Jag har inga problem med att du bor här, det gör du ju redan den enda skillnaden är att vårt källarföråd blir mer fyllt och du ska ha dina prydnadssaker överallt."
Så mycket prydnadssaker har jag faktiskt inte! Sådeså! Men jag skojade med honom och sa att nu har vi iallafall filtar till alla och han svarade med: "Innan du kom räckte mina filtar till mina vänner, det är dina vänner som kräver mer! Men nu slipper vi åka till Ikea och köpa det iallafall."
Han tar det med andra ord jävligt bra, vilket är tur. Sen diskuterar vi garderober och förvaringsutrymmen som tusan och han är positiv till det hela och sa med en puss på min panna: "Det är så bra att du kom hit för nu måste jag ta tag i saker. Dessutom blir det mer hemtrevligt nu."
Känns bra! :)
Men det finns ändå en viss oro då jag inte har något skyddsnät men jag hoppas på att det här ska hålla, kan även tänka mig (för första gången) att gifta mig med honom om sisådär fem år. Tror och hoppas det kommer hålla detta förhållande för även om vi inte alltid drar jämnt så löser vi det ganska lätt. Dock är det en liten oro när han inte alltid säger vad han tycker utan man får dra det  ur honom.